2009-01-31

filmtajm

Det blir mycket film när jag är sjuk. Idag har jag sett V for Vendetta, I am Legend, Into the Wild, Indiana Jones and the Last Crusade, första Narnia-filmen, Seven, Good Will Hunting och DejaVu, med Denzel Washington.

Alltså, Tony Scott borde ha sig en lektion i vad som faktiskt går att åstadkomma med datorer. Det är han som även är ansvarig för eländet som visas i Enemy of the State. I DejaVu blir det etter värre och det är nära verkligheten men ändå så långt borta att jag blir matt.

Ännu mer matt än vad jag blir av flunsan. Det är lättare att svälja en film som I am Legend än det där..

2009-01-30

Bästa warpdrive-citatet någonsin

Det här är kanske det roligaste jag läst på länge. Det är inte bra att skratta så mycket när man är magsjuk.

2009-01-29

En sömncykel i taget, you 'tard

Vanliga människor (om det nu finns sådana) brukar sova mellan sex och åtta timmar. Då sover man mellan 3-4 sömncykler á 90-120 minuter. Från igår kväll har jag sovit tre gånger, med minst en till två timmars mellanrum mellan varje gång. Jag somnade till vid åttatiden igår kväll och sov till halv tio, sedan somnade jag mellan ett till två inatt och sen från tre till halv sex.

Allt som allt blir det fem timmars sömn (eller kanske snarare slummer) och jag känner min ungefär lika utvilad som jag hade varit på rave och dansat på extacy hela natten.

Geniet Leonardo da Vinci sägs ha haft någon underlig egen sömnrytm som gick ut på att han sov tjugo minuter varannan timma och därför fick en hel massa fler timmar vakna per dygn. Andra har sovit med en nyckelknippa i handen för att väckas direkt när de somnade såpass hårt att de förlorade muskelkontrollen över handen.

Jag är ju inget geni, vilket vi kan se på bilden nedan, med vilken vår utbildning marknadsförs gentemot omvärlden:


Skulle du vilja köpa en bil av oss?

Alltså, om jag hade varit ansvarig för marknadsföring av en fritidsledarutbildning vet jag inte om jag skulle ta en bild där mer än hälften ser ut som om de vore en särskoleklass på frigång. Den här bilden är dock den som finns med i det officiella marknadsföringsmaterialet. Kanske är det utbildningsavsnittet "Insikt i funktionshindrades idrott och vardag" som avses här.

Här är alla välkomna. Tur att de åtminstone har redigerat bort min hand ovanför A:s huvud.

För övrigt är jag helt jävla blåslagen sedan jag som ensam turskidåkare lyckades, på en bredd av fyrtio meter pricka in ett hopp med bredd på ungefär fyrtio centimeter som helt hade försvunnit i en massa nysnö och viss snöblindhet. Men bara med ena skidan, vilket resulterade i en roterande rörelse där jag landade på ena skinkan och stukade tummen och handleden.

Näe, det är dags att halta ut till duschen för en värmande upplevelse.

2009-01-27

Såpan fortsätter

Jag har som skrivet varit iväg och åkt skidor en vecka. Jag har även fortsatt att dissa en något gåpåig tjej. Under de senaste veckorna har vi haft flera samtal där jag förklarat att jag inte accepterar hur hon är kring mig.

Då jag fortfarande blir obekväm i hennes sällskap har vi satt upp ett gäng förhållningsregler, bland annat armlängds avstånd och att om min dörr på gruppboendet är låst, knacka inte på. Vidare regler är, gå inte innanför tröskeln om du inte blir inbjuden, samt bjud inte in dig själv i mitt och min sons liv.

Trots dessa regler och rätt så rejäla dissningar i samband med dessa blev jag helt sonika inplacerad av henne i hennes bil upp till fjälls. Vi skulle tydligen samåka upp dit. Snällt av henne tyckte jag, ända tills nästa fråga gjorde klart att vi tydligen skulle åka själva, bara jag och hon, i bilen.

