2009-07-29

Skitmat

När jag ändå är inne på min mer samhällsmoralistiska linje kan jag lika gärna ondgöra mig lite över all skit som finns i maten. Det är precis som när det gäller alla andra områden jävligt enkelt att ta den enkla vägen ut och stoppa i sig vad skit som helst. Medan jag har väntat på att sonen ska vakna har jag läst lite i Den hemlige kocken.

Jag visste sedan innan att det finns rätt gott om tillsatser i maten, men att fusket med ingredienser var såhär utbrett det hade jag ingen aning om. På något sätt har jag fått intrycket av att de svenska livsmedelsbutikerna och -tillverkarna ändå haft lite av sina kunders bästa för ögonen. Så är tydligen inte fallet.

Vi får i oss i genomsnitt 6-7 kilo tillsatser om året, och det är inte så illa med tanke på att de flesta tillsatserna är högkoncentrerade ämnen som ger mycket bang for the buck. Många av dessa tillsatser har tillsatts utan att man utrett eventuella långsiktiga konsekvenser för konsumenten. Det räcker med att de inte är uttryckligt farliga på kort sikt för att de ska tillåtas.

Det är så enkelt att ta den lätta vägen och köpa färdiga rätter till lunchen, stekfärdiga köttbullar och pulvermos (uäck) istället för att ta tid på sig och tillreda den äkta varan. Och även om man tar den äkta varan (exempelvis köttfärs) så har det ju visat sig att den å sin sida kan vara flera veckor gammal. Vilket ben ska man stå på och hur ska man göra?

När jag läser om hur viss färskpressad juice kan vara så mycket som elva månader gammal önskar jag att jag hade blivit förvånad. Eller att jag blivit bestört av att den basturökta skinkan som säljs i butikerna inte ens har varit i närheten av en basturök. Men det är tydligen så att inte så mycket förvånar mig längre när det kommer till företag och vinstmaximering.

Inte ens många råvaror kan man lita på. Att kycklingfiléerna som säljs är så fulla i vatten att de håller på att spricka är väl heller ingen överraskning, men att inte ens mjölet i påsen är rent alla gånger, det är lite svårare att smälta.

Mest intressant i boken är det historiska perspektivet. Det som för hundra år sedan fick specerihandlare bespottade på gator och torg höjer man inte längre på ögonbrynen åt, för det är så industrialiserat och fjärmat från insyn att man inte har en aning om hur det går till. Författaren hittar 136 olika brödsorter i sin butik och endast en handfull av dessa är fria från onaturliga tillsatser.

Att godis är ohälsosamt är knappast någon nyhet, men att inte ens det som man är tänkt att äta istället - alltså Riktig Mat™ - är speciellt säkert att trycka i sig gör att åtminstone jag börjar gnola på den gamla Hoola Bandoola Band-låten Vem (i hela världen) kan man lita på?.

Kanske är den gamla X-files-devisen sann. "Trust noone".

(Precis när jag publicerat inlägget får jag en riktad annons från GoogleAds om Svenskt kosttillskott. Oh the irony.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Föräldraskap vs. förvaring

Igår var baddagen framför andra. Vi lyckades vrida ur åtta timmars vistelse på Storsjöbadet. Sonen som lärde sig att hålla sig flytande i våras (simma är ännu ett lite för starkt ord) plaskade runt och ömsom dök från bassängkanten, åkte vattenrutschkanor och kastade badboll. Dagen innan det hann vi med en minigolf-runda och hopp på studsmatta.

Utan att klappa mig själv på axeln för mycket tycker jag att jag är en rätt okej förälder. Jag tar aktiv del i sonens utveckling och försöker ha roligt på hans villkor. När en del människor tänker på att bli förälder så är det första levnadsåren förknippade med att köra barnvagn i goda vänners/väninnors lag och fika gata upp och gata ner, ständigt med en latte-to-go i handen.

