Gott nytt år!

Hoppas att du får 365 dagar fyllda av det som är viktigt för dig. :)

Ses på andra sidan.

All work and no play makes Jack a dull boy

Jag börjar förstå hur Jack Torrance i The Shining kände sig. Jag är alldeles själv på gruppboendet (a.k.a. internatet) hela dagarna i ända. Jag får förvisso en hel del gjort, men det är efter fem dagars total avsaknad av någon meningsfull mänsklig kontakt ganska ensamt.

Vi apdjur är inte skapta för ensamhet och isolering utan levande i grupper av mellan fem och trettiofem stycken (har jag för mig att det har sagts). Här är det ganska långt ifrån den standarden just nu. :)

Efter några dagar med inget förutom snö och arbete att titta på börjar det kännas segt att uppamma någon arbetsglädje. Ännu tråkigare är när de halvhjärtade försök till kontakt jag gör ignoreras eller glöms bort. Det gör känslan av isolering större och gör mig knappast på bra humör. Hela grejen med kontakt via telefon, internet och sms känns även den uppblåst och uppförstorad bortom all proportion, eftersom det är den enda mänskliga kontaktyta jag har. Jag förstår förstås att de flesta har nog med sig själva och har fullt upp inför nyåret och allt som hör till, men just i den här situationen är det så lätt att fokusera på det negativa och blåsa upp det till ett större problem än vad det faktiskt är.

Mitt nyårslöfte (jag hatar dem egentligen) är därför att jag ska hålla bättre kontakt med mina vänner. Får se hur länge det håller. :)

Hellre blondinbella än Jinge

Gammgubben Jan-Inge Flücht (jinge) är upprörd över att Blondinbella får representera honom och alla andra bloggare i P1-programmet Medierna i lördags.

Jag ser hellre henne (faktiskt) som min representant än en feg stackare som Jinge som censurerar kommentarer helt godtyckligt på sin blogg när det passar honom. Det måste inte vara några otidigheter som skrivs, det behöver bara vara så att den gode Jan-Inge själv tycker att det inte hör till.

Att kommentera något som han skrivit är lite som att spela på lotteri. Man vet aldrig om det kommer med, och man vet heller aldrig säkert på vilka grunder som kommentaren tas bort. En kan komma med, medan en annan försvinner.

Han har en egen uppsättning av kommentarsregler som tolkas helt fritt. Paragraf 7 lyder:

7. Off-topickommentarer raderas liksom one-liners som inte tillför något.

Vad som är off-topic är helt enligt Jinges eget tycke och smak. Tydligen är kommentarer om Blondinbellas utseende helt on topic för en artikel om hennes representation av bloggosfären, medan en förfrågan om källor till vissa påståenden inte är det.

Även om jag hellre hade hört andra representanter än Isabella Löwengrip i studion för bloggosfärens räkning så är hon åtminstone inte lika selektiv med vad man får tycka och tänka. Jinge representerar mer i handlande och tyckande betongarslena i riksdagen än av den frihet, jämlikhet och broder(syster-)skap som råder i bloggosfären.

Kan man inte ta kritik ska man hålla käften ifrån första början.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bloggar, bloggosfären, blondinbella, censur, jinge, medierna, p1

Den stora svenska konspirationen

Här har vi nyckeln till varför så många repressiva lagar stiftas just nu:



Tänk vad man kan hitta efter lite tillämpad googling. Se The Swedish Conspiracy för vidare information.

Produktiv dag

Idag har jag hunnit med alldeles otroligt många saker. Jag har filmat kompletterande material, jag har lagt på ljud på det som är ihopklippt och jag har pratat in voice-overs för alla sekvenser där jag inte är med i bild.

Det hade varit alldeles underbart, om jag inte hade varit ironisk.

Efter en lunch av röd curry-fond, broccoli (what else?) cashewnötter och kräftstjärtar blev jag totalt golvad och trött och har inte haft lust att göra någonting alls. Men det gör inget, jag har läst många roliga saker på nätet istället.

Det jag har hunnit med är däremot att låna (undrar om det räknas som det även om man skruvar bort metallbygeln som tjänar som stöld-/flyttskydd?) en ljudbox för att spela in pratet till filmen och kanske för att äntligen tala in den bok som jag håller på och skriver. Det har jag dock ingen lust till just nu.

"Arm yourself because no one else here will save you"

Så sant så sant.

Anatomiskt unikum?

Innan jag råkade ut för min förra bloggpost hände det en jävligt mystisk grej.

Eftersom jag ständigt (mer eller mindre) har ont i ryggen, brukar jag hänga mig i armarna i närmsta trapphus med jämna mellanrum för att räta ut ryggraden och sträcka ut musklerna. Idag har jag suttit ganska mycket och smärtan var större än vanligt, så jag tänkte att när fiskgratängen ändå står i ugnen kan jag lika gärna hänga lite och dra ut kroppen en aning. Sagt och gjort.

Jag tog tag i överkanten på trappan och hängde mig ut och jag hörde de sedvanliga knakandena som brukar medfölja. Sen hände det något mycket märkligt. När jag hängde där kände jag hur det svartnade för ögonen och det steg upp någon stickande känsla från bröstryggen (alltså överdelen av ryggen), mot huvudet.

När det nådde huvudet blev det som hela skallen blev en resonanslåda och ljudet som fortplantade sig till nacken lät som när det durar i en tv med sprängda högtalare. Alla som gått på en gammal högstadieskola och tittat på Pogo-pedagog-filmer och sån skit vet vad jag menar. (Förresten, varför måste lärare kategoriskt ha högre volym än vad högtalarna klarar av?) Som rundgång nästan.

Ljudet ljöd i säkert fyra-fem sekunder och samtidigt var det alldeles svartnat för ögonen.

Jag har aldrig varit med om det förut och jag misstänker (och hoppas) att jag aldrig behöver känna det igen, för det var rejält obehagligt.

Någon som har en idé om vad det kan bero på? Jag tänker omedelbart på Stephen Kings Dead Zone, men jag hoppas att jag slipper hjärntumörer på några år än...

Nån som har numret till House?

Dagens bragd

Efter att ha ätit upp fiskgratängen inser jag att det börjar bli lite ont om tid om jag hade tänkt mig att åka till Team Sportia och byta lite julklappar och göra lite andra ärenden. Så jag ställer tallriken i varmvatten, slänger på mig kläderna och småjoggar mot bilen. Väl framme märker jag att nycklarna som jag trodde att jag hade i fickan inte ligger i fickan utan ligger någonstans inomhus.

Jag hinner ungefär tio steg mot huset innan jag kommer till insikten att om jag inte har mycklarna på mig så kommer jag inte heller in i huset, eftersom dörrarna är låsta nu under julhelgen.

Febrilt känner jag över alla möjliga (och några omöjliga) fickor på jakt efter nycklarna. Jag hittar många spännande saker där, bland annat en kondom, ett paket wrigleys chewing gum från nittonhundrafrösihjäl och en före detta papperslapp som är helt otydbar efter att ha misshandlats svårt av tidens tand, men inga nycklar.

Det geniala är att alla telefonnummer man ska ringa när något sånt här händer sitter placerade på ett ark papper som hänger i, just det, huset. Jag försöker snegla in på pappret men inser efter en illa sargad och ihopklämd näsa ganska snart att det är totalt lönlöst.

FUCK! hinner jag säkert tänka ett par gånger innan jag kommer på att jag har passerkortet till skolan. Så jag ber till högre makter att de inte har stängt av möjligheten att komma in i skolan nu under julhelgen, och beger mig mot en av dörrarna.

Drar kortet, dosan ger ifrån sig ett tillfredsställande ljud (och en nöjd suck?), jag slår koden och lampan byter färg från gul till grön. Jag rycker i dörren, låst. En eller annan svordom kan ha passerat mina läppar vid det här skedet, men jag kan inte säga säkert eftersom det svartnade för ögonen för en stund. Försöker en gång till efter att ha tryckt tillbaka dörren i sitt innersta läge och nu, äntligen, går dörren upp.

Efter cirka en kvarts letande efter någon typ av telefonnummer att ringa utan framgång är jag redo att ge upp och ringa nån och slagga hos dem, efter att ha tagit bussen från ödemarken på annandag jul.. eehm ..innan jag inser hur döfött det är. Har jag tur går det en buss imorgon. Singular. Istället slår mig snilleblixten att leta på konferenssystemet-från-helvetet (a.k.a FirstClass) efter vaktmästarens nummer.

Så jag loggar in på en av skolans datorer och börjar leta efter hans kontaktinformation. Det är inte lätt att leta efter en ynklig jävla "Åke" utan efternamn bland 30 000 konton och jag förbannar mig själv för att jag är så ointresserad av vad folk heter. Men efter en stunds scrollande ser jag att man kan filtrera på institution. Thank you, flying spaghetti monster. Fipplar fram numret och går upp ur källaren för att ringa, bara för att mötas av en röstbrevlåda. Ner i källaren igen och leta upp någon annan lärare eller expeditionspersonal, vilken som helst. Hittar SvenE (associationerna till Pistvakt lurar farligt nära) och möts av ännu en röstbrevlåda.

