2009-02-24

Prostitution är en möjlig utväg

Jag börjar bli riktigt less på att hålla på och streta med att få tag på pengar. Och jag är jävligt trött på att ha så lite av dem att jag inte ens kan umgås med min son. Att jag själv lever på frukost, lunch och nudlar är väl en sak, men det går inte att ha sån standard för honom. Dessutom har jag inte råd att åka och hämta honom.

Utbetalningarna från mina olika uppdrag dröjer någon vecka till och CSN är som de är. Jag beviljades inget studiestöd förra terminen och blir därför automatiskt återbetalningsskyldig. För att få ut några pengar den här terminen krävs det att jag betalar in de pengar jag är skyldig för förra terminen. De kan inte dra av de pengarna på en eventuell utbetalning, utan måste ha in pengarna för återbetalningen först. För att få ut pengar måste jag betala in pengar. Som jag inte har. Moment 22. Vem fan tänkte ut de här reglerna? De måste haft riktig otur när de tänkte.

Så jag överväger att sälja min kropp. Jag vet inte dess strikt monetära värde, men den verkar i alla fall vara ganska populär när den är gratis, så det är värt ett försök.

Eller så slutar jag gnälla, proppar i mig nudelpaket, jobbar på utav helvete och njuter av när pengarna från CSN, FBN och Medborgarskolan ramlar in nästa vecka. Så får det nog bli.

Jag måste skaffa mig en stadigare inkomst.

2009-02-23

I spit at you, and your silly Försäkringskassan



Den som har kommit på Försäkringskassan måste vara ond. Riktigt jävla ond. Försäkringskassan måste egentligen vara ett straff. Förmodligen ett straff för de som begått ringa sedlighetsbrott. Vanliga människor räknar sin inkomst i månadslön. Försäkringskassan vill ha det specificerat per dag. Vanliga människor räknar sin hyreskostnad per månad. Försäkringskassan vill ha det specificerat på årsbasis.

Det ironiska i sammanhanget är att Försäkringskassans nya ekonomisystem kommer att kosta drygt tio miljarder (!) och det kan tydligen fortfarande inte multiplicera med 12 eller dividera med 28/30/31..

Men tänk inte ens tanken på att få igång mig på CSN, för det jävla stället är om möjligt ännu mer osannolikt.

Så efter att ha fyllt i blanketten från helvetet - jag förstår inte detta, jag kan räkna tredjegradsekvationer och andragradsekavationer med två obekanta men jag kan inte fylla i en jävla blankett utan hjälp - tog jag så en promenad till Försäkringskassans inläsningscentral. En nätt tripp på sådär 2,2 mil allt som allt. (don't ask)

Jag tänkte glad i hågen att det bör väl inte ta mycket längre tid än på sommaren. Men det var inte sant, för det var inte sant för däremellan kommer .. snön. Även då det var plogat, vilket det var nästan hela vägen, var det som att vandra i ett tunt lager med gyttja. Fötterna gled ideligen liiiite lite grann när jag skulle trampa ifrån och det slet något så djävulskt på knälederna. Så på sista delen av hemvägen var jag tvungen att stretcha baksidan av benen för att jag över huvud taget skulle ta mig framåt. Ås-Östersund tur-retur tog i runda slängar fyra timmar.

Väl hemma intogs ett par stärkande skivor Skogaholms sirapslimpa. Vitt bröd at its finest. Jag har hållt mig mätt på dem i snart fyra timmar och jag förstår inte riktigt hur det går till.

Nu ska jag sitta och plotta på en kupp som gör att man kan hänga upp Försäkringskassans generaldirektör medelst taggtråd runt pungen. Gärna från ett Redwood-träd. Eller en kaktus. Denna komplott försvåras en aning av faktumet att generaldirektören är en kvinna, men i'll be damned om en sån liten petitess ska kunna stoppa mig.

2009-02-22

Nästa projekt: Musikvideo

Nu har jag suttit hela långa dagen och försökt få ihop en tio minuter lång informationsvideo. Videobiten går ju bra, men det där med voice-over är inte riktigt min grej. Inandningar, smackande, s-ljud och utandningar står som spön i backen och det börjar bli riktigt uppenbart att det är more to it än vad det verkar att lägga bra ljud. Utrustningen jag har är förvisso inte den allra mest lämpade, jag har dålig dämpning där jag spelar in, inget puffskydd och ingen shock-mount till micken. Dessutom har jag ingen direkt röst som Don LaFontaine, så det blir ju som det blir.

Även om jag drar ut alla lådor och öppnar alla skåp och hänger täcket på väggen låter det ändå burkigt. Jag vill ha ett tajt ljud utan en massa ekon och s-ljud, in- och utandningar. Det går väl sådär. Det heter att man inte behöver se på bilden för att veta att det är en dålig film med låg budget, det räcker oftast med att lyssna på ljudet. Jag tror att jag börjar fatta vad dom menar.

