Skitmat

När jag ändå är inne på min mer samhällsmoralistiska linje kan jag lika gärna ondgöra mig lite över all skit som finns i maten. Det är precis som när det gäller alla andra områden jävligt enkelt att ta den enkla vägen ut och stoppa i sig vad skit som helst. Medan jag har väntat på att sonen ska vakna har jag läst lite i Den hemlige kocken.

Jag visste sedan innan att det finns rätt gott om tillsatser i maten, men att fusket med ingredienser var såhär utbrett det hade jag ingen aning om. På något sätt har jag fått intrycket av att de svenska livsmedelsbutikerna och -tillverkarna ändå haft lite av sina kunders bästa för ögonen. Så är tydligen inte fallet.

Vi får i oss i genomsnitt 6-7 kilo tillsatser om året, och det är inte så illa med tanke på att de flesta tillsatserna är högkoncentrerade ämnen som ger mycket bang for the buck. Många av dessa tillsatser har tillsatts utan att man utrett eventuella långsiktiga konsekvenser för konsumenten. Det räcker med att de inte är uttryckligt farliga på kort sikt för att de ska tillåtas.

Det är så enkelt att ta den lätta vägen och köpa färdiga rätter till lunchen, stekfärdiga köttbullar och pulvermos (uäck) istället för att ta tid på sig och tillreda den äkta varan. Och även om man tar den äkta varan (exempelvis köttfärs) så har det ju visat sig att den å sin sida kan vara flera veckor gammal. Vilket ben ska man stå på och hur ska man göra?

När jag läser om hur viss färskpressad juice kan vara så mycket som elva månader gammal önskar jag att jag hade blivit förvånad. Eller att jag blivit bestört av att den basturökta skinkan som säljs i butikerna inte ens har varit i närheten av en basturök. Men det är tydligen så att inte så mycket förvånar mig längre när det kommer till företag och vinstmaximering.

Inte ens många råvaror kan man lita på. Att kycklingfiléerna som säljs är så fulla i vatten att de håller på att spricka är väl heller ingen överraskning, men att inte ens mjölet i påsen är rent alla gånger, det är lite svårare att smälta.

Mest intressant i boken är det historiska perspektivet. Det som för hundra år sedan fick specerihandlare bespottade på gator och torg höjer man inte längre på ögonbrynen åt, för det är så industrialiserat och fjärmat från insyn att man inte har en aning om hur det går till. Författaren hittar 136 olika brödsorter i sin butik och endast en handfull av dessa är fria från onaturliga tillsatser.

Att godis är ohälsosamt är knappast någon nyhet, men att inte ens det som man är tänkt att äta istället - alltså Riktig Mat™ - är speciellt säkert att trycka i sig gör att åtminstone jag börjar gnola på den gamla Hoola Bandoola Band-låten Vem (i hela världen) kan man lita på?.

Kanske är den gamla X-files-devisen sann. "Trust noone".

(Precis när jag publicerat inlägget får jag en riktad annons från GoogleAds om Svenskt kosttillskott. Oh the irony.)

Läs även andra bloggares åsikter om den hemlige kocken, hyckleri, mat, tillsatser

Föräldraskap vs. förvaring

Igår var baddagen framför andra. Vi lyckades vrida ur åtta timmars vistelse på Storsjöbadet. Sonen som lärde sig att hålla sig flytande i våras (simma är ännu ett lite för starkt ord) plaskade runt och ömsom dök från bassängkanten, åkte vattenrutschkanor och kastade badboll. Dagen innan det hann vi med en minigolf-runda och hopp på studsmatta.

Utan att klappa mig själv på axeln för mycket tycker jag att jag är en rätt okej förälder. Jag tar aktiv del i sonens utveckling och försöker ha roligt på hans villkor. När en del människor tänker på att bli förälder så är det första levnadsåren förknippade med att köra barnvagn i goda vänners/väninnors lag och fika gata upp och gata ner, ständigt med en latte-to-go i handen.