När denna period är avklarad, skickar man in dem på dagis och fortsätter sitt dagliga liv, för man verkar anse att dagis tillgodoser barnets alla behov. Själv ser man till att vara så trött efter jobbet att utfodring och tv är det enda man ger sitt barn sett till livsfärdigheter. Märk väl, jag säger inte att man inte kan vara en kärleksfull förälder om man inte orkar aktivera sitt barn. Men samtidigt kan man inte räkna med att dagis/skola ska lära dem allt de behöver veta om livet. Ofta lyser det igenom att man heller inte är så trött, när det kommer till den högt skattade egentiden. Då saknas det ingen energi för att resa eller gå på lokal. Men för en del är det så betungande att vara förälder att man måste åka på semester utan barnen varje år, eller ge sig några rejäla krogkvällar i månaden (eller i veckan) för att orka med. Eller så skickar man helt enkelt barnen till mor- eller farföräldrar så att "de får sitt lystmäte". Föräldraledigheten förläggs till OS eller VM i någon stor publiksport.

Föräldraledighet i all ära, jag var det förra sommaren och det var givande som fan. Men i år har jag inte tagit ut resten av mina föräldradagar, eftersom jag valt att bo utanför det vanliga samhället. Det är ett val jag gjort för att ha möjlighet att vara med min son utöver de timmar som påbjuds när man har jobbat. Jag kunde ha haft ett jobb som gav mig en finansiellt och socialt sett mer normativ tillvaro, men jag har valt mitt sätt att leva utifrån hur mycket tid jag kan ge sonen. Genom mitt levnadssätt får jag all tid i världen för att umgås, ha roligt och utvecklas. Förvisso har det inte varit så mycket umgänge, men det har berott på andra omständigheter än tidsbrist.

Förmodligen ses det som väldigt udda och konstigt, och ögonbryn höjs säkert på både det ena och andra hållet, men jag värdesätter tiden med min son så mycket högre än pengar. Vi kan äta oss mätta och vi kan hålla oss hela och rena, så vad är det som fattas? Måste man verkligen ha alla bekvämligheter som vi tar som självklara för att livet ska ses som fungerande? Måste man ha tv, mikro, flera rum och kök, hyllmeter med filmer, tv-spel, en blå studsmatta, leksaker i överflöd, 538 gosedjur, eget badrum, mobiltelefoner, 100-mbit, 84 kanaler med barnprogram och fem datorer för att ha en dräglig tillvaro?

I think not.

En majoritet av världens befolkning klarar sig faktiskt utan det mesta av detta. Det är inte så förvånande att det finns tv-program som SuperNanny och annan skit. Desperata liv kräver desperata åtgärder. Och var annars ska de skildras om inte i vår tids opium för folket, televisionen?

Jag tar hellre en dräglig tillvaro med tid över för att ta aktiv del i mina barns liv, än en tillvaro i lyx där jag måste leja bort umgänget till en au pair. Jag har kunnat få båda, men vad är det värt i slutändan?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2009-07-27

Z-LUG, träff den 26 juli (Jämtlands Linux User Group)

Så har den andra officiella träffen för Jämtlands Linux User Group (Z-LUG på facebook) gått av stapeln. Vi dubblade antalet deltagare till den här gången och vi fick också vår första kvinnliga deltagare. Förvisso var hon närmast sörjande till en av oss som var där på första träffen, men det känns ändå lite speciellt. ;)

Z-LUG försöker lära sig nåt

Träffen började enligt schemat med fika och allmänt rundsnack och fortsatte inte helt enligt schemat med en grundläggande (nåja) genomgång av GIMP, GNU Image Manipulation Program. Då de flesta närvarande var gamla garvade Linux-nördar kände sig föredragshållaren (yours truly) lite smålöjlig, men det hela avlöpte utan större pinsamma incidenter.

Z-LUG gimpar

Undertecknad fortsatte sedan med att förevisa sina försvinnande små kunskaper i videoredigeringsprogrammet Kdenlive, som bara kraschade en gång under hela presentationen. Det måste anses vara någon typ av rekord.

Z-LUG demonstrerar Kdenlive

Därefter avvek några av deltagarna, men de flesta drog över den utsatta tiden med en dryg timma, vilket måste anses vara ett gott betyg. Det diskuterades alltifrån inlåsning och utveckling till rockbåtar och Software Freedom Day. Två tappra stred fram till halv elva efter diverse födointag, men då började tröttheten ta ut sin rätt.

