Erase & rewind

På ett sätt är det rätt skönt när man äntligen ser igenom allt skitsnack och får bekräftat farhågor som legat och ruvat länge. Det må göra ont en stund, men på något sätt faller bitarna på plats på ett helt annat sätt än de gör när det är obalans i vad man tror sig veta och den historia man får sig till livs som man vet inte stämmer. Åtminstone är det så för mig. Andra kanske hellre lever i förnekelse, men jag har hellre alla korten på borden.

Jag förstår i och för sig de som inte vill lägga hela sitt känsloliv som en öppen bok framför mig att läsa, men det hade varit så mycket enklare att agera utifrån det än att få en massa falska signaler som ställer till det. Spelad pessimism när det syns hur hela kroppen bubblar av lycka inombords är bland det värsta jag vet.

På andra fronter i livet har jag kommt fram till att det är dags att samla ihop mina saker och sälja av dem. Mitt senaste förhållande förde med sig att jag magasinerade mina tillhörigheter och har betalt tusen spänn i månaden för att ha dem instängda i åtta kubikmeter. Förutom de saker som står hos mitt ex då förstås, men där kan de ju inte stå i all evighet. Eftersom CSN trilskas ska pengarna jag har kvar sen jul räcka till underhåll, hyra och mat samt umgänge med sonen. Det gör de inte i dagsläget.

Så nu ska det säljas grejer. Soffor, byråer, hyllor, skrivbord, matbord och annat skrymmande. Förråd ska plockas ur, sängar ska tas hem, kläder och annan bråte ska packas ner.

Trots lite minor glitches har det varit en bra dag. Sonen somnade om fort efter en nattlig raid mot toaletten och jag är inte förvånad med tanke på dagens bravader. Några timmars svingande i lianer över krokodiler och flytande lavaströmmar kan trötta ut den bäste. Önskar bara att jag hade lite av de generna själv, men han har inte ärvt förmågan att sova länge och somna fort ifrån mig. Eller så beror min oförmåga att sova på att vi lade oss samtidigt vid åttasnåret och jag har sovit min dos nu.

Nu blir det, hör och häpna, listskrivning. Kors i taket.