spontana möten

Verkligheten är lite som Internet. Det finns aldrig någon som kan förutse vad för intressanta personer man kan ramla över bara sådär.

Idag har jag varit och badat. När jag ligger där på bryggan och läser en tidning ser jag i ögonvrån hur det är något som börjar närma sig. Något vitt och stort. En båt. "Kommer jag och stör?" frågar en gubbe, står ensam i ruffen med huvet uppstucket genom takluckan, skepparkeps på svaj.

Jag som aldrig brukar få sällskap när jag är där, det är så gott som alltid folktomt, trots att det hör till ett av Storsjöns smultronställen. Lite lätt överraskad tänker jag att han nog bara ska gå iland en kort stund, så jag svarar "Det är ju en allmän brygga, så kom in du".

Jag hjälper honom lägga till och förtöja båten, hans mage kommer ut ur ruffen en stund före resten av kroppen och han justerar fendrarna och frågar om jag har någon koll på badtemperaturen. "Det är nog en 17-18 grader i alla fall" säger jag och gissar vilt. Jag gillar att bli rejält varm innan jag hoppar i, så jag har inte kommit så långt än. Klockan är bara strax efter halv elva, om jag får döma efter solen.

Så han hoppar i ett par badbyxor, ett ombyte som jag tack och lov slipper se, och promenerar ner i vattnet. "Ja, det är ju inte alla som tycker det här är skönt" säger han och syftar på temperaturen.

Sen rullar det på. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, från skolpolitik, socialpolitik, piratpartiet och integritet på nätet till Linux och fri programvara, fjällvandring, skidåkning, segling och utvecklingsländer i förändring. Han är gammal lärare. Hårigare än Sean Connery och som sagt med en kula som inte går av för hackor.

Jag sitter på bryggan och äter mina äpplen, han sitter i båten och dricker God Morgon apelsinjuice direkt ur paketen och äter bullar. Vi skrattar gott och ämnena byts av som survturerna i en pingismatch.

Fem timmar går, där vi bara sitter och pratar, argumenterar, motargumenterar och debatterar. Sen skiljs vi åt, han lägger ut och jag går till bilen. Jag ser i innerbackspegeln att jag ser ut som en halvmåne med röd skuggsida i ansiktet efter att ha suttit vänd åt samma håll så gott som hela tiden. Jag har ingen aning om vad han heter.

Men det var ett intressant möte och jag vet att vi gjorde intryck på varandra. Lite som på Internet, fast utan överdrifter, "jag är spännande"-lögner och skitsnack som fyller en del människors bloggar och nätkonversationer.

Uppfriskande, på det hela taget.