På det hela taget en väldigt trevlig och rolig eftermiddag/kväll.

Nästa träff är den 23 augusti. Välkammad utter!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2009-07-20

Ubuntu i Sverige är ju helt jävla otroligt

Alltså, det finns ett forum på Internet som gärna och ofta skryter med hur många användare som de har, och hur fantastiskt det har vuxit under de senaste två åren. Dessa två år har styrning och framåtanda funnits i skrift, men den har sällan eller aldrig omsatts i något konkret. Istället har man diskuterat sig minutiöst framåt till en 100-procentig lösning där till slut alla inblandades entusiasm har gått till spillo och ingenting i princip har åstadkommits.

Istället är det ett dussin glappkäftar som gärna vädrar sina åsikter och anmärkningar med andra som dödar all kreativitet och med sina långdragna skitdiskussioner drar ner hela resten av de tusental som är aktiva i månaden rakt i botten.

Trots sin till synes breda användarbas är det ett knappt femtiotal som är verkligt engagerade och det är dessa som utgör gräddan av diskussionsklubben. Här är det inte ovanligt att trådar om absolut ingenting drar iväg i upp emot 100 inlägg.

De skulle inte tveka länge att diskutera färgen på cykelskjulet i veckor när de bygger ett kärnkraftverk, eller i månader debattera vilket material det ska vara på flygvärdinnornas knappar när de ska starta ett flygbolag.

I kläm hamnar såklart användarna, de som behöver support, dokumentation och en spark i arslet in i världen som forumet erbjuder. En spark i arslet kan de få, men bara en negativ sådan då några av de femtio engagerade bryter in i supporttrådarna och debatterar hur man bäst ska hjälpa dem cykla uppför backen, om det är med segel eller genom att putta i ryggen.

Här står idealisterna mot pragmatikerna. De som skiter i allt vad principer heter, och de som skulle dö för dem oavsett hur obekväm döden är. Ett ständigt inre krig rasar och konspirationsteorierna haglar tätt, att forumadministrationen slutit en pakt med djävulen, eller att de alla är en hemlig del av Illuminati. Konspirationsteoretikerna överdriver inte sällan sin egen betydelse, utan vill gärna se sig som upphovet till utfall av omröstningar, eller varför inte vara upprinnelsen till att det finns demokrati i forumet över huvud taget.

Gemensamt för alla dessa högljudda nötter är att ingen av dem vill ha en ledande roll eller faktiskt driva något framåt. De ser sig som oberoende kritiker som bara lyfter fram de konspirationer och oegentligheter som försiggår på forumet. För alla vet ju att egentligen är moderatorerna tillsatta av mörka krafter som bara är ute efter att djävlas med enskilda medlemmar, som givetvis bara har ärligt uppsåt och är helt oskyldiga till vad som än de elaka moderatorerna beskyller dem för.

Till sin hjälp för sitt värv att arbeta för ordning i forumet har moderatorerna en bomulls-topz och en deostick. Det är dessa vapen som de svingar vildsint mot oskyldiga medlemmar. Till allas förvåning fungerar det inte alls.

I toppen på skutan sitter kaptenen och försöker tillrättavisa medlemmarna genom att ropa ner till dem vad de ska eller inte ska tänka, men av någon anledning har det demokratiskt beslutats att kaptenens armar och ben måste vara ihopsurrade bakom ryggen, så att kaptenen varken kan gå eller röra sig. Istället har kaptenen några adjutanter som fläckvis blivit så feta och liknöjda av åratals gott leverne på "sitt" forum att de inte kan bemödas med att göra någonting. Om de ens får lov att göra något på egen hand, det är det ingen som vet. För kartan som någon ritade upp över vem som för befälet och hur det låter då har tappats bort under färden. Antalet folk som rent teoretiskt har befogenheter har dock vuxit explosionsartat. Det finns administratörer, det finns globala moderatorer, det finns lokala moderatorer, det finns en helvetes massa människor i ansvarsfulla positioner. Och det är också anledningen till att så gott som inget händer. Byråkrati och ansvarsfriskrivning är ledorden. Gör du inget kan du inte göra något fel. Regeln om att man inte bör ha större arbetgrupp än åtta personer är sedan länge överskriden.

