Jag ska jävlar i mig rösta pirat 2009

När jag var liten bodde jag ett hus bort från en biodlare, vi kan kalla honom Allan i Dalen. Mellan vårt hus och Allans bodde de bästa grannar jag någonsin haft. Jag minns fortfarande hur jag och Ivan den förskräcklige brottades i deras bruna soffa, jag fem år ung och han 110 kilo tung. Att jag vann varje gång tyckte jag var helt rimligt vid den tiden. De bodde i ett varmgult hus och frun i huset, Britt-Marie, var bi-allergiker. Väldigt mycket bi-allergiker.

Allan i Dalen var lite underlig. När vi lekte ute på vägen som fem-sex-åringar, mitt i vintern, med pulkor och allt som hör vintern till, kunde vi höra när Allan kom körande. Såg han att någonting var placerat mitt i vägen, som en pulka eller en spark eller annat, började han gasa på som en galning och vi fick skynda oss att kasta oss och vad det än var, ur vägen och antingen in i närmsta buskage eller ner i diket. Min kära mor har berättat för mig att jag som treåring upplyste Allan i Dalen om att "du kör som en dåre du!". Från barn och fyllos får man höra sanningen, sägs det.

Jag skulle kunna fylla en hel bok med konstigheter som mannen tagit sig till genom åren, men det får bli en annan gång, nu skriver jag ju om röstning. Så vi spolar fram till det viktigaste.

Ivan och Britt hade minst sju äppleträd på tomten och varje sommar hörde jag samma klagovisa. Bikuporna stod placerade så långt ifrån Allans hus som möjligt, vilket innebar att de stod så nära Ivan och Britts hus som möjligt. Allan i Dalen, som inte var som alla andra bi-odlare, brukade några gånger om året ikläda sig sin helkroppsdräkt och biodlar-hatt och smyga ner till sina bikupor med en lång pinne. Väl där valde han ut en av bikuporna och stack försiktigt in pinnen. När den var ända längst inne, rörde han om för allt vad han var värd i några sekunder, och sprang sedan för livet mot ytterdörren. Det var nog gott och väl 40 meter, så att se gubben på den löpningen borde ha varit en rolig syn.

Bina blev såklart jävligt sura och svärmade runt i flera dagar för att bygga upp sin kupa igen, speciellt i det gäng äppleträd som Ivan och Britt hade på sin tomt. Det innebar att Britt fick stanna inne i flera dagar och inte kunde gå utanför dörren.

Men det blev satans mycket honung, så Allan var helt förnöjd.

För att återknyta till rubriken, så är det ju EU-val 2009, som kommer att hållas mellan den 4-7 juni. I dagsläget har vi 19 parlamentsledamöter av 785. Det är ungefär 2,4 % av det totala antalet. Vi däremot bara 1,8% av den totala folkmängden som Europarl företräder.

Dagens politik känns i allmänhet ganska ideologiskt befriad. Vissa partier säger sig stå upp för värden de sedan inte står upp för när det väl kommer till kritan. Istället är det pragmatism, makt och fördelningspolitik som gäller. Ska vi i parti A lägga 0,1 procent mer eller mindre än parti B på sjukvården? Ska vi höja marginalskatten, eller inte?

Politiken har blivit ett yrke, inte ett kall som man känner sig manad att ta upp för att man tror på något, utan för att det innebär en karriär med bra betalt.

Jag har ingen som helst förhoppning om att 19 parlamentsledamöter av 785 ska göra någon skillnad. Speciellt inte när man smyger igenom upphovsrättslagar i EUs ministerråd för jordbruks och fiskefrågor (!) utan någon som helst debatt. Det demokratiska underskottet i EU är helt enkelt skrattretande.

Men, säger alla bleka yrkespolitiska mittfåra-fjantar, därför är det viktigt att vi försöker påverka inifrån och jobba aktivt med att öka inflytandet. Jag säger riv skiten och bygg nytt.

Jag har som sagt inga illusioner om att mitt val av EU-parlamentariker kommer att förändra ett jävla skit med EU. Det kommer fortfarande att vara betongbyråkratiskt, sakna insyn och ha ett demokratiskt underskott, ge högaktningsfullt fan i alla miljöåtgärder till förmån för storkapitalet och tillväxten och pissa på de medborgerliga rättigheterna.

Därför kommer jag att ge min röst till Piratpartiet i Europaparlamentsvalet 2009.

Säg vad du vill om att stödet för Piratpartiet liknar Ny Demokrati-vågen, att enfrågepartier är svåra att sätta på den politiska kartan och att man röstar på grisen i säcken.

Det är dags att sticka in en pinne i getingboet och röra om lite.

Annat läsvärt: Thomas Tvivlaren, Opassande, Christian Engström, Enligt min humla

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, eu, europaparlamentet, eu-valet 2009, piratpartiet, politik, val, övervakning