Anmäl Microsoftskatten till konsumentverket/KO

Johan Ekblad har skrivit till konsumentombudsmannen (KO) om det underliga i att behöva betala för ett operativsystem som man inte ska använda. Med andra ord det som i dagligt tal brukar kallas Microsoft-skatten.

Microsoft-skatten innebär att så gott som alla datorer från stora leverantörer förinstalleras med någon version av Microsoft Windows. Windows bakas sedan in i priset på datorn och går inte att välja bort, oavsett om du tänker använda det eller inte. Trots att Microsofts egen End User License Agreement (EULA, eller slutanvändarlicens) hävdar att man ska kunna få pengarna tillbaka eller någon typ av rabatt.

Johan har därför skickat in en anmälan till konsumentombudsmannen/konsumentverket och fått följande svar:

Hej!

Konsumentverket/KO har mottagit din förfrågan angående din anmälan (dokid 173065) Konsumentverket/KO bedömer alla anmälningar. Ett ärende öppnas endast om en anmälan anses principiellt intressant eller om det finns ett större konsumentintresse.

Din anmälan har inte resulterat i ett ärende. Skulle Konsumentverket/KO få information som tyder på att frågan är principiellt intressant eller av större konsumentintresse kan ett ärende ändå öppnas.¹ Sådan information kan komma in genom ytterligare anmälningar eller på annat sätt.

Med vänlig hälsning,

Konsumentverket/KO

1) Min emfas.

Det är därför viktigt att vi som vill ha möjlighet att köpa datorer (vilka datorer vi vill) utan Windows förinstallerat skriver in till Konsumentverket för att göra våra röster hörda.

Sedan länge har det varit möjligt att köpa datorer utan operativsystem, eller med alternativa operativsystem installerade. Det kommer vi sannolikt att få höra från våra kritiker. Däremot har det varit så gott som omöjligt att köpa sådana i vanliga teknikbutiker, såsom Elgiganten, Media Markt eller Expert. Det går hos dessa kedjor heller inte att få tillbaka några pengar för licensen om man köper en dator som är förinstallerad med Windows. Det är detta som jag vänder mig emot. Johan har mer information i sin blogg.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om avtal, bundling, datorer, konsumentverket, licenser, microsoft, skatt, valfrihet

Erfarenheter av nyinstallerad Ubuntu 10.04 Beta2

Efter att ha helt skippat Ubuntu 9.10 Karmic Koala eftersom kärnorna i den vägrade starta upp på min dator har jag kört vidare på 9.04 fram till idag.

Jag provade att installera Beta 1 på min dator genom att preparera ett USB-minne med Desktop-iso-filen. Installationen gick bra ända tills Grub2 skulle installeras, då ballade installationen ur och ingen bootsektor blev skriven, med resultatet att hela systemet gick åt pipan.

Efter att ha ignorerat problemet i några veckor så tänkte jag att det idag var dags att ta ett krafttag för att installera Beta-version nummer två. För säkerhets skull valde jag iso-filen Alternate istället för Desktop. Alternate-ison har ett textbaserat installationsprogram som bara gör det som är nödvändigt istället för att vela runt med en massa grafiskt lull-lull.

Alternate-installationen gick som en dans och efter installationen startade datorn upp väldigt snabbt. Jag skulle tippa på mellan 8-10 sekunder efter att BIOS och andra uppstartsfunktioner körts igenom.

Efter första uppstart installerade jag kompletterande språkstöd och försökte installera de proprietära drivrutinerna för mitt nVidia GeForce 8600M GT. Jockey, som är programmet som hanterar proprietära drivrutiner, kraschade efter att ha försökt lägga till kärnmodulerna. Av någon anledning ville Jockey lägga till drivrutiner med versionsnummer 173.x. Det tyckte jag var lite mystiskt eftersom den nyaste versionen är 195.x. Jag lade dock till ett Personal Package Archive (PPA) för nVidia och installerade version 185.x istället. Det gick mycket bättre.

Mitt första intryck av systemet kört från hårddisk är att det är mycket rappare och mer responsivt än sina föregångare. Dessutom är det visuellt väldigt tilltalande jämfört med dem. Jag ställer mig lite frågande till uppstartsprocessen som fortfarande verkar lite ofärdig ur en visuell vinkel, men i övrigt tycker jag att man har lyckats väldigt bra med utseendet och det sammanhållna intrycket.