Hela forumet bär pinsamt stor likhet med B-skeppet från Golgafrincham i Liftarens Guide till Galaxen, det som är fullt av hårfrisörer, telefonsanerare och andra nyttiga människor. Jag bara väntar på att man ska instifta antalet tecken på inläggen som valuta för hur värdefull man är för forumet. Det är ändå bättre än löv. Och det är garanterat inte bara folkets fel, utan det är strukturen på forumet som gör att den här skiten får fortgå.

Det finns tre enkla saker att göra, men ingen som törs göra dem:

1. Banta organisationen. Bort med de med ansvarsposition som aldrig gör något eller ens är inloggade.

2. Bygg från toppen. Låt en eller maximalt två personer välja organisation och individer att arbeta med. Folk som tycker annorlunda är nyttiga, men diametralt motsatta personer funkar inte i en arbetgrupp.

3. De som inte bidrar med mer än osämja och tjöt ska avgå från sina uppdrag och lämna forumet. Det gäller särskilt de som suttit i flera år och egentligen tröttnat, men gillar makten. Ni förstör, inse fakta!

Just nu leder organisationsförslaget om att fem personer i en styrelse ska sitta och dirigera massorna på forumet. Var man ska hitta dessa är för mig en gåta. Det hade varit svårt nog att hitta två kompetenta personer som är det andra förslaget, som har kapacitet att få folk ur dödläget som råder.

Välkommen in för att se själv. Eländet finns att beskåda på http://ubuntu-se.org/forum.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , ,

2009-07-18

spontana möten

Verkligheten är lite som Internet. Det finns aldrig någon som kan förutse vad för intressanta personer man kan ramla över bara sådär.

Idag har jag varit och badat. När jag ligger där på bryggan och läser en tidning ser jag i ögonvrån hur det är något som börjar närma sig. Något vitt och stort. En båt. "Kommer jag och stör?" frågar en gubbe, står ensam i ruffen med huvet uppstucket genom takluckan, skepparkeps på svaj.

Jag som aldrig brukar få sällskap när jag är där, det är så gott som alltid folktomt, trots att det hör till ett av Storsjöns smultronställen. Lite lätt överraskad tänker jag att han nog bara ska gå iland en kort stund, så jag svarar "Det är ju en allmän brygga, så kom in du".

Jag hjälper honom lägga till och förtöja båten, hans mage kommer ut ur ruffen en stund före resten av kroppen och han justerar fendrarna och frågar om jag har någon koll på badtemperaturen. "Det är nog en 17-18 grader i alla fall" säger jag och gissar vilt. Jag gillar att bli rejält varm innan jag hoppar i, så jag har inte kommit så långt än. Klockan är bara strax efter halv elva, om jag får döma efter solen.

Så han hoppar i ett par badbyxor, ett ombyte som jag tack och lov slipper se, och promenerar ner i vattnet. "Ja, det är ju inte alla som tycker det här är skönt" säger han och syftar på temperaturen.

Sen rullar det på. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, från skolpolitik, socialpolitik, piratpartiet och integritet på nätet till Linux och fri programvara, fjällvandring, skidåkning, segling och utvecklingsländer i förändring. Han är gammal lärare. Hårigare än Sean Connery och som sagt med en kula som inte går av för hackor.

Jag sitter på bryggan och äter mina äpplen, han sitter i båten och dricker God Morgon apelsinjuice direkt ur paketen och äter bullar. Vi skrattar gott och ämnena byts av som survturerna i en pingismatch.

Fem timmar går, där vi bara sitter och pratar, argumenterar, motargumenterar och debatterar. Sen skiljs vi åt, han lägger ut och jag går till bilen. Jag ser i innerbackspegeln att jag ser ut som en halvmåne med röd skuggsida i ansiktet efter att ha suttit vänd åt samma håll så gott som hela tiden. Jag har ingen aning om vad han heter.