Jag är förmodligen lite för snäll, för jag orkar inte med att göra henne ledsen gång efter annan, så jag försöker boka in mig i en annan bil lite snyggt, skjuta på resan några timmar, men hon visar sig alldeles för flexibel och skyller på än det ena än det andra för att jag ska åka med henne. Så sagt och gjort, en timmes bilfärd överlever jag och the hits just keep on coming.

Att vi skulle bo i samma stuga bestämdes för rätt länge sedan, men hur vi skulle bo i stugan var inte bestämt. Och trots all rätt uppenbar motvilja gör hon allt som står i sin makt för att vi ska hamna i samma rum, för "vi är ju ändå vakna halva nätterna och då kommer vi ju bara att störa varandra". Jag förklarar för henne att det inte är en bra idé och attjag känner mig väldigt obekväm med att sova i samma rum som henne och att jag hellre sover själv, alternativt med någon annan. Vid den efterföljande middagen hamnar hon av någon inte alls oförklarlig slump bredvid mig vid bordet, trots att jag flyttat runt några gånger. Hon flyttade nämligen efter.

Resten av kvällen går åt till att läsa Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Morgonen därpå förflyter lugnt och stilla och jag kommer inte undan. Som en igel biter hon sig fast och trots att jag segat som fan för att slippa ha med henne ner till backen är det lönlöst. Hon ska med och vill tydligt att vi ska åka tillsammans, helst hela dagen. Till slut inser jag att det är meningslöst att försöka att inte såra henne, så jag ber henne helt sonika att åka själv och tar av åt ett annat håll. Hon blir tydligt ledsen och sårad och vi ses inte mer den dagen.

På kvällen flyttar jag ur stugan och flyttar in i en annan, med bara killar. Tack gode gud. Under kvällen får jag ett sms från en annan tjej i klassen där det står att hon fått klara förhållningsregler och en rejäl utskällning. Tjejen har tydligen varit "som ett plåster" på mig och får under inga omständigheter vara närmare mig än två meter och inte tilltala mig. Självinsikten i de direktiven är frånvarande.

Resten av veckan försöker jag i möjligaste mån att vara precis så trevlig som situationen kräver, samt undviker helt att hamna vid samma bord, åka samma lift-ankare eller stå på samma ställe som henne. Hon erbjuder sig att skjutsa mig bort till min nya stuga, men jag talar om för henne att så länge hon sätter upp regler för andra hur de ska umgås med mig så vill jag inte ha någon hjälp från henne.

Under veckan frågar hon om jag ska åka med henne tillbaka till gruppboendet, vilket jag svarar ett enkelt "nej tack, jag åker med J" utan vidare förklaringar. Jag måste vara jävligt otydlig, eller så har jag att göra med en kaninkokerska.

Vi kommer till fredag utan några större missöden och sen blir det då dags för fri åkning på lördagen, då det också är dags för utflyttning från stugan.

Efter transport till ett annat liftsystem stannar de jag åker med till efter avstigning av liften och plötsligt är hon där. Efter det släpper hon inte taget och ingen av oss tre vill åka lift med henne och det blir på något sätt jag som blir tvungen. Jag svarar hövligt men kort på den del av hennes svada som kräver svar, men inte mer. Tydligen tar hon detta som en invit (eller ett svepskäl) för att kunna hänga med mig resten av dagen. Det blir bara en tur i liften. Som tur är kan jag åka jävligt fort när jag vill, så jag försvinner neråt pisten och ser henne inte igen förrän vid lunch. Då "är det ju så mycket folk i stugan, så [hon] klämmer [sig] ner brevid" mig. Uppgiven över att hon inte fattar en veckolång vink muttrar jag "jaja" och hon sätter sig och börjar dricka sin varma choklad. Trots regler om armlängds avstånd så börjar hon ta i mig och sitter närmre än situationen kräver. Jag frågar vad hon tror att hon håller på med och sätter mig demonstrativt en halvmeter ifrån henne. Jag äter snabbt upp maten och går ut i backen, utan att fråga om jag ska vänta tills hon druckit upp och försvinner från platsen.