Sista halmstrået blir att gå ut till längorna där det ryktas om att vissa ur personalen bor och knacka dörr. Efter tre no-shows och ett möte med en hårig man i badrock som jag aldrig sett förut och som omöjligtvis kan jobba på skolan ger jag upp. Det sista mötet var lite för närgånget för min smak.

Så tillbaka in på skolan igen för att leta upp någon annan att ringa, när det slår mig att E, underbara underbara E, har varit och lämnat sina nycklar lite tidigare på dagen. Och hon sa att hon skulle lägga dem i expeditionens brevlåda. Den har givetvis ett stort fett lås på sig och en öppning på cirka 30 gånger 4 centimeter i överkant. Jag dunkar i botten på lådan och hör av skramlet att det ligger något av metall på botten. Försöker sticka in handen men inser ganska snart att det är lönlöst. Det innebär fiskedags och fram med Macgyver-generna.

Inga stålgalgar i sikte, men väl ett kollegieblock med spiralbindning. Så först snurrar jag ut ståltråden, rätar ut den så gott det går, inser att den är alldeles för tunn för att få någon styrsel på, viker den dubbel, lägger den runt ett dörrhandtag och börjar snurra den med hjälp av en whiteboard-penna som låg och skräpade. Efter fem minuter har jag en vridstyv ståltråd som jag kan forma till en krok och sticker ner den i lådan. Efter en minuts fiske känner jag hur något fastnar och när jag höjer kroken känner jag tyngden och ljudet av ett par nycklar. Lyckan är gjord!

Så jag fiskar upp dem försiktigt och sticker in handen för att de inte ska ramla tillbaka, greppar om dem och drar fram en nyckelknippa med grön nyckelring. Mitt hus har blå. Det var alltså någon annan som också hade lagt ner sina nycklar i samma jävla låda.

Full av tvivel tänker jag att jag åtminstone måste prova, så jag springer ner till huset och sätter nyckeln i låset. Det rör sig inte en millimeter åt något håll. Tillbaka till kolgruvan alltså.

Nästa nyckelknippa är inte lika lätt att få upp. Efter 10 minuter är jag fortfarande där och svär och drar febrilt längs botten på lådan för att få tag på något. Problemet är att det är svårt att kontrollera åt vilket håll kroken pekar åt eftersom det är en så smal öppning. Så jag puttar den där nyckelknippan fram och tillbaka säkert fyrtio gånger innan jag äntligen får fatt i nyckelringen och lyfter. Glädjen blir kortvarig. Eftersom kroken pekade åt fel håll glider nycklarna av när jag nästan har knippan ända uppe. Rolling stone gathers no moss. På't igen.

Efter några ytterligare fruktlösa försök får jag äntligen fatt i knipp-jäveln och kan sluta andra handen runt den. Jag ber en tyst bön och skulle förmodligen ha lackat ur ganska jävla rejält om det hade visat sig att det låg tre nyckelknippor där nere. Men som tur är för min fortsatta frihet och skolans ekonomi så är det en blå nyckelring på knippan.

Klockan är då 18.27.

Utan en tanke på att det är annandag jul kutar jag som ett skållat troll till huset, hämtar bilnycklarna och fortsätter mot bilen. Tacksam för tövädret sätter jag mig i bilen utan att behöva skava bort ett ohemult tjockt lager med frost på rutorna och gasar på in mot stan. Det är varken lagligt eller speciellt intelligent att köra 130 km/h på glashala vägar och ungefär halvvägs får jag sladd på bilen och wobblar fram och tillbaka några gånger innan den rätar upp sig.

.. bara för att mötas av ett i det närmaste heldött köpcentrum. Hade det varit Texas skulle de rullande buskarna lurat någonstans bakom reklamskyltarna vid Coop och några vilsna sandkorn skulle forma en liten luftvirvel av pur tristess. Nån stackare med bilhuven uppe och febrilt viftande armar försöker få startkablarna att sitta rätt och inte ens OnOff-skyltarna är tända.

Jag vet inte ens om Team Sportia var öppet idag. Så jag handlar på Coop och åker hem igen, bara för att fastna framför Radioteaterns uppsättning av (*pong*) Mörkrets Hjärta, av Joseph Conrad.

Så, här sitter jag nu och lyssnar på radion och önskar att jag hade varit på fyrtioårskalas på Arctura istället.

To whom it may concern

Tack för en trevlig julafton. Den blev förvisso längre än vad jag hade planerat, men det var bara roligt.

John Twelve Hawks tredje bok i september

Satt och slösurfade runt efter något att läsa/lyssna på och kom då in på att söka efter John Twelve Hawks och se ifall han hade släppt något nytt och spännande. Glädjande nog är det åtminstone en bok på gång i The Fourth Realm-trilogin (troligtvis den sista delen i serien om inte J12H är som Douglas Adams), som kommer att heta The Golden City.

Något att se fram emot när mörkret börjar lägga sig lagom till hösten 2009.

I skrivande stund är det officiellt julafton. God Jul!

Jag ska jävlar i mig rösta pirat 2009

När jag var liten bodde jag ett hus bort från en biodlare, vi kan kalla honom Allan i Dalen. Mellan vårt hus och Allans bodde de bästa grannar jag någonsin haft. Jag minns fortfarande hur jag och Ivan den förskräcklige brottades i deras bruna soffa, jag fem år ung och han 110 kilo tung. Att jag vann varje gång tyckte jag var helt rimligt vid den tiden. De bodde i ett varmgult hus och frun i huset, Britt-Marie, var bi-allergiker. Väldigt mycket bi-allergiker.

Allan i Dalen var lite underlig. När vi lekte ute på vägen som fem-sex-åringar, mitt i vintern, med pulkor och allt som hör vintern till, kunde vi höra när Allan kom körande. Såg han att någonting var placerat mitt i vägen, som en pulka eller en spark eller annat, började han gasa på som en galning och vi fick skynda oss att kasta oss och vad det än var, ur vägen och antingen in i närmsta buskage eller ner i diket. Min kära mor har berättat för mig att jag som treåring upplyste Allan i Dalen om att "du kör som en dåre du!". Från barn och fyllos får man höra sanningen, sägs det.

Jag skulle kunna fylla en hel bok med konstigheter som mannen tagit sig till genom åren, men det får bli en annan gång, nu skriver jag ju om röstning. Så vi spolar fram till det viktigaste.

Ivan och Britt hade minst sju äppleträd på tomten och varje sommar hörde jag samma klagovisa. Bikuporna stod placerade så långt ifrån Allans hus som möjligt, vilket innebar att de stod så nära Ivan och Britts hus som möjligt. Allan i Dalen, som inte var som alla andra bi-odlare, brukade några gånger om året ikläda sig sin helkroppsdräkt och biodlar-hatt och smyga ner till sina bikupor med en lång pinne. Väl där valde han ut en av bikuporna och stack försiktigt in pinnen. När den var ända längst inne, rörde han om för allt vad han var värd i några sekunder, och sprang sedan för livet mot ytterdörren. Det var nog gott och väl 40 meter, så att se gubben på den löpningen borde ha varit en rolig syn.

Bina blev såklart jävligt sura och svärmade runt i flera dagar för att bygga upp sin kupa igen, speciellt i det gäng äppleträd som Ivan och Britt hade på sin tomt. Det innebar att Britt fick stanna inne i flera dagar och inte kunde gå utanför dörren.

Men det blev satans mycket honung, så Allan var helt förnöjd.

För att återknyta till rubriken, så är det ju EU-val 2009, som kommer att hållas mellan den 4-7 juni. I dagsläget har vi 19 parlamentsledamöter av 785. Det är ungefär 2,4 % av det totala antalet. Vi däremot bara 1,8% av den totala folkmängden som Europarl företräder.

Dagens politik känns i allmänhet ganska ideologiskt befriad. Vissa partier säger sig stå upp för värden de sedan inte står upp för när det väl kommer till kritan. Istället är det pragmatism, makt och fördelningspolitik som gäller. Ska vi i parti A lägga 0,1 procent mer eller mindre än parti B på sjukvården? Ska vi höja marginalskatten, eller inte?

Politiken har blivit ett yrke, inte ett kall som man känner sig manad att ta upp för att man tror på något, utan för att det innebär en karriär med bra betalt.

Jag har ingen som helst förhoppning om att 19 parlamentsledamöter av 785 ska göra någon skillnad. Speciellt inte när man smyger igenom upphovsrättslagar i EUs ministerråd för jordbruks och fiskefrågor (!) utan någon som helst debatt. Det demokratiska underskottet i EU är helt enkelt skrattretande.

Men, säger alla bleka yrkespolitiska mittfåra-fjantar, därför är det viktigt att vi försöker påverka inifrån och jobba aktivt med att öka inflytandet. Jag säger riv skiten och bygg nytt.

