Ub(r)untu 9.10 och gemenskapen

En gång i tiden sa Mark Shuttleworth (mannen som startade Ubuntu-projektet) att Ubuntu skulle bli snyggare än Mac OS X. Efter att ha testat beta-versionen av nya Ubuntu Karmic Koala kan jag konstatera att man kommit en bit på väg, men har en ganska lång väg kvar för att få den professionella, rena känslan som Mac OS X ger mig vid första anblicken.

Problemet som Ubuntu (eller de flesta Linux-distributioner) lider av, är att utvecklingen inom skrivbordsgenren inte gör samma episka framsteg som för några år sedan. Numera är det stegvisa förbättringar som hela tiden gör produkterna bättre, men det kommer inte så många stora nyheter. Det är svårt att bli upphetsad över och skapa buzz kring ett nytt uppstartsutseende, en ny bakgrundsbild, ett nytt sätt att hantera programinstallationer, lite nya ikoner eller alla de tusentals småförbättringar som hela tiden sker.


Bild från Lathund.

Default-utseendet i Ubuntu är fortfarande brunt, nu med ett inslag av lite gult också, vilket vissa associerar med annat än datorer. Man har som tur är inkluderat en mängd andra bakgrundsbilder som man enkelt kan byta till.

Precis som Tord Jansson så har jag en del reservationer över hur det kommer att gå för Ubuntu 9.10. Risken är att Ubuntu-släppet drunknar i press-tsunamin som kommer att omge lanseringen av Windows 7. Och vi inom öppen källkodsrörelsen har som bekant inte varit bra på samordnade aktioner. Every (wo)man for (her/)himself verkar vara modellen. Ett lite humoristiskt exempel är att jag blev beskylld för att göra egen marknadsföring (på ett annat forum). När det sen framkom att jag (i princip) gjorde egen marknadsföring på det egna forumet, då var det lugnt. För speciellt mycket uppslutning kring projektet har det inte blivit. Se så många (0) svar som det sist länkade inlägget gett. Kanske är det mitt eget fel att jag inte kan engagera tillräckligt många att hjälpa till.

För såhär är det: All marknadsföring av Ubuntu är av godo. Oavsett vem som gör den, vem som finansierar den och vilka organisationer som står bakom. Det finns de som anser att vi har ett antal konkurrerande forum i Sverige. Det är fel. Vi har ett antal webbplatser som har lite olika inriktning, men deras syfte är det samma. Att främja Ubuntu på alla sätt och vis. Vi konkurrerar inte om användare, vi "stjäl" inte användare av varandra och det spelar ingen roll hur mycket man korslänkar mellan de olika forumen.

Vi i Ubuntu Sveriges officiella gemenskap har ett övergripande ansvar för Ubuntu i Sverige. Om man på Ubuntu.se löser ett problem som ingen på Ubuntu-se.org har möjlighet att lösa är det bra för Ubuntu, inte bara bra för Ubuntu.se. Likadant är det om projekt drivs under den officiella gemenskapen, är projektet framgångsrikt är det bra för hela Ubuntu i Sverige och ska därför premieras på alla sätt. Det finns ingen som tjänar på att vi tjafsar inbördes, eller av gammal stolthet undviker att engagera oss i vissa projekt. Med Marcellus Wallace (från Pulp Fiction) ord:

Fuck pride! Pride only hurts, it never helps.

Som jag sagt tidigare, det är lättare att vifta bort trehundra ilskna flugor än en stor tjur. Låt oss inte förblindas av distributions-tjafs, interna stridigheter och stolthet. Själv ser jag fram emot Release-festerna för Karmic Koala den 29 oktober (se fosskalendern också), som är öppna för alla öppen källkods-entusiaster, inte bara Ubuntards.

Läs även andra bloggares åsikter om 9.10, datorer, fri programvara, it, karmic koala, linux, ubuntu, öppen källkod