När denna period är avklarad, skickar man in dem på dagis och fortsätter sitt dagliga liv, för man verkar anse att dagis tillgodoser barnets alla behov. Själv ser man till att vara så trött efter jobbet att utfodring och tv är det enda man ger sitt barn sett till livsfärdigheter. Märk väl, jag säger inte att man inte kan vara en kärleksfull förälder om man inte orkar aktivera sitt barn. Men samtidigt kan man inte räkna med att dagis/skola ska lära dem allt de behöver veta om livet. Ofta lyser det igenom att man heller inte är så trött, när det kommer till den högt skattade egentiden. Då saknas det ingen energi för att resa eller gå på lokal. Men för en del är det så betungande att vara förälder att man måste åka på semester utan barnen varje år, eller ge sig några rejäla krogkvällar i månaden (eller i veckan) för att orka med. Eller så skickar man helt enkelt barnen till mor- eller farföräldrar så att "de får sitt lystmäte". Föräldraledigheten förläggs till OS eller VM i någon stor publiksport.

Föräldraledighet i all ära, jag var det förra sommaren och det var givande som fan. Men i år har jag inte tagit ut resten av mina föräldradagar, eftersom jag valt att bo utanför det vanliga samhället. Det är ett val jag gjort för att ha möjlighet att vara med min son utöver de timmar som påbjuds när man har jobbat. Jag kunde ha haft ett jobb som gav mig en finansiellt och socialt sett mer normativ tillvaro, men jag har valt mitt sätt att leva utifrån hur mycket tid jag kan ge sonen. Genom mitt levnadssätt får jag all tid i världen för att umgås, ha roligt och utvecklas. Förvisso har det inte varit så mycket umgänge, men det har berott på andra omständigheter än tidsbrist.

Förmodligen ses det som väldigt udda och konstigt, och ögonbryn höjs säkert på både det ena och andra hållet, men jag värdesätter tiden med min son så mycket högre än pengar. Vi kan äta oss mätta och vi kan hålla oss hela och rena, så vad är det som fattas? Måste man verkligen ha alla bekvämligheter som vi tar som självklara för att livet ska ses som fungerande? Måste man ha tv, mikro, flera rum och kök, hyllmeter med filmer, tv-spel, en blå studsmatta, leksaker i överflöd, 538 gosedjur, eget badrum, mobiltelefoner, 100-mbit, 84 kanaler med barnprogram och fem datorer för att ha en dräglig tillvaro?

I think not.

En majoritet av världens befolkning klarar sig faktiskt utan det mesta av detta. Det är inte så förvånande att det finns tv-program som SuperNanny och annan skit. Desperata liv kräver desperata åtgärder. Och var annars ska de skildras om inte i vår tids opium för folket, televisionen?

Jag tar hellre en dräglig tillvaro med tid över för att ta aktiv del i mina barns liv, än en tillvaro i lyx där jag måste leja bort umgänget till en au pair. Jag har kunnat få båda, men vad är det värt i slutändan?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, ekonomi, föräldrar, föräldraskap, levnadsstandard, tid

Z-LUG, träff den 26 juli (Jämtlands Linux User Group)

Så har den andra officiella träffen för Jämtlands Linux User Group (Z-LUG på facebook) gått av stapeln. Vi dubblade antalet deltagare till den här gången och vi fick också vår första kvinnliga deltagare. Förvisso var hon närmast sörjande till en av oss som var där på första träffen, men det känns ändå lite speciellt. ;)



Träffen började enligt schemat med fika och allmänt rundsnack och fortsatte inte helt enligt schemat med en grundläggande (nåja) genomgång av GIMP, GNU Image Manipulation Program. Då de flesta närvarande var gamla garvade Linux-nördar kände sig föredragshållaren (yours truly) lite smålöjlig, men det hela avlöpte utan större pinsamma incidenter.