Nu är det tisdag och jag förbannar den dag det beslutades att vi skulle göra ett tvåmannagrupparbete tillsammans. Det innebär att vi måste umgås i skolan med jämna mellanrum. Dessutom delar vi kök, så det är svårt att helt undgå henne. Imorgon har vi heldagsseminarium och jag kommer att gå in absolut sist och sätta mig så långt ifrån henne som möjligt.

Är det verkligen så svårt att inse budskapet? Kan det verkligen misstolkas? Är det något annat jag gör fel som gör att hon tror att jag vill umgås med henne?

Kära Bullen, vad ska jag göra? Jag drar mig för att be henne att helt dra åt helvete, eftersom vi trots allt ska gå nästan ett och ett halvt år till i samma klass. Men snart ser jag ingen annan utväg.

2009-01-26

Heldag med sexuella övergrepp

Imorgon var det egentligen tänkt att vi skulle spendera i skidbacken med ett gäng nytillkomna flyktingbarn varav hälften aldrig sett snö innan de kom till stan. Tanken på att se dem på ett par skidor i backen gjorde mig lite full i skratt, men nu bar det sig inte bättre än att vi blev dubbelbokade. Istället ska vi sitta på ett heldagsseminarie (jag började skriva heldagsseminera, det är ett väldigt dåligt tecken) om sexuella övergrepp tillsammans med ett gäng behandlingsassistentstudenter (alfapet någon?).

Och mitt hjärta blöder. Idag var jag på dagis och hämtade lite papper och skrev under på andra. Vid femårskontroll av sonen så får förskolan ett antal frågor att besvara och enligt hur de fyllt i pappren så är det inte många av påståendena som stämmer. I och för sig vet jag inte hur det är tänkt att frågorna ska besvaras om barnet följer en "normal" utvecklingskurva, men det gör mig ont att en så underbar, glad, mysig, omtänksam, rolig och spontan krabat som sonen kan ha problem att brottas med nu och i framtiden. Jag vill på inget sätt måla fan på väggen, men jag har svårt att inte känna ett styng av oro för hur det kommer bli när han växer upp.

Jag är helt enkelt blödig när det kommer till sonen. Kanske annars också, men speciellt när det kommer till honom. Att kura ihop sig under täcket och läsa en saga för honom innan läggdags är bland det bästa jag vet, och när han kommer och lägger armarna om mig när jag hämtar på dagis är guldstunder allihopa. Och jag blir alldeles varm när jag ser att han utvecklas, att han kan gå balansgång, skriva bokstäver, kasta basketbollar i mål, spela innebandy, göra kullerbyttor och ljuda ord, eller när han vinner i memory. När vi sitter ute på isen på var sin renfäll och dricker varm choklad, eller när vi badar i badhuset och åker vattenrutschkana är stunder som aldrig försvinner.

Det är förmodligen bara att vänja sig. Att hjärtat ska brista på mig när han i framtiden kommer hem ifrån skolan och någon har varit dum mot honom. Att han kommer ha bättre och sämre dagar, precis som vi alla har. Men det är så svårt att tänka sig, för han är (nästan) alltid glad och snäll och trygg.

Det är nog så det är när man är en (albeit distant) förälder.

Erase & rewind

På ett sätt är det rätt skönt när man äntligen ser igenom allt skitsnack och får bekräftat farhågor som legat och ruvat länge. Det må göra ont en stund, men på något sätt faller bitarna på plats på ett helt annat sätt än de gör när det är obalans i vad man tror sig veta och den historia man får sig till livs som man vet inte stämmer. Åtminstone är det så för mig. Andra kanske hellre lever i förnekelse, men jag har hellre alla korten på borden.

