Underlig Ubuntu-recension i GöteborgsPosten

Jag vet att Ubuntu ännu är långt ifrån var mans/kvinnas skrivbord. För det första, för att över huvud taget känna till Linux anno 2008 måste man vara datorintresserad. Väldigt lite av informationen kring Ubuntu och Linux når utanför IT-sfären.

Och för det andra, när den gör det så är det i katastrofala recensioner som den i GP.

Flera gånger återkommer recensenten Eva Wieselgren till hur jobbigt det är att skriva in sitt lösenord för att göra administrativa uppgifter, för att logga in och för att ställa klockan. Att detta är ett led i säkerhetstänkandet i denna sårbara uppkopplade värld är ingen bevekande faktor, eller över huvud taget något som tas i beaktande. Jag har samma problem med mitt bankomatkort. Varje gång jag ska ta ut pengar måste jag skriva in en liten fjantig fyrsiffrig kod. Helt onödigt på det hela taget. Vidare är det någon elaking som kommit åt hennes tangentbord:

Sen vill jag surfa. Det går inte att skriva in adressen, för det blir små hakar i stället för kolon. Jag lyckas lista ut hur man ändrar till svensk tangentborslayout. Hallå igen! Jag har laddat ner en svensk version. Hur svårt kan det vara att fatta att jag förmodligen använder ett svenskt tangentbord?

Vid installation av Ubuntu på hårddisken får man i ett av sju (!) steg välja vilket land man för närvarande sitter i. Ytterligare ett ställer in vilken tangentbordslayout man har. Komplicerat? Jag känner mig lite tveksam. Kan man läsa innantill borde det inte vara något problem. Kanske har recensent Wieselgren kört Ubuntus LiveCD och inte kört dessa få steg, jag vet inte.

Hon nämner också svårigheten att installera Google Earth och om detta kan jag hålla med, men att hon väljer att gå in på nätverksinställningar istället för att klicka på rätt nätverk i den lilla ikonen längst uppe till höger som visar tillgängliga trådlösa nätverk, det tyder på okunskap och är inte i sig Ubuntus fel. Möjligtvis ligger problemet på ett pedagogiskt plan.

Avslutningsvis sågas Ubuntu jäms med fotknölarna:

Du vill att allt ska göras på ditt sätt, så som du har bestämt. Du försöker inte ens förstå hur jag tänker, du går mig inte till mötes. Du vill inte låta mig ha några egna program. Du kontrollerar allt jag gör och du litar inte på mig. Du frågar hela tiden vad jag heter fast vi varit ihop i två dagar nu. Du vill att jag ska lära mig allt om dig, men ärligt talat så har jag ingen lust att hänga mer på dina nördiga forum för att få käcka tips om hur man lirkar med dig.

Jag vet inte riktigt vad recensent Wieselgren efterfrågar. Förmodligen är det något som är så likt som möjligt något hon sett förut. Som en människa som aldrig ägt en Mac, och knappt använt en heller ser jag inte fördelarna med den. Den där hoppande ikonraden längst ner, vad ska man med den till. Hur fungerar den, egentligen? Jag har bara en vag aning. Jag vet bara att den saknade terminal-ikonen och att det tog ett jävla tag för mig att leta upp något som liknade det terminalfönster jag var van vid.

Men behöver man använda terminalen på Mac OS X, undrar ni? Förmodligen inte, men det är ett av de ställen jag hittar bäst i. Och då jag skulle redigera /etc/hosts-filen på datorn i fråga kändes det som att det gick snabbast. Men ack vilken fel väg jag förmodligen valde. Sådan är den, vanans makt.

Ur säkerhetssynpunkt hade det varit katastrof om lösenordsfunktionerna trätt ur kraft efter att datorn varit installerad/igång i två dagar. Under en helg skulle ju vem som helst kunna göra vad som helst i så fall, utan ordentlig autenticering.

Ubuntu är ett outforskat område för de flesta. Det är inget man bekantar sig med på jobbet, i skolan eller i kursverksamhet. All information som finns om det hämtas från nätet. Den kan skatta sig lycklig som har en Linux-nörd i bekantskapskretsen den dag han eller hon ska prova Linux. De flesta har inte det, då användarbasen är liten relativt Windows. När jag själv provade Mac OS X för första gången fick jag prov på att om man aldrig kört systemet så söker man sig till det system man kan och de sätt som fungerar i det systemet.

Mac OS X och Windows Vista må ansluta automatiskt till det mest lämpliga trådlösa nätverket i omgivningen, det vet jag inte så mycket om. Hanteringen skulle också kunna skötas smidigare i Ubuntu, kanske med en pop-up-ruta som listar alla tillgängliga trådlösa nätverk vid första uppstarten.

Jag hävdar inte att Ubuntu Linux är det mest användarvänliga operativsystemet på marknaden. Men kanske skall man inte låta en till synes oinitierad "datoranvändare" recensera något som de aldrig använt eller känner till något om. Jag behöver inte se längre än till mina egna tänkta recensioner av Mac OS X eller Windows Vista.

Tänk vad löjligt att behöva installera program med licensnycklar och oändliga "Nästa"-serier av dialogrutor. Att behöva köra antivirus med värdefulla prestandaförluster. Att inte ha ett centralt programförråd som uppdaterar hela systemet på en gång. Eller de där indelningarna av program i Mac OS X, ett råttbo som helt saknar överskådlighet.

Nä, jag efterlyser en recension av någon som inser att ett helt nytt användargränssnitt kräver en viss nivå av nyinlärning. Om allt hade fungerat som i de system som redan finns hos gemene man, vad hade då kunnat förbättra användarupplevelsen och drivit IT-världen framåt?

Andra intressanta bloggar om datorer, fri programvara, internet, it, linux, operativsystem, ubuntu, öppen källkod