2007-08-29

Microsoft kör liknande taktik i Norge med OOXML-standardiseringen

Geir Isene i den norska standardiseringskommittén Standard Norge berättar på sin blogg att standardiseringsprocessen där är i princip lika illa som i Sverige.

The organization representing Norway in ISO, Standard Norge, has collected the comments and structured them into a summarizing document for the committee (the SN/K 185). All the comments were negative. Many were devastating and suggested an outright refusal of the standard.


In some countries, the committee responsible for the nation’s voice in ISO is voting on the matter. In other countries like Norway, the process is determined by consensus. And here consensus is defined as unanimity.


Unanimity innebär att alla måste vara helt eniga. Detta innebär i sin tur att kommittén, som Microsoft är med i, aldrig kommer att kunna enas om kritiken som riktas mot standarden. Men då kör kommittén vidare med nästa punkt.

Värt att notera är bland annat att om kommittén inte kan enas är det Vice President (typ ordförande) som tar beslut om ja- eller nej-röst från de norska företrädarna. Detta är enligt bloggen någon som inte har kunskap om dokumentformat, XML eller om OOXML-standarden.

Digi.no via Computer Sweden meddelar också att Microsoft Norge har skickat ut brev med färdiga argument som deras partners har skickat in åt dem. En del av dem har inte ens bemödat sig med att skriva in sitt eget företagsnamn på pappret.

Deadline för beslutet är 2 september.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Microsoft pressade sina partners att rösta i SIS

Enligt en artikel i Computer Sweden har Microsoft skickat ett brev till en del av sina partners där de "förväntar sig" att de går med i SIS och röstar igenom den svenska ja-rösten.

Att Microsoft med alla medel försöker upprätthålla sitt de facto-monopol på operativsystemsmarknaden och med sin kontorssvit är det väl ingen som är direkt förvånad över, om man kan sin historia. Som exempel kan nämnas webbläsarna Internet Explorer vs. Netscape, där den senare var en mycket dominerande spelare för några år sedan, tills den förra lanserades gratis och inbakad i operativsystemet Windows. Microsoft har också ett antal gånger köpt upp konkurrenter och inlemmat dessa i sina egna produkter. Så att de skulle gå in och göra allt för att standardisera sin egen sorgliga skapelse är ingen överraskning.

Vad som däremot förvånar är att Swedish Standards Institute (SIS), har ett så fullständigt uppåt väggarna slappt regelverk som tillåter att man går med i ett standardiseringsarbete dagen innan eller samma dag som ett röstningsförfarande, utan att ha varit med i arbetsgruppen och diskuterat.

I ljuset av den här skandalen borde SIS lägga ner sin röst, alternativt rösta NO, with comments, krypa tillbaka till sina kontor och jobba fram ett nytt regelverk som inte tillåter sådana här uppenbara röst-riggningar.

Det är ju så att man skäms å deras vägnar.

Andra bloggar om: , , , , , ,

2007-08-28

Svenska standardiseringsinsitutet (SIS) köpt av Microsoft

Igår var det omröstning på Svenska Standardiseringsinstitutet (SIS) om Microsofts elektroniska dokumentformat Office Open XML skulle bli en ja-röst i International Standards Organization. DN rapporterar.

Bland de som lämnat kritik mot en standardisering av OOXML fanns bland andra representanter för Riksarkivet, Kungliga biblioteket. (källa)

I fredags förra veckan hade det snabbt tillkommit sju (7) nya företag, och till omröstningen igår var istället denna siffra 23 (sic!) plus Marcus Rejås. Dessa företag hade betalat de 17 000 riksdaler som krävs för att få kunna rösta i den specifika frågan:


  • Exor AB (Microsoft Partner)

  • Formpipe software AB (Microsoft Gold Partner)

  • Cybernetics (Microsoft Gold Partner)

  • Ibizkit AB (Microsoft Partner)

  • Emric AB (Microsoft Partner)

  • Strand Interconnect AB (Microsoft Gold Partner)

  • Nordicstation AB (Microsoft Partner)

  • Sourcetech AB (Microsoft Partner)

  • Cornerstone Sweden AB (Microsoft Gold Partner)

  • Solid Park AB (Microsoft Gold Partner)

  • Fishbode systems AB (Microsoft Gold Partner)

  • KnowIT Sverige (Microsoft Gold Partner)

  • Modul 1 (Microsoft Gold Partner)

  • IDE Nätverkskonsulter (Microsoft Gold Partner)

  • Connecta AB (Microsoft Gold Partner)

  • Camako Data AB (Microsoft Gold Partner)

  • Sogeti AB (Microsoft Gold Partner)

  • Tieto Enator Corp. (Microsoft Gold Partner)

  • H-Vision AB (Finns inte, felstavat?)