Undertecknad fortsatte sedan med att förevisa sina försvinnande små kunskaper i videoredigeringsprogrammet Kdenlive, som bara kraschade en gång under hela presentationen. Det måste anses vara någon typ av rekord.



Därefter avvek några av deltagarna, men de flesta drog över den utsatta tiden med en dryg timma, vilket måste anses vara ett gott betyg. Det diskuterades alltifrån inlåsning och utveckling till rockbåtar och Software Freedom Day. Två tappra stred fram till halv elva efter diverse födointag, men då började tröttheten ta ut sin rätt.

På det hela taget en väldigt trevlig och rolig eftermiddag/kväll.

Nästa träff är den 23 augusti. Välkammad utter!

Läs även andra bloggares åsikter om foss, fri programvara, jämtland, linux, lug, sfd, zlug, öppen källkod

Ubuntu i Sverige är ju helt jävla otroligt

Alltså, det finns ett forum på Internet som gärna och ofta skryter med hur många användare som de har, och hur fantastiskt det har vuxit under de senaste två åren. Dessa två år har styrning och framåtanda funnits i skrift, men den har sällan eller aldrig omsatts i något konkret. Istället har man diskuterat sig minutiöst framåt till en 100-procentig lösning där till slut alla inblandades entusiasm har gått till spillo och ingenting i princip har åstadkommits.

Istället är det ett dussin glappkäftar som gärna vädrar sina åsikter och anmärkningar med andra som dödar all kreativitet och med sina långdragna skitdiskussioner drar ner hela resten av de tusental som är aktiva i månaden rakt i botten.

Trots sin till synes breda användarbas är det ett knappt femtiotal som är verkligt engagerade och det är dessa som utgör gräddan av diskussionsklubben. Här är det inte ovanligt att trådar om absolut ingenting drar iväg i upp emot 100 inlägg.

De skulle inte tveka länge att diskutera färgen på cykelskjulet i veckor när de bygger ett kärnkraftverk, eller i månader debattera vilket material det ska vara på flygvärdinnornas knappar när de ska starta ett flygbolag.

I kläm hamnar såklart användarna, de som behöver support, dokumentation och en spark i arslet in i världen som forumet erbjuder. En spark i arslet kan de få, men bara en negativ sådan då några av de femtio engagerade bryter in i supporttrådarna och debatterar hur man bäst ska hjälpa dem cykla uppför backen, om det är med segel eller genom att putta i ryggen.

Här står idealisterna mot pragmatikerna. De som skiter i allt vad principer heter, och de som skulle dö för dem oavsett hur obekväm döden är. Ett ständigt inre krig rasar och konspirationsteorierna haglar tätt, att forumadministrationen slutit en pakt med djävulen, eller att de alla är en hemlig del av Illuminati. Konspirationsteoretikerna överdriver inte sällan sin egen betydelse, utan vill gärna se sig som upphovet till utfall av omröstningar, eller varför inte vara upprinnelsen till att det finns demokrati i forumet över huvud taget.

Gemensamt för alla dessa högljudda nötter är att ingen av dem vill ha en ledande roll eller faktiskt driva något framåt. De ser sig som oberoende kritiker som bara lyfter fram de konspirationer och oegentligheter som försiggår på forumet. För alla vet ju att egentligen är moderatorerna tillsatta av mörka krafter som bara är ute efter att djävlas med enskilda medlemmar, som givetvis bara har ärligt uppsåt och är helt oskyldiga till vad som än de elaka moderatorerna beskyller dem för.

Till sin hjälp för sitt värv att arbeta för ordning i forumet har moderatorerna en bomulls-topz och en deostick. Det är dessa vapen som de svingar vildsint mot oskyldiga medlemmar. Till allas förvåning fungerar det inte alls.

