2006-12-19

USA, krigen, televisionen

På torsdag sänds en dokumentär om rollen TV har spelat i formandet av krigsopinionen genom århundradet.

Självklart finns det böcker som fångar helhetsbilden otroligt mycket bättre och går mer in på djupet och historien bakom, men det är sällan någon som hör talas om dem. En av dem är Philip Knightleys Krigets första offer är sanningen och boktiteln är ett citat från den amerikanske senatorn Hiram Johnson 1917. Sen dess har det hunnit gå många år, men propagandan består, om än i andra former. Boken är numera flitigt hänvisad till i allehanda sammanhang och kan betecknas som ett standardverk. Men med dryga 500 sidor är det ingen läsning att ta lätt på. Den lämpar sig inte direkt till de som på sin höjd tittar på Rapport eller TV4-Nyheterna en gång i veckan och är måttligt intresserade av världspolitik.

Allmänt anses TV vara ett väldigt osofistikerat och ytligt medium, och jag håller med i stort, men för osofistikerade människor som mig själv passar det bra för introduktioner. Jag har hopp om att filmen USA, krigen, televisionen kan vara en ögonöppnare. Precis som boken har den ett västerländskt perspektiv, och för er som gärna försvarar USA i alla väder och pekar på övergrepp från alla möjliga andra läger kan det kännas orättvist. I Tjetjenien, Kongo, Myanmar, Somalia, Eritrea, Tibet och andra ställen pågår också väpnade konflikter, varför ska USA, som bara försöker göra världen bättre, hängas ut? Svaret är enkelt: För att jag inte gillar hycklare, varken till höger eller vänster. Dessutom har ingen jag känner speciellt ljusa bilder av varken Ryssland, Kina eller kongolesisk milis redan nu.

För de som vill leva kvar i tron att kirurgiskt exakta luftangrepp existerar och inte skadar civila, se inte den här filmen. För er som tror att allt som sägs på nyheterna är sant, se den här filmen.

USA, krigen, televisionen
SVT1 Torsdag 21 dec 2006 kl 22.00

2006-12-11

TP

Resultattabellen är förberedd inför julen.




namn: tias skrutt
poäng:


Come get some. ;)

Frihet i en liten ask

Ett projekt som jag har kollat på under en ganska lång tid är Freenet.

Tanken bakom projektet är att man ska kunna tillgängliggöra fri information, total anonymitet och noll spårbarhet, allt för att möjliggöra total åsiktsfrihet, till och med under repressiva regimer som den kinesiska eller iranska.

Dess största akilleshäl är att ett sånt system inte har någon möjlighet att censureras, så barnpornografi, rasism och terrorism/frihetskamp kan frodas fritt. Eftersom "dålig" censurering är en oönskad direkt följd av implementation av "god" censurering var det ett av design-kriterierna.

De flesta människor har, om de får välja mellan att veta och att inte veta, en ambition att veta mer snarare än mindre. Freenet bygger på att kunskap är bra, oavsett om det är önskad eller oönskad kunskap. Vidare förutsätter demokrati som begrepp en välinformerad befolkning. Det är således en ultraliberal hållning som ligger till grund för projektet och detta faktum har legat det i fatet vid mer än ett tillfälle.

I efterdyningarna (eller kanske bara första vågen) av de stora film- och musikbolagens härjningar har det även fördömts för att möjliggöra spridning av upphovsrättsskyddat material.

Förra året (den 14:e december närmare bestämt) gick omröstningen igenom i EU-parlamentet om trafikdatalagring, en fråga som Sverige genom Thomas Bodström vad starkt pådrivande i.

I en ständigt återkommande men relativt ljudlös "den som inget har att dölja har inget att oroa sig för"-debatt har det argumenterats för integritetskränkande åtgärder som STASI skulle ha varit mer än nöjda med.

Nu är vi alltså framme i kontrollsamhället, och det är bara att invänta ändamålsglidningen från att trafikdata bara används till att bestraffa brott som ger fängelse i upp till si och så många år, till att det tillämpas vid milda förseelser som fortkörning.