Jag har som sagt inga illusioner om att mitt val av EU-parlamentariker kommer att förändra ett jävla skit med EU. Det kommer fortfarande att vara betongbyråkratiskt, sakna insyn och ha ett demokratiskt underskott, ge högaktningsfullt fan i alla miljöåtgärder till förmån för storkapitalet och tillväxten och pissa på de medborgerliga rättigheterna.

Därför kommer jag att ge min röst till Piratpartiet i Europaparlamentsvalet 2009.

Säg vad du vill om att stödet för Piratpartiet liknar Ny Demokrati-vågen, att enfrågepartier är svåra att sätta på den politiska kartan och att man röstar på grisen i säcken.

Det är dags att sticka in en pinne i getingboet och röra om lite.

Annat läsvärt: Thomas Tvivlaren, Opassande, Christian Engström, Enligt min humla

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, eu, europaparlamentet, eu-valet 2009, piratpartiet, politik, val, övervakning

Att förlora en del av sin barndom

Just nu går tankarna till en vän som förlorat en del av sin självklara tillvaro. Det måste kännas konstigt att sånt som alltid har funnits där inte längre är kvar. Det är inte som att någon dör och försvinner, utan mer en underlig tomhet över att det som en gång var aldrig kommer tillbaka.

Även fast alla människor är på samma ställe som de alltid varit. Som att en glasvägg skiljer åt de delar som aldrig kommer åter.

Och jag har alldeles för mycket koffein i kroppen för att kunna varva ner och koppla av. Trots att klockan börjar närma sig tre är jag inte tillnärmelsevis så trött som jag var bara för några dagar sedan, redan klockan tio på kvällen.

Årets julklapp: Ge dig själv en ny webbläsare

Kör du Internet Explorer 6 eller 7? Eller har du kanske varit djärv nog att installera en betaversion av Internet Explorer 8? Oavsett vilken version du har, så har Internet Explorer helt värdelöst stöd för webbstandarder.

År efter år får webbutvecklare sitta och jobba övertid, fippla lite här, tweaka lite där, för att en sida som fungerar utmärkt i ungefär alla andra webbläsare och som överensstämmer till hundra procent med de standarder som standardorganet World Wide Web Consortium (W3C) satt upp inte ser riktigt klok ut i Internet Explorer 6, 7 eller 8. Nu får det vara nog!

Ta exempelvis den orangegula menyn du ser i överkant på bloggen. Den fungerar alldeles utmärkt i Firefox, Safari, Opera, Google Chrome, Konqueror, Epiphany och en mängd andra webbläsare. Hur är det med Internet Explorer? Nej, oavsett version så blir den antingen helt oanvändbar, eller jätteful och oanvändbar.

Internet Explorer 6 är sju år gammal. Den är så uråldrig med datormått mätt att den skulle behöva kryckor och droppställning. Att webbutvecklarna behöver anpassa sig till IE6, färdig för ättestupan, håller innovationen på webben tillbaka med flera år. Ändå är det över 20 procent som använder den fortfarande. Andra säger till och med nästan 30 procent. *brrr*

Internet Explorer 7 är inte så mycket bättre den. Den har flikar, men stödet för standarder är nästan lika illa. Den klarar inte ens det gamla standard-testet Acid2 (klicka för att testa) även fast detta lanserades långt innan IE7 släpptes på marknaden.

Microsoft själva säger att de försöker att följa de standarder som finns. Den nyaste versionen av Internet Explorer 8, som går under namnet Release Candidate 1, det vill säga den version som är funktionskomplett och bara väntar på buggrättningar innan den slutliga versionen släpps, klarar standard-testet Acid3 (klicka och testa din browser) så uselt att jag mår fysiskt illa när jag tänker på att utveckla webbapplikationer för den.

En poängsumma som lyder 12 av 100 möjliga talar sitt tydliga språk. Men vänta, det är mer. Internet Explorer 8 är inte två, inte tre, utan flera gånger långsammare än sina närmsta medtävlare. Läs hela testet här.

Enda anledningen till att köra Internet Explorer är om du av någon anledning måste använda Outlook WebAccess (OWA), Sharepoint eller köra vissa typer av e-legitimation.

Jag bryr mig egentligen inte om huruvida du kör Firefox, Safari, Google Chrome, Opera eller något annat, så länge du inte kör Internet Explorer! Det är svårt att bli kvitt Internet Explorer, men jag har inget emot om du har den kvar. Använd den när du måste och lär dig en annan webbläsare för dina dagliga behov. Snälla?

Ge dig själv en fri julklapp:

Byt Browser!

Ladda ner någon av webbläsarna här:

Firefox
Opera
Google Chrome
Safari

Gör oss som jobbar med webben en tjänst. Installera en webbläsare som någorlunda känner igen de standarder som finns. Och installera den åt dina vänner, din familj och din släkt också.

Har du fler/andra skäl till att använda Internet Explorer? Vänligen motivera i en kommentar.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om browser, chrome, datorer, firefox, google, internet, linux, mac, safari, standards, w3c, webbläsare, windows

Hårdvaruporr

När jag var en osnuten valp läste jag Arthur C. Clarkes (vila i frid) Sånger från vår fjärran jord. Den handlar om koloniseringen av andra världar i universum, sedan man förstått att solen höll på att slockna, om jag minns rätt.

Det jag kommer ihåg, som den teknikmasturberande nörd jag var och är, var att databanken på skeppet som figurerar i boken är på sjutton terabyte. Jag kommer ihåg hur ofattbart mycket det verkade vara (jag hade till och med koll på hur många megabyte detta var och läste de flesta datortidningar vid den tiden), och hur coolt det skulle vara att ha en sån otrolig mängd lagringsutrymme.

Det är alltid roligt att läsa framtidsskildringar, för de slår med 99 procents sannolikhet alldeles, men inte riktigt, totalt helt fel. Men jag kommer ihåg när jag läste boken att det här var en av de förutseelser som jag tyckte verkade helt rimlig på den tiden. Bajsa på HAL 9000 från År 2001, Mother i Alien, all plastig Virtual Reality i Gräsklipparmannen och all annan fjantig dynga. Sjutton terabyte var så otroligt löjligt många A4 med text att det kändes helt absurt. Och därför rimligt. Min hårddisk på den tiden var 104 megabyte stor och datorn den satt i kostade runt 20 000.

Jag har precis varit och köpt en sjuttondel av lagringsutrymmet som i boken räckte för jordens samlade vetande. Idag räcker det inte ens till ett normalstort svenskt företags behov.

Jag har kommit fram till att hårddiskar verkligen är binära. Antingen är de nya, eller så är de fulla. Men att läsa "1000,2 GByte media" och 930 Gbyte ledigt är ganska trevligt. Jag misstänker att det inte kommer att förbli så speciellt länge.

I övrigt har jag hejdlös träningsvärk efter att ha åkt slalom (slalom, baby!) med sonen. Att ploga ner för en hel backe med honom framför sig väckte slumrande (om inte obefintliga) muskler till liv.

Så nu sitter jag, däst efter hämtpizzan, och försöker få till sista bitarna i ett filmmanus. Det blir ingen Driving Miss Daisy precis, men det kommer att fylla sitt syfte.

Välj dina idoler med omsorg

Jag är helt för att man ska få använda sin fria vilja och sitt goda omdöme. Åtminstone tills man bevisat att man inte har något (gott omdöme alltså). Deborah och Heath Campbell är definitivt av det slaget.

Alltså, vilket liv vill man döma sitt barn till när man döper honom till Adolf Hitler Campbell?

Den enda skola han kommer att trivas på måste vara typ White Supremacists Private School i Redneckville, North Carolina.

Som tur är har Associated Press frågat en psykolog om hur det kommer att bli:

– Det är vansinne att döpa ett barn till Adolf Hitler, säger psykologen Robert Gordon till AP. De här barnen kommer att få en svår uppväxt. Bara en galning skulle göra något sådant mot sina barn.

Thank you André, I'll have the piccata.

Luciaskidåkning

Det är något visst med att kliva upp innan solen går upp, hålla på att baxna när jag ser att termometern står på -20 grader, äta frukost, sätta sig i bilen och åka mot fjälltrakterna för lite skidåkning. Obeskrivligt vackert var det när Storsjön låg höljd i dimma och vi åkte ovanför den och njöt av utsikten, samtidigt som solen blygt tittade fram bakom Ovikenfjällen och färgade den klarblå himlen rosaröd och fjälltopparna guldgula. Snön gnistrade och jag önskar att jag hade haft med mig kameran för att kunna föreviga den här otroligt krispiga dagen.

Som dessutom bjöd på bra skidåkning.

Nu sitter jag rödmosig i ansiktet och ska precis kliva bort till bastun och ta en öl och ha det gôtt.

