2008-10-12

Limbo

Just nu har jag en känsla i kroppen som jag inte haft många gånger sedan jag var liten. Det känns tydligast i handlovarna, det är som om de kontinuerligt vränger sig in i händerna utifrån och in. Samtidigt känns det som att jag har världens kraftigaste benstomme, ungefär en halvmeter i diameter.

Den här känslan brukade infinna sig strax innan jag skulle till att somna och kunde ibland ta sig uttryck i att jag kände mig som snubben med världens smalaste benstomme också. Allt beroende på vilket humör kroppen var på, verkar det som.

Det riktigt sjuka var (och är nu också, men inte lika tydligt) att jag kunde känna med händerna på kroppen och få känslan av att det faktiskt förhöll sig exakt så som mitt huvud föreställde sig, att jag var jordens absolut största och bredaste, alternativt smalaste (vi snackar straw-man här) människa. Allt brukade börja med att några röster i huvudet hade världens hetsigaste argumentation (jag vet, det är scary) utan att det fanns möjlighet att urskilja några ord. Sen när detta pågått en stund övergick det till den här underliga kroppsuppfattningen.

Det enda sättet att stänga ute det här, när jag var liten that is, var att lyssna på sagoband. Jag hade tre stycken med Tintin, Den svarta ön, Castafiores juveler och Den mystiska stjärnan. Jag misstänker att alla var en adaptering av ljudspåret till filmerna utan vidare bearbetning för en radiopublik, för det var en och annan oklarhet i vad som hände i handlingen på ljudbanden.

Jag vet inte när jag började lyssna på de här banden. Men jag vet att alla tre till slut var sönderspelade och hade gått av, vilket föranledde att jag några nätter - innan jag hade satt en kvalitetsmässig ribba och helt lagt av - var tvungen att lyssna på dåvarande Föreningsbankens (numera Swedbank) hatobjekt, den löjliga elefanten Myntriks äventyr.

Numera tror jag att den här känslan beror på viss överansträngning av just handlovarna, eftersom jag cyklade hem de tre milen från praktiken.

I övrigt har jag tangerat företagsrekordet i bågskyttet idag. Och hela dagen idag är jag ledig och skall spendera tiden på något för detta faktum lämpligt sätt. S dyker upp från sitt håll och vi åker ner till stugan. Kanske blir en sväng till Göteborg också, beroende på väder och lust.

Jag tror att det här passar bra:



Nu blir det bingen en stund till. Hoppas att jättekänslan stannar borta.

1 kommentar:

Malin sa...

Du är utmanad i min blogg!