Globalisation and Equality Åre - farväl till jorden som vi känner den

Jag hade möjligheten att få vara med på Kristina Perssons skapelse Globalisation and Equality, ett tvådagarsseminarium som enligt överskriften skulle avhandla globalisering och jämlikhet.

Talarna inkluderade Alexander Hijzen från OECD, PhD in Economics vid University of Nottingham, Ari Kokko, EIJS, SIDA och Stockholm School of Economics, Wang Xiaolu, Deputy Director of National Economic Research Institute China Reform Foundation, Helmut K. Anheier, med så många examina att jag inte orkar räkna upp dem, men han hade i alla fall skrivit en jäkligt intressant bok , osv.

Förutom att som vanlig medborgare med politiskt intresse fundera på vad de egentligen pratade om när de svängde sig med förkortningar och indextal fascinerades jag av den totala avsaknaden av miljöaspekter i deras resonemang. Det var som att man kunde globalisera utan att ta hänsyn till miljön över huvud taget.

Ari Kokko drog sina erfarenheter från Thailand och Vietnam, där den årliga tillväxttakten nu låg på cirka 8-10%. Wang Xiaolu, tog sina exempel från den kolbaserade ekonomin i Kina, utan att mer än med en hastig powerpoint-ruta ("China is the red part, there [klick]") visa att landet numera släpper ut mer koldioxid än USA. Även här låg tillväxttakten högt högt, men ingen större reflektion gjordes över de miljömässiga konsekvenser detta förde med sig.

Under en och en halv dag, togs växthuseffekten och konsekvenser för miljön upp tre gånger. Alla dessa gånger var det någon i auditoriet som lyfte frågan. Bo Ekman från Tällbergsstiftelsen var den ende som dryftade något om miljö den första dagen.

Carl Tham upprepade ett mantra som lydde "Politics matter!", i vilket han med största sannolikhet menade partipolitik. Auditoriet samlades också under åsikten att företag tar sitt sociala och ekologiska ansvar eftersom de inte vill förlora kunder. Har de aldrig hört talas om oljeföretag som ExxonMobil, tobaksföretag som Philip Morris eller transportföretag som SAS? Alla externaliserar de sina sociala och/eller ekologiska kostnader till oss konsumenter. De tar en del ansvar, men tar de nog med ansvar för att världen ska kunna överleva i hundratals år till? Det återstår att se.

När den sista föreläsningen var till ända var jag så förbannad att jag tyckte det var dags att säga något. Så på darriga ben och på knackig företagsengelska sa jag vad jag tyckte, att jag var besviken på seminariet eftersom jag tyckte att man inte kan diskutera globalisering utan att diskutera miljöaspekterna av den samtidigt. Att jag tyckte att partipolitik delvis hade spelat ut sin roll och att den konsensus som deltagarna tyckte fanns om att företag tog sitt sociala ansvar åtminstone inte gällde för mig.

Jag blir rädd för kommande generationers skull när jag är på sådana här ekonomers väckelsemöten där ekonomin bakom globaliseringen debatteras som om den vore ett system skilt från resten av ekosystemet.

Tack Bo Ekman och Gian Giacomo Migone för ert stöd, tack alla ni som applåderade. Även om jag inte sa hälften av det jag ville ha sagt, eller ens på det sättet som jag ville säga det, så betydde det mycket.

Hoppas att alla deltagare på mötet hade tid att titta ut på miljön på sin resa mellan olika flygplatser, eller kanske till och med ta in ett fågelperspektiv av den under start eller landning. Ta med er den bilden och försök att infoga den i er ekonomiskpolitiska bild av världen. Vem vet, ni kanske till och med kan njuta av den någon dag, om ett par år när ni alla är pensionerade.

Andra bloggar om: globalisering, åre, politik, jämlikhet, ekonomi, miljö, ekologi, växthuseffekten, tillväxt