I toppen på skutan sitter kaptenen och försöker tillrättavisa medlemmarna genom att ropa ner till dem vad de ska eller inte ska tänka, men av någon anledning har det demokratiskt beslutats att kaptenens armar och ben måste vara ihopsurrade bakom ryggen, så att kaptenen varken kan gå eller röra sig. Istället har kaptenen några adjutanter som fläckvis blivit så feta och liknöjda av åratals gott leverne på "sitt" forum att de inte kan bemödas med att göra någonting. Om de ens får lov att göra något på egen hand, det är det ingen som vet. För kartan som någon ritade upp över vem som för befälet och hur det låter då har tappats bort under färden. Antalet folk som rent teoretiskt har befogenheter har dock vuxit explosionsartat. Det finns administratörer, det finns globala moderatorer, det finns lokala moderatorer, det finns en helvetes massa människor i ansvarsfulla positioner. Och det är också anledningen till att så gott som inget händer. Byråkrati och ansvarsfriskrivning är ledorden. Gör du inget kan du inte göra något fel. Regeln om att man inte bör ha större arbetgrupp än åtta personer är sedan länge överskriden.

Hela forumet bär pinsamt stor likhet med B-skeppet från Golgafrincham i Liftarens Guide till Galaxen, det som är fullt av hårfrisörer, telefonsanerare och andra nyttiga människor. Jag bara väntar på att man ska instifta antalet tecken på inläggen som valuta för hur värdefull man är för forumet. Det är ändå bättre än löv. Och det är garanterat inte bara folkets fel, utan det är strukturen på forumet som gör att den här skiten får fortgå.

Det finns tre enkla saker att göra, men ingen som törs göra dem:

1. Banta organisationen. Bort med de med ansvarsposition som aldrig gör något eller ens är inloggade.

2. Bygg från toppen. Låt en eller maximalt två personer välja organisation och individer att arbeta med. Folk som tycker annorlunda är nyttiga, men diametralt motsatta personer funkar inte i en arbetgrupp.

3. De som inte bidrar med mer än osämja och tjöt ska avgå från sina uppdrag och lämna forumet. Det gäller särskilt de som suttit i flera år och egentligen tröttnat, men gillar makten. Ni förstör, inse fakta!

Just nu leder organisationsförslaget om att fem personer i en styrelse ska sitta och dirigera massorna på forumet. Var man ska hitta dessa är för mig en gåta. Det hade varit svårt nog att hitta två kompetenta personer som är det andra förslaget, som har kapacitet att få folk ur dödläget som råder.

Välkommen in för att se själv. Eländet finns att beskåda på http://ubuntu-se.org/forum.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sverige, ubuntu, loco

spontana möten

Verkligheten är lite som Internet. Det finns aldrig någon som kan förutse vad för intressanta personer man kan ramla över bara sådär.

Idag har jag varit och badat. När jag ligger där på bryggan och läser en tidning ser jag i ögonvrån hur det är något som börjar närma sig. Något vitt och stort. En båt. "Kommer jag och stör?" frågar en gubbe, står ensam i ruffen med huvet uppstucket genom takluckan, skepparkeps på svaj.

Jag som aldrig brukar få sällskap när jag är där, det är så gott som alltid folktomt, trots att det hör till ett av Storsjöns smultronställen. Lite lätt överraskad tänker jag att han nog bara ska gå iland en kort stund, så jag svarar "Det är ju en allmän brygga, så kom in du".

Jag hjälper honom lägga till och förtöja båten, hans mage kommer ut ur ruffen en stund före resten av kroppen och han justerar fendrarna och frågar om jag har någon koll på badtemperaturen. "Det är nog en 17-18 grader i alla fall" säger jag och gissar vilt. Jag gillar att bli rejält varm innan jag hoppar i, så jag har inte kommit så långt än. Klockan är bara strax efter halv elva, om jag får döma efter solen.

Så han hoppar i ett par badbyxor, ett ombyte som jag tack och lov slipper se, och promenerar ner i vattnet. "Ja, det är ju inte alla som tycker det här är skönt" säger han och syftar på temperaturen.

