2008-12-31

Gott nytt år!

Hoppas att du får 365 dagar fyllda av det som är viktigt för dig. :)

Ses på andra sidan.

2008-12-30

All work and no play makes Jack a dull boy

Jag börjar förstå hur Jack Torrance i The Shining kände sig. Jag är alldeles själv på gruppboendet (a.k.a. internatet) hela dagarna i ända. Jag får förvisso en hel del gjort, men det är efter fem dagars total avsaknad av någon meningsfull mänsklig kontakt ganska ensamt.

Vi apdjur är inte skapta för ensamhet och isolering utan levande i grupper av mellan fem och trettiofem stycken (har jag för mig att det har sagts). Här är det ganska långt ifrån den standarden just nu. :)

Efter några dagar med inget förutom snö och arbete att titta på börjar det kännas segt att uppamma någon arbetsglädje. Ännu tråkigare är när de halvhjärtade försök till kontakt jag gör ignoreras eller glöms bort. Det gör känslan av isolering större och gör mig knappast på bra humör. Hela grejen med kontakt via telefon, internet och sms känns även den uppblåst och uppförstorad bortom all proportion, eftersom det är den enda mänskliga kontaktyta jag har. Jag förstår förstås att de flesta har nog med sig själva och har fullt upp inför nyåret och allt som hör till, men just i den här situationen är det så lätt att fokusera på det negativa och blåsa upp det till ett större problem än vad det faktiskt är.

Mitt nyårslöfte (jag hatar dem egentligen) är därför att jag ska hålla bättre kontakt med mina vänner. Får se hur länge det håller. :)

2008-12-29

Hellre blondinbella än Jinge

Gammgubben Jan-Inge Flücht (jinge) är upprörd över att Blondinbella får representera honom och alla andra bloggare i P1-programmet Medierna i lördags.

Jag ser hellre henne (faktiskt) som min representant än en feg stackare som Jinge som censurerar kommentarer helt godtyckligt på sin blogg när det passar honom. Det måste inte vara några otidigheter som skrivs, det behöver bara vara så att den gode Jan-Inge själv tycker att det inte hör till.

Att kommentera något som han skrivit är lite som att spela på lotteri. Man vet aldrig om det kommer med, och man vet heller aldrig säkert på vilka grunder som kommentaren tas bort. En kan komma med, medan en annan försvinner.

Han har en egen uppsättning av kommentarsregler som tolkas helt fritt. Paragraf 7 lyder:

7. Off-topickommentarer raderas liksom one-liners som inte tillför något.


Vad som är off-topic är helt enligt Jinges eget tycke och smak. Tydligen är kommentarer om Blondinbellas utseende helt on topic för en artikel om hennes representation av bloggosfären, medan en förfrågan om källor till vissa påståenden inte är det.

Även om jag hellre hade hört andra representanter än Isabella Löwengrip i studion för bloggosfärens räkning så är hon åtminstone inte lika selektiv med vad man får tycka och tänka. Jinge representerar mer i handlande och tyckande betongarslena i riksdagen än av den frihet, jämlikhet och broder(syster-)skap som råder i bloggosfären.

Kan man inte ta kritik ska man hålla käften ifrån första början.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

2008-12-28

Den stora svenska konspirationen

Här har vi nyckeln till varför så många repressiva lagar stiftas just nu:



Tänk vad man kan hitta efter lite tillämpad googling. Se The Swedish Conspiracy för vidare information.

2008-12-27

Produktiv dag

Idag har jag hunnit med alldeles otroligt många saker. Jag har filmat kompletterande material, jag har lagt på ljud på det som är ihopklippt och jag har pratat in voice-overs för alla sekvenser där jag inte är med i bild.

Det hade varit alldeles underbart, om jag inte hade varit ironisk.

Efter en lunch av röd curry-fond, broccoli (what else?) cashewnötter och kräftstjärtar blev jag totalt golvad och trött och har inte haft lust att göra någonting alls. Men det gör inget, jag har läst många roliga saker på nätet istället.

Det jag har hunnit med är däremot att låna (undrar om det räknas som det även om man skruvar bort metallbygeln som tjänar som stöld-/flyttskydd?) en ljudbox för att spela in pratet till filmen och kanske för att äntligen tala in den bok som jag håller på och skriver. Det har jag dock ingen lust till just nu.

"Arm yourself because no one else here will save you"

Så sant så sant.

2008-12-26

Anatomiskt unikum?

Innan jag råkade ut för min förra bloggpost hände det en jävligt mystisk grej.

Eftersom jag ständigt (mer eller mindre) har ont i ryggen, brukar jag hänga mig i armarna i närmsta trapphus med jämna mellanrum för att räta ut ryggraden och sträcka ut musklerna. Idag har jag suttit ganska mycket och smärtan var större än vanligt, så jag tänkte att när fiskgratängen ändå står i ugnen kan jag lika gärna hänga lite och dra ut kroppen en aning. Sagt och gjort.