  • Readrift AB (Finns inte, måste vara felstavat)

  • HP

  • FSSystem AB

  • Google



Hur de tre sista röstat är oklart. Så köper man sig en standard hos Svenska standardiseringsinstitutet. Allt till det facila priset av 374 000 kronor.

IDG rapporterar, och Marcus Fridholm har skrivit ett bra inlägg i debatten.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

2007-08-13

Johan Norberg är en idiot

Nu har jag sett på sista delen av Utbildningsradions serie Globalisering. I den sitter Johan Norberg och säger att globaliseringen är det absolut häftigaste som hänt världen. Och han säger att på en minut lyfts 60 människor ur fattigdom. Ja, Johan, det gör de alldeles säkert. Han nämner dock inte med en stavelse de negativa konsekvenser som detta för med sig.

Att globaliseringen och etablerandet av multinationella jätteföretag i exempelvis Kina och Indien har inneburit relativt välstånd för många människor i jämförelse med de monetära tillgångar som tidigare fanns är väl inget att tjafsa om.

Men när man konkurrensutsätter tillgången på vatten, är det bra? När man etablerar företag som totalt struntar i miljön för att kontrollsystemen är helt obefintliga och dessa förstör vattendrag och sjöar för generationer framåt, är det bra? Eller när Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken ställer krav på att länder som söker lån ska koncentrera sig på exportgrödor som kaffe och bomull istället för att sträva efter att kunna bli självförsörjande på livsmedel, är det bra?

När kaffepriset sätts i New York på så låg nivå att de etiopiska bönder som ska leva av odlingen inte får nog med pengar för att försörja sin familj, är det bra? Har ni inte sett filmen Black Gold, gör det.

Förvisso får mannen betalt för att föra ut globaliseringens lovsång, men om man totalt kan blunda för de externaliserade sociala kostnader som det för med sig, då behöver man skaffa sig nya glasögon.

Globaliseringen är jättebra. Om man är vit, rik och välutbildad. Då kan man köpa billiga kläder och billig elektronik. Herregud, det är så billigt att du kan passa på att köpa två par jeans istället för ett.

Globalisering är inte fullt lika bra om du exempelvis är kines och jobbar på jeansfabriken i 18-timmarsskift efter en frukost på ris och vatten och får 13 öre per par jeans du färdigställer. Eftersom det inte finns några problem på arbetsplatsen behövs det inga fackföreningar, så därför är de för säkerhets skull förbjudna. Se pseudodokumentären China Blue för exempel.

Om man som Johan Norberg efter dylika exempel fortfarande framhåller att globalisering är odelat positivt är man totalt jävla dum i huvudet. Men det är väl så att för att laga omelett måste man knäcka några ägg. Tur för Johan Norberg att Johan Norberg inte är ett av de äggen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Indigènes - Infödd soldat

När man läser på omslaget står det "En av de starkaste krigsfilmerna sedan Rädda menige Ryan". I mitt fall är det inte någon komplimang. Istället för att som Spielberg spela på tårdrypande sentimentalitet lyckas den här filmen istället skildra krigets meningslöshet på ett alldeles ypperligt sätt.

När Frankrike var i krig mot nazismen rekryterades 130 000 soldater från Algeriet och Marocko, då franska kolonier. Det är några utav dessa som följs under filmens gång, den skildrar deras utsatthet, rasism inom den franska armén och den totala förminskning som de utsattes för.

I en utav huvudrollerna ses Jamel Debbouze som bland annat spelat sympatisk grönsaksförsäljare i Amelie från Montmartre. Att jag vet att han är lam i en arm förtar upplevelsen en aning, som soldat går man sällan omkring med ena handen i byxfickan mitt under strid, vilket gör det lite störande efter ett tag.

Filmens stora behållning är som sagt upplevelsen av krigets meningslöshet, att offra tio- eller hundratals fransktalande araber för att inta en till synes helt meningslös stenhög. Ensemblen belönades kollektivt och välförtjänt med pris för bästa skådespelare i Cannes och filmen var nominerad till en Oscar för bästa utländska film.

Andra bloggar om: , , ,

2007-08-12

Metal nostalgia

Det är konstigt vilken förmåga musik och lukter har att frammana minnen och händelser ur det förflutna. Som hur jag som tioåring satt i mitt källarrum där vi bodde och läste min favoritbok och lyssnade på introt till Iron Maidens Moonchild på min silverfärgade bandare.