Sen rullar det på. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, från skolpolitik, socialpolitik, piratpartiet och integritet på nätet till Linux och fri programvara, fjällvandring, skidåkning, segling och utvecklingsländer i förändring. Han är gammal lärare. Hårigare än Sean Connery och som sagt med en kula som inte går av för hackor.

Jag sitter på bryggan och äter mina äpplen, han sitter i båten och dricker God Morgon apelsinjuice direkt ur paketen och äter bullar. Vi skrattar gott och ämnena byts av som survturerna i en pingismatch.

Fem timmar går, där vi bara sitter och pratar, argumenterar, motargumenterar och debatterar. Sen skiljs vi åt, han lägger ut och jag går till bilen. Jag ser i innerbackspegeln att jag ser ut som en halvmåne med röd skuggsida i ansiktet efter att ha suttit vänd åt samma håll så gott som hela tiden. Jag har ingen aning om vad han heter.

Men det var ett intressant möte och jag vet att vi gjorde intryck på varandra. Lite som på Internet, fast utan överdrifter, "jag är spännande"-lögner och skitsnack som fyller en del människors bloggar och nätkonversationer.

Uppfriskande, på det hela taget.

Vad är det för fel på folk?

Alltså, ibland blir man ju så bestört när man läser saker så man bara baxnar. En av de sakerna är att Anders "Engla-mördaren" Eklund har gått och skaffat flickvän. Det finns tydligen ingen hejd på förvirrade ska-ta-hand-om-den-stackaren-han-är-bara-missförstådd-prospects därute i världen. Vad är det med folk? Hur fan är man funtad? Nog för att det finns tillräckligt med dumma jävlar som hela tiden hittar på ursäkter för de människor de är kära i, "han slår mig för att han är rädd", "han är egentligen jättekär, men han har aldrig kommit hit till mig, för han vågar inte", "hon är otrogen för att hon är trasig inombords". Listan på dåliga ursäkter kan göras jävligt lång. Och historien verkar upprepa sig gång på gång. På gång.

Och nu är det alltså Anders Eklund som säkert får mängder med beundrarbrev i fängelset från hjärndöda barmhärtiga samariter som tycker att han verkar sympatisk och bara behöver lite kärlek, som skaffat flickvän. Och visst, han behöver säkert kärlek, men först och främst behöver han psykologhjälp.

Frågan är bara vad det är som drar en viss typ av människor till psykiska vrak. Men det är en annan bloggpost.

Förlåta och gå vidare är väl en bra sak, i och för sig. Vad jag inte riktigt kan förstå är hur man kan bortse från alla signaler om att allt inte är riktigt som det ska vara. Jag skrev för ett tag sedan en bloggpost om filmen He's just not that into you. Där är det ändå förhållandevis normala män och kvinnor som håller på, men i det här fallet?

Alltså, om en snubbe som säger sig vara intresserad aldrig har lagt två strån i kors eller fem spänn för att träffas, då är det väl rätt uppenbart att han (eller hon) inte har några större känslor att tala på. Men om han eller hon sitter inspärrad för barnamord, då kanske det inte är lika enkelt, eftersom han eller hon är fysiskt förhindrad att ta sig någonstans. Fel. Det är enklare, men av en helt annan anledning. Snubbar som har begått barnamord är helt enkelt bad news.

Så sluta upp nu och hitta på ursäkter för totala stolpskott. Det måste väl finnas någon bättre än Anders Eklund att lägga sin kärlek på?

Google:s Linuxbaserade OS

Nätet svämmar över av rapporter om att Google ska ta sig in på operativsystemsmarknaden för ultraportabla/mini-laptops/whatever. Både ARM-processorer och x86-processorer blir det.

Operativsystemet ska vara baserat på Linux-kärnan och (som det verkar) i princip bara innehålla Googles egen webbläsare Chrome. Det är väl därför det heter Chrome OS, antar jag. Ibland överträffar jag mig själv.