Jag har inte hunnit testa speciellt många applikationer, men både Firefox 3.6 och OpenOffice.org 3.2 känns mycket kvickare och har kortare uppstartstid än sina föregångare.

Än så länge är jag inte speciellt van vid den stora kontroversen så här långt, att minimera-, maximera- och stäng-knapparna sitter på vänster sida ovanför där Arkivmenyn huserar. Jag har heller inte (miss)lyckats med att stänga ner ett fönster när jag skulle ha klickat på Arkiv-menyn. Än, ska kanske tilläggas.

Ljudet fungerar, den inbyggda webbkameran fungerar, SD-läsaren fungerar, IR-porten fungerar, volymknapparna fungerar, knapparna för musikspelaren fungerar, e-post-knappen fungerar. All hårdvara jag har testat fungerar, helt enkelt. Hur det funkar med vänte-/viloläge har jag dock inte testat än.

Jag bara hoppas att installationsproblemen från Beta 1 är lösta, samt att installationen av de proprietära grafikdrivrutinerna kan lösas innan den 29:e. Då är det här, för mig och min dator åtminstone, en komplett produkt.

Läs även andra bloggares åsikter om 10.04, canonical, fri programvara, linux, lucid lynx, ubuntu, öppen källkod

Digital Agenda for Europe: Öppenheten återigen hotad inom EU

Det är inte bara inom mediaindustrin och upphovsrättsfrågorna som öppenheten hotas i den Europeiska Unionen. Den snart förestående Digital Agenda for Europe (engelskt utkast) ska nå sin slutgiltiga utformning om en knapp månad den 27 april och öppna standarder och öppen källkod är under tung attack.

I ursprungsförslaget har öppna standarder och öppen källkod en stor plats, men enligt källor med insikt i processen driver Microsoft en hård lobbyingkampanj för att få bort dessa begrepp från den Digitala Agendan.

Varför är det då så viktigt att detta lobbyingarbete inte lyckas? Jag tänker bara ta ett exempel. Internet byggdes på öppna standarder. Utan öppna standarder hade vi haft Microsoft Network (MSN), kanske ett AppleNet, ett IBMNet, ett SunNet och ett NovellNet, alla med stora svårigheter att kommunicera med varandra. På de glada åttio- och nittiotalen såg det faktiskt ut såhär i datasalar runt om i världen. Alla tillverkare körde sitt eget race innan de öppna standarderna som exempelvis TCP/IP gjorde intåg i salarna.

Genom att inte satsa på öppna standarder och öppen källkod, ger man fritt fram för den mest dominerande spelaren på marknaden att låsa in information, utveckla egna dokumentformat och kommunicera på sätt som är svårt eller omöjligt för andra tillverkare att följa efter. Man skapar en snedvridning av konkurrensen och gör det mycket svårt för andra aktörer att ta sig in på marknaden.

Detta i sin tur leder till att det ledande företaget bibehåller sin ställning oavsett om deras lösningar är tekniskt sämre och kostar mer. Man uppmuntrar således en prissättning som kostar oss skattebetalare mer pengar.

Dessutom riskerar man viktig information genom att anförtro den till ett eller flera företag och indirekt litar på att de är villiga att lämna ut information om hur dokumenten är uppbyggda. Om 100 år kan det därför vara omöjligt att läsa dokumentformatet, för att företaget som specificerat det gått omkull, utan att lämna upplysningar om hur informationen i dokumentet ska tolkas.

Med en öppen standard med en allmänt tillgänglig specifikation slipper man detta problem och kommer alltid att kunna återskapa dokument oavsett hur gamla de blir.

Vad kan vi då göra åt detta? Än så länge har det varit tyst (till och med i piratpartiet ) i den svenska bloggosfären om detta (mig veterligen). Fokus har förståeligt nog varit på ACTA och Beatrice Ask idiotier, men detta är i mitt tycke en lika allvarlig framtid vi går till mötes. Den enda kommentaren jag hittat om Digital Agenda for Europe var från Gunnar Hökmark (m), och även om han uttalade sig om andra delar kan jag inte instämma mer:

- Innovation drives technological evolution at a speed which we can not foresee. We therefore must ensure that todays political decisions do not hinder tomorrows innovations.

