femårsjubileum

För fem år sedan vid den här tiden på dagen stod jag i en telefonkiosk i Asmara i Eritrea och fick ett besked som jag redan då visste skulle förändra hela mitt liv. Konstigt ibland hur magkänslan kan ha rätt över förnuftet och logiken.

Jag visste inte då om jag skulle skratta eller gråta, så jag gjorde bådadera, samtidigt och omväxlande om vartannat, där i telefoncentret. Jag minns senare hur jag ringde från Savannah Hotel och pratade med min bror och svägerska och hur jag skrev en sentimental låt-text för att försöka sätta ord på känslorna som bubblade inom mig.

Det är inte utan att jag funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade åkt till Malmö från Köpenhamn den där dagen för nästan sex år sedan. Om jag hade jobbat på Internationella Röda Korset i Sudan idag som var planen efter Eritrea. Om jag kanske hade jobbat i Köpenhamn på Unicef. Eller om jag hade utbildat mig klart inom datorvärlden och gjort karriär.

Istället har kaosteorin gjort ett skolexempel av mig och nu sitter jag på ett internat i Jämtland och pluggar till fritidsledare. Tänk så det kan bli.

Jag har tänkt att göra någon form av årskrönika över 2008 ett längre tag, men när den man levt tillsammans med halva året summerar 2008 som att det "sög så jävla groteskt", så tror jag att jag bara konstaterar att jag inte håller med och hoppar över det.

Grattis på femårsdagen till mig.