Anatomiskt unikum?

Innan jag råkade ut för min förra bloggpost hände det en jävligt mystisk grej.

Eftersom jag ständigt (mer eller mindre) har ont i ryggen, brukar jag hänga mig i armarna i närmsta trapphus med jämna mellanrum för att räta ut ryggraden och sträcka ut musklerna. Idag har jag suttit ganska mycket och smärtan var större än vanligt, så jag tänkte att när fiskgratängen ändå står i ugnen kan jag lika gärna hänga lite och dra ut kroppen en aning. Sagt och gjort.

Jag tog tag i överkanten på trappan och hängde mig ut och jag hörde de sedvanliga knakandena som brukar medfölja. Sen hände det något mycket märkligt. När jag hängde där kände jag hur det svartnade för ögonen och det steg upp någon stickande känsla från bröstryggen (alltså överdelen av ryggen), mot huvudet.

När det nådde huvudet blev det som hela skallen blev en resonanslåda och ljudet som fortplantade sig till nacken lät som när det durar i en tv med sprängda högtalare. Alla som gått på en gammal högstadieskola och tittat på Pogo-pedagog-filmer och sån skit vet vad jag menar. (Förresten, varför måste lärare kategoriskt ha högre volym än vad högtalarna klarar av?) Som rundgång nästan.

Ljudet ljöd i säkert fyra-fem sekunder och samtidigt var det alldeles svartnat för ögonen.

Jag har aldrig varit med om det förut och jag misstänker (och hoppas) att jag aldrig behöver känna det igen, för det var rejält obehagligt.

Någon som har en idé om vad det kan bero på? Jag tänker omedelbart på Stephen Kings Dead Zone, men jag hoppas att jag slipper hjärntumörer på några år än...

Nån som har numret till House?