Jag förstår i och för sig de som inte vill lägga hela sitt känsloliv som en öppen bok framför mig att läsa, men det hade varit så mycket enklare att agera utifrån det än att få en massa falska signaler som ställer till det. Spelad pessimism när det syns hur hela kroppen bubblar av lycka inombords är bland det värsta jag vet.

På andra fronter i livet har jag kommt fram till att det är dags att samla ihop mina saker och sälja av dem. Mitt senaste förhållande förde med sig att jag magasinerade mina tillhörigheter och har betalt tusen spänn i månaden för att ha dem instängda i åtta kubikmeter. Förutom de saker som står hos mitt ex då förstås, men där kan de ju inte stå i all evighet. Eftersom CSN trilskas ska pengarna jag har kvar sen jul räcka till underhåll, hyra och mat samt umgänge med sonen. Det gör de inte i dagsläget.

Så nu ska det säljas grejer. Soffor, byråer, hyllor, skrivbord, matbord och annat skrymmande. Förråd ska plockas ur, sängar ska tas hem, kläder och annan bråte ska packas ner.

Trots lite minor glitches har det varit en bra dag. Sonen somnade om fort efter en nattlig raid mot toaletten och jag är inte förvånad med tanke på dagens bravader. Några timmars svingande i lianer över krokodiler och flytande lavaströmmar kan trötta ut den bäste. Önskar bara att jag hade lite av de generna själv, men han har inte ärvt förmågan att sova länge och somna fort ifrån mig. Eller så beror min oförmåga att sova på att vi lade oss samtidigt vid åttasnåret och jag har sovit min dos nu.

Nu blir det, hör och häpna, listskrivning. Kors i taket.

2009-01-25

Ekon från 1940-talet

En cinematograf-reklam från runt 1940 som kördes över hela Sverige under den tiden. Spännande hur vad som är politiskt korrekt förändras.



Till det bättre, förhoppningsvis.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Internetpaus

En dryg vecka till fjälls gör underverk för själen. Visst, det har inte varit det bästa vädret, torsdagen var enda dagen då vi hade solsken. Men att få komma bort från gruppboendet och bo med människor som jag verkligen trivs med är jävligt skönt och precis vad jag behövde. Sju dagars skidåkning har varit påfrestande för kroppen, speciellt de två sista dagarnas puderåkning känns i benen, men även magen och bröstmuskulaturen har fått sig en omgång. Men jösses vad roligt det har varit, trots långa dagar och trist sporadisk kvällsteori.

Förra torsdagen (eller onsdagen?) blev jag så trött på mig själv och hur jag satt vid burken hela kvällarna. Jag fick förvisso mycket gjort, men att surfa runt på en massa sajter och bloggar och kolla om "det kommit något nytt" hela tiden gjorde att jag fick nog och slog igen datorn. Nu, en och en halv vecka senare känner jag att det var ett beslut som gjorde gott.

Jag har kunnat släppa saker och uppdrag som jag gått och ältat runt en massa, jag har fått struktur på min tillvaro och gjort upp en plan för hur jag ska gå vidare. Jag har återtagit kontrollen.

Det känns för jävla bra.

2009-01-14

Såhär enkelt är det

Säg mig vem du skriver din blogg för, och jag ska tala om vem du ska bli tillsammans med.

2009-01-13

Den dära Eee PC är ju bara för gullig

Nu sitter jag här med en sprillans ny Asus Eee PC 900 och gosar lite. Jag har blivit lite kär i den redan, jag gillar att det går att surfa precis var som helst med en 3G-dongel och även om tangenterna är lite för små för att skriva några längre noveller på så funkar det förvånansvärt väl ändå. Det är tur att jag inte har några gigantiska grovarbetarfingrar.

Den lille gynnaren verkar även vara brudmagnetisk av någon underlig anledning. Men jag klagar inte.