Eller när jag och Kalle var hos hans granne Anette och hennes metal-tokiga storasyrra Yvette som hade planscher med Alice Cooper och Mötley Crüe på väggarna och såg på videon till Can I play with madness, som var ganska mycket coolare när man var liten. Och killen som ritade Maiden-maskoten Eddie var mycket yngre än jag kom ihåg honom nu.



Han såg nog äldre ut eftersom jag var två skitar hög vid den tiden. Det borde ha varit runt 1988 det också, när albumet Seventh Son of a Seventh Son släpptes. Konstigt vilken kavalkad av minnen som kan komma smygande bara för att man hör en melodi. Det är som madeleinekakan som Marcel Prousts karaktär i På spaning efter den tid som flytt äter innan han ger sig ut på en 3000+ sidor lång exposé i meningslösheter och detaljer.

Så nu sitter jag och tänker tillbaka på en konsert jag och några gamla polare (J, B och M) var på i nådens år 1995, på ett svettigt kårhus i Göteborg där jag tappade bort en tröja, fick lite tinnitus och tillskansade mig basistens svettband (som inte var torrt. alls). Och när jag hälsade på hos min brorsa i Västerås och såg på en tecknad serie där (troligtvis) Twisted Sisters Stay Hungry var soundtrack.

Det är få tillfällen som är så bra till att bli nostalgisk på som när man sitter i en kal lägenhet ensam i mörkret och fnular. Egentligen borde jag packa ihop grejerna jag ska ha med mig ner till moderskapets vind, men jag orkar verkligen inte. Jag har haft semester i nästan två veckor, så nu måste jag vila upp mig.

2007-08-08

1-klicks-installation i Linux

De flesta moderna Linux-varianter har ett bra installationsprogram, eller pakethanteringssystem, som låter användaren söka efter och installera program mycket enkelt. Ett sådant är Synaptic som låter användaren söka och installera alla olika program som finns i ett enda system, kanske inte alltid den allra allra senaste versionen, men där man söker rätt på ett program, väljer och trycker på "installera" och sen startar upp programmet när det är installerat.

Det verkar dock som att majoriteten av gamla Windows-användare föredrar det tröttsamma letandet på tusen sidor på Internet efter senaste versionen av ett installationsprogram, ladda ner och spara och till sist köra installationen och ange konfigurationsinställningar till förbannelse.

Nu finns det snart ett system som kan tillgodose detta infernaliska letande på Internet även för de som kör Linux. Initiativet heter Click'n Run och kommer att när det öppnar stödja de största Linuxvarianterna, bland andra Debian, Fedora, openSuSE och Ubuntu.

Förvisso samlas alla program på en site, som någon sorts http://download.com, men förhoppningsvis känns det lite bättre för inbitna windowsianer att ha någonstans att resa med sin webbläsare för att installera program istället för att sköta allt lokalt via pakethanteringssystemet.

När nu Dell börjat skeppa datorer med Ubuntu förinstallerat i Storbritannien, Frankrike och Tyskland vilket innebär att det förhoppningsvis bara är en tidsfråga innan de kommer till Sverige, och Lenovo och HP lovat leverera Linux kanske det kan bli lite snurr på branschen.



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2007-08-06

Software Freedom Day 2007

Varje år firas Software Freedom Day (Dagen för fri programvara) runtom i världen. I år är det den 15 september.

Software Freedom Day är ett globalt gräsrotsinitiativ för att informera allmänheten om vikten av fri programvara och tillgången på fri programvara och programvara med öppen källkod. Lokala grupper över hela klotet organiserar olika begivenheter den tredje lördagen i september. Förra året fanns det över 200 olika team från hela delar av världen. Här är de svenska.

Vad är då fri programvara? Och vilka program och företeelser kan räknas till detta? Några exempel på fri programvara och öppna standarder som används dagligen är, bland andra:


  • HTML - HyperText Markup Language, språket som bygger upp World Wide Web, är en öppen standard som utarbetas av W3C.

  • Firefox - webbläsare med öppen källkod.

  • Wikipedia - uppslagsverk på nätet som alla kan bidra till.

  • VLC - fri mediaspelare med öppen källkod.

  • BitTorrent - fritt fildelningsprogram med öppen källkod.

  • Wordpress - ett fritt bloggverktyg med öppen källkod.

  • ODF - Open Document Format, ett ISO-standardiserat öppet dokumentformat utan licenskrav.


Listan kan göras mycket längre än så, men ovan är exempel som många förmodligen hört talas om i ett eller annat sammanhang.

