Linux: Det är jobbigt att bli nybörjare igen

Det finns ganska många så kallade Power Users därute. De som har tio-tjugo års datorvana och kan sitt Windows eller Mac OS X utan och innan och därför kallar sig datorexperter. Många rätteligen så. Många av dessa är också såpass trygga i sitt Windows-användande att de vågar ge sig ut på nya spännande strapatser, som att installera ett annat operativsystem. Ubuntu är ofta första stoppet på vägen.

Det man gärna glömmer då, är att förutsättningarna är nya. Helt nya. Även om skrivbordsmetaforen är gemensam, finns det ett helt annorlunda system därunder. Ett system som inte fungerar som man är van vid.

Misstag är väldigt lätta att göra. Kanske är man så van vid att surfa till programtillverkarens hemsida och ta hem program den vägen att man gör det av bara farten. Även om pakethanteraren i Linuxsystemet hanterar saken bättre, hämtar man hem ett binärpaket från nVidia, OpenOffice.org eller Java.com och följer instruktionerna för installation på hemsidan.

Och visst får man till det som det är tänkt, men i processen bryter man kanske alla beroendeknytningar till resten av systemet. Det är lätt att göra bort sig i ett system som man inte känner till hur det fungerar.

Det finns rekommenderade tillvägagångssätt för allt. Fråga gärna först, innan du blir så frustrerad att du slänger ut Linux för att "det är skit" och inte fungerar som du vill.

Många är de som på sin första Linux-dag har börjat installera en jBoss-server, ett mediacenter och börjat tweaka skrivbordet från standardutseende till oigenkännlighet till oanvändbarhet. Kanske har man velat ha en betaversion av "det senaste" och av bara farten totalt gått in i väggen. I hundranittio.

Det är en sak att köra bil. Men bara för att du kan det och grundläggande trafikregler innebär det inte att du för den sakens skull kan framföra en motorcykel i samma hastigheter. Just det har jag lärt mig den hårda vägen. Datorvärlden är förvisso inte lika hård mot kroppen, men den kan stuka ett och annat psyke rätt hårt.

Så till alla er som som har decennier av erfarenhet av andra system och överväger att börja med Linux, ta det lite lugnt i början. Det är av misstagen man lär sig, men gör inte så många misstag att du börjar klandra systemet.

Skynda långsamt.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fri programvara, linux, nybörjare, ubuntu, öppen källkod

Det blir Linux för Ryssland 2011

Spekulationerna har varit långa och många kring Rysslands Linux-satsning för sina skolor som först rapporterades om 2007. Då var budet att Linux skulle vara utrullat i alla skolor senast 2009.

Nu är det som bekant 2010 och ännu har vi inte sett något större genomslag för Linux i Ryssland. Nu meddelar dock IDG.se (via Moscow Times) att Ryssland satsar 2,4 miljarder årligen för att skapa ett Linux-system för den ryska staten. Man skriver att detta system kommer att vara baserat på Linux "till 90 procent", hur det nu kan vara det?

När Ryssland senast gick ut med sina Linuxplaner, satte Microsoft igång det stora marknadsföringsmaskineriet och erbjöd Ryssland Windows 7 för nästan inga pengar alls. Det satte effektivt käppar i hjulet för Linux-migreringen.

Nu vill man också utveckla en nationell sökmotor för 100 miljoner dollar årligen. Detta i ett försök att även konkurrera med Google. Uppenbarligen tänker Ryssland nationalisera sina IT-tillgångar så mycket som möjligt. Att skicka iväg pengar till sin forna största fiende är tydligen inte något man vill göra.

Linux-systemet kommer att vara frivilligt att implementera. Det är alltså inte obligatoriskt att gå över från en Microsoftlösning (som de flesta kör) till Linux.

Frågan är om man använder det här projektet för att pressa priserna på Microsoft-programvaror, eller om man verkligen vill gå hela vägen den här gången.

Den som lever får se.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fri programvara, linux, microsoft, ryssland, öppen källkod

Spotify nu för Linux

Nästan sedan Spotify öppnade sin tjänst har man kunnat köra det i Linux, via kompatibilitetslagret Wine. Spotify själva har till och med lagt upp en instruktion om hur man ska göra för att få igång det på bästa sätt.