Det är precis vad som kommer att hända om inte lobbyingen stoppas.

I detta formuläret kan vi som är intresserade av interoperabilitet och öppenhet sända in våra synpunkter på förslaget för European Interoperability Strategy. Ett annat sätt är att skicka e-post till våra EU-parlamentariker och EU-kommissionär.

Jag har gjort det. Vad kommer du att göra?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Digital Agenda, EU, Europa, interoperabilitet, standarder, öppen källkod, öppenhet, öppna standarder

Hur man skyddar ideella projekt från skadliga personer

Ideella projekt, speciellt i Internets tidevarv, har en förkärlek för att låta vem som helst deltaga i projekten för att växa och bli större, sänka tröskeln för engagemang och helt enkelt vara transparent och öppet.

I början av sådana projekt drivs utvecklingen ofta av en liten kärngrupp av entreprenörer och teknikkunniga som verkligen brinner för just detta projektet. Med tiden kommer däremot undantagslöst personer in i projektet som inte har samma mål eller värderingar som formulerats i ursprungsprojektet.

När jag skriver "skadliga personer" menar jag inte att de är elaka, missunsamma personer som medvetet är ute för att skada projektet eller dess mål. Oftast är det tvärt om. Många gånger är det personer som vill utöka "kampen", vill att projektet ska vara mer aggressivt i sin marknadsföring, vill att fler funktioner eller uppgifter ska tillföras projektet, tycker att projektet är för byråkratiskt eller för flummigt och det kan vara personer som bara tycker om att debattera i sådan utsträckning att all kraft och energi läggs för att bemöta dessa personer.

En föreläsning på Googles högkvarter fokuserade på just detta problem, betitlad How to protect your Open Source project from poisonous people. Det är helt klart värt en timmes tittande:



Som nyligen avgången TeamLeader för Ubuntu Sverige och aktiv inom FOSS-rörelsen i Sverige i många år har jag stött på tillräckligt många personer av det här slaget. Samarbetsovilliga, respektlösa och själviska, många gånger utan att de inser det själva. Troligtvis har även jag upplevts som sådan i vissa projekt som jag varit med i.

En del av förklaringen är kommunikationsformen. I konversationer öga-mot-öga utgörs drygt tio procent av orden vi säger, 35 procent av tonfallet och 55 procent av kroppsspråket. När det gäller online-konversation är alltså nio tiondelar av vårt uttryck som bortblåst och vi är utlämnade till restrerande tio procent som är de ord som vi vill uttrycka. Leenden, ironiska blinkningar, gester, tonläge, skratt, sura miner, höjda ögonbryn, vänliga klappar på axeln, kramar, hånflin, allt är borta. Kvar att använda är smileys. Bara.

Att kommunikationsmissar uppstår i en sån miljö är helt naturligt, om än beklagligt. Någon som kan uppfattas som sur och tvär kanske bara är otroligt långsam på att skriva och bemödar sig därför inte med att skriva långt, urskuldande och omständligt. Ett korthugget svar utan smileys kan då tolkas som otrevligt översitteri och en klockren besserwisser-attityd, även när personen som sitter bakom tangentbordet är en helylle-gosig, supertrevlig charmknutte.

Andra kan istället överanvända utropstecken och smileys och upplevs då som en gapig hyperaktiv tomte med uppmärksamhetsproblem, när de i själva verket är snälla stugsittare utan klar bild av vilka konversationskonventioner som gäller på Internet utanför Aftonbladets chatt och Lunarstorm.

Viktigt i sammanhanget är också vilket inre motiverande värdesystem man har. För en del kan byråkrati vara jämförbart med livstids straffarbete, medan andra ser rött när de ser saker drivas på lösa boliner utan ordentlig styrning och uppföljning, oavsett om projektet drivs framåt som tåget eller inte. För andra är debatt innan viktiga beslut det värsta de vet, medan andra upplever det som diktatur så fort någon tar tag i taktpinnen och tar ett toppstyrt beslut, utan att konsultera alla som någonsin varit involverade i projektet.

Jag tror personligen på att det i slutändan är ohållbart och rent av kontraproduktivt att låta "alla som vill" få vara med i beslutsfattandet och framåtsyftande med projektet. Det krävs viss toppstyrning och rent av uteslutande av vissa medlemmar i projektet för att det över huvud taget ska gå att komma framåt. Alldeles för mycket tid och kraft har lagts på människor som velat väl men till syvende och sidst har tagit upp allt för mycket resurser från det som verkligen betyder något: projektets framåtskridande.