Imorgon är livet över. ;)

Hål i huvudet

Hela bilvägen in till stan tänkte jag på att jag skulle köpa tvättmedel så att jag kunde tvätta ikväll. Sen var det som bortblåst. Inte ens när A sa att hon hade haft tvättdag igår ringde det en klocka. Det var två saker jag skulle komma ihåg: Mat och tvättmedel. "Mat" är i och för sig något av ett samlingsbegrepp för ganska många saker, men ändå...

Jag har helt enkelt alldeles för många roliga projekt i huvudet som jag går och funderar på. Tänk om jag någon gång kunde leva i nuet, vad skönt det skulle vara.

BankID fungerar (igen) med SEB/Telia i Linux

Under ett halvårs tid har man inte kunnat köra BankID (e-legitimation) på Linux, på grund av att lösningen som upphandlats av Verket för förvaltningsutveckling, Verva, inte har satt in Linux-stöd som ett "skall"-krav i upphandlingen, utan som "bör"-krav. Detta har gjort att Finansiell ID-teknik som är företaget bakom BankID, har prioriterat ner Linux-plattformen och inriktat sig på Windows och Mac OS X.

Men nu verkar det som att BankID går att installera, åtminstone om man har SEB som bank. (Instruktioner i länken)

Glädjande nyheter!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bankid, datorer, linux, ubuntu, verva

Firefox 3.1 Beta 2 ute nu!

Igår släpptes den andra beta-versionen av Firefox 3.1 och den är helt sjukt snabb. Betan finns för Windows, Mac och Linux och kan hämtas här.

Den har fortfarande några buggar i sig, bland annat (från sajten):

• When returning from Private Browsing Mode, some sites served over SSL will not load properly (see bug 463256)
• The tab switching UI introduced in Firefox 3.1 Beta 2 has been removed and will be included in a future release
• Some users may see the Master Password dialog even when they are not being asked for a password (see bug 451267)
• Poorly written JavaScript that results in infinite or long-running loops may cause the browser to hang (see bug 453157)

Webbläsaren finns dock i helt svensk version. Det verkar dock vara ett otroligt högt tryck på servrarna som serverar filerna.

Nya funktioner i 3.1 är bland andra:

• Private Browsing - surfa runt på sajter utan att lämna kvar spår i webbläsarens cache. Besöksräknare kommer du såklart inte undan.
• Snabbare exekvering av JavaScript
• Kan spela video direkt i webbläsaren utan några tilläggsprogram som Windows Media Player eller VLC
• Bättre stöd för webbstandarder (89/100)
  

Samtidigt släpper Opera en alpha-version som får 100 av 100 på Acid3-testet, ett test för att se hur webbläsare följer webbstandarder. Det ska bli intressant att se framtiden för webbläsarna.

Läs även andra bloggares åsikter om 3.1, beta, firefox, internet, opera, webbläsare

Skulle internet kunnat stoppa Hitler?

Jean-Marie Gustave Le Clezio sa i söndags att informationsteknologi skulle kunna ha stoppat Adolf Hitler. Han menar att Hitlers plan kanske stoppats innan den nått full kraft.

Hitler skrev i Mein Kampf (jag hittade ingen bra svensk översättning):

The size of the lie is a definite factor in causing it to be believed, for the vast masses of a nation are in the depths of their hearts more easily deceived than they are consciously and intentionally bad. The primitive simplicity of their minds renders them a more easy prey to a big lie than a small one, for they themselves often tell little lies, but would be ashamed to tell big lies.

Han skriver också:

uppmärksamheten hos den stora massan är mycket begränsad och förståndet klent, men i stället är glömskan så mycket större [...] Varje verkningsfull propaganda måste därför begränsa sig till ett fåtal punkter och i form av slagord köra med dessa så länge att även den siste förmår uppfatta dem.

Stoppade informationsteknologin det senaste Irak-kriget? Stoppade informationsteknologin kriget i Afghanistan? Stoppade informationsteknologin något över huvudtaget i Burma? Stoppar det regeringar från att driva igenom lagförslag som kommer att sända oss tillbaka till livegenhet och självcensur?

Så länge politiker, juntor och företag har informationsövertaget så spelar inte teknologin någon större roll. När de inte lyssnar på folket utan kör sitt eget race för döva öron med skygglapparna på, då kvittar det vilka medel som finns till buds. De flesta av våra medmänniskor är såpass passiviserade av den livsstil vi lever att de inte skulle kunna tänka sig att faktiskt göra någonting för att kräva sin rätt, eller strida för sin åsikt.

FRA-lagen var ett exempel. IPRED riskerar att bli ett annat.



Via Opassande får jag mig till livs att Tidningsutgivarna ska hålla en FRA-hearing som sänds live över nätet idag. Hör bland andra Thomas Bodström och Håkan Jevrell. Informationen om hur och var är dock minst sagt knapphändig.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, hitler, internet, ipred, jean-marie gustave le clezio, någon annans problem, politik, timbuktu

The baby has hatched

Coolt. Min käre vän N och hans flickvän J har fått en dotter ikväll.

Det är stort.

Det är dags att sätta stopp för IPRED

Hur länge ska vi stillatigande sitta och bara ta emot? Hur mycket gör bloggar skillnad, egentligen? Vi har protesterat mot FRA-lagen utan resultat, vi håller på och protesterar mot IPRED och det ser också det så gott som helt verkningslöst ut. Piratpartiet i all ära, men det känns som att kampen måste föras på andra ställen än på nätet.

Jag funderar på en favorit i repris, inte för att det förändrar något, utan för att visa de som inte läser bloggar att vi finns, överallt.



Gör det du också.

Andra som skriver: Enligt min humla, Opassande, opponent, Oscar Swartz med flera.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om betongarslen, betongskallar, idioti, ipred, piratpartiet, politik, övervakning

Nattsudd

Det är svårt att sammanfatta den här dagen i ord, så jag ska inte försöka. Jag ska bara säga att Spank the Monkey är ett väldigt roligt spel, att skidåkning är hur roligt som helst och att sauna is the shit.

Nu ska jag göra trevligare saker än att sitta vid datorn, och tacka högre makter för att det inte är jag som kör upp till Bydalen imorgon (eller ja, idag) klockan åtta.

Ingen sömn med ofärdiga projekt

Det här är inte riktigt bra. Jag ska alltså hålla kurs imorgon (idag) och jag har inte klart utbildningsmaterialet, för att tja... det är så fruktansvärt tråkigt att göra det?

Jag vet inte riktigt. Det är ett komplext projekt och jag fixar inte sådana längre om jag inte bryter ner dem i småbitar och tar en och en. Förut kunde jag ha överblick på stora projekt, jag hade allt i huvudet och var väldigt duktig på det jag gjorde. Detta var fram till 2003-2004.

Nu går det inte längre och det är tydligen en svår omställning för mig. Det är nästan pinsamt att det tar mer än fyra år att anpassa mig till de nya förutsättningarna. Och nej, det har inget med ålder att göra. (tyst!)

Men det är lika bra att sätta igång direkt. Projektarbete!

Humor

bild från grön ungdom

Jag är förmodligen sist med att få syn på den här, men den var ganska rolig.

Om någon undrar så är det här till synes meningslösa bloggandet bara ett sätt för mig att slippa göra färdigt mitt kursmateriel inför imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om ipred, ipren

Jag är kär...

Ibland stöter man på en tjej som är sådär alldeles underbar. Söt, petit och har ögon som talar direkt till själen. Det är inte ofta som jag faller så pladask som jag gjorde alldeles nyss.



Enda problemet är att hon är datormodellerad. IDG skriver.

Susnet.se suger fett, nu byter jag

Det här har pågått länge nog nu. Susnet.se/tjanster har en gratistjänst som jag använde(r) för att logga besökare till bloggen. Förut har jag trott att det bara är webbgränssnittet som är avgrundsdåligt och slött, men nu verkar det inte registrera vissa användare som besöker bloggen och vad är då vitsen? Att visa varannan eller var tredje är liksom inte bra nog.

Visst, det är alldeles gratis och jag har inte betalat en spänn för att använda det, så jag har egentligen inget fog för att klaga, men när det inte ens går att komma i kontakt med sajt-ägarinnan via webbplatsen så ger jag upp och skriver.. (tamtam-taaaa!) en ARG BLOGG om det istället.

Susnet.se har fått tillräckligt med Google AdSense-intäkter från mig.

Läs även andra bloggares åsikter om besökslogg, bloggar, susnet

Knarklangandet i datorvärlden eskalerar

Så fel det kan bli...

Nej, detta är inte en bloggpost inifrån styrelserummet på de senaste IT-venture-bolagen där kostymklädda risktagare sitter och snortar kokain från linor långa som en skollinjal.

Det här handlar om en koloss på lerfötter som ser sig omsprungen av en ny form av programvara, nämligen öppen källkod.

Microsoft känner flåset från öppen källkods-rörelsen även inom företagssektorn. Egentligen är de omsprungna sedan länge på web-fronten, men har börjat knappa in en aning.

