Sicko

Eftersom jag har legat däckad hemma hela veckan har det blivit mycket film. Till slut tog de jag hade tillgång till slut. Jag orkade heller inte gå och hyra någon ny, även om det har blivit en del av den varan också denna veckan.

Hur som helst lade jag vantarna på Michael Moores senaste film, Sicko. Som han själv säger i början; 50 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring. Detta är inte en film om dem. Detta är en film om de som har sjukförsäkring och varför det ändå är svårt att få betald vård i USA.

Detta är inte en objektiv film. Han jämför det amerikanska sjukvårdssystemet med några europeiska länder och förhärligar dessa som perfekta. Men varje system har sina nackdelar, eller det svenska har det åtminstone. Det är en väldigt svart-vit bild som ges. Som vanligt tar Moore de fattigas och utsattas sida och han gör det väldigt bra, med humor och lätt överdriven amerikansk patos. Minns t ex slutskedet i filmen Bowling for Columbine när han besöker NRA-presidenten Charlton Heston och visar bilden på den sexåriga flickan som skjöts ihjäl. Kanske amerikaner uppskattar sånt, men för mig är det lite för mycket och för länge.

Han väger det bättre i den här filmen, men det är stundtals jäkligt sentimentalt.

För första gången angriper han inte enbart republikanerna utan systemet i stort, vilket kan ge ny publik. Använd på rätt sätt kan den här filmen kanske till och med hjälpa till att svänga det amerikanska valet. Nu har valrörelsen redan startat och många har säkert sin kandidat klar för sig. Som det sägs i den lysande satiriska Wag the Dog, "you don’t change horse in midstream". Men för många återstår pest-eller-kolera-valet ett tag till.

Jag hoppas verkligen att många av dem tar till sig budskapet i filmen.

Andra bloggar om: Michael Moore, Sicko, politik, presidentval.