Jag tror istället att man bör bilda en kärngrupp av människor som har lätt att samarbeta med varandra, är lyhörda för varandras åsikter och har ett gemensamt mål. Oavsett om kärngruppen är entreprenörsdriven eller byråkratdriven är det viktigt att kunna samarbeta och känna samhörighet inom gruppen. Att lägga en halvdag på att prata vett i ett stolpskott som inte har det minsta att tillföra projektet, skadar projektet på lång sikt och bör undvikas.

Därför är jag glad åt att jag ska ta över ett projekt som bara består av människor som jag respekterar och kan samarbeta med. Ett projekt där jag kan lägga tiden på att utföra faktiskt arbete istället för att moderera bort skitsnack, debattera ändlösa för/emot-trådar och utföra formalia.

Jag tänker inte tala om vilket projekt det rör sig om, eftersom jag befarar att det kommer dra till sig de människor jag stör mig allra mest på. Så långt har det gått och så illa är det.

Jag önskar alla lycka till med att göra det de tror på, och välja bort det de inte tror på.

Fridens liljor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om fri programvara, ideella projekt, idiotskydd, linux, öppen källkod

Vela i frid, Internet Explorer 6

Internet Explorer 6 har hastigt lämnat oss, efter en arbetsplatsolycka i Googleplex den första mars.

Internet Explorer 6, känd för sina vänner som IE6, var en seg rackare som höll ut länge mot svåra odds. Efter sig lämnar han barn (IE7) och barnbarn (IE8) och horder av överlyckliga webbutvecklare.

Många är kvällarna och nätterna då jag och IE6 har suttit uppe tillsammans och strävat efter att få samsyn ur våra olika perspektiv. Tid som jag aldrig kommer att få tillbaka. Och jag minns speciellt allt nätfiske under de ändlösa sommardagar som makligt drog sig fram. IE6 var ett riktigt original och gick alltid sin egen väg. Jag minns den dagen när vi skulle skruva element. Jag och hans vänner Firefox och Safari ville ha elementet bredvid fönstret, men IE6 ville prompt sätta det nedanför. Han hävdade att utrymmet var för litet. Sån var han, IE6. En enstöring som inte brydde sig så mycket om vad andra tänkte och tyckte. Vi argumenterade fram och tillbaka i flera timmar, tills vi slutligen förlängde väggen för att elementet skulle få plats bredvid fönstret. Det är sånt man minns, men inte kommer att sakna.

IE6 hade integritet, så mycket kan man åtminstone säga om honom. Transparens var inte hans starka grej. Men så länge man spelade på hans regler så kunde han öppna sig. Ibland lite väl mycket, speciellt för min svorne fiende, den aktive X.

X kunde ofta, till vår uppenbara bestörtning, låsa upp IE6 allra mörkaste vrår och få tillgång till hans stora hemligheter. Men nu är den tiden över.

Älskad av många och hatad av ännu fler, hålls minnesgudstjänster för IE6 över hela världen denna dag, bland annat i Denver, Colorado - USA.

Farväl IE6, och vela i frid.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om begravning, browser, explorer, google, ie, ie6funeral, internet explorer, microsoft, webbläsare

Företags-test av ChromeOS?

En testredaktör på IDG.se vid namn Lars Dobos har testat öppen källkods-bygget Chromium "för företagsanvändare". Chromium är en tidig oberoende variant av Googles ChromeOS, vilket är ett operativsystem som i princip endast består av ett skrivbord och webbläsaren Google Chrome.

Jag håller med om att Google har ett rätt rejält pung-grepp på sökmotormarknaden och att företaget samlar på sig ohälsosamt mycket information om sina användare. Där är jag och Lars Dobos eniga, tror jag. Men där upphör likheten.

Dobos förhåller sig tveksam till Chromium i stort och tror inte att det räcker till för företagen. Han skriver att

med tanke på hur många jobbar i dag är Chromium en direkt omöjlighet.