Jag har också insett att jag aldrig kommer att få ett brusfritt ljud vid inspelning om jag inte köper mig någon form av DI-box eller en XLR-adapter med fantommatning. Enda problemet är att de kostar från två och ett halvt tusen och uppåt, vilket inte är att tänka på just nu. Men roligt är det.

Mitt nästa projekt blir en musikvideo. Jag har inte hittat något lämpligt offer än, men skolan vimlar ju av musiker så det ska väl inte vara något problem. Det svåra med musikvideos är att det nästan är en nödvändighet att spela in runt 10 tagningar om det ska bli något som helst att jobba med. Sen kommer enskilda cut-ins på det. Allt beroende på vilken kvalitet man vill ha förstås. Jag tänker mig någon akustisk uppmickad konsert-scen med två till fyra personer och mängder med levande ljus. Det finns en tjej-duo här på skolan som skulle passa perfekt, som dessutom har spelat in några låtar på skiva, vilket är en förutsättning. Inga proffsinspelningar visserligen, men de duger för att köra playback mot.

Å andra sidan, det kanske får bli jag själv vid ett piano, det skulle också funka.. Det blir inga samarbetsproblem i alla fall. Problemet kommer när det är dags för åkningar och panoreringar. Jag kan ju inte mer än klyva mig.

Nåja, det är ett angenämt problem.

2009-02-19

25 saker om mig

1. Jag blir lätt distrahe

2009-02-18

Life is good

Imorse var det tjugoåtta minusgrader och liftarna förblev stängda hela dagen. Istället har vi varit ute på lavinjakt och pulsat i djupsnö.

Jag har kommit fram till en suverän affärsidé och så fort jag kommer hem ska jag sätta igång med den. Igår var det mycket sång, skratt och trivsamheter här uppe i ödemarken. Någon har varit förutseende nog att ta med sig Guitar Hero och Singstar och vi sjöng och bankade på den där stackars plasttrumman långt in på sena natten.

I afton blir det filmredigering och ljudpålägg, det är tur att jag åker fet lastbil både hit och till jämtland så jag kan ta med mig datorn. Nu sitter jag och surfar på ett lånat NMT-modem så att jag ska kunna kolla mailen och stämma av med mina uppdragsgivare hur när och var filmen skall levereras.

Jag trivs som fan här på fjällstationen och de som säsongar här är riktigt sköna typer. Hade det inte varit en massa som måste styras upp så skulle jag gärna stanna kvar här ett tag till. Det är något speciellt med att vara vid vägs ände.



Fridfullt.

2009-02-17

Hur tänkte dom ..?

Måste bara dela med mig av en fin bild man visade mig när jag satt på kontoret idag.



Alltså, hur tänkte dom? Det är omöjligt att de hade samma världsbild som mig i alla fall. Jag undrar vilket budskap den här sänder... Han ser så jävla sugen ut också..

2009-02-13

Lagom till 14 februari

Igår fick vi ett ryck och åkte till Åre. Allt var egentligen en tur med bilen för att ladda upp ett något trött (eller vad fan, heldött) batteri, men färden blev längre än planerat. Väl framme kom vi överens om att det nog skulle bli lite ågren imorgon om vi inte gjorde något när vi ändå var där, så sagt och gjort roamade jag, P och T gatorna efter förfester. Förfest var dilemma ett.

Seriöst, det är mycket lösaktigt folk i Åre den här tiden på året, så det tog oss ungefär 10 minuter och ungefär en kvarts övertalning (där tjejerna övertalade oss alltså, inte tvärtom) innan vi lät oss bjudas in.

Dilemma två var att vi ju inte hade tagit med oss något att dricka. Även detta var ett kortlivat problem. Hellre redlös än rådlös började så T (vars bil det var vi kommit i) att hinka i sig några kalla brewskies som någon av tjejerna bjuppade på. Då P saknar körkort fann jag mig helt plötsligt promotad (eller degraderad) till chaufför.

Vi hade träffat helt rätt människor ute på stan, det stod helt klart. Förfesten bestod av två killar förutom oss tre, samt tolv tjejer. Jag började konversera med en dam, vi kan kalla henne M. Detta mest för att hennes namn börjar på det. Vackert klingande skratt, underbar humor och snärtigt intellekt. Som bonus var hon väldigt trevlig att vila ögonen på. Jag vågar påstå att vi fann varandra direkt.

Vi hamnade till slut på Werséns, där Petter höll hov och vände plattor. Vi lyckades hålla vimmelfotografen på avstånd eftersom jag är fåfäng nog att inte vilja synas bredvid en vacker flicka i mina halvsunkiga kläder. Vi hade ju inga direkta gå-ut-planer när vi satte oss i bilen och därför såg jag ut därefter. Jag tror heller inte att det var mig de ville fotografera i första hand..