Det här känns lite som ett tveeggat svärd för mig. Enligt Google själva ska de designa om systemet från grunden och göra uppstartstiderna för de datorer som operativsystemet kommer förinstallerat på väldigt korta.

Det här är ju ett ypperligt tillfälle för Linux att ta lite större marknadsandelar, men samtidigt undrar jag om Google behåller binärkompatibiliteten med ett "vanligt" Linux-system eller om det blir ett system som verkligen blir ett Google-operativsystem och inte ett Linux-operativsystem.

Och projektledaren skriver på googlebloggen att man kommer att öppna upp källkoden så småningom, men att den inte är öppen nu.

Så det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen av det här. Som en anhängare av öppen källkod och öppna dokumentformat hoppas jag att det här går åt rätt håll, och inte att historien upprepar sig och Google blir till ett nytt Microsoft som bygger in sina kunder i enbart sina egna lösningar.

Framtiden får utvisa hur det blir.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fri programvara, google, linux, microsoft, operativsystem, öppen källkod

Status på Münchens Linux-migrering

Slashdot rapporterar om statusen på LiMux-projektet, där Münchens 14 000 datorer ska migreras från Windows till Linux. En sån här migrering tar tid. Det är specialapplikationer som ska transformeras från Windows till Linux, dokumentmallar, speciallösningar för dataimport, med mera.

I dagsläget kör 40 procent av alla skrivbordsdatorerna i München kontorssviten OpenOffice.org. De restrerande 60 procenten beräknas vara migrerade i slutet av 2009.

När det kommer till operativsystemen är det endast 10 procent av datorerna som kör Linux, resten harvar på i Windows fortfarande. Den här delen av migreringen väntas inte vara i slutfasen förrän 2012. Då ska 80 procent av alla desktops köra Linux. Detta i ett projekt som slogs på trumman för redan 2003.

Det är dock inget ovanligt att IT-projekt av den här skalan drar ut på tiden, eller att de åtminstone släpar efter ett antal versioner. Det finns fortfarande företag där ute som kör Windows 2000 som sin standardplattform. Åtta år efter att Windows XP släpptes alltså. Det är i och för sig inte heller ovanligt att man då hoppar över någon eller några versioner av operativsystemet och går direkt på "det senaste".

Enligt projektansvarige Florian Schießl skulle också en direkt migrering till Windows XP från den NT4-plattform som München körde innan den påbörjade migreringen till Linux kosta 2 miljoner Euro mindre. Det är först efter ett antal års uteblivna licenskostnader som Linux-lösningen tjänas in.

LiMux-projektet har också flyttat målramarna en hel del under projektets gång. Enligt den kritiska sajten Munich Linux Watch har deras tidsschema flyttats såhär:

• 2004 sade de att de skulle ha migrerat 100% av arbetsstationerna till 2008


• 2006 erkände staden att de aldrig skulle kunna konvertera 100% av sina arbetsstationer, så de ändrade till 80% till 2008


• 2008, med mindre än 10% av maskinerna migrerade, lovade staden att konvertera "en stor del" av sina datorer till 2009.


• I slutet av 2008 lovade man "de flesta arbetsstationerna till 2011.

Nu är det alltså 2012 som gäller. Inte konstigt med 300 olika administrativa program som är skrivna för Microsoft Windows. Dessa ska då antingen köras i en virtuell maskin, köras i kompatibilitetslagret Wine eller köras på en Terminal Services-server. Om inget av dessa alternativ fungerar, ska programmet köras på Windows.

På grund av decentralisering, där varje avdelning hade sin egen IT-miljö och satte upp flera olika typer av Windows-maskiner, har München enligt Schießl uppfunnit hjulet flera gånger om. Antalet dokumentmallar var vid projektets början 13 700. Nästan en för varje anställd, säger Schießl. Att detta tar tid att migrera och standardisera är rätt givet.