I kommentarerna till artikeln förtydligar han detta med

min objektiva syn på det hela är att Chrome OS inte duger som ersättare för Win7/Mac OS X/Linux på företagens datorer idag.
Menar du att vår Photoshopande AD ska klara sig med Chrome OS, ska bankmannen klara sig, ekonomiavdelningen, börsmäklare, ... , ?

Visserligen kan jag hålla med om att ChromeOS förmodligen skulle klara sig sämre som operativsystem för CAD-användare och användare som håller på med avancerad bildbehandling, men vad är det som säger att man måste ha en homogen miljö i sitt företagsnät?

Har man 2980 användare som håller på med ett affärssystem, webb-baserad tidsredovisning och webb-baserad epost, och 20 användare som håller på med CAD eller bildredigering, är det då ett sunt affärsbeslut att köpa in 3000 stycken Windows 7-licenser, för att de 20 inte kan köra på samma plattform som alla andra? Ska det vara jämlikt, är det där skon klämmer?

Sen menar Lars Dobos att han

inte [vill] ha Chrome OS som ersättare till Win7 på min dator och det tror jag gäller företag också.

Som en teknisk datoranvändare som inte vill känna sig låst i ett operativsystem som inte erbjuder något roligt att pilla med, såsom nätverksinställningar, flygande brödrostar som skärmsläckare, meningslösa applikationer som PhotoBooth och mängder av spel förstår jag att Lars Dobos hellre håller fast vid sitt Windows 7.

Men är det verkligen det perspektivet man ska ha? Lars Dobos lever i sin Windows-värld där han ibland sticker ut huvudet utanför bubblan för att göra ett eller annat test. Jag lever förvisso i min Linux-värld och är precis lika isolerad, men jag tar mig heller inte för att testa Windows OS utifrån mina preferenser som Linux-användare.

Jag vet inte hur bekant Lars Dobos är med begreppet tunna klienter, men i administrationshänseende är det en företagsdröm. Och ChromeOS är i ordets rätta bemärkelse en ganska tunn klient. All administration sker centralt och underhållet på klienterna är minimalt. Om en fallerar byts den ut av en annan på samma tid det tar att bära den på plats och användaren är uppe och kör igen en halvminut senare.

Att dessutom inte ha någon lokal lagring på maskinen gör den mindre mottaglig mot virus, man slipper korrupta filsystem, lokalt borttagna filer, klåfingriga användarfel, felaktiga profiler, filer som sparats lokalt på datorns hårddisk och en massa annat som orsakar IT-avdelningarna veckor av arbete året om.

Pelle på ekonomiavdelningen behöver kanske inte mer än sina webb-baserade epostprogram, ekonomiprogram och en webbläsare för att utföra sina arbetsuppgifter, samtidigt som han kan spendera dödtid på Facebook eller Youtube.

Men nej, Lars Dobos tycker inte att ChromeOS duger till företagsanvändare för att man i den här utvecklingsversionen av operativsystemet inte kan peta i ett SD-kort eller en scanner i datorn.

Det tycker jag är ett otroligt snävt sätt att se på saken.

Läs även andra bloggares åsikter om chrome, chromeos, datorer, företag, google, operativsystem, öppen källkod

Val hos Ubuntu-se.org

Eftersom min tid som Teamledare - och Andreas Olssons tid som Team Contact - för Ubuntu Sverige snart är över, hålls det just i detta nu en nomineringsprocess för att utse våra efterträdare.

Detaljer kring processen kan läsas i den här forumtråden.

Nomineringsprocessen skulle egentligen ha avslutats för några dagar sedan, men har på grund av vissa tveksamheter kring upplysningen kring valet och nomineringstiden och några avhopp förlängts ytterligare en tid för att vaska fram fler kandidater.

Nomineringen pågår från skrivande stund fram till den 23:e februari klockan 24:00.

Omröstningen kommer att äga rum på forumet mellan den 24:e februari klockan 03:00 till och med den 7:e mars klockan 24:00.

Ovanstående länk kommer att innehålla all information som står att finna kring nomineringarna, valet och resultatet.

Välkomna in och påverka!

Läs även andra bloggares åsikter om loco, sverige, ubuntu, val

Norge ger tummen ner för OOXML

En ny utredning beställd av det norska Direktoratet for forvaltning och IKT menar att OOXML är olämpligt för utbytande av redigerbara dokument i offentlig förvaltning.

