Webbstandarder: In Microsoft we trust (IE9)

Av välciterade källor har vi lärt oss att det finns tre typer av lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.

Av dessa tre kan vi nu åtminstone sluta oss till att Microsoft behärskar statistik-delen väldigt fördelaktigt. I en ganska färsk test av en betaversion av Internet Explorer 9 (IE9), kunde Microsoft stolt leverera ett testresultat för bland annat HTML5 där IE9 hade klarat sig fläckfritt.



Problemet med testet var bara att de saker som undersöktes var endast de delar där IE9 hade något som helst att komma med. Alla andra delar hade utelämnats. IE9 fick därför 100% på alla delar.

Individerna bakom freeciv.net har därför utformat ett eget test, med bara de delar där Microsofts webbläsare inte kan någonting. Från 100% till 0% på mindre än två minuter.



Så ska vi lita på Microsofts PR-avdelning eller Freeciv's egen bashing-avdelning? Svaret är förstås att vi inte ska lita på något av dem. Båda är tillrättalagda för att lyfta fram det bästa respektive sämsta med Internet Explorer 9.

Vad jag vill med den här posten är att visa på hur viktigt det är att vara källkritisk på Internet. Typ.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, html, html 5, ie9, internet, internet explorer, microsoft, statistik, webbstandarder

Stoppa datalagringsdirektivet 2.0

Då var det dags för ytterligare en ändamålsglidning i barnens namn. 324 EU-parlamentsledamöter inklusive svenska moderater som Anna-Maria Corazza Bildt (med en svårslagen TPT), kristdemokrater som Alf "Internetgenerationen" Svensson och den allt antiliberalare Marit "död hud" Paulsen (fp), står bakom ett initiativ till att utöka datalagringsdirektivet till att omfatta även sökningar på exempelvis Google.

Förutom att resonemanget kommer att bli duktigt kostsamt och i det närmaste ogenomförbart är det roliga i resonemanget att man vill utöka direktivet för att stoppa barnpornografi.

När till och med Annie Johansson är emot, då måste det vara dåligt. Hon menar att det är tack vare Thomas Bodström som vi har direktivet. Det är tydligen lättare att peka finger än att stå upp för sina ideal när man själv ska trycka på knappen.

Utökningen motiveras med kampen mot barnpornografi. Men en sådan utökning skulle inte vara ett effektivt verktyg i detta hänseende. Det är istället ett förslag som strider mot proportionalitetsprincipen, som innebär ett kraftigt ingrepp i den personliga integriteten och som med all sannolikhet skulle innebära stora kostnader för internetoperatörerna, vilka skulle övervältras på konsumenterna. Dessutom finsn det idag effektiva vapen i kampen mot barnbornografi där det finns på frivillig väg avtal mellan teleoperatörer och polisen i detta avseende.

Byt ut "barnpornografi" mot "terrorism" så har du ett klockrent citat för att fördöma även FRA-lagen. Men att kritisera sig själv skulle aldrig komma på fråga. Som en vän skrev idag, "vi behöver inte tidningar, vi behöver journalistik".

Det känns inte helt långt borta att applicera samma resonemang på partier och politiker.

Läs även andra bloggares åsikter om barnpornografi, datalagring, datalagringsdirektivet, integritet, övervakning

10 000 i installationskostnad för ett 30-datorers nätverk

I Jakobsberg har en Linux-intresserad deltidsanställd KTH:are skapat ett terminal-server-nätverk för en skola för en knapp månadslön. Datorerna som används är donerade och programvaran baseras på Edubuntu, en variant av Ubuntu speciellt inriktad på lärandemiljöer.

Personligen tycker jag att det är ett glimrande koncept. När skolan inte hade pengar gjorde man det bästa av situationen och skapade ett nätverk av 30 datorer med många år på nacken som bara visar skärmbilden av det som användaren gör. All beräkning sker på två centrala servrar som står i källaren. Detta gör att man kan använda datorer som aldrig skulle dra runt ett modernt operativsystem. En kort och gott otroligt kostnadseffektiv lösning.