Genom utbildning skapar man lokal kompetens och minskar outsourcingen från 70 procent till runt 30 procent. Det borde bli en rätt rejäl kostnadsminskning i slutändan. Tvärt emot vad som ofta hävdas var inte huvudsyftet för migreringen att kapa kostnader, utan att göra sig oberoende.

Flera kommuner och departement har följt i LiMux spår, trots att det inte kan betecknas som ett lyckat projekt. Än.

Det ska bli mycket intressant att följa projektets fortlevnad. Linux är i desperat behov av bra referensprojekt för att bli ett tänkbart alternativ för företag och institutioner av varierande slag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, limux, linux, munchen, öppen källkod

Z-LUGs första träff

Ikväll har vi haft första officiella träffen för Jämtlands Linux User Group, Z-LUG. Om ni är lite konfunderade över förkortningen, så beror den på att Z är Jämtlands länsbokstav. Om ni undrar vad länsbokstav är så är ni för unga för att läsa vidare. Eller så bor ni inte i Jämtland. Här heter allt något med Z- eller Jämt- framför.

En Linux User Group eller lokal användargrupp har som mål att samla människor som har Linux och/eller Öppen källkod som intresse, agera support för nybörjare och ha skoj i allmänhet.

Hur som helst, luftkonditioneringen fanns inte på plats när vi träffades i Medborgarskolans lokaler i Östersund i tre timmar under en av de soligare söndagseftermiddagarna.

Evenemanget lockade fem tappra och något varma deltagare, de andra tackade nej på grund av alltför vackert väder. Som organisatör tyckte jag att det lät som en utmärkt idé, men ett grundkrav är väl att man ställer upp på sina egenhändigt anordnade evenemang. En journalist från ÖstersundsPosten dök upp också och fick sig en svada om Fri programvara, Öppen källkod och Linux. Ska bli intressant att se vad för typ av artikel det blir i morgondagens tidning.

Vi hade ju hoppats på att även lite mindre inbitna Linux-människor skulle dyka upp, men med så gott som obefintlig marknadsföring blev det bara redan övertygade användare som dök upp. Inget ont i det, men vi beslutade oss för att stryka lite i programmet.

Att köra en introduktionsföreläsning om Ubuntu Linux och OpenOffice.org skulle hur som helst känts lite malplacerad bland alla utvecklare, scriptare och administratörer.

Vi hoppas på bättre lycka nästa gång och bjuder istället på två suddiga bilder från evenemanget.


Peter och Thomas sitter och petar med Citrix ICA-klient, Mats relaxar i bakgrunden.


Det surfades även på Ubuntu-sidor. Dock inga Fedora-diton, till Mats stora förtret.

Tack till er som dök upp, vi ses igen den 26 juli!

Spana också efter andra evenemang runt om i Sverige, eller lägg till ett eget, på http://fosskalendern.se

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fedora, fri programvara, jämtland, linux, LUG, ubuntu, öppen källkod, östersund

Att ta sig ur inlåsning tar tid

I ungefär 20 år har Sverige varit en nation av Microsoft-produkter. Hela datorkonsultbranschen är uppbyggd kring Windows och dess tillämpningsprogram, företag som skriver egen programvara utvecklar den bara till Windows och till och med statliga institutioner tar bara hänsyn till Windows-installationer.

BankID börjar i nådens år 2009 åter få stöd för Linux, men då bara ytterligt nischat. Stödet för Mac dröjde även det när Windows prioriterades. Fattas bara annat med en 90-procentig marknadsandel. Allt detta sätter käppar i hjulet för Linux på skrivbordet. Du kan inte använda ett operativsystem som bara delvis klarar av dina dagliga sysslor.

Sakta, sakta börjar denna totala dominans att brytas upp. Men inte tack vare de institutioner som tillsatts för att stävja skadlig marknadstaktik, utan av gräsrötter och småföretag. Och inte att förglömma alla nya marknadssegment, som ultraportabla och mobiltelefoner.

