2010-03-30

Digital Agenda for Europe: Öppenheten återigen hotad inom EU

Det är inte bara inom mediaindustrin och upphovsrättsfrågorna som öppenheten hotas i den Europeiska Unionen. Den snart förestående Digital Agenda for Europe (engelskt utkast) ska nå sin slutgiltiga utformning om en knapp månad den 27 april och öppna standarder och öppen källkod är under tung attack.

I ursprungsförslaget har öppna standarder och öppen källkod en stor plats, men enligt källor med insikt i processen driver Microsoft en hård lobbyingkampanj för att få bort dessa begrepp från den Digitala Agendan.

Varför är det då så viktigt att detta lobbyingarbete inte lyckas? Jag tänker bara ta ett exempel. Internet byggdes på öppna standarder. Utan öppna standarder hade vi haft Microsoft Network (MSN), kanske ett AppleNet, ett IBMNet, ett SunNet och ett NovellNet, alla med stora svårigheter att kommunicera med varandra. På de glada åttio- och nittiotalen såg det faktiskt ut såhär i datasalar runt om i världen. Alla tillverkare körde sitt eget race innan de öppna standarderna som exempelvis TCP/IP gjorde intåg i salarna.

Genom att inte satsa på öppna standarder och öppen källkod, ger man fritt fram för den mest dominerande spelaren på marknaden att låsa in information, utveckla egna dokumentformat och kommunicera på sätt som är svårt eller omöjligt för andra tillverkare att följa efter. Man skapar en snedvridning av konkurrensen och gör det mycket svårt för andra aktörer att ta sig in på marknaden.

Detta i sin tur leder till att det ledande företaget bibehåller sin ställning oavsett om deras lösningar är tekniskt sämre och kostar mer. Man uppmuntrar således en prissättning som kostar oss skattebetalare mer pengar.

Dessutom riskerar man viktig information genom att anförtro den till ett eller flera företag och indirekt litar på att de är villiga att lämna ut information om hur dokumenten är uppbyggda. Om 100 år kan det därför vara omöjligt att läsa dokumentformatet, för att företaget som specificerat det gått omkull, utan att lämna upplysningar om hur informationen i dokumentet ska tolkas.

Med en öppen standard med en allmänt tillgänglig specifikation slipper man detta problem och kommer alltid att kunna återskapa dokument oavsett hur gamla de blir.

Vad kan vi då göra åt detta? Än så länge har det varit tyst (till och med i piratpartiet ) i den svenska bloggosfären om detta (mig veterligen). Fokus har förståeligt nog varit på ACTA och Beatrice Ask idiotier, men detta är i mitt tycke en lika allvarlig framtid vi går till mötes. Den enda kommentaren jag hittat om Digital Agenda for Europe var från Gunnar Hökmark (m), och även om han uttalade sig om andra delar kan jag inte instämma mer:

- Innovation drives technological evolution at a speed which we can not foresee. We therefore must ensure that todays political decisions do not hinder tomorrows innovations.
Det är precis vad som kommer att hända om inte lobbyingen stoppas.

I detta formuläret kan vi som är intresserade av interoperabilitet och öppenhet sända in våra synpunkter på förslaget för European Interoperability Strategy. Ett annat sätt är att skicka e-post till våra EU-parlamentariker och EU-kommissionär.

Jag har gjort det. Vad kommer du att göra?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

2010-03-12

Hur man skyddar ideella projekt från skadliga personer

Ideella projekt, speciellt i Internets tidevarv, har en förkärlek för att låta vem som helst deltaga i projekten för att växa och bli större, sänka tröskeln för engagemang och helt enkelt vara transparent och öppet.

I början av sådana projekt drivs utvecklingen ofta av en liten kärngrupp av entreprenörer och teknikkunniga som verkligen brinner för just detta projektet. Med tiden kommer däremot undantagslöst personer in i projektet som inte har samma mål eller värderingar som formulerats i ursprungsprojektet.

När jag skriver "skadliga personer" menar jag inte att de är elaka, missunsamma personer som medvetet är ute för att skada projektet eller dess mål. Oftast är det tvärt om. Många gånger är det personer som vill utöka "kampen", vill att projektet ska vara mer aggressivt i sin marknadsföring, vill att fler funktioner eller uppgifter ska tillföras projektet, tycker att projektet är för byråkratiskt eller för flummigt och det kan vara personer som bara tycker om att debattera i sådan utsträckning att all kraft och energi läggs för att bemöta dessa personer.

En föreläsning på Googles högkvarter fokuserade på just detta problem, betitlad How to protect your Open Source project from poisonous people. Det är helt klart värt en timmes tittande:



Som nyligen avgången TeamLeader för Ubuntu Sverige och aktiv inom FOSS-rörelsen i Sverige i många år har jag stött på tillräckligt många personer av det här slaget. Samarbetsovilliga, respektlösa och själviska, många gånger utan att de inser det själva. Troligtvis har även jag upplevts som sådan i vissa projekt som jag varit med i.