Jag tog tag i överkanten på trappan och hängde mig ut och jag hörde de sedvanliga knakandena som brukar medfölja. Sen hände det något mycket märkligt. När jag hängde där kände jag hur det svartnade för ögonen och det steg upp någon stickande känsla från bröstryggen (alltså överdelen av ryggen), mot huvudet.

När det nådde huvudet blev det som hela skallen blev en resonanslåda och ljudet som fortplantade sig till nacken lät som när det durar i en tv med sprängda högtalare. Alla som gått på en gammal högstadieskola och tittat på Pogo-pedagog-filmer och sån skit vet vad jag menar. (Förresten, varför måste lärare kategoriskt ha högre volym än vad högtalarna klarar av?) Som rundgång nästan.

Ljudet ljöd i säkert fyra-fem sekunder och samtidigt var det alldeles svartnat för ögonen.

Jag har aldrig varit med om det förut och jag misstänker (och hoppas) att jag aldrig behöver känna det igen, för det var rejält obehagligt.

Någon som har en idé om vad det kan bero på? Jag tänker omedelbart på Stephen Kings Dead Zone, men jag hoppas att jag slipper hjärntumörer på några år än...

Nån som har numret till House?

Dagens bragd

Efter att ha ätit upp fiskgratängen inser jag att det börjar bli lite ont om tid om jag hade tänkt mig att åka till Team Sportia och byta lite julklappar och göra lite andra ärenden. Så jag ställer tallriken i varmvatten, slänger på mig kläderna och småjoggar mot bilen. Väl framme märker jag att nycklarna som jag trodde att jag hade i fickan inte ligger i fickan utan ligger någonstans inomhus.

Jag hinner ungefär tio steg mot huset innan jag kommer till insikten att om jag inte har mycklarna på mig så kommer jag inte heller in i huset, eftersom dörrarna är låsta nu under julhelgen.

Febrilt känner jag över alla möjliga (och några omöjliga) fickor på jakt efter nycklarna. Jag hittar många spännande saker där, bland annat en kondom, ett paket wrigleys chewing gum från nittonhundrafrösihjäl och en före detta papperslapp som är helt otydbar efter att ha misshandlats svårt av tidens tand, men inga nycklar.

Det geniala är att alla telefonnummer man ska ringa när något sånt här händer sitter placerade på ett ark papper som hänger i, just det, huset. Jag försöker snegla in på pappret men inser efter en illa sargad och ihopklämd näsa ganska snart att det är totalt lönlöst.

FUCK! hinner jag säkert tänka ett par gånger innan jag kommer på att jag har passerkortet till skolan. Så jag ber till högre makter att de inte har stängt av möjligheten att komma in i skolan nu under julhelgen, och beger mig mot en av dörrarna.

Drar kortet, dosan ger ifrån sig ett tillfredsställande ljud (och en nöjd suck?), jag slår koden och lampan byter färg från gul till grön. Jag rycker i dörren, låst. En eller annan svordom kan ha passerat mina läppar vid det här skedet, men jag kan inte säga säkert eftersom det svartnade för ögonen för en stund. Försöker en gång till efter att ha tryckt tillbaka dörren i sitt innersta läge och nu, äntligen, går dörren upp.

Efter cirka en kvarts letande efter någon typ av telefonnummer att ringa utan framgång är jag redo att ge upp och ringa nån och slagga hos dem, efter att ha tagit bussen från ödemarken på annandag jul.. eehm ..innan jag inser hur döfött det är. Har jag tur går det en buss imorgon. Singular. Istället slår mig snilleblixten att leta på konferenssystemet-från-helvetet (a.k.a FirstClass) efter vaktmästarens nummer.

Så jag loggar in på en av skolans datorer och börjar leta efter hans kontaktinformation. Det är inte lätt att leta efter en ynklig jävla "Åke" utan efternamn bland 30 000 konton och jag förbannar mig själv för att jag är så ointresserad av vad folk heter. Men efter en stunds scrollande ser jag att man kan filtrera på institution. Thank you, flying spaghetti monster. Fipplar fram numret och går upp ur källaren för att ringa, bara för att mötas av en röstbrevlåda. Ner i källaren igen och leta upp någon annan lärare eller expeditionspersonal, vilken som helst. Hittar SvenE (associationerna till Pistvakt lurar farligt nära) och möts av ännu en röstbrevlåda.

Sista halmstrået blir att gå ut till längorna där det ryktas om att vissa ur personalen bor och knacka dörr. Efter tre no-shows och ett möte med en hårig man i badrock som jag aldrig sett förut och som omöjligtvis kan jobba på skolan ger jag upp. Det sista mötet var lite för närgånget för min smak.