Nu har de släppt Bizspark, en lösning för små företag som är gratis de första tre åren om följande uppfylls:

För att få tillgång till de nya tjänsterna måste vissa kriterier uppfyllas. Erbjudandet gäller bara privatägda företag som utvecklar program eller it-tjänster. Företaget måste dessutom vara yngre än tre år och ha omsättning på mindre än en miljon dollar. I Bizspark ingår Microsofts utvecklingsverktyg Visual Studio Team System och teknisk support genom MSDN Premium-prenumeration. Dessutom får företaget möjlighet att använda en software as a service-tjänst över internet med Microsoft Windows Server, SQL Server, Office Sharepoint Portal Server, System Center och Biztalk Server

Detta är alltså ingenting för stora företag. Eller snarare, när tiden har gått ut förväntar vi oss att ni ska betala vad vi begär för den här lösningen. Lite som knark-handlare som skänker bort de första linorna kokain för att skapa ett beroende.

Utveckling för web 2.0 går ofta till så att man först kommer på en lösning i hemmet/garaget för att sedan kommersialisera den i ett företag. Det är alltså innan företaget skapas som lösningarna också behövs, men då är entreprenören i princip utelämnad till piratkopiering. Med Microsofts goda minne.

Man försöker konkurrera på lika villkor med öppen källkod, men framstår mest som desperata. För att inte tala på vilken skillnad i pris det är över världen. I olika förindustrialiserade (eller u-)länder kostar Office-paketet ungefär 10 US-dollar. Windows XP kostar tre dollar. På de ställen där de inte piratkopieras rakt av då förstås.

Men piratkopiering innebär att människor använder systemet gratis, vilket gör att de blir bekanta med systemet och föredrar det framför andra som de måste lära om. Detta vinner Microsoft på eftersom man präglar människor till deras lösningar.

Om du tycker att det är krångligt att använda exempelvis Linux och ger upp efter en månad, fundera på i hur många år du suttit och använt Windows. De flesta vuxna människor idag har minst tio års erfarenhet av att använda ett Windows-system och känner väl till hur det fungerar.

Microsoft har väl integrerade lösningar och har också de flesta hårdvarutillverkarna på sin sida, vilket gör att det mesta i hårdvaruväg fungerar med medföljande drivrutiner. Med förinstallerade datorer fulla med Windows Vista behövs det sällan någon handpåläggning för att få datorerna att fungera.

Att Windows dessutom är inbakat i priset gör det bara lättare att svälja. Och vanans makt är svår att bryta. Se bara på netbook-marknaden, där vissa människor hellre vill ha Windows XP, ett utdöende operativsystem, och Microsoft Office, istället för att använda Linux och OpenOffice.

The first fix is free, then your ass belongs to me.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bizspark, datorer, fri programvara, gratis, linux, microsoft, windows, öppen källkod

Idag har varit en bra dag

Äntligen är vi klara med vår seminarieuppgift, även fast jag svävade ut från ämnet väldigt mycket. Istället för att diskutera invandrarungdomars möjligheter att nå ut med musik, rörelsehindrades rätt till självbestämmande eller fritidens historia, gjorde jag som jag brukade och, ja just det, babblade på om internets betydelse och varande i dagens samhälle.

Men bara gillande nickar från läraren får ses som en bra utflumning deluxe trots allt.

Efter lunch hade vi föreläsning av en mycket intressant herre som i stora drag pläderade för att vi ska tillbaka till naturen. Döm om min förvåning när en tjej som gick Afrikalinjens distanskurs förra året sitter i publiken. "Så vi fann varandra igen" var det första hon sa. Och jag kunde inte annat än hålla med.

Två timmars fika senare så skildes vi åt med löften om att göra om det snart igen. "Snart" kan bli imorgon, efter de föreläsningarna som vi har då, eftersom hon tänkte dyka upp imorgon också.

Vi käftade hela förra året och fann varandra direkt. Synkade som ett par schweiziska atomur. Mycket trevligt var det.

Jag blir så trött...

.. eller inte. Uppenbarligen var det väldigt dumt att inte tvinga sig själv att vara vaken i förmiddags när jag skulle läsa den tråkiga kursboken. Hädanefter ska jag sitta på en spikmatta och förkovra mig, så det inte blir för bekvämt att bara somna ifrån.

Men tror ni att samma sak händer nu, att jag somnar när jag läser? Icke då, pigg som en räv och listig som en lärka.

Utan IPRED slutar vi göra film

Så lyder budskapet från ett gäng samlade regissörer, saxat från en artikel i SvD.

Min kommentar blir: Okej då.

Artikeln fortsätter med att

efter bara tio dagar låg den svenska succéfilmen "Låt den rätte komma in" ute på fildelarsajter på internet.
[..]
I nuläget går det inte att säga hur mycket pengar produktionsbolaget har förlorat på den olagliga fildelningen.

Mitt svar är: allt mellan ingenting och en hel del. Artikeln utgår ganska tydligt ifrån att alla de som laddat ner filmen är potentiella biobesökare som förutom obligatoriska 50 spänn i popcorn och 80-90 spänn är beredda att stå ut med ett gäng fnissande och skrikande tonårsbrudar, några viskande töntar som sitter och spekulerar i kommande handling och någon människa med alldeles för stort hår som tvunget ska sitta alldeles framför.

Precis som skivbolagen räknar man varje nedladdning som en utebliven inkomst, vilket inte alls behöver vara fallet. De som laddar ner kan mycket väl vara sådana som aldrig skulle gå på bioversionen av filmen över huvud taget, för att det är för dyrt, för att det inte är en film de vill lägga några pengar på och egentligen lika gärna kan tänka sig att vänta tills den visas på SVT eller hos någon polare på Canal+, eller för att de aldrig skulle sett den om den inte funnits tillgänglig. Ge också tillbaka min del av de 7 miljoner som filmen fått i skattestöd.


Now gimme that t-shirt

Detta är förmodligen inga nya tankar och jag är medveten om att jag inte är ensam om att ha tänkt dem, men hur kan det vara så svårt för proffskreatörer att få in detta innanför skallbenet?

Läs även andra bloggares åsikter om film, ipred, privatpolislagen

Ja, nej, ja från Asus om Linux

Igår meddelade Asus att man inte skulle leverera några fler ultraportabla modeller med Linux i Sverige och Norden. Idag meddelar de att marknadskoordinatorn nog var "lite otydlig" med beskedet och att det visst kommer Asus-datorer med Linux efter nyår.

Det kan ha att göra med att den första artikeln på IDG.se fick mer än 230 läsarkommentarer varav de flesta ställde sig kritiska till beslutet, eller så har marknadskoordinator Anders Haby lite dålig koll på Asus internationellt. Från artikeln:

Har ni ändrat er på grund av all uppmärksamhet som riktats mot beslutet?
– Det är klart att folk har blivit upprörda, och det har vi full förståelse för. Det var Linuxanvändarna, early adopters, som gav försäljningen en skjuts och det blev mycket pr i början.

Hur som helst, efter nyår kommer det komma två nya modeller av Asus ultraportabla/mini-laptops/whatever till Sverige, S101-LX och 901-LX.

Mycket glädjande, på det hela taget. Julius kommenterar på sitt eget lilla vis.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, eee pc, fri programvara, it, linux, netbook, öppen källkod

Long time no see

Precis nu när jag hade tänkt gå och lägga mig plingar det till i mailboxen. En tjej som jag träffade i Eritrea 2003-04 hade gått igenom sin mailbox och hittat min mailadress igen och beslutat sig för att skicka iväg ett brev.

Tänk hur dåligt det hade funkat om det skulle varit vanlig snigelpost.

Jag hade glömt bort hennes mailadress för länge sedan, men nu ska jag be henne skicka lite bilder från när vi var runt i Eritrea och reste. Mina bilder försvann i en hårddiskkrasch innan jag hann göra någon backup, så det är ganska sparsamt med minnen i bildform därifrån.

Jösses vad jag älskar internet. På ett väldigt platoniskt plan.

Det drar ihop sig

Snart är det bara en vecka kvar innan jag måste ha klart utbildningsmaterialet för den kurs jag ska hålla för ett gäng utbildare på Medborgarskolan. Jag har knappt börjat skriva på det än och jag känner hur stressen kommer krypande. Samtidigt måste jag lägga ner en hel del tid på det andra projektet för Folkbildningsrådet, på samma gång som jag måste förbereda seminarieuppgiften på fredag, plus att det är temahelg den här helgen med massa föreläsningar som jag måste gå på.

Så nu åker GTD-wikin fram igen och det är dags att strukturera upp kvällarna och dagarna så att det inte barkar helt åt helsike. För övrigt måste jag träna och röra på mig så att jag inte atrofierar alldeles.

Jag skulle aldrig ha låtit mig övertalas till att åka skidor hela söndagen, helt enkelt. Dels försvann det värdefulla timmar som skulle kunna använts till arbete, dels har jag sån jäkla träningsvärk idag att jag knappt kan sitta rakt.

