2007-01-25

Ministry of Truth

War is peace, freedom is slavery, Ignorance is strength.
- George Orwell, ur 1984

Allas vår integritetsombudsman Pär Ström, har skrivit en debattartikel om det nya förslaget till övervakningssamhället som kommer att ge Försvarets RadioAnstalt i princip oinskränkt rätt att kontrollera all datatrafik som passerar landets gränser.

Från artikeln:

I förslaget om FRA-övervakning föreslås däremot att all (!) trafik med telefon, epost, fax, SMS och liknande som passerar Sveriges gränser ska skickas till FRA, som ska gå igenom den med särskilda filter som letar efter vissa nyckelord. Ingen brottsmisstanke heller mot dem som kommer att bli avlyssnade. Uppsnappad information får lämnas vidare till andra myndigheter, och till och med användas som bytesvara gentemot främmande makt. Det finns inga möjligheter för en medborgare att få reda på om han eller hon varit avlyssnad.

I dagens globaliserade samhälle så har teleoperatörerna inte heller byggt efter Sveriges geografiska gränser, vilket gör det möjligt att rena inrikessamtal reläas via exempelvis Norge eller Danmark.

Så hjärtligt ihjälkomna skall ni våras till 1984.

2007-01-19

Demokrati, del 2: Milgramexperimentet

En förutsättning för demokrati är att människor kan göra egna, fria val. Så är inte fallet idag. I samhället finns en hel del olika maktstrukturer. Alla som är anställda vet att det inte går att göra vad som helst och säga vad som helst på jobbet. Dessutom är oftast arbetsuppgifterna specificerade av någon i chefsposition, om det så är din närmaste chef eller den högste chefen. Likadant är det i politiken. Det är partierna som sätter agendan för vad som ska sägas, och vad som inte får sägas.

Ett område där maktstrukturen blir extra tydlig är det militära. Där ska du lyda order utan att ifrågasätta någonting över huvud taget. Motivering är överflödigt, ditt befäl är gud.

Efter andra världskriget var det ingen som direkt förstod hur det tyska folket i allmänhet och militärer i synnerhet kunde gå med på att massmörda miljoner människor i det enda industriellt administrerade massmordet i världshistorien. I Rwanda skedde det med machetes och skjutvapen, i turkarnas slakt på mellan 800 000 och 1 miljon Armenier mellan 1915-1923 skedde även detta i arbetsläger, men knappast i några stora gaskammare med åtföljande förbränningsugn.

Två månader efter att Adolf Eichmanns, chef för tyska Rikssäkerhetöverstyrelsens Amt IV B 4 vilken hade hand om massdeportationen av judar under Andra Världskriget, rättegång inleddes började Stanley Milgram sitt numera berömda experiment.

Milgram utformade experimentet för att svara på frågan "Kan det vara så att Eichmann och hans miljon av medbrottslingar till Förintelsen bara följde order? Kan vi kalla allihop medbrottslingar?"

Experimentet, som kan läsas om här, gick ut på att se hur en enskild individs moraliska övertygelser stod upp mot en auktoritär persons ordergivning.

Experimentet bestod av tre personer, en "lärare" S (en roll som alltid innehades av försökspersonen), en "elev" A (som var en skådespelare, införstådd med experimentet ) samt en "experimentledare" E (som även han var införstådd med experimentet). Alla deltagare var män mellan 20-50 år.



Försökspersonen S skulle läsa upp en fråga samt fyra alternativ, och eleven A skulle svara med ett av alternativen genom att trycka på en av fyra knappar på en panel.

Scenariot för försökspersonen S var att man skulle studera effekten av straff på lärandet, i detta fallet elchocker. S fick börja med att prova på en 45-volts stöt, som var den inledande styrkan varmed det första felaktiga svaret skulle straffas.

Strömstyrkan skulle därefter ökas efter varje felaktigt svar.

Den som spelade rollen av eleven A, anförtrodde sig också till S om sitt påstådda hjärtfel innan experimentet började.

Experimentledaren E och försökspersonen S skulle sitta i samma rum, medan eleven A skulle sitta i ett angränsande rum och svara på frågorna genom att trycka på en av fyra knappar. Försökspersonen och eleven kommunicerade genom mikrofon och högtalare.

Inför experimentet gissade psykologistudenter vid Yale genomgående att en mycket liten andel sadister - omkring 1.2% - skulle vara beredda att utdela den maximala elchocken.

Om försökspersonen S sa att han ville avbryta experimentet, sa experimentledaren följande argument vid försök till avbrott, i stigande ordning.

1. Please continue
2. The experiment requires that you continue
3. It is absolutely essential that you continue
4. You have no other choice, you must go on

Om försökspersonen ändå ville avbryta efter alla fyra övertalningsargumenten avbröts experimentet. Annars slutade det när försökspersonen utdelat maximal spänning, 450 Volt, tre gånger i följd.

Allt eftersom voltnivåerna ökade skrek eleven högre och klagade över sitt hjärtfel, och bankade i väggen, för att till sist tystna och inte ge ifrån sig varken svar eller klagomål.

Resultat:

Vid det första försöket utdelade 26 av 40 (65%) deltagare den maximala stöten, även om många visade tydliga stressymptom och var illa till mods. Samtliga avbröt försöket vid något tillfälle och ifrågasatte experimentet. Alla deltagare fortsatte över 300-voltsnivån.