Så tillbaka in på skolan igen för att leta upp någon annan att ringa, när det slår mig att E, underbara underbara E, har varit och lämnat sina nycklar lite tidigare på dagen. Och hon sa att hon skulle lägga dem i expeditionens brevlåda. Den har givetvis ett stort fett lås på sig och en öppning på cirka 30 gånger 4 centimeter i överkant. Jag dunkar i botten på lådan och hör av skramlet att det ligger något av metall på botten. Försöker sticka in handen men inser ganska snart att det är lönlöst. Det innebär fiskedags och fram med Macgyver-generna.

Inga stålgalgar i sikte, men väl ett kollegieblock med spiralbindning. Så först snurrar jag ut ståltråden, rätar ut den så gott det går, inser att den är alldeles för tunn för att få någon styrsel på, viker den dubbel, lägger den runt ett dörrhandtag och börjar snurra den med hjälp av en whiteboard-penna som låg och skräpade. Efter fem minuter har jag en vridstyv ståltråd som jag kan forma till en krok och sticker ner den i lådan. Efter en minuts fiske känner jag hur något fastnar och när jag höjer kroken känner jag tyngden och ljudet av ett par nycklar. Lyckan är gjord!

Så jag fiskar upp dem försiktigt och sticker in handen för att de inte ska ramla tillbaka, greppar om dem och drar fram en nyckelknippa med grön nyckelring. Mitt hus har blå. Det var alltså någon annan som också hade lagt ner sina nycklar i samma jävla låda.

Full av tvivel tänker jag att jag åtminstone måste prova, så jag springer ner till huset och sätter nyckeln i låset. Det rör sig inte en millimeter åt något håll. Tillbaka till kolgruvan alltså.

Nästa nyckelknippa är inte lika lätt att få upp. Efter 10 minuter är jag fortfarande där och svär och drar febrilt längs botten på lådan för att få tag på något. Problemet är att det är svårt att kontrollera åt vilket håll kroken pekar åt eftersom det är en så smal öppning. Så jag puttar den där nyckelknippan fram och tillbaka säkert fyrtio gånger innan jag äntligen får fatt i nyckelringen och lyfter. Glädjen blir kortvarig. Eftersom kroken pekade åt fel håll glider nycklarna av när jag nästan har knippan ända uppe. Rolling stone gathers no moss. På't igen.

Efter några ytterligare fruktlösa försök får jag äntligen fatt i knipp-jäveln och kan sluta andra handen runt den. Jag ber en tyst bön och skulle förmodligen ha lackat ur ganska jävla rejält om det hade visat sig att det låg tre nyckelknippor där nere. Men som tur är för min fortsatta frihet och skolans ekonomi så är det en blå nyckelring på knippan.

Klockan är då 18.27.

Utan en tanke på att det är annandag jul kutar jag som ett skållat troll till huset, hämtar bilnycklarna och fortsätter mot bilen. Tacksam för tövädret sätter jag mig i bilen utan att behöva skava bort ett ohemult tjockt lager med frost på rutorna och gasar på in mot stan. Det är varken lagligt eller speciellt intelligent att köra 130 km/h på glashala vägar och ungefär halvvägs får jag sladd på bilen och wobblar fram och tillbaka några gånger innan den rätar upp sig.

.. bara för att mötas av ett i det närmaste heldött köpcentrum. Hade det varit Texas skulle de rullande buskarna lurat någonstans bakom reklamskyltarna vid Coop och några vilsna sandkorn skulle forma en liten luftvirvel av pur tristess. Nån stackare med bilhuven uppe och febrilt viftande armar försöker få startkablarna att sitta rätt och inte ens OnOff-skyltarna är tända.

Jag vet inte ens om Team Sportia var öppet idag. Så jag handlar på Coop och åker hem igen, bara för att fastna framför Radioteaterns uppsättning av (*pong*) Mörkrets Hjärta, av Joseph Conrad.

Så, här sitter jag nu och lyssnar på radion och önskar att jag hade varit på fyrtioårskalas på Arctura istället.

2008-12-24

To whom it may concern

Tack för en trevlig julafton. Den blev förvisso längre än vad jag hade planerat, men det var bara roligt.

2008-12-23

John Twelve Hawks tredje bok i september

Satt och slösurfade runt efter något att läsa/lyssna på och kom då in på att söka efter John Twelve Hawks och se ifall han hade släppt något nytt och spännande. Glädjande nog är det åtminstone en bok på gång i The Fourth Realm-trilogin (troligtvis den sista delen i serien om inte J12H är som Douglas Adams), som kommer att heta The Golden City.

Något att se fram emot när mörkret börjar lägga sig lagom till hösten 2009.

I skrivande stund är det officiellt julafton. God Jul!