Men det är synd att klaga, det mesta går trots allt min väg nu för tiden och det är riktigt roligt att leva. På ett sätt är det jäkligt skönt att ha mycket att göra, när det trots allt går att strukturera upp tillvaron såpass att det bara är att bocka av gjorda sysslor.

Det är väldigt kul att vara jag just nu. :)

Mental note to self

Snö som faller mjukt i dalgången känns hårdare när man kör på den i fyrtio kilometer i timmen. Kom ihåg skidglasögon nästa gång.

Öppen Källkod som politisk modell

Jag har länge funderat på att omsätta tanken bakom Öppen källkod i politisk drivkraft, lite som Barack Obama har gjort i sin presidentvalskampanj på senare tid, fast på riktigt.

Min tanke var att starta ett parti som hade alla sina omröstningar via internet, som förenade alla människor oavsett ålder och bostadsort och hade ett partiprogram som uppdaterades ofta, utifrån vad medlemmarna vill åstadkomma.

Tanken var att alla skulle vara delaktiga och kunna driva sina egna intressen. Var man intresserad av utrikespolitiska frågor så skulle man få grotta ner sig i dessa, inte behöva ta omvägen om kommunalpolitiska myntvändar-kommittéer där all ideologisk drivkraft förlorats.

Grundidén kunde stavas Empowerment och uttydas att möjliggöra.

Jag har sneglat mycket på Linuxvärlden och dess sätt att lösa saker och ting. Alldeles nyss läste jag bloggen Att dricka liberalt som lyfte fram fördelarna med att jobba enligt öppen källkods-modell, och jag kan bara rekommendera en läsning.

Det enda någorlunda progressiva partiet inom politiken på just detta område är i mitt tycke Piratpartiet. De är tillräckligt små och obyråkratiserade fortfarande för att kunna vara flexibla och ge mandat till de som är intresserade. De använder forum och bloggar för att diskutera sakfrågor. Vem som helst kan få en röst genom detta sätt, bara de kan formulera sig i skrift. Detta är bara min uppfattning från ett utifrånperspektiv, så jag är osäker på hur det egentligen fungerar och står till. Men jag ser att Piratpartiet är den enda politiska rörelse som har ett aktivt medborgardeltagande, från sådana som verkligen brinner för idéerna och inte fastnat i pappersvändande och ändlösa möten, där pragmatism och kompromissvilja är större än något annat värde.

Jag hoppas bara att något så småningom kan ha förmågan att vitalisera betongarslena i Riksdagens korridorer så att de också kan komma att upptäcka den rätta betydelsen av demokrati. Kanske något att fundera på nu när Riksdagen sagt ja till Lissabonfördraget, vars konsekvenser HAX kärnfullt presenterar.

Kanske en rejält svidande valförlust skulle kunna göra det? Att känna gatstenens kantiga kyla i röven när man sitter nyss utsparkad vid Riksdagsbron kan möjligtvis få en och annan att fundera.

De där uppe och vi här nere.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om fri programvara, ideologi, linux, piratpartiet, politik, öppen källkod

Näradödenupplevelse

Det är något visst med att betala alldeles för mycket pengar för att sitta inklämd som en sardin i ett alltför trångt säte för att förflytta sig från punkt A till punkt B och samtidigt tvingas äta plastigt kallskuret på några tusen meters höjd.

Jag borde ha börjat ana oråd när det snöade redan på Arlanda. När piloten efter en knapp timme sa "ja, som ni märkte så fick vi avbryta inflygningen eftersom landningsbanan var alldeles igensnöad. Vi får därför cirkla runt här en stund tills de har plogat färdigt banan, vi påbörjar nästa inflygning inom kort" var misstaget ett faktum. Jag hade valt fel transportsätt.

Jag började genast tänka på Die Hard 2, där plan efter annat kraschar i snöstormen, efter att ett gäng terrorister satt flygkontrollen ur spel. Typiskt dålig tanke.

Vid nästa inflygningsförsök, femton minuter senare, lyckades piloten sätta ner planet. Problemet var bara att det var lite väl halt för att blåsa på i några hundra kilometer i timmen, så på med full patte på motorerna och let's all brake together.

Planet gör då en sidledesförflyttning på mellan tio till femton meter åt vänster samtidigt som belysningen på landningsbanan närmar sig kraftigt från samma håll. Vi höll med andra ord på att glida utanför banan.

Efter några kritiska sekunder reder det dock upp sig, varvid andrepiloten syrligt kommenterar det i radion: "Ja, nu har vi i alla fall landat... så jag ber er behålla säkerhetsbältet på tills vi når terminalen".

De som var sugna på att ta av sig säkerhetsbältet kan räcka upp en hand.

Nästa gång tar jag tåget.

Use our confusion, part 1 - konsten att stjäla ett varumärke

Nej, detta är inte ett nytt album av Guns n'Roses, utan en helt ny marknadsföringskampanj som Microsoft har dragit igång för Windows.



Är det någon mer än jag som tror att de har en baktanke med det här? Hur många andra djur skulle de kunna ha valt för att symbolisera en värld utan väggar?

Sedan tidigt nittiotal har pingvinen varit en symbol för Linux och FOSS (Free, Open Source Software), sedan Linus Torvalds själv valde maskoten Tux. Ordvitsen "In a world without walls, who needs Windows and Gates?" har cirkulerat på nätet hur länge som helst.



Se också filmen, förvisso en privatpersons anpassning av en BBC-trailer, men ändå:



Snacka om att kapa ett varumärke.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, it, linux, microsoft, pingviner, reklam, tux, windows, öppen källkod

Packning

Dags att packa för en dagstrip till Stockholm under morgondagen. Ska bli trevligt att komma ifrån gruppboendet ett tag och se insidan av Arlanda, Stockholms Central samt en och annan taxibil. Det är så det är, resandet i affärer. ;)

Inte ens en öl på Söder i goda vänners lag blir det tid för eftersom jag reser hem samma dag som jag kommer. Hade lätt kunnat tänka mig att åka tåg i eftermiddag, bo på hotell inatt och åka tåg hem igen. Förmodligen hade det blivit billigare också.

Men många och mycket spännande saker är på gång och det är jättekul att jag får vara med om dem. Inte utan att jag känner mig lite utvald med tanke på att jag är en på trettiotusen. Får se vad det mynnar ut i innan året är slut.

Budgeten är liten så jag hoppas inte på hejdlösa storverk, men rätt utnyttjat så kan det bli hur bra som helst.

I övrigt har vi haft så jäkla kul idag, har repat, arrat och bara svängt som fan. Musik är som sagt riktigt roligt.

SvD: Linux har lämnat nördstadiet

Genombrottet för sub-notebooks, netbooks, minidatorer (hatar den där), ultraportabla - kärt barn har många namn - av typen Asus Eee PC och andra har gjort Linux rumsrent. Varje år sedan 1997 har utropats som The year of Linux on the desktop, alltså det år då Linux ska slå igenom som ett skrivbordsoperativsystem. Det är ett lika roligt skämt varje gång.

Varje år har man kommit närmare målet och jag tror att det är så gott som uppfyllt. Det kunde ha haft större marknadsandelar, absolut, men Linux börjar bli ett begrepp även bland icke-nördar och inte minst de satsningar som jag själv är inblandad i visar på det. Mer information om det senare.

Jag fick en länk skickad till mig om en artikel i Svenska Dagbladets nättidning. Den börjar bra:

I dag beter sig [Linux] som vilket modernt operativsystem som helst. Från själva installationen till det dagliga användandet är det inte längre någon större skillnad på att använda Ubuntu eller någon annan Linuxvariant och exempelvis Windows Vista.

Artikeln är skriven av en initierad reporter som vet vad han talar om. Det här är förmodligen den mest positiva artikel jag läst om Linux i svensk dagspress. (First they fight you, then they ridicule you, then you win hoppar upp i huvudet.) Alla är inte lika imponerade. Eva Wieselgren på GP har förvisso tinat upp en aning sedan förra sågningen, men hennes artikel om Ubuntu är på det hela taget ganska negativ.

En klar skillnad kan dock hittas i hennes artikel om Asus Eee PC, där den hyllas som "årets surfpryl". Av detta kan vi kanske sluta oss till att det är förpackningen, inte själva systemet som är problemet?

Vanliga användare är ovana att installera sina operativsystem. Detta gör familjens/släktens IT-support, oftast någon tonåring med aningens för god relation till sin dator. Att sätta en installations-CD i händerna på faster Ebba som på sin höjd lägger patiens några gånger om dagen låter sig inte göras i en handvändning. Inte ens att installera inuti Windows är ett alternativ för dessa människor.

När Linux kommer i formen av en förinstallerad ultraportabel dator där allt fungerar från att man trycker på On-knappen, då är det däremot en vinnare.

