2008-07-18

Var är männen i det folkpartistiska motståndet mot FRA?

Igår kväll visade Rapport ett inslag där sex folkpartistiska ledamöter säger sig vara villiga att gå emot regeringslinjen vid en eventuell omröstning i riksdagen. Dessa är:

  • Agneta Berliner

  • Solveig Hellquist

  • Camilla Lindberg

  • Maria Lundqvist Brömster

  • Birgitta Ohlsson

  • Cecilia Wikström


Vad för slutsatser ska man dra av det här enkönade motståndet? Trots att jag är man har jag ganska länge haft uppfattningen om att kvinnor är mer sannolika att ta beslut som är långsiktigt mer hållbara. Detta verkar gälla såväl miljöfrågor som integritet och beslut som innefattar kommande generationer. Min åsikt är högst ovetenskaplig och personlig, men kanske tänker fler kvinnor än män på vad enskilda beslut kommer att innebära för deras barn och barnbarn.

Är män mer auktoritetsbundna än kvinnor? Appellerar argumentationen mot FRA mer till kvinnor än till män? Eller är bara riksdagens ledamöter av manligt kön så maktfullkomliga att de förblindas trots det väl könsfördelade motståndet ute i verkligheten? Finns det någon som gjort en studie på könsfördelningen av FRA-motståndet i landet?

Hur det än ligger till med de här frågorna är det ganska intressant att det är sex stycken kvinnor som står bakom den här så kallade regeringskrisen. All heder till dem.

Per Ström skriver i Svenska Dagbladet en läsvärd artikel om sju teknikområden för ytterligare storebrorsinitiativ. Psykiatern och författaren David Eberhard skriver att svenskarna förtjänar FRA-lagen. Intressant och tänkvärt även det, och detta anknyter till det jag skrev om myten om det globala terrorhotet, som precis som det mesta annat i denna värld hegemoniskt initierats av USA.

Slutligen måste jag återigen pusha för "The power of Nightmares" som jag skriver om i bloggposten ovan. Denna BBC-serie borde alla se åtminstone en gång. Det kanske är dags att dra igång någon form av nätverk för att sprida denna till allmänheten? SVT lär ju aldrig visa den.

Andra intressanta bloggar om , , , , , ,

1 kommentar:

Klara sa...

Jag har också funderat över detta. Men tidigare upplevt det helt motsatta - att kvinnor inte är särskilt intresserade av integritet alls, förrän det gäller deras barn, eller andra.

så fort något gäller andra börjar kvinnor hojta. de står inte upp för sina egna rättigheter så mycket som för andras.

sen kan det ju vara så enkelt som att de här kvinnorna kanske är polare med varandra.

men visst: män gillar nog ändå mer att organisera sig i hierarkier. kvinnor är mera fristående på så vis. och ofta modigare när det kommer till kritan. återigen - så länge det gäller andra än de själva.

fritt spekulerande å vilt generaliserande ;)