Norge har sedan årsskiftet standardiserat på OpenDocument-formatet (ODF) inom offentlig sektor och har parallellt med detta undersökt möjligheterna för att också använda Microsofts OOXML som standard. Utredningen, som gjorts av Hypatia AS i samarbete med Standard Norge, menar att OOXML-standarden har för många ändringsförslag (över 100 stycken på tillsammans mer än 1000 sidor) och att den framförallt har för få fungerande implementationer, alltså program som klarar av att läsa och skriva standarden till 100%.

Vidare debatt kommer att följa eftersom ärendet inte är avgjort i och med denna utredning. Jag tolkar den här sidan som att man vill ha in någon typ av remiss-svar på utredningen.

Microsoft hävdar att Hypatia AS är partiska och för en egen agenda då de redan vid standardiseringsförhandlingarna i Norge menade att OOXML var en uselt uppbyggd dokumentstruktur som hade varit alltför påverkade av Microsoft under alla år.

I slutet av januari stod det klart att Danmark väljer ODF framför OOXML på grund av att ODF var det enda formatet som levde upp till de krav man ställde:

• Formatet måste vara fullständigt dokumenterat och offentligt tillgängligt.
• Det måste kunna implementeras fritt utan ekonomiska, politiska eller juridiska begränsningar på implementation och användning.
• Måste vara godkänt av ett internationellt erkänt standardiseringsorgan, till exempel ISO.
• Det måste kunna visas att standarden kan implementeras i sin helhet på flera plattformar.
• Formatet måste ha interoperabilitet med funktionerna till andra standarder på listan.

Även om Sverige också har ODF som offentlig standard är det något annat som gäller i den ack så praktiska verkligheten. ODF kan väldigt sällan användas eller ens läsas av kommunala förvaltningar och inte heller av många statliga myndigheter.

Dags att ta ett krafttag för användandet av öppna dokumentstandarder.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, dokument, norge, odf, ooxml, standard, utredning

Nyzeeländsk skola kör 100% öppen källkod

På Linux.conf.au, en konferens om öppen källkod i Oceanien, hölls ett föredrag om Albany Senior High School i Auckland, Nya Zeeland. Skolan har kört en fullständig öppen källkodsmiljö sedan den startades i mitten på 2009. På klientdatorerna körs Ubuntu och på servrarna använder man Mandriva, på grund av dess katalogtjänst.

Tidningen CIO menar att serverkostnaderna kapats med hur många procent som helst, men deras uträkning ger jag faktiskt inte mycket för. Bara för att racken man köpt in rymmer 48 enheter måste man inte fylla upp dem. Skolan har trots allt bara 230 elever och de fyra servrar man kör borde räcka gott för eleverna oavsett vilket operativsystem man kör.

Man har valt öppen källkodsvägen trots att det finns ett stort och väldigt subventionerat statligt avtal med Microsoft för att köra deras programvaror. Detta i sin tur innebär att man faktiskt betalar för programvara som man inte använder eftersom man väljer att gå sin egen väg. Alla referensplaner är dessutom skrivna med utgångspunkt i en Microsoftmiljö.

Programvaror som används är bland annat OpenOffice.org och Google Docs för kontorsgöromål, Moodle för utbildningsmaterial, den sociala programvaran Mahara för studentmaterial och portfolios och Koha för bibliotekssystemet.

Projektet har enligt upphovsmännen avlöpt bra med god acceptans från eleverna, till skillnad från det i Ekbackeskolan i Osby, där "elevdatorerna inte går att använda". Det verkar dock vara helt annorlunda på det närliggande Naturbruksgymnasiet där datorerna fungerar fint.

Kanske har det att göra med att Ekbackeskolan inte hade något intresse av att utbilda vare sig personal eller elever i det nya systemet utan väntade sig att det skulle fungera på precis samma sätt som i Windows?


Att förvänta sig att man ska kunna förstå ett system bara genom att sätta sig ner och använda det är ett relativt naivt förhållningssätt som inte fungerar för de allra flesta. Det kräver aktivt kunskapssökande vilket inte alla finner speciellt roligt eller ens har kunskapen att göra. Att peka och klicka omkring i ett fönsterhanteringssystem är väl inte så komplicerat, men så fort det ska installeras program, göras inställningar och anpassas till den enskilda elevens behov och förutsättningar, då blir det lite mer komplicerat.