Linux problemområden är drivrutiner för hårdvara. Om man genom att sälja datorer förinstallerade med Linux och därmed baka in stöd för den hårdvara som finns i datorn kan gå runt detta instegsproblem, då tror jag att Linux kan börja komma på allvar. Det civila supportkapitalet är ännu inte riktigt så stort som antalet människor som är "experter" på Windows-floran. Men om/när det blir det, tror jag att Linux kommer att komma stort.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, it, linux, ubuntu, öppen källkod

Gartner: 85 procent av tillfrågade företag använder öppen källkod

Bild från Alexis Moussine-Pouchkin

IDG.se meddelar att analysföretaget Gartner i en undersökning bland 247 företag kommit fram till att 85 procent av dessa använder öppen källkod i sin verksamhet. De resterande 15 procenten planerar att göra det inom en snar framtid.

Det trevliga är att 100% av 247 tillfrågade företag kommer att använda sig av öppen källkod i framtiden, men vad som är lite tröttsamt med artikeln är det negativa som skrivs om "riskerna" med öppen källkod.

Enligt analytikern Laurie Wurster på Gartner "riskerar företagen [framför allt] att begå brott mot upphovsrättslagen". Marcus Rejås bemöter detta på sin blogg. Från artikeln på IDG.se:

Att något är fritt att använda betyder inte att det är gratis, säger Laurie Wurster som är analytiker på Gartner.

Där har hon givetvis rätt. Kostnad för implementation, drift och underhåll kommer alltid att finnas där, även om programvaran som används är fri och gratis.

Hon tycker att företagen måste ha en policy som säkrar användandet av öppen källkod. En policy som tydligt bestämmer vilka applikationer som ska bygga på öppen källkod och en policy som identifierar de risker som finns gällande upphovsrätt och support i samband med öppen källkod

De risker som finns är vid en eventuell kommersialisering av programvara som i grunden bygger på något med vissa öppen källkods-licenser. Eftersom många av licenserna kräver att de som utvecklar med öppen källkod som grund måste skicka med källkoden till sina egna program också blir det omöjligt att distribuera denna mjukvara med stängd källkod. Detta är för att garantera användares och utvecklares frihet att förbättra och anpassa programmen efter sina egna behov.

Vid Software as a Service (SaaS, eller distribuerad mjukvara) är detta inget problem, men vid traditionell spridning av program "i kartong" kan det bli ett problem. Vid intern användning på företag brukar det heller inte vara ett problem.

Trevlig läsning är dock att huvudargumenten för användning av öppen källkod finns med, nämligen lägre totalkostnad (TCO, Total Cost of Ownership), lägre utvecklingskostnad, lättare att starta mjukvarupojekt samt kortare TTM (Time To Market).

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om fri programvara, it, licenser, linux, öppen källkod

Jam session

Jävlar vad det är kul att lira musik. Ikväll har jag och P suttit och spelat gitarr och piano och sjungit. Det var ungefär ett år sedan jag spelade piano senast och inte ens då gick det speciellt bra, eftersom jag inte har övat något att tala på sedan jag gick i åttan.

Men efter någon timme av våra två där i övningsrummet så började det att lossna och jag la några riktigt sköna add7add9-ackord och funkade loss. Till ..

... "du käre lille snickerbo", som vi ska spela på ensemblen imorgon. Ja, jag vet, det är kanske inte den roligaste låten, men jävlar vilket sväng det blev när vi arrade den.

Nu vet jag vad jag ska göra om jag får en stund över på kvällarna. Det är definitivt att sätta mig och lira lite keyboard. Och plugga musikteori.

Det jag installerar på en nyinstallerad dator

Oh so hightech har dragit igång en liten fråga bland diverse IT-bloggar, och Tommy K. Johansson, Bloggliv och TheBlackJacker har svarat än så länge.

Då Ubuntu kommer med ganska många program förinstallerade av de som de andra tagit upp, som OpenOffice.org, Firefox, Gimp med flera så slipper jag installera dem, men det finns annat som måste in i burken. Jag har i och för sig inte ominstallerat min dator sedan jag fick den för ett år sedan (bara uppgraderat Ubuntuversioner) och jag kommer inte att göra det heller om inte hårddisken går sönder, eftersom Linux skrivbordssystem inte har något register (windows Registry, that is) som kloggar igen som ett avlopp fullt i hår.

Men här är min lista på program:

• VLC


• Bittorrentklienten Vuze/Azureus


• Den textbaserade bittorrentklienten rTorrent


• Audacious


• Songbird


• Texteditorn Kate


• Videoredigeringsprogrammet KDEnLive


• Ardour (liknande ProTools)


• Firefoxtilläggen AdBlockPlus, MediaPlayerConnectivity, WebDeveloper och Firebug


• Publishingprogrammet Scribus

Alla är givetvis öppen källkod och fri programvara. Det fyller givetvis inte allas behov att bara köra öppen källkod. Har man suttit i Windows i 10 år och har stor erfarenhet av det är det ganska segt att byta till en början. Likaså om man är van vid Adobes produkter, eller Microsoft Office. Själv har jag bytt för att jag tröttnade på att leta crackade licensnycklar och känna mig olaglig, samt för att programmen ovan fyller mina behov väldigt väl.

Prova du också.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fri programvara, it, linux, ubuntu, öppen källkod

Duktig idiot

Shit vad jag får mycket gjort idag. Det är otroligt skönt när man strukturerar upp sin dag och bara kan sitta och bocka av färdiga åtgärder hela tiden. Jag har fixat iordning en trettio-sidors presentation till mötet på onsdag, skrivit 14 sidor utbildningsmaterial (visserligen med mycket skärmbilder) och klippt iordning en liten film/presentation som jag ska hålla för ett gäng elever på torsdag. Jag som trodde att jag skulle behöva sitta hela kvällarna nu i veckan.

Och ändå är inte dagen slut. Som tur är har jag fem andra projekt som jag kan sätta tänderna i. Resten av dagen är räddad. ;)

Från 17 november kan du köpa "100-dollarsdatorn" XO (One Laptop Per Child) i Sverige

Att XO-laptopen i One Laptop Per Child (OLPC) har varit på gång till försäljning från den 17 november har cirkulerat ett tag på nätet. Nu rapporterar NyTeknik att Amazon även kommer att sälja till Sverige.


Bild från Nyteknik

Modellen som säljs är den som har Linux som operativsystem. Genom köpet får du två datorer, en till dig själv och en som skänks till ett barn någonstans i världen. Give one, get one (G1G1).

Jag har lekt en del med fönsterhanteraren Sugar, som är den som medföljer XO-datorn och den är verkligen cool. Ett helt nytt sätt att tänka på användargränssnitt.


(notera att det inte är Sugars fel att muspekaren är dubbel, det är mitt, men jag orkar inte ändra)

De tre ikonerna högst upp till vänster, varav den längst till vänster ser ut som en nummerskiva till en gammal bakelittelefon, symboliserar Neighbourhood, Group och Home respektive. XO-laptopen är utrustad med trådlöst nätverk som (om man vill) automatiskt känner av datorer närheten. Det är således väldigt enkelt att dela information mellan datorer i exempelvis ett klassrum.

Erbjudandet bör ligga någonstans runt 3000 kronor, men då skänker du som sagt en av datorerna till ett barn någonstans i världen.

Eller så väntar man till XO version 2.0 kommer. Den verkar väldigt intressant.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om amazon, datorer, fri programvara, linux, olpc, sugar, öppen källkod

Ubuntu på SVT

Sånt här tycker jag är lite roligt. Även om Stefan Ingves inte är den snyggaste så är bakgrunden rikigt vacker. Smygreklam deluxe.



Hela inslaget kan avnjutas (nåja) på svt play. (2008-11-13)

Läs även andra bloggares åsikter om linux, smygreklam, tv, ubuntu

Fullmäktigemotion i Göteborg föreslår öppen källkod

Det är vänsterpartisten Jöran Fagerlund som föreslår att Göteborgs stad där det är möjligt går över till programvara med Öppen källkod. Oavsett vad man tycker om vänsterpartiet i övrigt tycker jag att Fagerlund hittar punkter som är både partiöverskridande och lyfter fram viktiga konkurrensfördelar, bland annat något som är viktigt i all förvaltning, nämligen transparensen. Från IDG.se:

Genom att ha öppen källkod och öppna format kan vem som helst granska hur information behandlas i kommunen och ta del av information utan att behöva köpa dyr programvara. Paradoxalt nog leder ökad öppenhet till att säkerhetshål lättare upptäcks vilket förbättrar säkerheten, säger Jöran Fagerlund (v).

Som förslag på kontorsprogramvara föreslår Fagerlund OpenOffice.org, som är en öppen kontorssvit som dessutom har stöd för det ISO-certifierade öppna dokumentformatet Open Document. Fagerlund nämner också att kommunens epost-system, Lotus Notes, är kompatibelt med Linux, vilket borde göra det möjligt att gå över till Linux-klienter i många förvaltningar.

