Utan IPRED slutar vi göra film

Så lyder budskapet från ett gäng samlade regissörer, saxat från en artikel i SvD.

Min kommentar blir: Okej då.

Artikeln fortsätter med att

efter bara tio dagar låg den svenska succéfilmen "Låt den rätte komma in" ute på fildelarsajter på internet.
[..]
I nuläget går det inte att säga hur mycket pengar produktionsbolaget har förlorat på den olagliga fildelningen.

Mitt svar är: allt mellan ingenting och en hel del. Artikeln utgår ganska tydligt ifrån att alla de som laddat ner filmen är potentiella biobesökare som förutom obligatoriska 50 spänn i popcorn och 80-90 spänn är beredda att stå ut med ett gäng fnissande och skrikande tonårsbrudar, några viskande töntar som sitter och spekulerar i kommande handling och någon människa med alldeles för stort hår som tvunget ska sitta alldeles framför.

Precis som skivbolagen räknar man varje nedladdning som en utebliven inkomst, vilket inte alls behöver vara fallet. De som laddar ner kan mycket väl vara sådana som aldrig skulle gå på bioversionen av filmen över huvud taget, för att det är för dyrt, för att det inte är en film de vill lägga några pengar på och egentligen lika gärna kan tänka sig att vänta tills den visas på SVT eller hos någon polare på Canal+, eller för att de aldrig skulle sett den om den inte funnits tillgänglig. Ge också tillbaka min del av de 7 miljoner som filmen fått i skattestöd.


Now gimme that t-shirt

Detta är förmodligen inga nya tankar och jag är medveten om att jag inte är ensam om att ha tänkt dem, men hur kan det vara så svårt för proffskreatörer att få in detta innanför skallbenet?

Läs även andra bloggares åsikter om film, ipred, privatpolislagen