Nu behövs snart inte Wine längre, eftersom Spotify släppt en klient för Linux, eller närmare bestämt Linux-varianterna Ubuntu och Debian.

Spotify själva skriver att "många av [deras] utvecklare som själva kör Linux, vill såklart lyssna på musik när de kodar". Här är resultatet av ett antal hack-dagar och -nätter.

Linux-klienten är fortfarande under utveckling och funkar i dagsläget bara för de med Premium-konto. Den är inte öppen källkod. Men det är en bra början.

Lathund har en instruktion om hur man lägger till programvaruförrådet till Ubuntu 10.04.

Det verkar dock som att en del beroendeproblem finns. Paketet spotify-client-gnome-support som ger möjlighet att öppna spotify-länkar från webbläsaren har ett beroende med för högt versionsnummer. Förhoppningsvis kommer det en lösning på detta under dagen.

Om du vill vara med och prata med lokala Linux-intresserade, gå med i de lokala sändlistorna till höger, just nu för 23 olika svenska städer, med omnejd. Lokala träffar utlovas.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, linux, spotify, ubuntu

Varför valfail, SR och SVT?

Det är inte så att man blir förvånad precis. Men oavsett hur man ser på det så marginaliseras de mindre partierna till förmån för de större. Nu har förvisso sanningssägarpartiet (åtminstone enligt dem själva) Sverigedemokraterna lyckats ta sig in i politikens senaste finrum, valpejl.se. Men där stoppas all övrig konkurrens effektivt. 5 516 personer kandiderar i år till en riksdagsplats. Gemensamt för (nästan alla) dessa är att de får möjligheten att fylla i en enkät med ett antal frågor för att kunna nå ut med sitt budskap. Partipolitiskt fördelar sig dessa enligt valpejl på det här sättet:

• Moderaterna: 765


• Folkpartiet: 815


• Centerpartiet: 756


• Kristdemokraterna: 771


• Socialdemokraterna: 742


• Miljöpartiet: 623


• Vänsterpartiet: 665


• Sverigedemokraterna: 63

Övriga partiers riksdagskandidater uppgår till 316 stycken.

Dessa utgörs av (förutom synbarligen partilösa kandidater) dessa partier:

• SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti


• RS - Rättvisepartiet Socialisterna


• F! - Feministiskt initiativ


• PP - Piratpartiet


• SKÅ - Skånepartiet


• SocD - Socialradikala Demokraterna


• Riksh - Rikshushållarna


• ALP - Allianspartiet/Medborgarens röst

Det är ingen massiv skara partier. Det är inte ens fler än vad som kan räknas på fingrarna. Men ingen av dessa partiers kandidater har fått svara på enkäten.

Jag kan förstå om man drar gränsen för vilka partier som får en egen knapp att trycka på i systemet. Men att man går ut och skriver följande är ju bara skandalöst:

För att få svara på enkäten måste du tillhöra något av de sju nuvarande riksdagspartierna eller Sverigedemokraterna och kandidera till riksdagen.

Varför denna partibegränsning? Det kan ju knappast vara utrymmesbrist på sajten i alla fall, eftersom de övriga partiernas kandidater uppgår till knappt hälften av exempelvis ett marginalparti som Vänsterpartiets kandidater. För att inte tala på Folkpartiet, som har whopping 815 kandidater som får fylla i sina enkäter om de bara vill.

Att ha över 65 000 kandidater till kommun, landsting och riksdag med var sin ifyllda enkät är förstås orimligt. Det blir en logistisk mardröm och kan motiveras. Inte på ett enkelt sätt i dessa IT-tider, men det kan motiveras.

Att motivera att utesluta 316 av de 5516 riksdagskandidaterna låter sig inte göras lika enkelt. Hur kan man på ett rimligt sätt motivera uteslutandet av Feministiskt initiativ, som fick 2,2 procent i Europaparlamentsvalet 2009, eller Piratpartiet som fick 7,1 % av rösterna i samma val? Piratpartiet var således mer framträdande än så kallade etablerade partier som Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Sverigedemokraterna fick 2,93 % i valet 2006 och fick därför statligt partistöd. Är det detta enda kriterium som utgör basen för urvalet på valpejl.se? Jag hoppas verkligen inte det.