Jag ska jävlar i mig rösta pirat 2009

När jag var liten bodde jag ett hus bort från en biodlare, vi kan kalla honom Allan i Dalen. Mellan vårt hus och Allans bodde de bästa grannar jag någonsin haft. Jag minns fortfarande hur jag och Ivan den förskräcklige brottades i deras bruna soffa, jag fem år ung och han 110 kilo tung. Att jag vann varje gång tyckte jag var helt rimligt vid den tiden. De bodde i ett varmgult hus och frun i huset, Britt-Marie, var bi-allergiker. Väldigt mycket bi-allergiker.

Allan i Dalen var lite underlig. När vi lekte ute på vägen som fem-sex-åringar, mitt i vintern, med pulkor och allt som hör vintern till, kunde vi höra när Allan kom körande. Såg han att någonting var placerat mitt i vägen, som en pulka eller en spark eller annat, började han gasa på som en galning och vi fick skynda oss att kasta oss och vad det än var, ur vägen och antingen in i närmsta buskage eller ner i diket. Min kära mor har berättat för mig att jag som treåring upplyste Allan i Dalen om att "du kör som en dåre du!". Från barn och fyllos får man höra sanningen, sägs det.

Jag skulle kunna fylla en hel bok med konstigheter som mannen tagit sig till genom åren, men det får bli en annan gång, nu skriver jag ju om röstning. Så vi spolar fram till det viktigaste.

Ivan och Britt hade minst sju äppleträd på tomten och varje sommar hörde jag samma klagovisa. Bikuporna stod placerade så långt ifrån Allans hus som möjligt, vilket innebar att de stod så nära Ivan och Britts hus som möjligt. Allan i Dalen, som inte var som alla andra bi-odlare, brukade några gånger om året ikläda sig sin helkroppsdräkt och biodlar-hatt och smyga ner till sina bikupor med en lång pinne. Väl där valde han ut en av bikuporna och stack försiktigt in pinnen. När den var ända längst inne, rörde han om för allt vad han var värd i några sekunder, och sprang sedan för livet mot ytterdörren. Det var nog gott och väl 40 meter, så att se gubben på den löpningen borde ha varit en rolig syn.

Bina blev såklart jävligt sura och svärmade runt i flera dagar för att bygga upp sin kupa igen, speciellt i det gäng äppleträd som Ivan och Britt hade på sin tomt. Det innebar att Britt fick stanna inne i flera dagar och inte kunde gå utanför dörren.

Men det blev satans mycket honung, så Allan var helt förnöjd.

För att återknyta till rubriken, så är det ju EU-val 2009, som kommer att hållas mellan den 4-7 juni. I dagsläget har vi 19 parlamentsledamöter av 785. Det är ungefär 2,4 % av det totala antalet. Vi däremot bara 1,8% av den totala folkmängden som Europarl företräder.

Dagens politik känns i allmänhet ganska ideologiskt befriad. Vissa partier säger sig stå upp för värden de sedan inte står upp för när det väl kommer till kritan. Istället är det pragmatism, makt och fördelningspolitik som gäller. Ska vi i parti A lägga 0,1 procent mer eller mindre än parti B på sjukvården? Ska vi höja marginalskatten, eller inte?

Politiken har blivit ett yrke, inte ett kall som man känner sig manad att ta upp för att man tror på något, utan för att det innebär en karriär med bra betalt.

Jag har ingen som helst förhoppning om att 19 parlamentsledamöter av 785 ska göra någon skillnad. Speciellt inte när man smyger igenom upphovsrättslagar i EUs ministerråd för jordbruks och fiskefrågor (!) utan någon som helst debatt. Det demokratiska underskottet i EU är helt enkelt skrattretande.

Men, säger alla bleka yrkespolitiska mittfåra-fjantar, därför är det viktigt att vi försöker påverka inifrån och jobba aktivt med att öka inflytandet. Jag säger riv skiten och bygg nytt.

Jag har som sagt inga illusioner om att mitt val av EU-parlamentariker kommer att förändra ett jävla skit med EU. Det kommer fortfarande att vara betongbyråkratiskt, sakna insyn och ha ett demokratiskt underskott, ge högaktningsfullt fan i alla miljöåtgärder till förmån för storkapitalet och tillväxten och pissa på de medborgerliga rättigheterna.

Därför kommer jag att ge min röst till Piratpartiet i Europaparlamentsvalet 2009.

Säg vad du vill om att stödet för Piratpartiet liknar Ny Demokrati-vågen, att enfrågepartier är svåra att sätta på den politiska kartan och att man röstar på grisen i säcken.

Det är dags att sticka in en pinne i getingboet och röra om lite.

Annat läsvärt: Thomas Tvivlaren, Opassande, Christian Engström, Enligt min humla

Läs även andra bloggares åsikter om , , , eu-valet 2009, , , ,

Att förlora en del av sin barndom

Just nu går tankarna till en vän som förlorat en del av sin självklara tillvaro. Det måste kännas konstigt att sånt som alltid har funnits där inte längre är kvar. Det är inte som att någon dör och försvinner, utan mer en underlig tomhet över att det som en gång var aldrig kommer tillbaka.