En del av förklaringen är kommunikationsformen. I konversationer öga-mot-öga utgörs drygt tio procent av orden vi säger, 35 procent av tonfallet och 55 procent av kroppsspråket. När det gäller online-konversation är alltså nio tiondelar av vårt uttryck som bortblåst och vi är utlämnade till restrerande tio procent som är de ord som vi vill uttrycka. Leenden, ironiska blinkningar, gester, tonläge, skratt, sura miner, höjda ögonbryn, vänliga klappar på axeln, kramar, hånflin, allt är borta. Kvar att använda är smileys. Bara.

Att kommunikationsmissar uppstår i en sån miljö är helt naturligt, om än beklagligt. Någon som kan uppfattas som sur och tvär kanske bara är otroligt långsam på att skriva och bemödar sig därför inte med att skriva långt, urskuldande och omständligt. Ett korthugget svar utan smileys kan då tolkas som otrevligt översitteri och en klockren besserwisser-attityd, även när personen som sitter bakom tangentbordet är en helylle-gosig, supertrevlig charmknutte.

Andra kan istället överanvända utropstecken och smileys och upplevs då som en gapig hyperaktiv tomte med uppmärksamhetsproblem, när de i själva verket är snälla stugsittare utan klar bild av vilka konversationskonventioner som gäller på Internet utanför Aftonbladets chatt och Lunarstorm.

Viktigt i sammanhanget är också vilket inre motiverande värdesystem man har. För en del kan byråkrati vara jämförbart med livstids straffarbete, medan andra ser rött när de ser saker drivas på lösa boliner utan ordentlig styrning och uppföljning, oavsett om projektet drivs framåt som tåget eller inte. För andra är debatt innan viktiga beslut det värsta de vet, medan andra upplever det som diktatur så fort någon tar tag i taktpinnen och tar ett toppstyrt beslut, utan att konsultera alla som någonsin varit involverade i projektet.

Jag tror personligen på att det i slutändan är ohållbart och rent av kontraproduktivt att låta "alla som vill" få vara med i beslutsfattandet och framåtsyftande med projektet. Det krävs viss toppstyrning och rent av uteslutande av vissa medlemmar i projektet för att det över huvud taget ska gå att komma framåt. Alldeles för mycket tid och kraft har lagts på människor som velat väl men till syvende och sidst har tagit upp allt för mycket resurser från det som verkligen betyder något: projektets framåtskridande.

Jag tror istället att man bör bilda en kärngrupp av människor som har lätt att samarbeta med varandra, är lyhörda för varandras åsikter och har ett gemensamt mål. Oavsett om kärngruppen är entreprenörsdriven eller byråkratdriven är det viktigt att kunna samarbeta och känna samhörighet inom gruppen. Att lägga en halvdag på att prata vett i ett stolpskott som inte har det minsta att tillföra projektet, skadar projektet på lång sikt och bör undvikas.

Därför är jag glad åt att jag ska ta över ett projekt som bara består av människor som jag respekterar och kan samarbeta med. Ett projekt där jag kan lägga tiden på att utföra faktiskt arbete istället för att moderera bort skitsnack, debattera ändlösa för/emot-trådar och utföra formalia.

Jag tänker inte tala om vilket projekt det rör sig om, eftersom jag befarar att det kommer dra till sig de människor jag stör mig allra mest på. Så långt har det gått och så illa är det.

Jag önskar alla lycka till med att göra det de tror på, och välja bort det de inte tror på.

Fridens liljor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

2010-03-04

Vela i frid, Internet Explorer 6


Internet Explorer 6 har hastigt lämnat oss, efter en arbetsplatsolycka i Googleplex den första mars.

Internet Explorer 6, känd för sina vänner som IE6, var en seg rackare som höll ut länge mot svåra odds. Efter sig lämnar han barn (IE7) och barnbarn (IE8) och horder av överlyckliga webbutvecklare.

Många är kvällarna och nätterna då jag och IE6 har suttit uppe tillsammans och strävat efter att få samsyn ur våra olika perspektiv. Tid som jag aldrig kommer att få tillbaka. Och jag minns speciellt allt nätfiske under de ändlösa sommardagar som makligt drog sig fram. IE6 var ett riktigt original och gick alltid sin egen väg. Jag minns den dagen när vi skulle skruva element. Jag och hans vänner Firefox och Safari ville ha elementet bredvid fönstret, men IE6 ville prompt sätta det nedanför. Han hävdade att utrymmet var för litet. Sån var han, IE6. En enstöring som inte brydde sig så mycket om vad andra tänkte och tyckte. Vi argumenterade fram och tillbaka i flera timmar, tills vi slutligen förlängde väggen för att elementet skulle få plats bredvid fönstret. Det är sånt man minns, men inte kommer att sakna.