Jag antar därför att det är en bugg någonstans och har därför rapporterat detta till valpejl@svt.se:

Hej!

Jag försöker att gå in och läsa enkätsvar av någon från följande partier:

SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
RS - Rättvisepartiet Socialisterna
F! - Feministiskt initiativ
PP - Piratpartiet
SKÅ - Skånepartiet
SocD - Socialradikala Demokraterna
Riksh - Rikshushållarna
ALP - Allianspartiet/Medborgarens röst

men finner då att de saknas i systemet. Då det inte finns en rimlig
förklaring till att ni uteslutit övriga partiers 316 kandidater från att
svara men låter 5200 andra riksdagskandidater göra det, måste det
finnas en rejäl bugg någonstans i databasen, alternativt i koden som
hämtar informationen.

Eftersom jag är systemutvecklare själv förstår jag att det bara är ett
slarvigt förbiseende från er sida och hoppas på en snar förbättring. :)

MVH Mathias

Om inte sunt förnuft biter på dem så kanske en rejäl dos av tjat och gnäll gör det? Man kan bara anta att hela valpejl och den valrörelse som nu dragit igång har till uppgift att bevara status quo. Industriarbetaren och Slöddertäljebon, den bildlöse Johnny Olsson, ägare av noll bolag, skriver som vanligt läsvärt om valpejl, liksom Beelzebjörn.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om demokrati, demokratur, sr, status quo, svt, valfail, valpejl

Statens musiksamlingar väljer Ubuntu

IDG.se rapporterar att Statens musiksamlingar, en gigantisk myndighet med 60 anställda som jag aldrig tidigare har hört talas om, går över från Windows till Ubuntu.

Man menar att bytet medför en besparing på mellan 75 000-100 000 per år, plus att man slipper uppgraderingskostnaderna till Windows 7 och allt associerat därmed, som hårdvaruuppgradering och uppgradering av kontorsprogramvara.

Den lösning de använder sig av är tunna klienter, som förlänger livslängden av datorerna till nästan det dubbla. Normalt menar man att livslängden på en dator är tre år, men då de tunna klienterna inte kräver så mycket av hårdvaran kan man istället använda datorerna i fem-sex år.

Fördelen med en lösning som bygger på tunna klienter är också att användarna inte behöver ha fasta arbetsplatser. Man kan ta med sig sitt skrivbord till vilken av datorerna som helst och fortsätta att arbeta där.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fri programvara, linux, tunna klienter, ubuntu, windows, öppen källkod

USA kan säkert lita till Sverige att stänga Wikileaks

Det verkar som att de federala myndigheterna i USA är på jakt efter en av webbplatsen Wikileaks förgrundsfigurer Julian Assange. Wikileaks har enligt dem kommit över runt 260 000 hemligstämplade diplomatiska meddelanden som skickats under ett flertal år, bland annat angående USAs strategi i mellanöstern.

Meddelandena ska enligt de federala myndigheterna ha läckts av en 22-årig underrättelsespecialist i den amerikanska armén vid namn Bradley Manning. Manning ska även ha tagit på sig ansvaret för att ha läckt de kontroversiella videor som kallas Collateral Murder, som visar när USAs armé dödar civila (inklusive två Reuters-journalister) i Irak.

Wikileaks är för närvarande inhyst hos den kontroversiella tjänsteleverantören PRQ i Sverige (enligt SVT).

Enligt artikeln från The Daily Beast, länkad ovan, är dock Wikileaks utspridd på flera olika servrar över världen, vilket gör den svår att stänga ner.

Jag är övertygad om att det svenska "rättssystemet" ska hjälpa till att tysta de som vill lyfta ut hemligheterna i ljuset. Eller helt enkelt sätta dem bakom galler för att de skulle kunna begå brott. Någon gång i framtiden, om inte just nu.

Det är inte lätt att vara whistleblower i dessa tidevarv.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om hemligstämplat, internet, irak, julian assange, läckor, sverige, usa, wikileaks

Webbstandarder: In Microsoft we trust (IE9)

Av välciterade källor har vi lärt oss att det finns tre typer av lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.

