Hårdvaruporr

När jag var en osnuten valp läste jag Arthur C. Clarkes (vila i frid) Sånger från vår fjärran jord. Den handlar om koloniseringen av andra världar i universum, sedan man förstått att solen höll på att slockna, om jag minns rätt.

Det jag kommer ihåg, som den teknikmasturberande nörd jag var och är, var att databanken på skeppet som figurerar i boken är på sjutton terabyte. Jag kommer ihåg hur ofattbart mycket det verkade vara (jag hade till och med koll på hur många megabyte detta var och läste de flesta datortidningar vid den tiden), och hur coolt det skulle vara att ha en sån otrolig mängd lagringsutrymme.

Det är alltid roligt att läsa framtidsskildringar, för de slår med 99 procents sannolikhet alldeles, men inte riktigt, totalt helt fel. Men jag kommer ihåg när jag läste boken att det här var en av de förutseelser som jag tyckte verkade helt rimlig på den tiden. Bajsa på HAL 9000 från År 2001, Mother i Alien, all plastig Virtual Reality i Gräsklipparmannen och all annan fjantig dynga. Sjutton terabyte var så otroligt löjligt många A4 med text att det kändes helt absurt. Och därför rimligt. Min hårddisk på den tiden var 104 megabyte stor och datorn den satt i kostade runt 20 000.

Jag har precis varit och köpt en sjuttondel av lagringsutrymmet som i boken räckte för jordens samlade vetande. Idag räcker det inte ens till ett normalstort svenskt företags behov.

Jag har kommit fram till att hårddiskar verkligen är binära. Antingen är de nya, eller så är de fulla. Men att läsa "1000,2 GByte media" och 930 Gbyte ledigt är ganska trevligt. Jag misstänker att det inte kommer att förbli så speciellt länge.

I övrigt har jag hejdlös träningsvärk efter att ha åkt slalom (slalom, baby!) med sonen. Att ploga ner för en hel backe med honom framför sig väckte slumrande (om inte obefintliga) muskler till liv.

Så nu sitter jag, däst efter hämtpizzan, och försöker få till sista bitarna i ett filmmanus. Det blir ingen Driving Miss Daisy precis, men det kommer att fylla sitt syfte.