Motionen kan hittas i PDF-format via IDG's webbplats eller direkt från vänsterpartiets webbplats.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, göteborg, it, linux, ODF, open office, öppen källkod

Take the red pill, get the bluescreen

Läs även andra bloggares åsikter om humor, matrix, ubuntu

En riktig mus är skönt

Jag har sedan jag flyttade hit suttit med min synaptic touchpad och försökt styra min dator hjälpligt. Men medan jag letade efter lite tomma CD-skivor att bränna ut Ubuntu på hittade jag min IR-mus.

Skönt att äntligen få ett scroll-hjul och en tredje musknapp att använda, även om jag kör det mesta via tangentbordet. Men just med skrivbordseffekterna, som den effekt som efterliknar Mac OS X exposé, den är guld att ha på en egen knapp.

Nu ska det bli badminton i några timmar. Förhoppningsvis håller sig gubbarna borta den här gången, så jag slipper förnedra mig i onödan.

IT-juristen friserar vilt om kvaliteten på stängd källkod

På IDG.se idag kan man läsa om att IT-juristen Malin Forsman på Advokatfirman Westermark Anjou avråder svenska mjukvaru­leverantörer från att satsa på öppen källkod.

Det krävs en morot för att man ska anstränga sig ordentligt. Om den stora inkomstkällan står och faller med kvaliteten på koden tror jag ^* att man anstränger sig mer, säger hon.

Förutom att Malin Forsman inte har några siffror att backa upp det med, så utgår hon ifrån sin egen uppfattning och troligtvis utifrån firmans bästa. Från deras hemsida kan vi läsa att:

Vidare har vi stor erfarenhet av IT-branschens särskilda behov och frågor, från branschens standardavtal till anpassade licensavtal, specifika avtal rörande utveckling av mjukvara och outsourcing.

Vi har också särskild kompetens inom immaterialrätt och marknadsrätt. Vi ger praktiska råd avseende skydd av verk samt vid dess exploatering, upprättar och granskar avtal för nyttjande och överlåtelse samt biträder klienter i intrångsfrågor samt uppträder som ombud i tvister.

Lite grävande avslöjar också att Forsman varit anställd på Microsoft från 2003-2006 och säkert har sina förutfattade meningar om öppen källkod. Visserligen är hon långt ifrån den första eller sista att utnyttja tidningar för att sprida sina egna uppfattningar, men att inte IDG granskar uttalande hon gör i ljuset av hennes tidigare anställningar och inriktningen på firman börjar lukta lite väl mycket aftonbladetjournalistik.

Precis som Niklas Andersson påpekar, representerar Malin Forsman den säljande parten, inte den köpande. Han påpekar också faktaunderlaget att öppen källkod har färre buggar per 1000 rader kod än stängda motsvarigheter.

Men visst, ska man som litet eller medelstort företag sälja ett kundanpassat system med begränsad användarbas så råder Malin Forsman sina kunder helt rätt. Det är förmodligen lättare att tjäna pengar på programmet om källkoden är stängd. Att förväxla detta med att koden därigenom håller högre kvalitet är dock så fel det kan bli.

Men alla håller inte med.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, it, linux, microsoft, öppen källkod

*) Min fetstil.

Det är den där jävla kallskänkelönen

På något sätt är det dags att få bukt med min sömncykel som verkar ha svårt att infinna sig när alla andra har sin. Jag försöker verkligen på de flesta sätt, men antingen så vaknar jag för tidigt eller så är det som nu, att jag inte kan somna.

Sonen har börjat lära sig engelska, genom att åka hiss med farmor ett oräkneligt antal gånger på ett hotell de bevistade i helgen. "Andra våningen - seckönd flår" säger han och är superstolt, med exakt samma uttal som den inspelade hissrösten. Det är ganska obra, med tanke på att kvinnan som läst in meddelandet inte har alldeles klockren engelska i bagaget.

Men mellan hissåkningarna hann vi åtminstone spela bä-spelet och äta lite äggost.

Ja jävlar.

Även en blind höna kan hitta ett korn, och idag har Anna skrivit ett bra inlägg i sin blogg. ;)

Rätt eller fel, skulle du skänka bort 10 000 till en hemlös?

Rolling stone gathers no moss

Läste precis att var femte svensk man vill ha Linda Rosing. Ha. Ha. Och Ha. Snacka om att ha taskigt urval i undersökningen. Vem har de frågat? Var det en kvantitativ eller en kvalitativ undersökning? Hur var frågorna utformade? Snälla låt mig få se.

And now for something completely different...

Förutom att jag somnar i soffan, med S arm omkring någon kroppsdel, någon annans ben här och någon knölig filt där, när vi tittar på film (varje gång, runt nio) så börjar jag nästan gilla att vakna helt otroligt underliga tider.

Idag: 04:29

Jag har då i runda slängar fyra timmar kvar tills skolan börjar och det är min tid. Min egen. Det är ju trots allt inte en jävel som är så dum att de går upp vid den tiden. Förutom jag.

Jag trodde förvisso att två och en halv timmas badminton och fyrtiofem minuters styrketräning igår kväll skulle göra att jag sov som en klubbad säl inatt, men tydligen inte. För övrigt var mina motspelare i badminton den sista timmen två gubbar mellan 40-60 och min medspelare var i samma ålderskategori. De spelar tydligen två gånger i veckan och har gjort det i tio år. Need I say att vi åkte på pisk? Det var uppenbarligen inte tillräckligt många gubbar på min sida. Jag måste börja träna.

På riktigt. Jag måste börja träna.

Man kan inte åka på spö av gamla gubbar.

Aarrgghh

Östersund är verkligen världens ände.

För att komma ner till Stockholm i tid måste jag flyga kl 06 jävla 30 på morgonen. Det innebär att jag måste gå upp hur tidigt som helst för att äta frukost, köra till flygplatsen och checka in.

Vem var det som sa att resa var kul?

Asus har skapat 1,8 miljoner nya Linux-användare

Niklas Andersson på IDG.se skriver att Asus under 2008 kommer att sälja ungefär 6 miljoner enheter av sin Asus EeePC. Då trettio procent av dessa skeppas med Linux menar han att 1,8 miljoner nya Linuxanvändare har skapats.

Jag hoppas givetvis att det är sant, men tror samtidigt att det kan vara ett något optimistiskt sätt att se på det hela. Att dessa datorer levererats med Linux förinstallerat är det trots allt inget som hindrar att användaren därefter blåser datorn med ett piratkopierat exemplar av Windows XP.

Varför nu någon skulle ta bort ett modernt operativsystem till förmån för något från 2001 är för mig lite av en gåta, men det är ju känt både att familiarity breeds contempt och att kunder förväxlar vana med överlägsenhet, så både min och andras åsikter kan ha sin förklaring.

Att stänga av datorn på en knapp namngiven som "Start", är bara ett exempel på en logisk krumbukt som de flesta numera accepterar. Tur att Vista har gått vidare från det i alla fall.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om asus, datorer, fri programvara, eee pc, it, linux, öppen källkod

Go 'bama!

Barack Hussein Obama har alltså vunnit med ganska stor marginal.

Inte helt oväntat så tycker jag att det är bra att Obama har vunnit. Förhoppningsvis tar hans "opatriotiska" fru Michelle också en stor plats. Vem vet, efter det här kanske amerikanska ungdomar får lära sig mer geografi än det som utgörs av kartan nedan?



Jag hade nog i och för sig hellre sett en president som kan sin ekonomi bättre än Obama, (kanske en mix mellan Obama och Ron Paul, eller åtminstone hans ekonomiska kunskaper) men som tur är så har han många andra kvaliteter istället.

Det är alltid lätt att ropa hej innan man hittat sitt bäcken och det är för tidigt att se vad det här har för konsekvenser för den fyraårsperiod som ligger framför oss. Fast å andra sidan så kan det knappast bli värre än vad George "subliminable" Bush åstadkommit.

Jag skulle vilja skriva mer, någon knivskarp analys eller så, men jag har varken tid eller lust.

Läs även andra bloggares åsikter om obama, politik, usa

Ultraportabel med instant-on Linux från Lenovo

I slutet av november kommer Lenovo att släppa sin Ideapad S10e. Datorn kommer att utrustas med Device VMs Splashtop, ett Linux-system som ligger inbakat i ett chip på datorn och som startas på under sekunden. Systemet är fristående från vilket operativsystem man väljer att installera på datorn men innehåller webbläsare, skype, chat, musikspelare, spel och fotohantering.



Med ett installerat Linux-operativsystem skulle dessa kunna komplettera varandra såpass bra att du har igång din dator på dryga sekunden och inte behöver starta upp din "riktiga" installation.

Priset är dock lite väl högt för att kunna fightas med de billigaste, det talas om 4500 kronor vilket är åtminstone 2000 kronor mer än en Asus EeePC. Förvisso har Lenovos dator en gedigen design och inte minst styrpinne istället för touch-pad, men det är i dyraste laget för en dator med såpass begränsat användningsområde.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, fri programvara, it, linux, ultraportabel, öppen källkod