Jag har förtjänstfullt kunnat koppla in min externa 22" 1680x1050-skärm och köra dubbelskärm på den, den hittade både det externa tangentbordet, musen och den externa terabyte-disken utan gnissel. Med allt det inkopplat blir den dessutom nästan som en riktig dator, om än lite low-end. Filmer i HD-kvalitet är bara att glömma, men på den lilla skärmen räcker det gott med Standard Definition. Med mina svindyra hörlurar som sett bättre dagar blir det förvånansvärt njutbart att se på film. De inbyggda högtalarna är av förklarliga skäl inte något att hurra för.

När jag bara får in en fullversion av Ubuntu notebook remix kommer den att bli väldigt väldigt trevlig. Synd bara att den inte är min. We wants it.. needs it!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Den här är bara så jävla bra

Ikväll har jag suttit i något som inte var helt olikt det här.



Jag är personen som kommer in genom dörren. Fast med kuk.

2009-01-11

I.O.U.S.A - Varför USAs tid som världsledare kan vara över

Filmen I.O.U.S.A (I owe USA, jag står i skuld (till) USA) visar på trettio snabba minuter hur USAs budgetunderskott har ökat explosionsartat och hur det, om inget görs, kommer att totalt krascha landets ekonomi.



Drastiska åtgärder krävs, men inget drastiskt görs. Fredsforskaren Johan Galtung förutspådde USAs "fall" innan 2020. Han har specialiserat sig på imperier som Romerska riket och Sovjetunionen och drar förmodligen paralleller därifrån. Han var också den som blev utskrattad när han runt 1980 förutspådde Sovjetunionens fall inom 10 år.

Undra om han får rätt den här gången också. Frågan är bara vad det kommer att innebära för resten av världen.

Väl värd trettio minuters tittande är filmen hur som helst.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

skönt, rätt och slätt

Jag skrev en uppgiven och rätt gnällig blogg igår om hur jag tyckte att det var jobbigt med människor som inte respekterade gränser, trängde sig på och fick mig att må dåligt.

Nu har jag pratat med de berörda och vi har kommit fram till ett antal regler och förhållningssätt och det känns jäkligt mycket bättre än att gå och störa sig på dem. Jag var inte ens otrevlig när jag pratade med dem om det.

Igår var pensionärsföreningen här på gruppboendet ute och gjorde stan. Stånds- och åldersmässigt sökte vi vår tillflykt till Bishops Arms och tog ett par privatekonomiskt katastrofala öl och tjötade om livets stora frågor, som nödvändigheten av välklippta mustascher när man dricker stout och huruvida feedback på maten i form av en spya i pissrännan är en komplimang eller en förolämpning. Jag lutande åt det senare, men vi var inte överens.

Efter det gick färden till klamydiagrottan, men vi ångrade oss när vi såg kön och då A:s "tjejkompis" ringde och hade fått problem med bilen. Istället blev det detante med norsk sjokoladedrikk hemma hos henne. Då en i föreningen brutit lårbenshalsen (eller åtminstone träffat en "tjejkompis") och dragit iväg mot hotell Älgen, återstod det tre tappra gentlemän som efter uppdruckna koppar begav sig hem mot gruppboendet igen.

Idag har jag trots viss träkeps lyckats få förvånansvärt mycket gjort.

Jag är mycket nöjd.

2009-01-10

fullmåne och oönskad vänskap

Underligt det där med vänner och annat löst folk. De jag verkligen verkligen vill umgås med är jag förhindrad att göra just det med av olika anledningar. Det är avstånd, dagens humör eller någon annan faktor som gör att jag inte kan umgås med de jag mår bäst av.

Det duggar däremot tätt med människor som jag inte mår speciellt bra av att umgås med, såna som stjäl energi av mig och får mig att känna mig instängd och besvärad. Jag har några sådana runt mig med jämna mellanrum. Det är de som trots flera (flera!) uppmaningar ändå kommer in i mitt minimala rum och oombedda sätter sig på sängen och bara sitter. Eller knackar på och ställer sig och kikar över axeln. De förgiftar även de stunder då jag umgås med människor som jag faktiskt gillar häromkring och det känns inte alls bra.

