Att ha eller att vara?

Alla som har varit på bokrea under de senaste 10 åren har säkert märkt vilken typ av böcker som finns där. Det är storsäljande deckare, matlagningsböcker, gamla klassiker, som alla har i hyllan men ingen läser, och en stor portion flum. Vem har inte sett Fjodor Dostojevskijs trio böcker, "Bröderna Karamazov", "Idioten" och "Brott och straff". Jag har dem själv stående i bokhyllan, med ett undantag så obläddrade som när jag köpte dem. Furst Mysjkin har alltid fascinerat mig, nämligen, så Idioten har blivit läst och uppskattad.

Ett annat av mina bokreainköp, som har grundats av lite andra skäl, är "Det glömda språket" av Erich Fromm. Den handlar om drömpsykologi och drömtydning och är en sådär härligt flummig (åtminstone utsidan, jag har aldrig läst den) som bara skulle gå att sälja på årets bokrea. Och nästa års bokrea och nästa. Det går inte att se så bra på den här bilden men dessutom är min utgåvas omslag härligt rosa, vilket skulle kunna tyda på att den är riktad till sprituella kvinnor eller så, om man vill vara lite mansgrisig. Döm själva hur mycket manlighet den utstrålar:



Den är mer rosa än den ser ut, jag lovar. Hur som helst har jag avfärdat Erich Fromm som något inte helt långt ifrån Deepak Chopra och andra feelgood-livscoach-töntar. Sen fick jag tag i boken Att ha eller att vara? som skrevs några år innan han dog. Jag blev frälst efter två sidor. Jag har inte läst ut den än, men jäklar vad bra den är. Språket och referenserna kan vara lite tungrodda emellanåt, men budskapet sopar banan med allt jag har läst hittills i år åtminstone.

Fromm menar att "att ha" och "att vara" är två helt skilda sätt att leva. "Att ha" innebär ägande och för med sig avundsjuka, missunsamhet och våld, medan "att vara" innefattar friheten, det kritiska förnuftet och den mänskliga mognaden. Det här är samhällskritik som heter duga.

Utifrån detta spinner han igenom människans livshistoria från Jesus och framåt, hur vi språkligt har gått ifrån att le vackert (varandets livsform) till att ha ett vackert leende (ägandets livsform) och hur personlighetens värde idag värderas i hur väl man passar in i ramarna som samhället ställer upp. Hur ens status värderas i de prylar man köper och den ställning man har i samhället.

Jag köpte min "Det glömda språket" för 49 spänn på bokrean. Jag kan bara leka med tanken på hur samhället kan se ut om några år om den här boken kostar 49 spänn på nästa bokrea.

Andra bloggar om: böcker, Erich Fromm, humanism, konsumtion, samhälle, politik