Skitmat

När jag ändå är inne på min mer samhällsmoralistiska linje kan jag lika gärna ondgöra mig lite över all skit som finns i maten. Det är precis som när det gäller alla andra områden jävligt enkelt att ta den enkla vägen ut och stoppa i sig vad skit som helst. Medan jag har väntat på att sonen ska vakna har jag läst lite i Den hemlige kocken.

Jag visste sedan innan att det finns rätt gott om tillsatser i maten, men att fusket med ingredienser var såhär utbrett det hade jag ingen aning om. På något sätt har jag fått intrycket av att de svenska livsmedelsbutikerna och -tillverkarna ändå haft lite av sina kunders bästa för ögonen. Så är tydligen inte fallet.

Vi får i oss i genomsnitt 6-7 kilo tillsatser om året, och det är inte så illa med tanke på att de flesta tillsatserna är högkoncentrerade ämnen som ger mycket bang for the buck. Många av dessa tillsatser har tillsatts utan att man utrett eventuella långsiktiga konsekvenser för konsumenten. Det räcker med att de inte är uttryckligt farliga på kort sikt för att de ska tillåtas.

Det är så enkelt att ta den lätta vägen och köpa färdiga rätter till lunchen, stekfärdiga köttbullar och pulvermos (uäck) istället för att ta tid på sig och tillreda den äkta varan. Och även om man tar den äkta varan (exempelvis köttfärs) så har det ju visat sig att den å sin sida kan vara flera veckor gammal. Vilket ben ska man stå på och hur ska man göra?

När jag läser om hur viss färskpressad juice kan vara så mycket som elva månader gammal önskar jag att jag hade blivit förvånad. Eller att jag blivit bestört av att den basturökta skinkan som säljs i butikerna inte ens har varit i närheten av en basturök. Men det är tydligen så att inte så mycket förvånar mig längre när det kommer till företag och vinstmaximering.

Inte ens många råvaror kan man lita på. Att kycklingfiléerna som säljs är så fulla i vatten att de håller på att spricka är väl heller ingen överraskning, men att inte ens mjölet i påsen är rent alla gånger, det är lite svårare att smälta.

Mest intressant i boken är det historiska perspektivet. Det som för hundra år sedan fick specerihandlare bespottade på gator och torg höjer man inte längre på ögonbrynen åt, för det är så industrialiserat och fjärmat från insyn att man inte har en aning om hur det går till. Författaren hittar 136 olika brödsorter i sin butik och endast en handfull av dessa är fria från onaturliga tillsatser.

Att godis är ohälsosamt är knappast någon nyhet, men att inte ens det som man är tänkt att äta istället - alltså Riktig Mat™ - är speciellt säkert att trycka i sig gör att åtminstone jag börjar gnola på den gamla Hoola Bandoola Band-låten Vem (i hela världen) kan man lita på?.

Kanske är den gamla X-files-devisen sann. "Trust noone".

(Precis när jag publicerat inlägget får jag en riktad annons från GoogleAds om Svenskt kosttillskott. Oh the irony.)

Läs även andra bloggares åsikter om den hemlige kocken, hyckleri, mat, tillsatser