Vargarnas dal

Efter att ha sett reprisen på Kobra i går kväll, fick jag för mig att se den turkiska filmen Vargarnas Dal (Kurtlar Vadisi). Tydligen har den skapat mycket debatt i Tyskland och i USA, för att vara anti-semitisk och anti-amerikansk. Den bygger på sanna händelser, och när jag säger det så menar jag på samma sätt som Pearl Harbor bygger på sanna händelser.

Eftersom alla borde tycka att Pearl Harbor är en skitfilm, om inte annat till sitt dokumentärt bristfälliga innehåll, så förstår ni ungefär vilken nivå den ligger på. Den har dessutom haft en produktionsbudget på runt 10 miljoner dollar, vilket gör att detaljerna lämnar en del i övrigt att önska. Att man har dammat av Gary Busey för en av de större rollerna talar sitt tydliga språk. Att alla amerikanska soldater ser ut som avdankade porrskådisar och agerar därefter adderar också till upplevelsen att det här inte är en Hollywood-produktion utan flera prisklasser billigare.

Filmen inleds med en händelse som utspelade sig den 4 juli 2003, när amerikanska soldater gick in på en turkisk militärbas och drog huvor över huvudet på 11 turkar och satte dem i irakiskt fängelse. Eftersom filmen är väldigt turknationalistisk och självgod, yttrat i början bland annat genom "alla har förtryckt det här [irakiska] folket, utom våra [turkiska] förfäder", är filmens tema i princip att; sådär gör man minsann inte mot det fina, goda turkiska folket. Förutom att vara anti-semitisk, anti-amerikansk och pro-turkisk är den också lagom förtäckt anti-kurdisk, vilket irriterar mig en aning.

Det roligaste med filmen måste ha varit att läsa de upprörda recensionerna på IMDB, i princip alla turkar som hade recenserat den höjde den till skyarna som den bästa filmen som någonsin gjorts, och de flesta tyskarna sågade den jämns med fotknölarna. Så även många av amerikanerna. Det sägs även att den här filmen var ett sätt att ge igen för Midnight Express, som inte direkt målar ut turkarna som guds bästa barn.

Sanningen att säga är det ingen särdeles välgjord film. Actionsekvenserna är ibland löjligt otajta och skådespelet i övrigt är lite som första dagen på scenskolan, hjälten känns inte trovärdig som tränad elitsoldat och kontinuitetsfelen är ibland så uppenbara att det är ofattbart att filmteamet inte upptäckt dem vid inspelning.

Det är inte alls en lika angenäm upplevelse som till exempel Danis Tanovics' No Mans Land som inte heller den är särdeles hänsynsfull mot den västliga självbilden som godheten personifierad.

De amerikanska soldaterna är för omväxlings skull inte de som strider för fred, rättvisa och demokrati, utan är istället förhärdade svin som brutaliserats av kriget. De är kort och gott onda, utan några högre mål än att döda och tjäna pengar. För att inte tala om den judiska doktorn på det numera välkända Abu Ghuraib-fängelset som spelas av Gary Busey, som om han någonsin varit en bra skådespelare nu verkligen har sina bättre dagar bakom sig. Just dennes roll i det hela känns överdriven och förtar helhetsupplevelsen en hel del, eftersom det är så uppenbart falskt och överdrivet. Jag finner mig själv bli förbannad för att man gör en sån total blunder som skjuter trovärdigheten helt i sank. Billy Zane spelar befälhavaren som mest porträtteras som en regelrätt maffiaboss, som åker runt i sin bil och elhissar ner sin ruta och ser ond ut, ungefär som Angela Channing i den klassiska åttiotalsserien Falcon Crest och med nästan samma trovärdighet.

Filmen har beskyllts för att ge en mycket negativ bild av amerikaner och judar och har rört upp många heta känslor. Vad gäller att framställa "fienden" negativt är den därmed i gott sällskap med Rambo-trilogin, Black Hawk Down, Air Force One, The Seige, True Lies, Sleeper Cell-serien, Rules Of Engagement, The Green Berets, Spy Game, nämnda Pearl Harbor, i princip alla cowboy-filmer som någonsin gjorts och så vidare. Tänk igenom hur många filmer som har gjorts där elaka radikala muslimer/ryssar/tjetjener/afrikaner/sydamerikaner/indianer har tagit goda amerikaner som gisslan, så blir det några meter i DVD-hyllan. Filmen har även beskyllts för att späda på anti-amerikanismen, men det verkar inte vara någon som gör samma reflektion åt andra hållet vad gäller amerikanska filmer.

På det hela taget gillar jag den skarpt. Det är långt ifrån ett mästerverk, men det ger vissa insikter i mentaliteten och vardagen på den arabiska halvön som en amerikansk film med tio gånger så stor budget helt skulle skjuta bredvid. Man får helt enkelt stå ut med turknationalismen och överdrifterna, det är ändå en viktig film oavsett vad de flaggviftande amerikanerna säger. Om inte annat så väger den upp den bild av araber man fått sig itutat de senaste decennierna.

Andra bloggar om: anti-amerikanism, anti-semitism, demonisering, film, irak, Vargarnas dal