Att ha eller att vara?

Alla som har varit på bokrea under de senaste 10 åren har säkert märkt vilken typ av böcker som finns där. Det är storsäljande deckare, matlagningsböcker, gamla klassiker, som alla har i hyllan men ingen läser, och en stor portion flum. Vem har inte sett Fjodor Dostojevskijs trio böcker, "Bröderna Karamazov", "Idioten" och "Brott och straff". Jag har dem själv stående i bokhyllan, med ett undantag så obläddrade som när jag köpte dem. Furst Mysjkin har alltid fascinerat mig, nämligen, så Idioten har blivit läst och uppskattad.

Ett annat av mina bokreainköp, som har grundats av lite andra skäl, är "Det glömda språket" av Erich Fromm. Den handlar om drömpsykologi och drömtydning och är en sådär härligt flummig (åtminstone utsidan, jag har aldrig läst den) som bara skulle gå att sälja på årets bokrea. Och nästa års bokrea och nästa. Det går inte att se så bra på den här bilden men dessutom är min utgåvas omslag härligt rosa, vilket skulle kunna tyda på att den är riktad till sprituella kvinnor eller så, om man vill vara lite mansgrisig. Döm själva hur mycket manlighet den utstrålar:



Den är mer rosa än den ser ut, jag lovar. Hur som helst har jag avfärdat Erich Fromm som något inte helt långt ifrån Deepak Chopra och andra feelgood-livscoach-töntar. Sen fick jag tag i boken Att ha eller att vara? som skrevs några år innan han dog. Jag blev frälst efter två sidor. Jag har inte läst ut den än, men jäklar vad bra den är. Språket och referenserna kan vara lite tungrodda emellanåt, men budskapet sopar banan med allt jag har läst hittills i år åtminstone.

Fromm menar att "att ha" och "att vara" är två helt skilda sätt att leva. "Att ha" innebär ägande och för med sig avundsjuka, missunsamhet och våld, medan "att vara" innefattar friheten, det kritiska förnuftet och den mänskliga mognaden. Det här är samhällskritik som heter duga.

Utifrån detta spinner han igenom människans livshistoria från Jesus och framåt, hur vi språkligt har gått ifrån att le vackert (varandets livsform) till att ha ett vackert leende (ägandets livsform) och hur personlighetens värde idag värderas i hur väl man passar in i ramarna som samhället ställer upp. Hur ens status värderas i de prylar man köper och den ställning man har i samhället.

Jag köpte min "Det glömda språket" för 49 spänn på bokrean. Jag kan bara leka med tanken på hur samhället kan se ut om några år om den här boken kostar 49 spänn på nästa bokrea.

Andra bloggar om: böcker, Erich Fromm, humanism, konsumtion, samhälle, politik

Symptomdödarsamhället

Josh har berört detta vid några tillfällen, men jag har läst en så jäkla bra bok att jag bara måste skriva av mig. Boken heter "Sveriges likas lag" skriven av den före detta norrmalmspiketpolisen Michael Lundh som gick vidare som ungdomspolis i Stockholm till att jobba mot strukturell diskriminering inom poliskåren och allmänt i Sverige.

Jag har uppfattningen att inget längre görs på riktigt i Sverige. När vi har huvudvärk, tar vi en värktablett för att döva smärtan. Att smärtan kommer av en anledning bryr vi oss sällan om. Så här står det i första stycket på Vårdguidens hemsida om huvudvärk:

De allra flesta människor har haft tillfällig huvudvärk. Huvudvärken är för det mesta ofarlig och går över av sig själv eller med hjälp av enkla värktabletter. Om du har återkommande huvudvärk eller värk som inte försvinner ska du kontakta din vårdcentral. Vid plötslig och svår huvudvärk ska du vända dig till sjukhusets akutmottagning.

Det står även om förebyggande åtgärder lite längre ner på sidan, men ingressen som är fetstilt och citerad ovan nämner inget om orsaker, bara att värken kan dövas med hjälp av värktabletter.

Jag tror även att den stora massan inte bryr sig om _varför_ de får huvudvärk utan är så präglade av reklam och allmän tilltro till läkemedel att de tar tabletterna utan att fundera två gånger över vad smärtan beror på. Smärta i ryggen? Skit i att du behöver träna upp muskulaturen, smörj in dig med Voltaren Gel, för en lycklig ålderdom.

Likadant är det med övervikt och träning. Vi översköljs av enkla, snabba vägar att bli smala, vältränade och lyckade. "Den här maggördeln kan du ha medan du sitter och tittar på tv, och dina abs blir ett sexpack direkt. Bara tre minuter om dagen så får du samma magrutor som den här aerobicsvärldsmästaren som har tränat sex dagar i veckan i femton år. It is so very very effective! Passa på och smäll i dig några kilo godis samtidigt." Fettsugning är nästa utväg. Vad som helst utom att förändra den livsstil som ger upphov till ölmagen.

Fler och fler barn blir överviktiga eftersom de bombarderas med reklambudskap om onyttiga produkter hela dagarna. De spelar Playstation, Nintendo Wii, dess portabla motsvarigheter och surfar och tittar på TV i genomsnitt 3-4 timmar om dagen. Samtidigt äter många godis varje dag, dricker läsk och äter glass. Därför ska vi fokusera på näringslära för barn och föräldrar. Av någon anledning motar man inte Olle i grind genom att öka den allmänna motionsfrekvensen, alltså skärs skolgymnastiken ner. Vi är numera europa-sämst på att röra på oss på skoltid.

Tv-tittarvanor, motionsvanor och kostvanor grundläggs tidigt i livet. Ju mer barn tittar på tv, äter godis och sitter stilla, desto större är risken att det händer när de blir vuxna. Men ändå är det bekvämt att låta dem sitta där, för det är lugnt och skönt efter en lång arbetsdag. Några stissiga ungar vill man ju inte ha, det är ju symptomatiskt för understimulerade barn, så sätter man dem framför tv'n så vet man var man har dem åtminstone den stunden.

Om en viss socialgrupp visar förakt för lagen, snattar, misshandlar och vandaliserar stavas lösningen alltid "Fler poliser!" eftersom det ger enkla mätbara mål. Fler snattare, misshandlare och vandaler hamnar i brottsregistret och antalet uppklarade fall skjuter uppåt. Fin statistik. Men de underliggande orsakerna, otrygghet i samhället, social misär, utanförskap, de jobbas det aldrig med, för hur ska man få mätbara mål med något sånt? Om människorna aldrig begår brott finns det inga att bekämpa från början. Då blir statistiken verkningslös. Så kan vi inte ha det.

När ska vi börja se bakom yttringarna i samhället och stävja orsakerna? Det sägs att 60% av hushållen är ensamhushåll. Är vi byggda för det? En kväll när jag gick hem från jobbet räknade jag några kvarter hemifrån antalet tv-tittande hushåll på ena sidan av gatan. I 25 av 28 (som jag kunde bedöma) lägenheter satt människor med typiskt tv-flimmer i mörkret. Det är skönt med sällskap. Det är tur att det finns program som Förkväll på TV4 för alla ensamma, tjattersugna kvinnliga singlar i vårt avlånga land.

Om någon barmhärtig själ skulle döda tv-nätet skulle jag vara den förste att applådera. Men vad skulle man göra då på kvällarna? Umgås?

Nä, fy.

Andra bloggar om: symptom, motion, gemenskap, huvudvärk, politik, brottslighet, samhälle