Metal nostalgia

Det är konstigt vilken förmåga musik och lukter har att frammana minnen och händelser ur det förflutna. Som hur jag som tioåring satt i mitt källarrum där vi bodde och läste min favoritbok och lyssnade på introt till Iron Maidens Moonchild på min silverfärgade bandare.

Eller när jag och Kalle var hos hans granne Anette och hennes metal-tokiga storasyrra Yvette som hade planscher med Alice Cooper och Mötley Crüe på väggarna och såg på videon till Can I play with madness, som var ganska mycket coolare när man var liten. Och killen som ritade Maiden-maskoten Eddie var mycket yngre än jag kom ihåg honom nu.



Han såg nog äldre ut eftersom jag var två skitar hög vid den tiden. Det borde ha varit runt 1988 det också, när albumet Seventh Son of a Seventh Son släpptes. Konstigt vilken kavalkad av minnen som kan komma smygande bara för att man hör en melodi. Det är som madeleinekakan som Marcel Prousts karaktär i På spaning efter den tid som flytt äter innan han ger sig ut på en 3000+ sidor lång exposé i meningslösheter och detaljer.

Så nu sitter jag och tänker tillbaka på en konsert jag och några gamla polare (J, B och M) var på i nådens år 1995, på ett svettigt kårhus i Göteborg där jag tappade bort en tröja, fick lite tinnitus och tillskansade mig basistens svettband (som inte var torrt. alls). Och när jag hälsade på hos min brorsa i Västerås och såg på en tecknad serie där (troligtvis) Twisted Sisters Stay Hungry var soundtrack.

Det är få tillfällen som är så bra till att bli nostalgisk på som när man sitter i en kal lägenhet ensam i mörkret och fnular. Egentligen borde jag packa ihop grejerna jag ska ha med mig ner till moderskapets vind, men jag orkar verkligen inte. Jag har haft semester i nästan två veckor, så nu måste jag vila upp mig.