Av dessa tre kan vi nu åtminstone sluta oss till att Microsoft behärskar statistik-delen väldigt fördelaktigt. I en ganska färsk test av en betaversion av Internet Explorer 9 (IE9), kunde Microsoft stolt leverera ett testresultat för bland annat HTML5 där IE9 hade klarat sig fläckfritt.



Problemet med testet var bara att de saker som undersöktes var endast de delar där IE9 hade något som helst att komma med. Alla andra delar hade utelämnats. IE9 fick därför 100% på alla delar.

Individerna bakom freeciv.net har därför utformat ett eget test, med bara de delar där Microsofts webbläsare inte kan någonting. Från 100% till 0% på mindre än två minuter.



Så ska vi lita på Microsofts PR-avdelning eller Freeciv's egen bashing-avdelning? Svaret är förstås att vi inte ska lita på något av dem. Båda är tillrättalagda för att lyfta fram det bästa respektive sämsta med Internet Explorer 9.

Vad jag vill med den här posten är att visa på hur viktigt det är att vara källkritisk på Internet. Typ.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, html, html 5, ie9, internet, internet explorer, microsoft, statistik, webbstandarder

Stoppa datalagringsdirektivet 2.0

Då var det dags för ytterligare en ändamålsglidning i barnens namn. 324 EU-parlamentsledamöter inklusive svenska moderater som Anna-Maria Corazza Bildt (med en svårslagen TPT), kristdemokrater som Alf "Internetgenerationen" Svensson och den allt antiliberalare Marit "död hud" Paulsen (fp), står bakom ett initiativ till att utöka datalagringsdirektivet till att omfatta även sökningar på exempelvis Google.

Förutom att resonemanget kommer att bli duktigt kostsamt och i det närmaste ogenomförbart är det roliga i resonemanget att man vill utöka direktivet för att stoppa barnpornografi.

När till och med Annie Johansson är emot, då måste det vara dåligt. Hon menar att det är tack vare Thomas Bodström som vi har direktivet. Det är tydligen lättare att peka finger än att stå upp för sina ideal när man själv ska trycka på knappen.

Utökningen motiveras med kampen mot barnpornografi. Men en sådan utökning skulle inte vara ett effektivt verktyg i detta hänseende. Det är istället ett förslag som strider mot proportionalitetsprincipen, som innebär ett kraftigt ingrepp i den personliga integriteten och som med all sannolikhet skulle innebära stora kostnader för internetoperatörerna, vilka skulle övervältras på konsumenterna. Dessutom finsn det idag effektiva vapen i kampen mot barnbornografi där det finns på frivillig väg avtal mellan teleoperatörer och polisen i detta avseende.

Byt ut "barnpornografi" mot "terrorism" så har du ett klockrent citat för att fördöma även FRA-lagen. Men att kritisera sig själv skulle aldrig komma på fråga. Som en vän skrev idag, "vi behöver inte tidningar, vi behöver journalistik".

Det känns inte helt långt borta att applicera samma resonemang på partier och politiker.

Läs även andra bloggares åsikter om barnpornografi, datalagring, datalagringsdirektivet, integritet, övervakning

10 000 i installationskostnad för ett 30-datorers nätverk

I Jakobsberg har en Linux-intresserad deltidsanställd KTH:are skapat ett terminal-server-nätverk för en skola för en knapp månadslön. Datorerna som används är donerade och programvaran baseras på Edubuntu, en variant av Ubuntu speciellt inriktad på lärandemiljöer.

Personligen tycker jag att det är ett glimrande koncept. När skolan inte hade pengar gjorde man det bästa av situationen och skapade ett nätverk av 30 datorer med många år på nacken som bara visar skärmbilden av det som användaren gör. All beräkning sker på två centrala servrar som står i källaren. Detta gör att man kan använda datorer som aldrig skulle dra runt ett modernt operativsystem. En kort och gott otroligt kostnadseffektiv lösning.

Men precis som i barnporr-, fildelnings-, internet-, drog- och alkoholdebatterna så kommer man med det klassiska "men barnen då!??"-argumentet i en del av de fantastiskt inskränkta kommentarer som skrivits i anslutning till artikeln.