Även fast alla människor är på samma ställe som de alltid varit. Som att en glasvägg skiljer åt de delar som aldrig kommer åter.

Och jag har alldeles för mycket koffein i kroppen för att kunna varva ner och koppla av. Trots att klockan börjar närma sig tre är jag inte tillnärmelsevis så trött som jag var bara för några dagar sedan, redan klockan tio på kvällen.

Årets julklapp: Ge dig själv en ny webbläsare



Kör du Internet Explorer 6 eller 7? Eller har du kanske varit djärv nog att installera en betaversion av Internet Explorer 8? Oavsett vilken version du har, så har Internet Explorer helt värdelöst stöd för webbstandarder.

År efter år får webbutvecklare sitta och jobba övertid, fippla lite här, tweaka lite där, för att en sida som fungerar utmärkt i ungefär alla andra webbläsare och som överensstämmer till hundra procent med de standarder som standardorganet World Wide Web Consortium (W3C) satt upp inte ser riktigt klok ut i Internet Explorer 6, 7 eller 8. Nu får det vara nog!

Ta exempelvis den orangegula menyn du ser i överkant på bloggen. Den fungerar alldeles utmärkt i Firefox, Safari, Opera, Google Chrome, Konqueror, Epiphany och en mängd andra webbläsare. Hur är det med Internet Explorer? Nej, oavsett version så blir den antingen helt oanvändbar, eller jätteful och oanvändbar.

Internet Explorer 6 är sju år gammal. Den är så uråldrig med datormått mätt att den skulle behöva kryckor och droppställning. Att webbutvecklarna behöver anpassa sig till IE6, färdig för ättestupan, håller innovationen på webben tillbaka med flera år. Ändå är det över 20 procent som använder den fortfarande. Andra säger till och med nästan 30 procent. *brrr*

Internet Explorer 7 är inte så mycket bättre den. Den har flikar, men stödet för standarder är nästan lika illa. Den klarar inte ens det gamla standard-testet Acid2 (klicka för att testa) även fast detta lanserades långt innan IE7 släpptes på marknaden.

Microsoft själva säger att de försöker att följa de standarder som finns. Den nyaste versionen av Internet Explorer 8, som går under namnet Release Candidate 1, det vill säga den version som är funktionskomplett och bara väntar på buggrättningar innan den slutliga versionen släpps, klarar standard-testet Acid3 (klicka och testa din browser) så uselt att jag mår fysiskt illa när jag tänker på att utveckla webbapplikationer för den.

En poängsumma som lyder 12 av 100 möjliga talar sitt tydliga språk. Men vänta, det är mer. Internet Explorer 8 är inte två, inte tre, utan flera gånger långsammare än sina närmsta medtävlare. Läs hela testet här.

Enda anledningen till att köra Internet Explorer är om du av någon anledning måste använda Outlook WebAccess (OWA), Sharepoint eller köra vissa typer av e-legitimation.

Jag bryr mig egentligen inte om huruvida du kör Firefox, Safari, Google Chrome, Opera eller något annat, så länge du inte kör Internet Explorer! Det är svårt att bli kvitt Internet Explorer, men jag har inget emot om du har den kvar. Använd den när du måste och lär dig en annan webbläsare för dina dagliga behov. Snälla?

Ge dig själv en fri julklapp:

Byt Browser!

Ladda ner någon av webbläsarna här:

Firefox
Opera
Google Chrome
Safari

Gör oss som jobbar med webben en tjänst. Installera en webbläsare som någorlunda känner igen de standarder som finns. Och installera den åt dina vänner, din familj och din släkt också.

Har du fler/andra skäl till att använda Internet Explorer? Vänligen motivera i en kommentar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , ,

2008-12-21

Hårdvaruporr

När jag var en osnuten valp läste jag Arthur C. Clarkes (vila i frid) Sånger från vår fjärran jord. Den handlar om koloniseringen av andra världar i universum, sedan man förstått att solen höll på att slockna, om jag minns rätt.

Det jag kommer ihåg, som den teknikmasturberande nörd jag var och är, var att databanken på skeppet som figurerar i boken är på sjutton terabyte. Jag kommer ihåg hur ofattbart mycket det verkade vara (jag hade till och med koll på hur många megabyte detta var och läste de flesta datortidningar vid den tiden), och hur coolt det skulle vara att ha en sån otrolig mängd lagringsutrymme.

