2008-08-13

motion

Idag har det gått i cykelns tecken. Sonen och hans farmor har cyklat fram och tillbaka på uppfarten hela förmiddagen och jag har precis kommit hem från min femte (!) tvåmilarunda den här veckan.

Det kan synas tråkigt att köra samma väg så många gånger, men det är en superbra värdemätare på hur mycket jag förbättrar mig. Min urusla kondition är det inga problem att förbättra och det märks på hur mycket längre jag kan cykla i backarna på tyngre växlar, hur lite jag behöver använda den lättaste och att jag inte behöver stanna för att hämta andan som jag gjorde den första gången.

Rundorna går nu 15 minuter snabbare än första gången och det är ganska okej att för mig ha en medelhastighet på 20 km/h, speciellt med tanke på hur många backar det är. Idag hade jag dessutom en sur jävla motvind ungefär 3/4 av varvet, hur nu det går ihop på ett varv som är i det närmaste cirkulärt. Den bohuslänska vindens logik är höljd i dunkel.

Men på det hela taget är det för jävla underbart och jag känner mig piggare och mår bättre än på mycket länge. Känslan tangerar nästan de gånger i vintras jag var ute på Storsjöns nyfrusna is på långfärdsskridskorna, innan första snön hade fallit och man kunde åka hur man ville. Men det har en bit kvar till den gången jag inte åkte ensam.

Jag är så förbannad på mig själv att jag försoffat mig till sådan grad och nu känner jag verkligen att jag är på gång igen. Det här är bara början. Nu måste jag bara skaffa mig en egen cykel.

Andra bloggar om , , ,

3 kommentarer:

Thomas Tvivlaren sa...

Kan verkligen relatera till det där. Har tappat formen bortom alla rimliga gränser och i mitt fall är det kanske än värre med tanke på att jag för några år sedan drev ett litet företag med inriktning mot träning, kost och hälsa i allmänhet.

IT-branschen och att sitta framför en skärm hela dagarna är nog inte så idealt ur hälsohänseende.

Tomas Mattsson sa...

Jag skriver under på att cykla är ett underbart sätt att motionera, särskilt skonsamt för lederna när man börjar komma upp en bit i åren. När sedan motvinden inte längre gör en förbannad, då kan man nästan börja fundera om man inte ska anmäla sig till Touren.

Buddy Jesus sa...

TT: hehe, det är lite väl enkelt att ramla dit. IT är nog det allra bästa området om man ta upp intresset med att inte orka röra på sig.

TM: Touren ligger en bit bort för mig just nu, men visst, en vätternrunda kanske jag kan orka med om ett år... :)

Fast motvinden tror jag aldrig att jag kommer att försonas med.