Man menar att barnen, som "utsätts" för "ett operativsystem som nästan ingen använder" tar skada av den utbildning de får, eller hamnar på efterkälken gentemot sina jämnåriga kamrater som (med stor sannolikhet) kör ett nio år gammalt operativsystem vid namn Windows XP. Verkligen modernt och inte alls på efterkälken.

En särskild idiot menar vidare att det "inte finns någon anledning att lära sig en massa olika system" och att "standardisering" är av godo. Det verkar som att han menar att alla bör använda Microsoft Office 2007 eller nyare och vänja sig vid det någorlunda nya Ribbon-gränssnittet. För att sedan när de om fem-tio år går ut gymnasiet sitta helt perplex när företaget de ska börja jobba på kör OpenOffice.org, GoogleDocs eller något annat de aldrig sett, för att företaget insett att MS Office är en tung koloss på lerfötter till ett episkt överpris och att de klarar sig fint med ovan nämnda alternativ.

Själv började jag min skoldatorbana på Victor 286:or med Microsoft Windows 2.1, och det var sannerligen inte det hetaste vid den tiden. Skolan låg minst två processorgenerationer bakom det som var nytt och Windows hade uppdaterats rätt rejält sedan skolan köpte in sina licenser. En uppgradering var dock inte att tala på eftersom systemkraven på nyare versioner krävde en massiv investering i både datorer och mjukvara. Pengar som skolan inte hade. Inte så stor skillnad mot idag alltså.

Själv har jag nyligen avslutat studier på en folkhögskola som har Windows XP på alla datorer, ett system som har närmare 10 år på nacken. Visst, det har köpts in några Office 2007-licenser, men de allra flesta datorer kör Office 2003, som är sju år gammalt. Inte speciellt modernt, men visst, det kanske speglar marknaden ute på företagen. Att utbilda mellanstadiebarn på plattformen för att det på något sätt ska spegla IT-världen när de väl tagit examen är däremot ett helt världsfrånvänt argument.

Lika lite som jag har nytta av mina kunskaper om Windows 2.1 och WordPerfect for DOS i dag, lika lite kommer dagens mellanstadiebarn ha nytta av sina utpräglade Windows XP/Vista/7-kunskaper och känsla för Ribbon-gränssnittet när de går ut gymnasiet. Datorvana däremot, där skrivbordsmetaforen fortfarande är allenarådande, kommer de att ha god nytta av och den är helt systemoberoende.

Jag fruktar att mus, QWERTY-tangentbord, touchpad, webbkamera och datorskärmar kommer att finnas kvar ett bra tag till, även om de kanske kommer att ersättas av tankestyrning, VR-handskar, talstyrning och neurala gränssnitt om någon/några generation(er). Vad vet jag?

Jag tycker hur som helst att det är trevligt att se ett initiativ som baseras på öppen källkod och fri programvara. En bonus är ju dessutom att det sparar på våra skattekronor. Enligt en undersökning Computer Sweden gjort är licens- och underhållskostnaderna uppe i en miljard svenska kronor årligen bara för staten. Alltså undantaget kommuner och landsting. Jag säger det igen, undantaget kommuner och landsting. Cheezus. Men det är en annan bloggpost.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, linux, skolan, öppen källkod

Omöjligt att bli pirat i Valkompassen

Jag vet att Stig-Björn Ljunggren & co inte är systemutvecklare, men hur kan man utforma Valkompassen som man gjort med tanke på vilka partier som är med?

Jesper Räf har gjort ett facit till testet och hur det är utformat.

Själv får jag ett ganska förbryllande resultat i testet. Bland annat så har jag åsikter som till 30% överensstämmer med Sverigedemokraternas partiprogram fastän jag till 100% aldrig skulle rösta på dem för att det är en fråga de står för som står och faller för mig, nämligen den om mångkultur.

Å andra sidan har jag bara 16% överensstämmelse med Piratpartiet, trots att jag håller med om deras få frågor till 100%. Dessutom är det omöjligt att slutföra testet om man svarar "Vet ej" på fler än fem frågor. Det är således helt omöjligt att bli piratpartist.

Intressant och spännande, minsann.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, valkompassen