IDG slår på stora trumman och säger att Linux floppar på skrivbordet. Att marknadsandelen bara växt med en halv procentenhet sedan 2007. Jag håller med till viss del. Linux är fullt funktionabelt för skrivbordsbruk. Jag har inte använt annat än Linux i fyra år.

Jag tycker inte att man ska skylla på Linux att Extrafilm bara har Windows-applikationer för att skicka in sina bilder, jag tycker inte att man ska skylla på Linux att BankID inte fungerar till 100% på alla statliga institutioner, jag tycker inte att man ska skylla på Linux att inte företag utvecklar drivrutiner till sina pryttlar och manicker. Jag tycker inte att man ska skylla på Linux att personer som vill köpa ny dator vill att den ska kunna köra Word, Excel och någon enstaka instans av MS Röj. Istället för att specificera den efter funktionerna ordbehandling, kalkylblad och roliga (nåja) spel.

I små steg börjar datorvärlden att omformas. Konsultbolagen inser att det där med att knyta upp sina tredjepartsprogram mot Excel eller Word i någon speciell version kanske var enklaste utvägen, men inte så smart. Istället ställer en del av kunderna krav på användande av öppna dokumentformat. Format som inte kräver Office 2007 för att kunna visas, utan lika gärna kan visas med OpenOffice.org, KOffice, Google Docs eller något annat kontorsprogram.

Problemet är att detta kräver medvetna konsumenter. Befolkningen i det här landet har skedmatats så länge med att allt som kommer ur Microsofts led är gudasänt. När Intel, som gör de flesta processorerna till PC- och Mac-datorer släppt en ny processor, har Microsoft släppt ett mer krävande operativsystem, allt för att privatpersoner så väl som företag ska tvingas att uppgradera. För Office XX har krävt Windows XX och Windows XX har krävt den senaste datorhårdvaran. Och Office XX har ju den där senaste supernödvändiga funktionen som du inte kan klara dig utan.

Allt detta har ställts på ända i och med Internet och Google. Numera är tidens buzzword "Molnet", allting ska vara i Molnet, vilket då i princip innebär Internet. Nu börjar man bygga program som tjänster över Internet och operativsystemen, såsom Windows, är inte längre lika viktigt. Windows håller sakta men säkert på att halka av tronen, till förmån för MacOS X och olika varianter av Linux. Och ju mer Microsoft börjar halka, desto större anledning för företag och konsulter att göra sina lösningar plattformsoberoende. Det innebär att det inte spelar någon roll vilken typ av underliggande arkitektur som programvaran körs på. Om det är Windows, MacOS X eller Linux, FreeBSD, OpenSolaris eller kanske Haiku spelar ingen roll.

Tyvärr går detta sakta på grund av människors ovilja att byta från något invant, företags och institutioners ovilja att investera i teknik som tillgodoser en så liten skara användares behov och att de media- och dokumentformat som är de facto-standard idag är reglerade av upphovsrättsliga och immaterialrättsliga skäl.

Om det är någon fråga jag skulle kunna tänka mig att engagera mig politiskt för så är det att Sverige ska börja använda sig av öppna dokumentformat och öppen källkod.

Varför är då detta så viktigt? För att informationstillgänglighet är en demokratisk rättighet och för att dokumentformat utan öppna specifikationer dör med företagen som uppfunnit dem. Det är därför det är lättare att läsa ett originalmanuskript från antikens Grekland än det är att öppna ett WordPerfect-dokument från 1987.

Med öppna och publicerade dokumentformat (vare sig det gäller film, musik eller text) kan informationen återskapas i evighet eftersom information om hur datat ska läsas finns nedtecknat och allmänt tillgängligt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bankid, datorer, fri programvara, linux, microsoft, odf, open office, sverige, öppen källkod