Men precis som i barnporr-, fildelnings-, internet-, drog- och alkoholdebatterna så kommer man med det klassiska "men barnen då!??"-argumentet i en del av de fantastiskt inskränkta kommentarer som skrivits i anslutning till artikeln.

Man menar att barnen, som "utsätts" för "ett operativsystem som nästan ingen använder" tar skada av den utbildning de får, eller hamnar på efterkälken gentemot sina jämnåriga kamrater som (med stor sannolikhet) kör ett nio år gammalt operativsystem vid namn Windows XP. Verkligen modernt och inte alls på efterkälken.

En särskild idiot menar vidare att det "inte finns någon anledning att lära sig en massa olika system" och att "standardisering" är av godo. Det verkar som att han menar att alla bör använda Microsoft Office 2007 eller nyare och vänja sig vid det någorlunda nya Ribbon-gränssnittet. För att sedan när de om fem-tio år går ut gymnasiet sitta helt perplex när företaget de ska börja jobba på kör OpenOffice.org, GoogleDocs eller något annat de aldrig sett, för att företaget insett att MS Office är en tung koloss på lerfötter till ett episkt överpris och att de klarar sig fint med ovan nämnda alternativ.

Själv började jag min skoldatorbana på Victor 286:or med Microsoft Windows 2.1, och det var sannerligen inte det hetaste vid den tiden. Skolan låg minst två processorgenerationer bakom det som var nytt och Windows hade uppdaterats rätt rejält sedan skolan köpte in sina licenser. En uppgradering var dock inte att tala på eftersom systemkraven på nyare versioner krävde en massiv investering i både datorer och mjukvara. Pengar som skolan inte hade. Inte så stor skillnad mot idag alltså.

Själv har jag nyligen avslutat studier på en folkhögskola som har Windows XP på alla datorer, ett system som har närmare 10 år på nacken. Visst, det har köpts in några Office 2007-licenser, men de allra flesta datorer kör Office 2003, som är sju år gammalt. Inte speciellt modernt, men visst, det kanske speglar marknaden ute på företagen. Att utbilda mellanstadiebarn på plattformen för att det på något sätt ska spegla IT-världen när de väl tagit examen är däremot ett helt världsfrånvänt argument.

Lika lite som jag har nytta av mina kunskaper om Windows 2.1 och WordPerfect for DOS i dag, lika lite kommer dagens mellanstadiebarn ha nytta av sina utpräglade Windows XP/Vista/7-kunskaper och känsla för Ribbon-gränssnittet när de går ut gymnasiet. Datorvana däremot, där skrivbordsmetaforen fortfarande är allenarådande, kommer de att ha god nytta av och den är helt systemoberoende.

Jag fruktar att mus, QWERTY-tangentbord, touchpad, webbkamera och datorskärmar kommer att finnas kvar ett bra tag till, även om de kanske kommer att ersättas av tankestyrning, VR-handskar, talstyrning och neurala gränssnitt om någon/några generation(er). Vad vet jag?

Jag tycker hur som helst att det är trevligt att se ett initiativ som baseras på öppen källkod och fri programvara. En bonus är ju dessutom att det sparar på våra skattekronor. Enligt en undersökning Computer Sweden gjort är licens- och underhållskostnaderna uppe i en miljard svenska kronor årligen bara för staten. Alltså undantaget kommuner och landsting. Jag säger det igen, undantaget kommuner och landsting. Cheezus. Men det är en annan bloggpost.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om datorer, fri programvara, linux, skolan, öppen källkod

Omöjligt att bli pirat i Valkompassen

Jag vet att Stig-Björn Ljunggren & co inte är systemutvecklare, men hur kan man utforma Valkompassen som man gjort med tanke på vilka partier som är med?

Jesper Räf har gjort ett facit till testet och hur det är utformat.