På det hela taget en mycket trevlig kväll, att det blev lite senare än planerat var bara ... intressant.

Idag har det varit skidåkning för hela slanten. Inga brutna ben trots dagen. Imorgon bär det av till nordligare breddgrader.

2009-02-11

He's just not that into you

Jag vet inte ens varför jag lät mig svepas med och titta på den här filmen. He's just not that into you har chick-flick i stora rosa neonbokstäver blinkande över sig. Men jag var trots allt intresserad av hur de lyckats få en självhjälpsbok till en film utan att den blir banal. De lyckades inte.

Den svenska titeln på boken är Dumpa honom, han vill faktiskt inte ha dig, vilket är en inte alltför svårtolkad omskrivning.

Varenda brudjävel vet som av nedärvda anlag innerst inne att om inte killen är villig att göra uppoffringar så är han bara svårfångad. Egentligen avgudar han marken ni går på. Eller så är det helt enkelt så att han inte är speciellt intresserad utan bara vill ha er som tidsfördriv.

Boken menar att tjejer som hela tiden hittar på bortförklaringar till killarnas dåliga beteende borde skärpa sig och hitta någon som verkligen älskar dem.

Filmen verkar helt missa den här poängen och gör en lång kedja av olycklig kärlek till en onödigt komplex relationskomedi av sällan bevittnat uselt slag. Med tanke på att filmen måste rikta sig till tonårsbrudar i första hand är det ganska remarkabelt att skådespelarensemblen toppas av bland andra Ben Affleck, Jennifer Aniston och Drew Barrymore (puh-lease). Den här farsen hade passat bättre som high school-komedi. Eller tragedi snarare. Drew Barrymore har i och för sig allt varit med i Never been kissed. Fast med Sex and the City-generationen vet man aldrig. Det finns säkert gott om 30- och 40-årskrisande kvinnor i vårt avlånga land som uppskattar den här typen av film.

En annan intressant vinkel är hur alla killarna som porträtteras i filmen verkar ha relations-issues eller vara helt jävla blåsta. Nice guys finish last heter det ju, och här är alla bone-heads samlade i en enda film. Niceguyarna sitter förmodligen hemma och läser någon bok av Neil Strauss (som för övrigt skrivit en jävligt bra bok tillsammans med Jenna Jameson). Avslöjade jag mig nu?

Var är killarna som flyttar runt halva världen för en kvinnas skull, offrar en arbetsdag eller tre för att hon fyller år, följer med henne på dåliga konserter, låter henne veta att hon är vacker, skriver dikter och skit om henne? Inte är de med i den här filmen i alla fall.

Det enda jag kan relatera till är att olycklig och dåligt tajmad kärlek smittar av sig i flera led bortåt vägen, men det är helt enkelt inte tillräckligt varierat och engagerande för att hålla mig ens måttligt intresserad mot slutet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2009-02-10

gone baby gone

Jag har totalt vänt på dygnet eftersom jag satt uppe hela natten till måndag och redigerade film. Så nu har jag haft 5 timmar helt för mig själv. De har spenderats framför filmer av varierande kvalitet. Först blev det X-men 3, för att jag tyckte att jag borde ha sett den. På det hela taget en rejält usel film. Men Famke Janssen är ju med, så den var uthärdlig.

Sen blev det The Incredible Hulk, för jag tänkte att jag måste ha sett den också. 40 minuters skitdålig handling senare har han inte ens hunnit bli grön och när det händer är det en ännu större besvikelse än X-men 3. Jag stoppade filmen där och då, det är väldigt sällan som jag inte plågar mig igenom även de uslaste av filmer. The Incredible Hulk var en av dem. Jag försöker dra mig till minnes en annan film som gått samma väg, men jag kan inte komma på någon just nu. Det säger nog om den filmen. Jo förresten, I, Robot hamnade också i den kategorin.

Nyss har jag sett gone baby gone, manus och regi av Ben Affleck. Eftersom jag gillade Good Will Hunting som han skrivit så tänkte jag att den var sevärd. En oscarsnominering gjorde också sitt till för att jag skulle bli intresserad. Filmen är som Josh påpekar i en kommentar baserad på en bok av Dennis Lehane. (så, nöjd? ;) )

Gone baby gone, handlar om ett bortrövat barn och de två privatdetektiver (Casey Affleck och Michelle Monaghan) som hyrs in för att hjälpa polisen i sökandet.