Det är alltid roligt att läsa framtidsskildringar, för de slår med 99 procents sannolikhet alldeles, men inte riktigt, totalt helt fel. Men jag kommer ihåg när jag läste boken att det här var en av de förutseelser som jag tyckte verkade helt rimlig på den tiden. Bajsa på HAL 9000 från År 2001, Mother i Alien, all plastig Virtual Reality i Gräsklipparmannen och all annan fjantig dynga. Sjutton terabyte var så otroligt löjligt många A4 med text att det kändes helt absurt. Och därför rimligt. Min hårddisk på den tiden var 104 megabyte stor och datorn den satt i kostade runt 20 000.

Jag har precis varit och köpt en sjuttondel av lagringsutrymmet som i boken räckte för jordens samlade vetande. Idag räcker det inte ens till ett normalstort svenskt företags behov.

Jag har kommit fram till att hårddiskar verkligen är binära. Antingen är de nya, eller så är de fulla. Men att läsa "1000,2 GByte media" och 930 Gbyte ledigt är ganska trevligt. Jag misstänker att det inte kommer att förbli så speciellt länge.

I övrigt har jag hejdlös träningsvärk efter att ha åkt slalom (slalom, baby!) med sonen. Att ploga ner för en hel backe med honom framför sig väckte slumrande (om inte obefintliga) muskler till liv.

Så nu sitter jag, däst efter hämtpizzan, och försöker få till sista bitarna i ett filmmanus. Det blir ingen Driving Miss Daisy precis, men det kommer att fylla sitt syfte.

2008-12-17

Välj dina idoler med omsorg

Jag är helt för att man ska få använda sin fria vilja och sitt goda omdöme. Åtminstone tills man bevisat att man inte har något (gott omdöme alltså). Deborah och Heath Campbell är definitivt av det slaget.

Alltså, vilket liv vill man döma sitt barn till när man döper honom till Adolf Hitler Campbell?

Den enda skola han kommer att trivas på måste vara typ White Supremacists Private School i Redneckville, North Carolina.

Som tur är har Associated Press frågat en psykolog om hur det kommer att bli:

– Det är vansinne att döpa ett barn till Adolf Hitler, säger psykologen Robert Gordon till AP. De här barnen kommer att få en svår uppväxt. Bara en galning skulle göra något sådant mot sina barn.


Thank you André, I'll have the piccata.

2008-12-13

Luciaskidåkning

Det är något visst med att kliva upp innan solen går upp, hålla på att baxna när jag ser att termometern står på -20 grader, äta frukost, sätta sig i bilen och åka mot fjälltrakterna för lite skidåkning. Obeskrivligt vackert var det när Storsjön låg höljd i dimma och vi åkte ovanför den och njöt av utsikten, samtidigt som solen blygt tittade fram bakom Ovikenfjällen och färgade den klarblå himlen rosaröd och fjälltopparna guldgula. Snön gnistrade och jag önskar att jag hade haft med mig kameran för att kunna föreviga den här otroligt krispiga dagen.

Som dessutom bjöd på bra skidåkning.

Nu sitter jag rödmosig i ansiktet och ska precis kliva bort till bastun och ta en öl och ha det gôtt.

Imorgon är livet över. ;)

2008-12-10

Hål i huvudet

Hela bilvägen in till stan tänkte jag på att jag skulle köpa tvättmedel så att jag kunde tvätta ikväll. Sen var det som bortblåst. Inte ens när A sa att hon hade haft tvättdag igår ringde det en klocka. Det var två saker jag skulle komma ihåg: Mat och tvättmedel. "Mat" är i och för sig något av ett samlingsbegrepp för ganska många saker, men ändå...

Jag har helt enkelt alldeles för många roliga projekt i huvudet som jag går och funderar på. Tänk om jag någon gång kunde leva i nuet, vad skönt det skulle vara.

2008-12-09

BankID fungerar (igen) med SEB/Telia i Linux

Under ett halvårs tid har man inte kunnat köra BankID (e-legitimation) på Linux, på grund av att lösningen som upphandlats av Verket för förvaltningsutveckling, Verva, inte har satt in Linux-stöd som ett "skall"-krav i upphandlingen, utan som "bör"-krav. Detta har gjort att Finansiell ID-teknik som är företaget bakom BankID, har prioriterat ner Linux-plattformen och inriktat sig på Windows och Mac OS X.

Men nu verkar det som att BankID går att installera, åtminstone om man har SEB som bank. (Instruktioner i länken)

Glädjande nyheter!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Firefox 3.1 Beta 2 ute nu!

Igår släpptes den andra beta-versionen av Firefox 3.1 och den är helt sjukt snabb. Betan finns för Windows, Mac och Linux och kan hämtas här.

Den har fortfarande några buggar i sig, bland annat (från sajten):

  • When returning from Private Browsing Mode, some sites served over SSL will not load properly (see bug 463256)
  • The tab switching UI introduced in Firefox 3.1 Beta 2 has been removed and will be included in a future release
  • Some users may see the Master Password dialog even when they are not being asked for a password (see bug 451267)
  • Poorly written JavaScript that results in infinite or long-running loops may cause the browser to hang (see bug 453157)
Webbläsaren finns dock i helt svensk version. Det verkar dock vara ett otroligt högt tryck på servrarna som serverar filerna.

