Breakthrough
Det finns genombrott och så finns det genombrott. När det kommer till barn finns det flera. Första gången de rullar runt, första stegen, första ordet. Jag har inte upplevt något av dem när det gäller min son. Men idag har vi lyckats med något för första gången.
Vi har spelat badminton. Alltså verkligen spelat. Rekordet blev fyra gånger fram och tillbaka och det är för jävla häftigt att se när det bara händer. När allting klaffar och bollen sitter smack in the middle på racket och flyger iväg i en fin bana, flera gånger i rad.
Sonen var alldeles extatisk och det blev en massa high-five och shake-n-bake och kramar. Han blev superglad och var ett öra-till-öra-leende personifierat. "Jag kan spela badminton" sa han minst 100 gånger till alla som orkade höra på. Någon som kom in genom dörren fick sig också en dos. "Vänta, jag måste berätta vad jag kan göra!" ropade han samtidigt som han sprang mot omklädningsrummet. Och tjötade hål i huvudet på de som stod och bytte om.
Riktigt häftigt var det och sonen är fortfarande i upplösningstillstånd. Jag önskar bara att jag hade haft med mig kameran.
3 kommentarer:
These magic moments... :) Hade ett dylikt häromveckan fast av lite annorlunda karaktär. Den snart sjuårige lilla damen ställde nämligen frågan: "Har du knullat någongång pappa?"
Och sen kommer tonåren.
*mpff*PHAHAHAhaha! :D Briljant! Det är roligt med barn. ;)
Faktiskt är det ju det. :)
Kombinationen Bolibompa och "the usual" på kvällskvisten gjorde att jag inte direkt var beredd på frågan heller (om man nu kan vara beredde på den typen av frågor) så mitt första briljanta svar blev: "Öhh...jo det har jag väl."
Efter den intelligensansträngningen så brast jag ut i ett gapskratt då hjärnan till slut hade kommit ikapp situationen.
Skicka en kommentar