Den tekniska snårighetens fildelning

Joshua Tree på Enligt min humla försöker nyansera debatten om fildelning en aning och han gör det med den äran.

Han glömmer dock en (förvisso liten) grupp människor som även de har en orsak till att de fildelar. De som gör det av bekvämlighet. Jag är en sån.

Bonnier Audio gav 2005 ut Dan Browns bok "I cirkelns mitt" som ljudbok. Denna kan spelas i vanliga CD-spelare och på datorn. Eller åtminstone på Windows-datorn, om man skulle råka ha en. Det har de flesta människor (tyvärr ännu), vilket gör att Bonnier Audio gör det bekvämt för sig och släpper en version av ljud-CDn som automatstartar (återigen i Windows) ett program som låter dig spela ljud-CDn.

Jag som Linux-användare däremot, har inte samma tur. När jag har spelat en av de sexton CD-skivorna genom att köra programmet i Windows-emulatorn Wine (ja, jag vet, det är ingen riktig emulator, utan ett kompatibilitetslager, men försök förklara det för din morsa, det är svårt nog med emulator) kan jag av någon anledning inte starta upp CD nummer två och de följande om jag i inte startar om datorn mellan varje skivbyte.

Jag ser mig som en ganska kompetent och Linux-kunnig datornörd. Det finns definitivt de som kan mer än jag, men jag har bra nog koll för att använda systemet på en daglig basis. Alternativen som presenterar sig är således:

1) Rippa alla CD-skivorna en och en och lägga in dem på datorn. Eftersom Bonnier har gjort det svårt för piratkopierare är det en ganska tidsödande och komplicerad process.

2) Tanka ner ljud-CDn från nätet, exempelvis via en torrent från The Pirate Bay. Det tar i runda slängar 30 minuter på en långsam uppkoppling och kan göras i bakgrunden. Jag klickar på en länk och låter det gå medan jag gör annat.

3) Installera Windows. Detta är en tidsödande process där jag måste leta drivrutiner till min hårdvara över hela Internet, installera program till dödagar som måste tankas ner ett och ett från Internet, utsätts för hundratusentals virus. Dessutom förlorar jag en massa finesser som jag har vant mig vid att använda. Det är som att nedgradera från Mac OS X för mig. Nej tack.

Fördelarna väger över ganska starkt åt alternativ två. Det är helt enkelt minst komplicerat.

Likadant är det med vissa DVD-filmer. På grund av DVD-skivornas krypteringssystem (Content Scrambling System, CSS) måste man ladda ner ett specialprogram som bryter mot lagen i vissa länder (bland andra USA) för att kunna visa DVD-skivorna i Linux. Detta eftersom företagen i fråga inte licensierar programvara för operativsystemet av olika anledningar.

En fullt legitimt inköpt DVD kan på grund av DRM och andra finurligheter rendera enbart titelsekvensen, eller ännu värre bara rabbla rättighetsinformation på alla upptänkliga språk. Ni vet den där om att filmen absolut inte får visas på oljeriggar mitt ute i Atlanten.

För att inte tala på BluRay och HDDVD, som är osannolikt komplicerat att få igång. Allt för att förhindra piratkopiering av filmerna förstås. Men för mig som Linux-användare blir det alltså ett incitament till att piratkopiera istället. Fördelarna är många:

1. Jag slipper "Piracy. It's a crime"-trailern som alla som köper legitima kopior får upptryckt i ansiktet.
2. Jag slipper trailers på filmer jag inte vill se ändå, och även om jag vill se dem så slipper jag få en tre minuter lång resumé av filmerna så att jag vet precis vad som händer i dem, så all spänning är borta.
3. Jag kan ha den på flera olika datorer/enheter samtidigt.
4. Jag slipper surret från DVD-spelaren när jag tittar på filmen.
5. Jag kan oftast hämta hem vilka undertexter jag än vill ha.
6. Jag lagrar filmen på ett framtidssäkert sätt.
7. Det är mer prisvärt (ehh..).

Nackdelar:

1. Jag känner mig som en tjuv.
2. Jag kan få Antipiratbyrån efter mig
3. Jag får inget eventuellt extramaterial.

Tillfället gör tjuven och allt det där, men faktum är att jag skulle kommit över filmerna på ett eller annat sätt genom andra kanaler. Jag gillar film och köper ofta filmer jag tycker om. Jag köper aldrig filmer precis när de kommer ut för jag tycker inte att de är värda priset då. Jag fyndar i DVD-lådorna på Coop eller ICA Maxi och köper tre filmer för 100 spänn. Det är där min budget ligger.

Och jag blir lika förbannad varje gång min dator vägrar spela upp min inköpta film för att jag har "fel" operativsystem.

Jag ägde en gång Jakten på Röd Oktober på VHS. Den hade jag spelat in från SVT när den sändes där. Nu har jag den i 720P. Hade jag kunnat köpa den i ett format som fungerade lika bra som det piratkopierade så hade jag gjort det. Jag vill, som de flesta människor, göra rätt för mig.

Skiv- och filmbolagen gör det ganska svårt för sig. Och för mig. Och med Ipred lär det inte varken bli enklare eller mindre ljusskyggt att försöka få filmer att fungera. Därför måste jag fortsätta fildela även en del av mina inköpta alster.

Det kan bli en del intressanta rättsfall framöver.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om fildelning, film, ipred, musik, piratkopiering, upphovsrätt