Om det fria valet

I den såkallade väskdebatten, som jag missade alldeles den första veckan, håller så kallade liberaler hela tiden på att prata om det fria valet, att man får välja själv om man vill shoppa loss på handväskor, skor eller vad det vara månde eftersom det inte skadar någon annan än en själv.

Sen kommer det alltid en släng om mäns konsumtion och varför inte den ifrågasätts i samma utsträckning. Det känns som att det enbart handlar om från vilken horisont man ser problemet. Nu är det i huvudsak kvinnor som debatterar, vilket gör det till en fråga om handväskor, smink och typiskt kvinnliga konsumtionsvaror. Om det hade varit män som startat debatten hade det handlat om andra saker.

Det fria valet är en återkommande käpphäst hos de som försvarar konsumtionen. Beroende på i vilken världsdel och stad vi bor utsätts vi för mellan 2000-20 000 reklambudskap per dag (Jedbratt, Lindgren - Morgondagens reklammarknad. (Uppsala: Konsultförlaget, 1999)) och även om de flesta av dessa filtreras bort automatiskt tar vi in en hel del aktivt. Detta påverkar våra köpbeslut.

I flera undersökningar världen över har bolag undersökt hur barns tjatande påverkar föräldrarnas köpbeteende, vilket också innebär att det har effekt. (Se eller ladda ner The Corporation på google video, helt lagligt)

Hur mycket vi än jobbar aktivt kan vi inte värja oss mot reklam som pumpas ut i alla möjliga kanaler för miljardtals kronor och som tilltalar våra lägsta drifter. Att passa in, att vara attraktiv, att vara glad och populär. Det fria valet är med andra ord en illusion som vi klappar oss på ryggen med för att känna oss lite tryggare.

Hade alla gått runt och tänkt på hur mycket deras fria val påverkas av budskapen hade vi snart en depressionsepidemi på tröskeln.

Jag och skrutt satt en kväll och tittade av någon anledning på Pokerfejs. Vinnaren proklamerade högljutt att han tänkte lägga varenda krona på "en schysst hemmabioanläggning". Vi tittade på varandra och suckade. Ett och annat "Mäh!" kunde höras också. Man ska väl inte döma folk till höger och vänster, men var det det viktigaste han kunde komma fram till att spendera pengarna på?

Så vi köper ett par byxor från den tillverkaren vi sett i reklamen och en 14-årig vietnamesiska får 37 öre för dem och jobbar vidare på sitt 15-timmarsskift efter en frukost på ris och vatten. Låt symaskinen och sprätten gå bara. Eftersom de är så billiga, bara 499 spänn, köper vi två och är riktigt nöjda med oss själva. Min konsumtion gör ingen något ont, det är en sak mellan mig och min plånbok.

Du gör det, jag gör det. Alla gör det. Lev med det.

Andra bloggar om: exploatering, konsumtion, liberalism, väskdebatten