Mamman säger att hon bara gick iväg en kort stund och när hon kom tillbaka så var dottern borta. Men allt är inte som det ser ut att vara... (insert-dramatisk-musik-här)

Jag skulle kunna babbla på en hel del om skickligt byggande av karaktärer, snyggt foto, med mera. Skitig vardagsrealism och framlyftandet av allt som är dåligt med amerikas förenta stater sätter sin prägel på mig. Jag gillar den här filmen, även fast den är ganska tung i både form och budskap. Sensmoralen sitter trots allt som en käftsmäll en fredagkväll.

Se den, vetja. Eller läs boken, kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2009-02-07

Breakthrough

Det finns genombrott och så finns det genombrott. När det kommer till barn finns det flera. Första gången de rullar runt, första stegen, första ordet. Jag har inte upplevt något av dem när det gäller min son. Men idag har vi lyckats med något för första gången.

Vi har spelat badminton. Alltså verkligen spelat. Rekordet blev fyra gånger fram och tillbaka och det är för jävla häftigt att se när det bara händer. När allting klaffar och bollen sitter smack in the middle på racket och flyger iväg i en fin bana, flera gånger i rad.

Sonen var alldeles extatisk och det blev en massa high-five och shake-n-bake och kramar. Han blev superglad och var ett öra-till-öra-leende personifierat. "Jag kan spela badminton" sa han minst 100 gånger till alla som orkade höra på. Någon som kom in genom dörren fick sig också en dos. "Vänta, jag måste berätta vad jag kan göra!" ropade han samtidigt som han sprang mot omklädningsrummet. Och tjötade hål i huvudet på de som stod och bytte om.

Riktigt häftigt var det och sonen är fortfarande i upplösningstillstånd. Jag önskar bara att jag hade haft med mig kameran.

Recap

Byggt snögrotta, svingat i rep i gymnastiksalen, spelat badminton, spelat innebandy, byggt lite mer snögrotta, tittat på Wall-E och målat med vattenfärger. Det var gårdagen.

Nu sitter vi och förundras över kroppens anatomi, googlar bilder på skelettdelar och tarmar och funderar på varför någon över huvud taget vill spela squash. Vi ska snart gå och äta frukost.

Det är roligt med femåringar.

2009-02-05

Hyperaktiv

Jag tänkte att om jag spelar badminton i två timmar så blir jag trött och kommer att sova som en prins. Det i kombination med att ha burit ett helt bohag på två personer borde göra susen. Ekvationen fullkomligt skriker god nattsömn. Det blev inte riktigt så. Istället sitter jag här adrenalinstinn som en pitbull som får syn på springande barn.

Det har varit två rätt intressanta dagar. Dels har jag varit ute och filmat de som plogar Medvinden, en rätt rejäl skridskobana på Storsjön. Att sitta i den lilla jeepen var väl en sak, även om snubben som körde den sa att "du får inte ha säkerhetsbälte på dig, ifall vi går igenom" och visade hur vi på ett snabbt och enkelt sätt skulle kunna flippa bort taket så att vi kunde ta oss upp till ytan. "Vi har ungefär fyra minuter på oss att ta oss upp innan vi fryser ihjäl". Istället för ett par tärningar hängandes i backspegeln hade han ett par isdubbar. ETT par isdubbar, märk väl.

Att kliva in i den gigantiska Valmet-traktorn med en stor jävla ishyvel bakpå kändes om möjligt ännu mer otryggt. Det var tur att jag var så upptagen med att filma att jag inte hann oroa mig.

Idag har jag istället flyttat bohag. Jag och vän A har kånkat och burit jävlar-i-mig nog för flera veckor framöver. Fem timmar tog det allt som allt. Nu ska jag bara uppamma orken till att skapa en Blocket-annons och sälja av skiten. En del är som tur är redan på gång att säljas ändå, utan annons. Min nuvarande kontobalans är 23 kronor och 80 öre. Det kommer man inte vidare långt på. Tur att det finns billiga nöjen att välja på.

Jag borde nog ha lite stryk. Jag är så jävla pigg.

2009-02-01

Till alla tondöva därute

Microsoft research har gjort den kanske roligaste programvaran på länge, ett program som heter Songsmith. Det är ett program som automatgenererar musik till vad som än sjungs i mikrofonen. Det går även att ta existerande vocal-tracks och se vad programmet gör med dem, vilket youtube-användaren azz100c med flera har gjort.

Resultatet är enastående, på mer än ett sätt. Speciellt gillar jag hur programmet väljer att avsluta låtarna. Men lyssna själv och förundras. Pick your cherries:

White Wedding - Billy Idol:



Roxanne - Sting and The Police:



Hotel California - The Eagles:


och för att spara det bästa till sist. Det här blir så fel, så fel, så fel...

Crazy Train - Ozzy Osbourne:


Jag hittade det här via Linus Torvalds blogg. Ja, killen som började utveckla Linux.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,