Nya funktioner i 3.1 är bland andra:
  • Private Browsing - surfa runt på sajter utan att lämna kvar spår i webbläsarens cache. Besöksräknare kommer du såklart inte undan.
  • Snabbare exekvering av JavaScript
  • Kan spela video direkt i webbläsaren utan några tilläggsprogram som Windows Media Player eller VLC
  • Bättre stöd för webbstandarder (89/100)
Samtidigt släpper Opera en alpha-version som får 100 av 100 på Acid3-testet, ett test för att se hur webbläsare följer webbstandarder. Det ska bli intressant att se framtiden för webbläsarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skulle internet kunnat stoppa Hitler?

Jean-Marie Gustave Le Clezio sa i söndags att informationsteknologi skulle kunna ha stoppat Adolf Hitler. Han menar att Hitlers plan kanske stoppats innan den nått full kraft.

Hitler skrev i Mein Kampf (jag hittade ingen bra svensk översättning):

The size of the lie is a definite factor in causing it to be believed, for the vast masses of a nation are in the depths of their hearts more easily deceived than they are consciously and intentionally bad. The primitive simplicity of their minds renders them a more easy prey to a big lie than a small one, for they themselves often tell little lies, but would be ashamed to tell big lies.


Han skriver också:

uppmärksamheten hos den stora massan är mycket begränsad och förståndet klent, men i stället är glömskan så mycket större [...] Varje verkningsfull propaganda måste därför begränsa sig till ett fåtal punkter och i form av slagord köra med dessa så länge att även den siste förmår uppfatta dem.


Stoppade informationsteknologin det senaste Irak-kriget? Stoppade informationsteknologin kriget i Afghanistan? Stoppade informationsteknologin något över huvudtaget i Burma? Stoppar det regeringar från att driva igenom lagförslag som kommer att sända oss tillbaka till livegenhet och självcensur?

Så länge politiker, juntor och företag har informationsövertaget så spelar inte teknologin någon större roll. När de inte lyssnar på folket utan kör sitt eget race för döva öron med skygglapparna på, då kvittar det vilka medel som finns till buds. De flesta av våra medmänniskor är såpass passiviserade av den livsstil vi lever att de inte skulle kunna tänka sig att faktiskt göra någonting för att kräva sin rätt, eller strida för sin åsikt.

FRA-lagen var ett exempel. IPRED riskerar att bli ett annat.



Via Opassande får jag mig till livs att Tidningsutgivarna ska hålla en FRA-hearing som sänds live över nätet idag. Hör bland andra Thomas Bodström och Håkan Jevrell. Informationen om hur och var är dock minst sagt knapphändig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2008-12-08

The baby has hatched

Coolt. Min käre vän N och hans flickvän J har fått en dotter ikväll.

Det är stort.

Det är dags att sätta stopp för IPRED

Hur länge ska vi stillatigande sitta och bara ta emot? Hur mycket gör bloggar skillnad, egentligen? Vi har protesterat mot FRA-lagen utan resultat, vi håller på och protesterar mot IPRED och det ser också det så gott som helt verkningslöst ut. Piratpartiet i all ära, men det känns som att kampen måste föras på andra ställen än på nätet.

Jag funderar på en favorit i repris, inte för att det förändrar något, utan för att visa de som inte läser bloggar att vi finns, överallt.



Gör det du också.

Andra som skriver: Enligt min humla, Opassande, opponent, Oscar Swartz med flera.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

2008-12-07

Nattsudd

Det är svårt att sammanfatta den här dagen i ord, så jag ska inte försöka. Jag ska bara säga att Spank the Monkey är ett väldigt roligt spel, att skidåkning är hur roligt som helst och att sauna is the shit.

Nu ska jag göra trevligare saker än att sitta vid datorn, och tacka högre makter för att det inte är jag som kör upp till Bydalen imorgon (eller ja, idag) klockan åtta.

2008-12-03

Ingen sömn med ofärdiga projekt

Det här är inte riktigt bra. Jag ska alltså hålla kurs imorgon (idag) och jag har inte klart utbildningsmaterialet, för att tja... det är så fruktansvärt tråkigt att göra det?

Jag vet inte riktigt. Det är ett komplext projekt och jag fixar inte sådana längre om jag inte bryter ner dem i småbitar och tar en och en. Förut kunde jag ha överblick på stora projekt, jag hade allt i huvudet och var väldigt duktig på det jag gjorde. Detta var fram till 2003-2004.

Nu går det inte längre och det är tydligen en svår omställning för mig. Det är nästan pinsamt att det tar mer än fyra år att anpassa mig till de nya förutsättningarna. Och nej, det har inget med ålder att göra. (tyst!)

