2007-02-10

Symptomdödarsamhället

Josh har berört detta vid några tillfällen, men jag har läst en så jäkla bra bok att jag bara måste skriva av mig. Boken heter "Sveriges likas lag" skriven av den före detta norrmalmspiketpolisen Michael Lundh som gick vidare som ungdomspolis i Stockholm till att jobba mot strukturell diskriminering inom poliskåren och allmänt i Sverige.

Jag har uppfattningen att inget längre görs på riktigt i Sverige. När vi har huvudvärk, tar vi en värktablett för att döva smärtan. Att smärtan kommer av en anledning bryr vi oss sällan om. Så här står det i första stycket på Vårdguidens hemsida om huvudvärk:

De allra flesta människor har haft tillfällig huvudvärk. Huvudvärken är för det mesta ofarlig och går över av sig själv eller med hjälp av enkla värktabletter. Om du har återkommande huvudvärk eller värk som inte försvinner ska du kontakta din vårdcentral. Vid plötslig och svår huvudvärk ska du vända dig till sjukhusets akutmottagning.


Det står även om förebyggande åtgärder lite längre ner på sidan, men ingressen som är fetstilt och citerad ovan nämner inget om orsaker, bara att värken kan dövas med hjälp av värktabletter.

Jag tror även att den stora massan inte bryr sig om _varför_ de får huvudvärk utan är så präglade av reklam och allmän tilltro till läkemedel att de tar tabletterna utan att fundera två gånger över vad smärtan beror på. Smärta i ryggen? Skit i att du behöver träna upp muskulaturen, smörj in dig med Voltaren Gel, för en lycklig ålderdom.

Likadant är det med övervikt och träning. Vi översköljs av enkla, snabba vägar att bli smala, vältränade och lyckade. "Den här maggördeln kan du ha medan du sitter och tittar på tv, och dina abs blir ett sexpack direkt. Bara tre minuter om dagen så får du samma magrutor som den här aerobicsvärldsmästaren som har tränat sex dagar i veckan i femton år. It is so very very effective! Passa på och smäll i dig några kilo godis samtidigt." Fettsugning är nästa utväg. Vad som helst utom att förändra den livsstil som ger upphov till ölmagen.

Fler och fler barn blir överviktiga eftersom de bombarderas med reklambudskap om onyttiga produkter hela dagarna. De spelar Playstation, Nintendo Wii, dess portabla motsvarigheter och surfar och tittar på TV i genomsnitt 3-4 timmar om dagen. Samtidigt äter många godis varje dag, dricker läsk och äter glass. Därför ska vi fokusera på näringslära för barn och föräldrar. Av någon anledning motar man inte Olle i grind genom att öka den allmänna motionsfrekvensen, alltså skärs skolgymnastiken ner. Vi är numera europa-sämst på att röra på oss på skoltid.

Tv-tittarvanor, motionsvanor och kostvanor grundläggs tidigt i livet. Ju mer barn tittar på tv, äter godis och sitter stilla, desto större är risken att det händer när de blir vuxna. Men ändå är det bekvämt att låta dem sitta där, för det är lugnt och skönt efter en lång arbetsdag. Några stissiga ungar vill man ju inte ha, det är ju symptomatiskt för understimulerade barn, så sätter man dem framför tv'n så vet man var man har dem åtminstone den stunden.

Om en viss socialgrupp visar förakt för lagen, snattar, misshandlar och vandaliserar stavas lösningen alltid "Fler poliser!" eftersom det ger enkla mätbara mål. Fler snattare, misshandlare och vandaler hamnar i brottsregistret och antalet uppklarade fall skjuter uppåt. Fin statistik. Men de underliggande orsakerna, otrygghet i samhället, social misär, utanförskap, de jobbas det aldrig med, för hur ska man få mätbara mål med något sånt? Om människorna aldrig begår brott finns det inga att bekämpa från början. Då blir statistiken verkningslös. Så kan vi inte ha det.

När ska vi börja se bakom yttringarna i samhället och stävja orsakerna? Det sägs att 60% av hushållen är ensamhushåll. Är vi byggda för det? En kväll när jag gick hem från jobbet räknade jag några kvarter hemifrån antalet tv-tittande hushåll på ena sidan av gatan. I 25 av 28 (som jag kunde bedöma) lägenheter satt människor med typiskt tv-flimmer i mörkret. Det är skönt med sällskap. Det är tur att det finns program som Förkväll på TV4 för alla ensamma, tjattersugna kvinnliga singlar i vårt avlånga land.

Om någon barmhärtig själ skulle döda tv-nätet skulle jag vara den förste att applådera. Men vad skulle man göra då på kvällarna? Umgås?

Nä, fy.

Andra bloggar om: , , , , , ,

1 kommentar:

fluru sa...

Ey, now we're talking.