Remember, remember, 11:e september

För några dagar sedan såg jag filmen United 93, en för Hollywood ovanligt nyanserad bild av vad som hände några hjältar den 11 september 2001. Som vanligt blir jag lite less på olika omständigheter som omger själva händelserna den dagen.

Det är lite för enkelt, lite för välplanerat och lite för mycket av en slump att i princip hela USAs flygvapen är, inte på en, utan tre olika övningar så långt ifrån östkusten som möjligt. Vilken otur att terroristerna slog till just den dagen som hela landet hade hela sitt luftförsvar lamslaget.

Att två plan kraschade in i de båda World Trade Center-byggnaderna 1 och 2 är det ingen som kan betvivla, men hur kan det få finnas folk som betvivlar att de andra två flygplanskrascherna, varav United Airlines Flight 93 var en, kanske aldrig har ägt rum? Hur kan det få finnas folk som tror att det istället var en enda stor konspiration, orkestrerad av George W. Bush och de nyliberala hökarna i Project for a New American Century (PNAC)?

Hur kan man tillåta tvivlare till en av de mest omvälvande händelserna i världshistorien? Borde man inte göra allt man kan för att övertyga sina medborgare bortom allt rimligt tvivel att det man säger verkligen hände och släppa material som stödjer den officiella versionen?

Det är ju inte så att det inte har ljugits förut. 1991 hyrdes reklamfirman Hill & Knowlton in för att utforma en kampanj där en 15-årig tjej vittnade i en tv-sänd intervju att irakiska soldater tog spädbarn ur kuvöser på ett kuwaitiskt sjukhus, slängde dem på golvet och drog iväg med kuvöserna. Där och då vände folkopinionen som gjorde att USA gick in i Irak i det första kriget. Sen kröp det fram att hon var dotter till Kuwaits USA-ambassadör och inte någon sjukhus-volontär som tvingats fly till USA. Några kuvös-nappare hade man heller inte känt till på nämnda sjukhus.

1962 utformades planen Operation Northwoods där chefen för US Joint Chiefs of Staff utformade en kampanj för att ge Kuba skulden för ett antal olika händelser och ge USA rätt att ta militära åtgärder mot Kuba. Där ingick bland annat att skjuta ner ett amerikanskt plan över Kuba och ge kubanerna skulden. Alla passagerare skulle utge sig för att vara college-studenter, men skulle i själva verket vara CIA-agenter, och planet skulle landa på en militärbas, ett fjärrstyrt plan skulle upp i luften i dess ställe och explodera över kubanskt luftrum. En ubåt skulle sen ge sig ut och dumpa flytande vrakdelar i vattnet. En PDF över planen finns här. John F Kennedy satte enligt uppgift stopp för planen och chefen för Joint Chiefs of Staff, Lyman Louis Lemnitzer, sparkades.

Eller varför inte incidenten i Tonkin-bukten som enligt många var en fejkad historia där Nordvietnamesiska patrullbåtar skulle ha anfallit amerikanska fartyg på spaningsuppdrag 1964. En händelse som startade USAs officiella inblandning i Vietnamkriget med runt 60 000 döda amerikaner och mellan 2-3 miljoner döda vietnameser.

Eller om Saddams massförstörelsevapen i senaste kriget som fortfarande inte hittats.

Men nej, man lär sig inte av tidigare händelser utan ger en officiell version utan att backa upp det med tillräckligt med bevis för att tysta tvivlarna. Istället för att släppa övervakningsbilderna från en övervakningskamera som skulle ha visat allt som hände vid USAs försvarshögkvarter Pentagon, visar man några få bildrutor från en kamera ur dålig vinkel.

Istället kunde man visa filmen från den här kameran nedan, men den är beslagtagen av FBI.



Lyktstolparna i förgrunden är de som Flight 77 slog in i på sin väg mot Pentagon. Av någon anledning väljer man att inte visa den filmen för allmänheten.

Det finns även ett antal säkerhetskameror på Pentagon, men enligt uppgift från FBI visar de inget från kraschen, även fast de var riktade åt utsidan.

Jag förstår inte, att när man använder händelsen som en ursäkt för inte ett, men två invasionskrig, så borde man göra allt man kan för att övertyga allmänheten om att det är på riktiga grunder.

Fast när 30% av USAs befolkning inte ens vet vilket år det inträffade, så kanske det inte är så noga.