Jag har börjat gå ifrån mitt eget rum när de står i det för att få dem att fatta vinken. "Men säg till dem då" tänker du nu. Det har jag gjort. Väldigt många gånger. Så många gånger att det känns för jävligt att behöva säga det igen och jag blir bara anti och vill bort. Jag har förklarat att det inte är okej att bara klampa rakt in efter en symbolisk knackning, även om dörren är olåst. Flera gånger där också. Det verkar gå helt förbi.

Det har börjat gå så långt att jag undviker att gå någonstans där jag vet att de här personerna håller till. Jag håller mig borta från tv-rummet till exempel, för jag vet att om de här personerna dyker upp så blir jag obekväm och trängd, blir lättirriterad och mår nästan fysiskt dåligt. Jag gör bara korta sporadiska besök i köket, för att slippa stöta på dem och få en svans efter mig till rummet. Jag har tröttnat på att behöva säga att jag vill vara själv och sen stänga dörren mitt framför näsan på dem.

Jag vet att de inte gör detta för att vara elaka på något sätt. Av någon anledning tycker de att jag är trevlig att umgås med och vill vara runt mig och det är ju en fin komplimang. Det är bara det att de vill det så mycket mer än jag. Jag vill ha min frihet och enskildhet (jo, jag vet att jag bor på internat) att kunna styra över min egen tid. När man då inkräktar på min sfär av privacy (det finns verkligen inget bra svenskt ord för det) så sparkar jag bakut och vill inte vara med längre. Då blir alla kontakter med dessa personer fyllda med olust.

Jag hoppas att jag inte är en sån person själv, men jag misstänker att jag kan vara det. Därför har jag nu lovat mig själv att jag inte kommer att ta kontakt som inte är önskad. Hur jag ska kunna bedöma det är lite av en gåta, speciellt med människor som inte kommunicerar så bra, men jag ska försöka hålla mig borta där jag känner att jag inte är uppskattad.

Jag kommer heller inte hyckla med att vara vänligare än jag blir bemött själv. Vänskap är trots allt en dubbelriktad verksamhet och jag kommer inte att lägga mer energi än jag får tillbaka på att vara go' och snäll. Det är helt enkelt en fråga om vad jag mår bra av eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2009-01-09

Sonys nya kamera Cybershot DSC-G3 kör Linux


Bild från pcworld.com

Cybershot DSC-G3 heter en av Sonys nya kameror. Den har WiFi och möjlighet att via nätverk direkt ladda upp foton och filmer till Youtube, DailyMotion eller Googles Picasa, för att nämna några. Den har också en inbyggd webbläsare.

Det coola är hur som helst att den kör Linux. Och det coolaste av allt är att källkoden till Linuxversionen den kör finns fritt tillgänglig på nätet. Tillsammans med alla andra Sonyprodukter som bygger på Linux.

Det innebär att vem som helst kan ta del av koden, och förbättra eller förändra den efter eget behag, helt enligt General Public License krav.

IDG.se och Linuxdevices.com skriver om det också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

femårsjubileum

För fem år sedan vid den här tiden på dagen stod jag i en telefonkiosk i Asmara i Eritrea och fick ett besked som jag redan då visste skulle förändra hela mitt liv. Konstigt ibland hur magkänslan kan ha rätt över förnuftet och logiken.

Jag visste inte då om jag skulle skratta eller gråta, så jag gjorde bådadera, samtidigt och omväxlande om vartannat, där i telefoncentret. Jag minns senare hur jag ringde från Savannah Hotel och pratade med min bror och svägerska och hur jag skrev en sentimental låt-text för att försöka sätta ord på känslorna som bubblade inom mig.