IE6 hade integritet, så mycket kan man åtminstone säga om honom. Transparens var inte hans starka grej. Men så länge man spelade på hans regler så kunde han öppna sig. Ibland lite väl mycket, speciellt för min svorne fiende, den aktive X.

X kunde ofta, till vår uppenbara bestörtning, låsa upp IE6 allra mörkaste vrår och få tillgång till hans stora hemligheter. Men nu är den tiden över.

Älskad av många och hatad av ännu fler, hålls minnesgudstjänster för IE6 över hela världen denna dag, bland annat i Denver, Colorado - USA.

Farväl IE6, och vela i frid.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

Företags-test av ChromeOS?

En testredaktör på IDG.se vid namn Lars Dobos har testat öppen källkods-bygget Chromium "för företagsanvändare". Chromium är en tidig oberoende variant av Googles ChromeOS, vilket är ett operativsystem som i princip endast består av ett skrivbord och webbläsaren Google Chrome.

Jag håller med om att Google har ett rätt rejält pung-grepp på sökmotormarknaden och att företaget samlar på sig ohälsosamt mycket information om sina användare. Där är jag och Lars Dobos eniga, tror jag. Men där upphör likheten.

Dobos förhåller sig tveksam till Chromium i stort och tror inte att det räcker till för företagen. Han skriver att

med tanke på hur många jobbar i dag är Chromium en direkt omöjlighet.

I kommentarerna till artikeln förtydligar han detta med
min objektiva syn på det hela är att Chrome OS inte duger som ersättare för Win7/Mac OS X/Linux på företagens datorer idag.
Menar du att vår Photoshopande AD ska klara sig med Chrome OS, ska bankmannen klara sig, ekonomiavdelningen, börsmäklare, ... , ?
Visserligen kan jag hålla med om att ChromeOS förmodligen skulle klara sig sämre som operativsystem för CAD-användare och användare som håller på med avancerad bildbehandling, men vad är det som säger att man måste ha en homogen miljö i sitt företagsnät?

Har man 2980 användare som håller på med ett affärssystem, webb-baserad tidsredovisning och webb-baserad epost, och 20 användare som håller på med CAD eller bildredigering, är det då ett sunt affärsbeslut att köpa in 3000 stycken Windows 7-licenser, för att de 20 inte kan köra på samma plattform som alla andra? Ska det vara jämlikt, är det där skon klämmer?

Sen menar Lars Dobos att han
inte [vill] ha Chrome OS som ersättare till Win7 på min dator och det tror jag gäller företag också.

Som en teknisk datoranvändare som inte vill känna sig låst i ett operativsystem som inte erbjuder något roligt att pilla med, såsom nätverksinställningar, flygande brödrostar som skärmsläckare, meningslösa applikationer som PhotoBooth och mängder av spel förstår jag att Lars Dobos hellre håller fast vid sitt Windows 7.

Men är det verkligen det perspektivet man ska ha? Lars Dobos lever i sin Windows-värld där han ibland sticker ut huvudet utanför bubblan för att göra ett eller annat test. Jag lever förvisso i min Linux-värld och är precis lika isolerad, men jag tar mig heller inte för att testa Windows OS utifrån mina preferenser som Linux-användare.

Jag vet inte hur bekant Lars Dobos är med begreppet tunna klienter, men i administrationshänseende är det en företagsdröm. Och ChromeOS är i ordets rätta bemärkelse en ganska tunn klient. All administration sker centralt och underhållet på klienterna är minimalt. Om en fallerar byts den ut av en annan på samma tid det tar att bära den på plats och användaren är uppe och kör igen en halvminut senare.

Att dessutom inte ha någon lokal lagring på maskinen gör den mindre mottaglig mot virus, man slipper korrupta filsystem, lokalt borttagna filer, klåfingriga användarfel, felaktiga profiler, filer som sparats lokalt på datorns hårddisk och en massa annat som orsakar IT-avdelningarna veckor av arbete året om.

Pelle på ekonomiavdelningen behöver kanske inte mer än sina webb-baserade epostprogram, ekonomiprogram och en webbläsare för att utföra sina arbetsuppgifter, samtidigt som han kan spendera dödtid på Facebook eller Youtube.

Men nej, Lars Dobos tycker inte att ChromeOS duger till företagsanvändare för att man i den här utvecklingsversionen av operativsystemet inte kan peta i ett SD-kort eller en scanner i datorn.

Det tycker jag är ett otroligt snävt sätt att se på saken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,