Vad är det då som är så jäkla viktigt med öppen källkod och fri programvara?

För det första gör öppen källkod att man slipper leverantörsberoendet. Om ditt kontorsprogram existerar under en öppen källkodslicens har du (eller någon annan) möjlighet att bygga vidare på det i händelse av att den nuvarande utvecklingsorganisationen lägger tårna i vädret.

Jämför detta med att t ex Microsoft skulle lägga ner sina Office-program och börja med något helt annat. Då sitter du (och kanske ditt företag) där med ett system som slutat utvecklas, där ingen kan ta över stafettpinnen och köra vidare. Kanske har du 200 000 dokument i Office-format som nu måste flyttas till ett annat ordbehandlings-/kalkyl-/presentationsprogram, men du har ingen aning om hur dokumenten är uppbyggda eller hur Office-programmen hanterade dem.

Förvisso ett extremt exempel, men faktum kvarstår: du ligger brunt till. Detta har redan hänt i ett antal fall tillbaka i tiden eftersom öppen källkod som utvecklingsmodell inte funnits i samma usträckning tidigare. Alla programvaruföretag utvecklade istället sina egna format för datalagring. Problematiken detta innebär kan läsas om här.

För att ett program skall kunna kallas fritt behöver 4 kriterier uppfyllas. Användaren måste kunna:

  • använda programmet för valfritt ändamål. (frihet 0)

  • undersöka hur programmet fungerar och ändra det för egna ändamål. (frihet 1)

  • skicka vidare kopior av programmet. (frihet 2)

  • förbättra programmet och sprida det vidare i förbättrad form. (frihet 3)


Oftast innebär detta att programmet även är gratis, men det är inget krav.

Läs mer:


Andra bloggar om: , , , , , ,

2007-08-01

This town has got the youth of me, part 2

På hemväg från Göteborg stannade jag till i min forna hemstad, Uddevalla. Det är konstigt hur något som känts så bekant och hemtrevligt (nåja) kan kännas så långt borta och främmande numera.

Jag tog en halvtimmas stadsvandring och allt såg ut precis som vanligt. Några fler butiker hade slagit upp portarna, några andra hade försvunnit. Bäveån gled fram i sakta mak och ett antal fiskmåsar och duvor flockades i Hasselbacken. Jag sprintade uppför trappan till klocktornet och såg ut över stan. Trots allt vad alla säger är stan ganska lummig och fin, åtminstone nu på sommaren. Men den känns inte som hemma längre.

Från Hasselbacken tog jag vägen om Saga-biografen och gick ner förbi Janssons musik, såg att Vänsterpartiet hade fått flytta på sig för en elektronikaffär, passerade Rhodos pizzeria och antikvariatet, gick över bron mot Kullgrens kök och bar, förbi Bokia och vidare längs Drottninggatan, förbi Krogen och Mats Café (eller vad det heter det här halvåret) och slängde ett ögonkast upp mot min gamla lägenhet ovanför den nyss brunna Restaurang Pingvin som var utelämnad till bröderna Byggare. Efter att ha passerat Carlia hotell och Bohusläningens byggnader hamnade jag på min favoritgångväg förbi Lotsarnas gatukök och parkeringen där jag ställde bilen när jag hade någon. Sen var det dags att vända och gå tillbaka till hörnet där Pingvin ligger för att ta vänster uppför Lagerbergsgatan till min andra lägenhet, ett studentkollektiv där GG-kungen har sitt residens. En kort sväng till höger senare gick jag förbi Potatishuset och gick upp till Margaretegärdeparken med Cactuz på höger sida, såg Polishuset skymta till bakom träden och skolan liggande som en tegelkoloss rakt fram, sen ta gränden till höger efter Munkedals trafikskola och se att Möbelcenter har öppnat i Willy's gamla lokaler, en snabb återvändsgång till sommarstängda Einars konditori och sedan nerför Kungsgatan mot torget igen, passerande Agassis restaurang där vi sänkte en och annan öl under studenttiden.

På torget satt Carl X Gustav fortfarande på sin häst och Erik Dahlberg stod bredvid. Allt var som vanligt. Kondomeriet låg där det alltid legat och kyrkan upp till vänster såg ut som det grekiska wanna-be-bygget det alltid gjort. När klockan inte är halv nio på morgonen kanske det får bli en fika på Rådhuscaféet på torget, någon dag.

Men jag kommer aldrig att bo här igen. Det är lite sorgligt och skönt på samma gång. Så många minnen på ställen man varit och bott på.

Allt känns så avlägset nu.