Flejerna - her aj kam

När jag var liten och vi skulle åka (då upp, nu ner) till Idre Fjäll kallade jag detta för Flejerna. Kunde tydligen inte säga "fjällen". Jag var två och ett halvt, okej?

Nu ska jag snart börja packa inför en lättare (okej, kortare) fjällvandring från idag tills imorgon. Jag och S åker själva upp till Vålådalens naturreservat för att njuta lite, bestiga någon topp och äta god mat.

Jag tänker så bra på fjället. Egentligen vid all vandring, men hela systemet kopplar av bättre, det måste vara något med utsikten, den friska luften och vetskapen om att det inte finns en enda tv med Idol på, på flera kilometers avstånd. Eller så är det skönt att släppa alla måsten och borden och bara vara. Äta när man blir hungrig, vila när man blir trött och sova när det blir mörkt. Det är enkelt och befriande.

Och det ska bli skönt att för en liten stund slippa vara på gruppboendet på internatet. Gott väder är beställt och enda risken som jag ser det är att vi ordvitsar ihjäl oss. I så fall måste ni ringa fjällräddningen åt oss där vi ligger och vrider oss i skrattparoxysmer.

På det hela taget ska det bli riktigt riktigt underbart.