Inte en enda av de som vägra utdela den slutliga maximala stöten insisterade på att försöket i sig skulle avbrytas.

Ingen av försökspersonerna lämnade heller rummet utan tillåtelse för att se hur "eleven" mådde.

I verkligheten utdelades inga elektriska stötar. När "eleven" hade gått till sitt rum, startades en bandspelare med förinspelade ljud för de olika stötnivåerna. Men det visste givetvis inte försökspersonen om.

Ändå valde de flesta att utdela förlamande och till och med livsfarliga stötar. Kanske för att de visste med sig att det var någon annan som var ansvarig.

Vidare försök har också visat att ju närmre experimentledaren var, och ju längre ifrån "eleven" som försökspersonen befann sig, desto större var andelen försökspersoner som fortsatte utdela livsfarliga stötar.

Att detta går att tillämpa i verkligheten kan ses på många olika ställen, om än inte lika extremt. På Migrationsverket, Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen, hos cheferna på Ericsson, Electrolux och Flextronics.

Där kan man gömma sig bakom regler, lagar och beslut, även om samvetet säger något annat. Rädslan att ställas ansvarig väger tyngre än de moraliska värderingar som individen har.

Och ju mer globaliserad världen blir, desto större blir problemen. Vem på det London-baserade huvudkontoret bryr sig om sweat-shop-arbetarna i Indien? Ingen, om det inte innebär ekonomiska förluster att inte göra det.

2007-01-18

Demokrati, del 1

Som Redmosquito redan har skrivit om, är demokrati och demokratin två skilda företeelser. Jag tänkte presentera min syn på det hela. Men först måste jag nog börja med lite historia.

När i tiden Sverige egentligen bildades är lite omstritt. När nationalromantiken var som störst, ville man förlägga tidpunkten för Sveriges bildande till ungefär 1000 år före Kristus.

En annan variant är att Sveariket enades av Ingjald Illråde nån gång på 600-talet e.Kr. En tredje version är att utgå ifrån när den svenska historiska tiden börjar med Olof Skötkonung som är den förste som med stor sannolikhet tros (notera hur osäkert det låter) ha varit kung i ett Svearike som även innefattade götalandskapen, alltså ca 1000-talet e.Kr.

Andra menar att det var först med Birger Jarl på 1200-talet som slog ner de envisa självbestämmande hövdingarna runt om i Svealand och delar av Götaland i ett antal slag under 1200-talet. Han centraliserade även rikets militära administration. Wikipedia har mer information än min nerkokade häxbrygd.

Hur som helst kan vi sluta oss till att Sverige är skapat i en ambition av makt över så mycket land man kunde lägga under sig. Den centraliserade militären - kan man nog anta - delade knappast ut klubbor till barnen och var sådär urgullig som bara Ronald McDonald kan vara, utan kväste säkert uppror i sin linda, slog ner på avvikande uppfattningar och befäste sin herres kungatron. Precis som det är tänkt med ordningsmakten.

Som t ex. kunde ses i tv-serien Snapphanar (även om man inte ska ta det som sanning) så var inte kungens soldater några vänliga batong-jonglerande kvarterspoliser utan ganska obarmhärtiga.

Visst fanns det mycket som blev bättre i underordnandet till kungen, Magnus Erikssons landslag från 1350-talet avskaffade t ex träldomen. Dessutom skulle konungen ge sig ut på en Eriksgata, alltså en resa för att bekräftas av landskapens lagmän. Hur valbart det här underordnandet var i praktiken är en annan fråga. Det var säkert inte överdrivet många som ville sätta sig upp mot den mest överlägsna militärmakten i närheten. Eriksgatans betydelse avskaffades sedan av "landsfadern" Gustav Vasas statsbildande. Därmed var det underförstått att alla skulle underordna sig konungen.

Kanske gick det till på samma sätt som i början på filmen nedan:



Idag är Sverige något som är bra att peka på på kartan när man är ute och reser bland coola backpackers. Det är även bra när man ska titta på fotboll, heja på någon i skidskytte eller Super-G, eller hindra folk man är rädd för att flytta inpå husknuten. Vi har ett begränsat geografiskt område, ett så kallat land, vi har en påstått unik kultur och vi har en nationell identitet. Eller hur det nu var.

Vad ingen någonsin lär sig i skolan är dock att denna nationella identitet och kultur är något skapat. Den fanns inte där från början. Den har skapats av ett fåtal människor för att användas som en ursäkt för deras egna maktambitioner.

Vi ska göra militärtjänst "för Sverige" och "Sveriges väl". Kanske för att försvara "vårt samhälle" eller bevara "vårt sätt att leva". Detta är vad skolan bland annat går ut på. Vi ska lära oss Sveriges krigspräglade stormaktsförflutna, lära oss att samhället bara kan fungera på det sätt det gör nu. Att vi bara kan ha det så bra som vi har det nu om vi fortsätter med representativ demokrati. Att demokratin Sverige har inte kan bli bättre, för den är redan bäst.

Hur har det blivit såhär? Och hur kan det få fortgå utan att någon gör nånting? Svaren är flera, och komplicerade. Men det är något för en annan kväll.