Windows-plattformen har ett klart övertag efter 20 års marknadsdominans. Supportkapitalet bland familj, vänner, grannar och personal på skolan ska inte underskattas. Linux och öppen källkod har inte den basen att stå på och kan därför inte bara hoppas att det löser sig automatiskt. Det måste finnas en supportorganisation och lektionstid som avsätts för att lära sig och förstå det nya systemet.

Detta är något som både IT-organisationen och skolledningen borde trycka lite extra på. Det är knappast något specifikt för Linux, det gäller även det "intuitiva" Mac OS X eller vad det vara månde. Ingen IT-lösning är så enkel att den inte kräver några utbildningsinsatser. Problemet är bara att när det kommer till Windows så är utbildningsinsatsen redan gjord av åratal av användande på andra arenor än i exempelvis skolan, så där kan eleverna redan hantera den i viss mån.

Implementationen på Nya Zeeland genomfördes på ungefär två månader, vilket är ett oerhört kort projekt med bara några veckor var för utvärdering, test och uppstart. Ändå har systemet fungerat bra. Nyckeln här är troligtvis att man inte har något gammalt system att konvertera från, gamla dokument som måste kunna läsas och annat gammalt mök som ligger och drar. Inlåsning i olika system tar tid att ta sig ur, kostar mängder med pengar och kan få ett projekt att helt gå i stöpet. LiMux-projektet i München är ett bra exempel på ett sånt.

Kostnaderna för systemskiftet läggs inte sällan på det nya systemet, vilket gör att totalkostnaden för ett byte till ett system som långsiktigt är billigare blir högre än att köra vidare på samma gamla system som låser in både dokument och användare i licensmodeller som kostar på sikt.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, linux, nya zeeland, osby, skola, utbildning, öppen källkod

Microsoft UK försvarar sig om Aurora-hålet i Internet Explorer

Det är lite blåsigt kring Microsoft för tillfället. Nu har Microsofts brittiske säkerhetschef gått ut i en intervju i Techradar och hävdar att man blir mindre säker på internet om man väljer att gå ifrån Internet Explorer-plattformen till någon konkurrerande webbläsare.

Cliff Evans menar, enligt IDG.ses översättning att

"nettoeffekten av att byta bort IE är att du kommer att få en mindre säker webbläsare."

Han säger också i artikeln i Techradar att

"The reality of the risk is minimal, even if you have IE6; you would have to go to a website running the exploit."

Hur svårt det är att få folk att klicka på länkar och ge bort sina lösenord och dylikt visas dock rätt tydligt i en annan artikel på IDG.se. Säkerhetsmedvetandet är lågt på de allra flesta ställen och det är inte svårt att via social engineering och kedjebrev få folk att klicka på skräp.

Att Google drabbats visar att till och med IT-företag, som borde vara mer säkerhetsmedvetna än genomsnittet, inte går säkra.

PC för Alla meddelar samtidigt att runt 80 procent av företagsanvändarna i en ny undersökning kör Internet Explorer. Detta eftersom bland annat många intranätlösningar kräver den för att fungera. I den artikeln heter det bland annat:

- Att IE skulle försvinna från marknaden är väldigt långsökt. De som säger sådana saker har ingen uppfattning om hur det ser ut på många företag världen över

Cliff Evans kan dock inte säga med säkerhet att det kommer att komma en säkerhetsuppdatering för Internet Explorer innan den vanliga patch-tisdagen, vilket kan innebär att man kan få vänta ända till 9 februari innan den kommer. Till dess är det tre veckor i skrivande stund.

Jag undrar hur många säkerhetschefer på banker, institutioner och företag som vill sitta i ovisshet så länge. Det är som sagt tack vare Metasploit ganska enkelt att använda sig av säkerhetsluckan.

Nu, två dagar efter oss andra, har också IDG.se snappat upp att även Frankrike gått ut och varnat för Internet Explorer, och gjorde så innan Sitic.

Läs mina andra bloggposter på ämnet:

• Så här fungerar Aurora-hacket på Internet Explorer 6


• Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) varnar också för att använda Internet Explorer


• Tysklands IT-säkerhetsmyndighet avråder från att använda Internet Explorer
  

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om attack, banker, exploit, företag, ie, internet explorer, metasploit, microsoft, riskmedvetenhet, säkerhet