Men det var ett intressant möte och jag vet att vi gjorde intryck på varandra. Lite som på Internet, fast utan överdrifter, "jag är spännande"-lögner och skitsnack som fyller en del människors bloggar och nätkonversationer.

Uppfriskande, på det hela taget.

Vad är det för fel på folk?

Alltså, ibland blir man ju så bestört när man läser saker så man bara baxnar. En av de sakerna är att Anders "Engla-mördaren" Eklund har gått och skaffat flickvän. Det finns tydligen ingen hejd på förvirrade ska-ta-hand-om-den-stackaren-han-är-bara-missförstådd-prospects därute i världen. Vad är det med folk? Hur fan är man funtad? Nog för att det finns tillräckligt med dumma jävlar som hela tiden hittar på ursäkter för de människor de är kära i, "han slår mig för att han är rädd", "han är egentligen jättekär, men han har aldrig kommit hit till mig, för han vågar inte", "hon är otrogen för att hon är trasig inombords". Listan på dåliga ursäkter kan göras jävligt lång. Och historien verkar upprepa sig gång på gång. På gång.

Och nu är det alltså Anders Eklund som säkert får mängder med beundrarbrev i fängelset från hjärndöda barmhärtiga samariter som tycker att han verkar sympatisk och bara behöver lite kärlek, som skaffat flickvän. Och visst, han behöver säkert kärlek, men först och främst behöver han psykologhjälp.

Frågan är bara vad det är som drar en viss typ av människor till psykiska vrak. Men det är en annan bloggpost.

Förlåta och gå vidare är väl en bra sak, i och för sig. Vad jag inte riktigt kan förstå är hur man kan bortse från alla signaler om att allt inte är riktigt som det ska vara. Jag skrev för ett tag sedan en bloggpost om filmen He's just not that into you. Där är det ändå förhållandevis normala män och kvinnor som håller på, men i det här fallet?

Alltså, om en snubbe som säger sig vara intresserad aldrig har lagt två strån i kors eller fem spänn för att träffas, då är det väl rätt uppenbart att han (eller hon) inte har några större känslor att tala på. Men om han eller hon sitter inspärrad för barnamord, då kanske det inte är lika enkelt, eftersom han eller hon är fysiskt förhindrad att ta sig någonstans. Fel. Det är enklare, men av en helt annan anledning. Snubbar som har begått barnamord är helt enkelt bad news.

Så sluta upp nu och hitta på ursäkter för totala stolpskott. Det måste väl finnas någon bättre än Anders Eklund att lägga sin kärlek på?

2009-07-08

Google:s Linuxbaserade OS


Nätet svämmar över av rapporter om att Google ska ta sig in på operativsystemsmarknaden för ultraportabla/mini-laptops/whatever. Både ARM-processorer och x86-processorer blir det.

Operativsystemet ska vara baserat på Linux-kärnan och (som det verkar) i princip bara innehålla Googles egen webbläsare Chrome. Det är väl därför det heter Chrome OS, antar jag. Ibland överträffar jag mig själv.

Det här känns lite som ett tveeggat svärd för mig. Enligt Google själva ska de designa om systemet från grunden och göra uppstartstiderna för de datorer som operativsystemet kommer förinstallerat på väldigt korta.

Det här är ju ett ypperligt tillfälle för Linux att ta lite större marknadsandelar, men samtidigt undrar jag om Google behåller binärkompatibiliteten med ett "vanligt" Linux-system eller om det blir ett system som verkligen blir ett Google-operativsystem och inte ett Linux-operativsystem.

Och projektledaren skriver på googlebloggen att man kommer att öppna upp källkoden så småningom, men att den inte är öppen nu.

Så det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen av det här. Som en anhängare av öppen källkod och öppna dokumentformat hoppas jag att det här går åt rätt håll, och inte att historien upprepar sig och Google blir till ett nytt Microsoft som bygger in sina kunder i enbart sina egna lösningar.

Framtiden får utvisa hur det blir.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,