2008-01-04

I det närmaste tyst i bloggosfären om Kenya.

Sedan valet i Kenya den 27 december har det varit oroligt i landet. Vi har sett flera skräckbilder på tv och hört lika många våldtäktshistorier. Men ändå är det nästan tyst bland bloggosfärens skribenter. Endast Carl Bildt är vaken.

När man sen får sig till livs att anglikanen Raila Odinga hotar att införa sharia-lagar i Kenya via den minst initierade bloggpostningen jag har upplevt, då börjar jag fundera på om det handlar om ointresse eller ren okunskap.

Den som vet det minsta om kenyansk partipolitik vet att alla politiker är vindflöjlar av sällan skådat slag. De byter parti oftare än vanliga människor byter underkläder om det kan ge dem fler röster. Ideologi är underordnat möjligheten att sitta i parlamentet och bestämma.

SVTs utrikesreporter benämner de båda partierna som slåss om den egentliga valsegern för NPU och ODC, när de egentligen är Party for National Union (PNU) och Orange Democratic Movement (ODM). De utskrivna namnen finns med med förkortningarna är helt fel.

Och trots att vi matats med information om allt hemskt som händer skrivs det knappt en rad, förutom då att en kristen hotar att införa sharialagar i Kenya. Att det handlar om ogenerat röstfiske hos en pytteliten klick av det totala antalet kenyaner, det är tydligen helt egalt.

Det är inte utan att man undrar vad för vilda teorier och fördomar det cirkulerar i Sverige om vad det är som orsakar oroligheterna i Kenya. För mig som har studerat landet under hela hösten är det kanske lättare än för de som skedmatats med skolans indoktrinering om hur svältdrabbade underutvecklade Afrika behöver oss civiliserade västerlänningar för att komma någon vart.

Vissa skyller på Kolonialismen, trots att Kenya varit självständigt i snart 45 år. Hur länge skall vi skylla på kolonialismen istället för att ta vårt eget ansvar? frågar sig istället afrikanerna. Andra tycker att vi ska skicka in Nordic Battle Group och babblar om folkmord. Så går det när man inte har initierade källor utan rapar upp vad regeringstalesmän säger till en. Ingen i väst vill att de ska sköta det själva.

Så varför är det så tyst i bloggosfären om Kenya när det var så stor uppslutning när det kom till Burma? I Kenya pressar regeringstrupper och specialpolis tillbaka alla former av demonstrationer för omräkning av röstsiffrorna. Det här är en konflikt med etniska undertoner, ja, men det kommer aldrig att sluta i folkmord. Tänk själva vilken massiv proteststorm det hade blivit i Sverige om det kommit fram att endera politiska blocket hade fuskat så uppenbart som det har skett nu?

Lovvärt av SvD är att de upprättat en Frågor och Svar om krisen i Kenya av Anders Sjögren. Läs den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

5 kommentarer:

Hans sa...

fast jag ar inte i malindi, utan i nairobi

Thomas Tvivlaren sa...

Onekligen intressant iakttagelse beträffande bloggosfärens tystnad. Men det är väl antagligen det gamla vanliga, dvs människor vi kan relatera till och som helst är som oss, ser ut som oss och beter sig som oss...DE har vi minsann sympati med och DE står vi upp för. Att knappa millen Rwandier slaktades för inte alltför lång tid tillbaka och att nu liknande horribla händelser verkar ske i Kenya är inte direkt prioriterat...

Tragiskt är det.

Buddy Jesus sa...

Men hur mycket gemensamt har vi med munkarna i Burma då? :) Det var ändå ett världsomspännande ramaskri inom bloggosfären. Vad skiljer dessa två incidenter åt? Är det den utpräglade anti-våldsetiketten hos de burmesiska munkarna som slår an en sträng?

I Kenya är det bara "ännu några plundrande negrer" som drar fram med machetes?

Det har hörts många röster om folkmordstendenser i Kenya, men jag tror inte att det kommer att komma dit. Visst är det djupt tragiskt att över 300 människor har mist livet och det är definitivt illa nog, men hade detta varit Rwanda skulle det ha varit tusentals döda och något organiserat folkmord finns det inga tecken på.

Läser man Daily Nation och East African Standard, de största tidningarna i Kenya, ser man inga sådana skräckbilder. En krönika av en kanadensisk journalist visar på en del av mediahysterin kring detta.

Inte att förringa händelserna, men det här är en politisk/ekonomisk konflikt med etniska förtecken. Den har visserligen sina rötter i kolonialismen och de 42 folkgrupper som Kenya utgör, men främst är det korruptionen och röstfusket man är upprörd över.

Det är åtminstone den bild jag får när jag läser de lokala medierna.

Thomas Tvivlaren sa...

Vi svenskar har det gemensamt med amerikanska poliskåren att vi formligen älskar munkar... ;)

Skämt åsido, så kommer jag på åtminstone några spontanta orsaker till vurmen för Burma och munkarna:

1) Den massmediala draghjälpen som etablerats genom Aung San Suu Kyi (Varför får hennes namn mig alltid att tänka på Ayn Rand?).

2) Parallellerna till "Himmelska Fridens Torg" i Kina.

3) Det som normalt associeras till buddhistmunkar är ju den gode Dalai Lama. Han må vara hur mycket antibög som helst men till folk i västers hjärtan har den fryntlige filuren hittat i varje fall. Så undermedvetet så finns det nog rätt många som tänker "shit, de slaktar Dalai Lamor på gatorna i Burma, på med en röd tröja för sjutton hakar!".

4) Sist men inte minst den etnisk/rasrelaterade/propagandistiska aspekten. Vill man i en Hollywoodfilm karaktärisera en forskare, vetenskapsman eller liknande så tar man taxin till närmaste Chinatown, plockar upp första bästa kines, ikläder honom vit labrock och ett par glasögon och vips så är man klar. Tänk Hiro i Heroes typ! Vad de med afrikanskt ursprung brukar få porträttera (även om times they are a-changing) behöver jag kanske inte gå in på? ;)

Jag minns hur vi goda svenskar reagerade när det kalla kriget var över (i dessa dagar med USA:s sammanbrott nära förestående och Putinlands ambitioner åt motsatt håll kanske det är mer korrekt att säga "det första kalla kriget"). Våra närmaste grannar i Baltikum visade upp skräckbilder med extrem fattigdom och den ena misären efter den andra och eftersom de i princip är karbonkopior av "riktiga" svenskar, dvs varken Zlatantypen eller Ludmilatypen eller Nyamkotypen eller SD-typen (som är muslim och en riktig svartskalle och pendlar mellan Rinkeby och Kumla och som enligt SD är orsaken till allt ont i landet). Inom två röda hade insamlingar startats och folk stod i kö för att adoptera små Kristian Luukar...

Men visst räcker din kraftfulla sammanfattning mer än väl i dessa tider av individualistisk ambition och kollektiv uppgivenhet:
"I Kenya är det bara "ännu några plundrande negrer" som drar fram med machetes?"

stina sa...

jag kom precis hem från mombasa men hamna mitt i upploppet i nairobi den 31 dec..polisen tog en machetas o högg huvudet av plundrare mitt framför ögonen på mig..de är total kaos även i semester paradiset mombasa..de har knappt vatten o ej mat..plundring överallt.vi va inlåsta på hotellet där maten me börja sina..men hotellet va fantastiskt!!vi åkte utan resebolag så det var problem o komma hem..men hoppas detta slutar för gulligare folk finns ej!!!!christina o bobby