Hur det funkar? Enkelt: Du är i zon A med din mobiltelefon klockan 13.27, du kommer in i zon B klockan 14.52, som ligger 19 mil ifrån zon A. Mellan ställena är det bara 90-väg. Inga tåg går på sträckan. Enkel matematik ger att du kört i genomsnitt 135km/tim. Fågelvägen. Genom samkörning av information framgår det dessutom att trafikövervakningskameror vid in- och utfarter till ställe A och B har bekräftat att din bil kört längs vägen. Du får en böteslapp hemskickad på posten eller en begäran om att klippa ditt körkort i två bitar.

Liknande scenarion kan tillämpas på internet, med udda politiska åsikter, ovanlig sexuell läggning, nerladdning av upphovsrättsskyddat material, förberedelse för brott, otrohet, you name it. Om pengarna är de rätta och personerna med insyn tillräckligt många kan du säkert få tag på din sambos lista över ringda nummer, din grannes porrsurfarvanor, dina konkurrenters (till det sökta jobbet) epostadresser et cetera.

Jag har inget att dölja. Åtminstone inte än. Dessutom är jag säkert redan åsiktsregistrerad eftersom jag brukar surfa in på Yelah med jämna mellanrum. I dessa tider anses det säkert som ett subversivt organ.

Därför mitt intresse för Freenet och dess nära släktingar. Freenet bygger på att man kopplar sig till ett så kallat Darknet. Detta har representerats i pressen som något Satan har skapat när han hade en riktigt dålig dag. Eller bra, beroende på hur man ser det.

Ett darknet är ett privat nätverk i nätverket där användare bara ansluter sig till andra användare som de har godkänt, och oftast skyddar informationsöverföringen genom kryptering.

Freenet är tänkt att fungera som ett globalt sådant nät genom small world theory, där Stanley Milgram räknade ut att alla (åtminstone i USA, men det kan nog tillämpas globalt) känner alla i sju led. Alltså känner jag nån, som känner nån, som känner nån, som känner nån, som känner nån, som känner Saddam Hussein. Det innebär samtidigt att jag genom Freenet kan komma åt alla filer som finns på Freenet genom att bara koppla upp mig mot människor jag litar på. Under förutsättning att jag har minst tre, men helst fler, för att inte röja mig själv.

Man kan nämligen se trafiken som skickas genom sin egen nod om man anstränger sig. Men man kan bara se nästa hopp, man har ingen aning om huruvida en av de datorer som man själv är uppkopplad mot har begärt paketet, eller om den är en tre led bort i kommunikationskedjan. Återigen ett designbeslut.

Vidare tilldelas Freenet en del av hårddisken vid installation. Denna del krypteras och blir en del av nätverket. Man har alltså ingen aning om vad för information som sparas lokalt på hårddisken, men man kan komma åt den om man har rätt nyckel som identifierar filen. Även detta var ett design-mål för Freenet, så att alla som t ex utövar Falun Gong i Kina ska kunna förneka att de har vetskap om att det lagras såna filer på hårddisken. Det är inte ens säkert att filerna gör det, även om man vill. Falun Gong är ju trots allt livsfarliga trollkonster.

Nackdelen med Freenet i dagsläget är att det är ganska långsamt, eftersom all kryptering och vägvalsbeslut i nätverket tar tid. Dessutom är det relativt krångligt att sätta upp en Freenet-nod. Det är i alla fall inte bara att klicka på en installationsikon. Hur svårt det är utifrån det perspektivet kan väl bara bedömas utifrån vilja och kunskap.

Hur som helst, så tänker jag framgent se till att kryptera min internettrafik från bredbandsroutern och utåt. Jag kommer att skapa en freenet-nod och en i2p-uppkoppling. De som känner mig är välkomna att ta kontakten om ni vill ha någon att koppla sig emot.

Till er som håller med om uttalandet att den som inget har att dölja inte har något att oroa sig för, vill jag bara fråga: Varför skiter ni inte med öppen dörr när ni har gäster hemma?