Helg och de där jävla måndagarna

Det har sina klara fördelar att bo alldeles vid storsjöns strand. En av dem är att sonen kan cykla ner genom den vindpinade tallskogen i det gyllengula morgonljuset som strilar ner genom trädkronorna och börja sitt dagliga värv i att kasta stora stenar ("vill ni se hur mycket den här skvätter?!") i vattnet. Under helgen har han lätt avverkat mellan 150-200 stenar, i kid you not.

Söndagen blev Åreskutans, med MTB-tävling nerför halva berget i en jävla fart. Innan dess hann jag avverka en Max De Luxe, S en Max Original (5 kg/CO2 på oss båda) och sonen klämde i sig merparten av en MaxBox-burgare. Vad Carl Pedal åt minns ingen, inte ens han själv. Men vi åt på Max, så vi har enats om att det måste ha varit någon typ av hamburgare.

Efter MTB-tävlingen gick färden medelst kabinbana upp till skutans topp. Vi fascinerades av de något dödslängtande skärmflygarna som tillsynes utan större eftertanken höll tummarna och hoppades att skärmen skulle bära när de helt sonika klev över bergskanten. Men sonen ville allra helst kasta stenar. Vi blev därför tvungna att leta upp någon liten smältvattensjö bland alla klippblock och bergsskrevor där han kunde hysta i de stenar som kom i hans väg, medan vi fikade och njöt av utsikten som sträckte sig ända över till norska delen av Skanderna. Enligt uppgift kunde vi se ända till Svenstavik också, varför man nu skulle vilja det. Men storslaget var det.

Det är något med fjällen som slår an en sträng i mig. Jag tror att jag har hamnat rätt.

Väl hemma blev det korvgrillning vid grillplatsen nere vid vattnet och sonen återupptog sitt kastande av stenar, med alltmer frekventa avbrott för vårdande av pyromaniska tendenser. Det var helt enkelt oroväckande roligt att både tända tändstickor och att elda pinnar. Den som ändå vore fyra år igen.

Idag har det varit väldigt mycket måndag. Man märker det när man trots noggrann planering håller på att missa både sonens frukost åt honom, och sin egen, genom att bensinen på något märkligt sätt håller på att ta slut. Tydligen är det några små snorungar på den lokala lantbruksskolan som håller på och slangar bensin till sina A-traktorer. Dessa snorungar kommer snart att bli före detta A-traktorägare, om inte före detta snorungar. Tur att det inte var min bil det hände. Synd för snorungarna dock, eftersom bilägaren de snott av är dubbelt så bred som jag. Dubblar man mig på bredden kan till och med jag te mig imponerande.

Kvällen avrundades med en tur på inlines in till badhusparken och tillbaka. Kul är att ha någon att åka med, för även om det är andra gången för S så börjar hon bli riktigt duktig. Tre-fyra gånger till så måste nog även jag ta med mig stavarna för att hålla samma fart. På onsdag ska hela klassen iklä sig kajaker och kanadensare och paddla.

Undra om man får ta med sig barn på såna skolutflykter?