Men det är lika bra att sätta igång direkt. Projektarbete!

2008-12-02

Humor


bild från grön ungdom

Jag är förmodligen sist med att få syn på den här, men den var ganska rolig.

Om någon undrar så är det här till synes meningslösa bloggandet bara ett sätt för mig att slippa göra färdigt mitt kursmateriel inför imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Jag är kär...

Ibland stöter man på en tjej som är sådär alldeles underbar. Söt, petit och har ögon som talar direkt till själen. Det är inte ofta som jag faller så pladask som jag gjorde alldeles nyss.



Enda problemet är att hon är datormodellerad. IDG skriver.

Susnet.se suger fett, nu byter jag

Det här har pågått länge nog nu. Susnet.se/tjanster har en gratistjänst som jag använde(r) för att logga besökare till bloggen. Förut har jag trott att det bara är webbgränssnittet som är avgrundsdåligt och slött, men nu verkar det inte registrera vissa användare som besöker bloggen och vad är då vitsen? Att visa varannan eller var tredje är liksom inte bra nog.

Visst, det är alldeles gratis och jag har inte betalat en spänn för att använda det, så jag har egentligen inget fog för att klaga, men när det inte ens går att komma i kontakt med sajt-ägarinnan via webbplatsen så ger jag upp och skriver.. (tamtam-taaaa!) en ARG BLOGG om det istället.

Susnet.se har fått tillräckligt med Google AdSense-intäkter från mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Knarklangandet i datorvärlden eskalerar


Så fel det kan bli...

Nej, detta är inte en bloggpost inifrån styrelserummet på de senaste IT-venture-bolagen där kostymklädda risktagare sitter och snortar kokain från linor långa som en skollinjal.

Det här handlar om en koloss på lerfötter som ser sig omsprungen av en ny form av programvara, nämligen öppen källkod.

Microsoft känner flåset från öppen källkods-rörelsen även inom företagssektorn. Egentligen är de omsprungna sedan länge på web-fronten, men har börjat knappa in en aning.

Nu har de släppt Bizspark, en lösning för små företag som är gratis de första tre åren om följande uppfylls:

För att få tillgång till de nya tjänsterna måste vissa kriterier uppfyllas. Erbjudandet gäller bara privatägda företag som utvecklar program eller it-tjänster. Företaget måste dessutom vara yngre än tre år och ha omsättning på mindre än en miljon dollar. I Bizspark ingår Microsofts utvecklingsverktyg Visual Studio Team System och teknisk support genom MSDN Premium-prenumeration. Dessutom får företaget möjlighet att använda en software as a service-tjänst över internet med Microsoft Windows Server, SQL Server, Office Sharepoint Portal Server, System Center och Biztalk Server


Detta är alltså ingenting för stora företag. Eller snarare, när tiden har gått ut förväntar vi oss att ni ska betala vad vi begär för den här lösningen. Lite som knark-handlare som skänker bort de första linorna kokain för att skapa ett beroende.

Utveckling för web 2.0 går ofta till så att man först kommer på en lösning i hemmet/garaget för att sedan kommersialisera den i ett företag. Det är alltså innan företaget skapas som lösningarna också behövs, men då är entreprenören i princip utelämnad till piratkopiering. Med Microsofts goda minne.

Man försöker konkurrera på lika villkor med öppen källkod, men framstår mest som desperata. För att inte tala på vilken skillnad i pris det är över världen. I olika förindustrialiserade (eller u-)länder kostar Office-paketet ungefär 10 US-dollar. Windows XP kostar tre dollar. På de ställen där de inte piratkopieras rakt av då förstås.

Men piratkopiering innebär att människor använder systemet gratis, vilket gör att de blir bekanta med systemet och föredrar det framför andra som de måste lära om. Detta vinner Microsoft på eftersom man präglar människor till deras lösningar.

Om du tycker att det är krångligt att använda exempelvis Linux och ger upp efter en månad, fundera på i hur många år du suttit och använt Windows. De flesta vuxna människor idag har minst tio års erfarenhet av att använda ett Windows-system och känner väl till hur det fungerar.

Microsoft har väl integrerade lösningar och har också de flesta hårdvarutillverkarna på sin sida, vilket gör att det mesta i hårdvaruväg fungerar med medföljande drivrutiner. Med förinstallerade datorer fulla med Windows Vista behövs det sällan någon handpåläggning för att få datorerna att fungera.

Att Windows dessutom är inbakat i priset gör det bara lättare att svälja. Och vanans makt är svår att bryta. Se bara på netbook-marknaden, där vissa människor hellre vill ha Windows XP, ett utdöende operativsystem, och Microsoft Office, istället för att använda Linux och OpenOffice.

The first fix is free, then your ass belongs to me.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,