Det är inte utan att jag funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade åkt till Malmö från Köpenhamn den där dagen för nästan sex år sedan. Om jag hade jobbat på Internationella Röda Korset i Sudan idag som var planen efter Eritrea. Om jag kanske hade jobbat i Köpenhamn på Unicef. Eller om jag hade utbildat mig klart inom datorvärlden och gjort karriär.

Istället har kaosteorin gjort ett skolexempel av mig och nu sitter jag på ett internat i Jämtland och pluggar till fritidsledare. Tänk så det kan bli.

Jag har tänkt att göra någon form av årskrönika över 2008 ett längre tag, men när den man levt tillsammans med halva året summerar 2008 som att det "sög så jävla groteskt", så tror jag att jag bara konstaterar att jag inte håller med och hoppar över det.

Grattis på femårsdagen till mig.

2009-01-06

Expertsystem som gissar personer

http://en.akinator.com/ finns ett roligt expertsystem som genom att analysera svaren på ett antal frågor gissar på vilken person du tänker på.

Även om jag sett det flera gånger förut är det nästan läskigt hur det kan "svara" rätt på ganska vitt skilda karaktärer, som Cruella De Vil, Mahatma (okej okej, Mohandas Kharamchand) Gandhi, John F. Kennedy, David Beckham, chairman Mao, Ulrike Meinhof, Jesus (eller snarare Brian, i Life of Brian, men det är ganska nära), Olof Palme, Jack Sparrow och Alan Grant (Sam Neills karaktär i Jurassic Park).

Testa vetja. Jag blir imponerad, trots att jag vet tekniken bakom. :) Samma teknik är det som gissar udda sjukdomar baserad på ett antal symptom inom vissa områden av sjukvården.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Brittiska datorer får hackas av myndigheter, nu snart även i Sverige

Från Henrik Alexanderssons blogg läser jag ett inlägg om att polis och underrättelsetjänst ska få bryta sig in i datorer över internet och ta del av meddelandehistorik (exempelvis MSN, ICQ, Jabber), surfhistorik och epost. Han läste det i en artikel i The Times.

Det sköna är att det får ske utan beslut från åklagare.

Enligt Alexandersson är utredningen om hur det ska införas i Sverige redan klar. Regeringen håller på och filar på propositionen och sossarna är för. Det innebär att den oavsett formulering med stor sannolikhet kommer att införas, eftersom inte ens en rejäl våldtäkt på rättssäkerheten räcker till för att splittra alliansregeringen.

Väpnad kamp, nån?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2009-01-01

Kalender för händelser på temat fri och öppen källkodsprogramvara i Sverige

En sak som Fri programvaru och öppen källkodsrörelsen i Sverige länge har saknat är ett sätt att enkelt kunna umgås med likasinnade, eller hitta evenemang som handlade om just Fri programvara och Öppen källkod (Free and Open Source Software, FOSS).

Flera försök har gjorts för att försöka få ihop användargrupper och träffar på lokala ställen, så att man kan ta hjälp av varandra när det krisar sig med något, eller bara umgås och diskutera Linux eller fri och öppen programvara.

Efter en del pillande har jag nu lyckats få till fosskalendern.se, en gemensam kalender för alla händelser som gäller fri programvara och öppen källkod i Sverige. Det är en kalender som kan importera och exportera i iCal-, hCal-, Upcoming- och Meetup-format, vilket innebär att den kan söka av ett obegränsat antal Google Calendars efter evenemang på temat FOSS.

Vem som helst kan lägga till, redigera och/eller ta bort (dubletter av) evenemang och har du en publik kalender som du vill att andra ska ta del av (inom FOSS-området då förstås), så kan du importera denna i fosskalendern. Eller bara lägga till evenemang som vanligt.

Programvaran har jag skamlöst (och helt legitimt och med godkännande) snott ifrån calagator.org, det är ju skönheten med öppen källkod.

Kalendern har också Atom-flöden för att enkelt synergera innehållet på en webbsida eller i din egen kalender.

Hoppas att den kommer till användning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,