Själv får jag ett ganska förbryllande resultat i testet. Bland annat så har jag åsikter som till 30% överensstämmer med Sverigedemokraternas partiprogram fastän jag till 100% aldrig skulle rösta på dem för att det är en fråga de står för som står och faller för mig, nämligen den om mångkultur.

Å andra sidan har jag bara 16% överensstämmelse med Piratpartiet, trots att jag håller med om deras få frågor till 100%. Dessutom är det omöjligt att slutföra testet om man svarar "Vet ej" på fler än fem frågor. Det är således helt omöjligt att bli piratpartist.

Intressant och spännande, minsann.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, valkompassen

Anmäl Microsoftskatten till konsumentverket/KO

Johan Ekblad har skrivit till konsumentombudsmannen (KO) om det underliga i att behöva betala för ett operativsystem som man inte ska använda. Med andra ord det som i dagligt tal brukar kallas Microsoft-skatten.

Microsoft-skatten innebär att så gott som alla datorer från stora leverantörer förinstalleras med någon version av Microsoft Windows. Windows bakas sedan in i priset på datorn och går inte att välja bort, oavsett om du tänker använda det eller inte. Trots att Microsofts egen End User License Agreement (EULA, eller slutanvändarlicens) hävdar att man ska kunna få pengarna tillbaka eller någon typ av rabatt.

Johan har därför skickat in en anmälan till konsumentombudsmannen/konsumentverket och fått följande svar:

Hej!

Konsumentverket/KO har mottagit din förfrågan angående din anmälan (dokid 173065) Konsumentverket/KO bedömer alla anmälningar. Ett ärende öppnas endast om en anmälan anses principiellt intressant eller om det finns ett större konsumentintresse.

Din anmälan har inte resulterat i ett ärende. Skulle Konsumentverket/KO få information som tyder på att frågan är principiellt intressant eller av större konsumentintresse kan ett ärende ändå öppnas.¹ Sådan information kan komma in genom ytterligare anmälningar eller på annat sätt.

Med vänlig hälsning,

Konsumentverket/KO

1) Min emfas.

Det är därför viktigt att vi som vill ha möjlighet att köpa datorer (vilka datorer vi vill) utan Windows förinstallerat skriver in till Konsumentverket för att göra våra röster hörda.

Sedan länge har det varit möjligt att köpa datorer utan operativsystem, eller med alternativa operativsystem installerade. Det kommer vi sannolikt att få höra från våra kritiker. Däremot har det varit så gott som omöjligt att köpa sådana i vanliga teknikbutiker, såsom Elgiganten, Media Markt eller Expert. Det går hos dessa kedjor heller inte att få tillbaka några pengar för licensen om man köper en dator som är förinstallerad med Windows. Det är detta som jag vänder mig emot. Johan har mer information i sin blogg.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om avtal, bundling, datorer, konsumentverket, licenser, microsoft, skatt, valfrihet

Erfarenheter av nyinstallerad Ubuntu 10.04 Beta2

Efter att ha helt skippat Ubuntu 9.10 Karmic Koala eftersom kärnorna i den vägrade starta upp på min dator har jag kört vidare på 9.04 fram till idag.

Jag provade att installera Beta 1 på min dator genom att preparera ett USB-minne med Desktop-iso-filen. Installationen gick bra ända tills Grub2 skulle installeras, då ballade installationen ur och ingen bootsektor blev skriven, med resultatet att hela systemet gick åt pipan.

Efter att ha ignorerat problemet i några veckor så tänkte jag att det idag var dags att ta ett krafttag för att installera Beta-version nummer två. För säkerhets skull valde jag iso-filen Alternate istället för Desktop. Alternate-ison har ett textbaserat installationsprogram som bara gör det som är nödvändigt istället för att vela runt med en massa grafiskt lull-lull.

Alternate-installationen gick som en dans och efter installationen startade datorn upp väldigt snabbt. Jag skulle tippa på mellan 8-10 sekunder efter att BIOS och andra uppstartsfunktioner körts igenom.

Efter första uppstart installerade jag kompletterande språkstöd och försökte installera de proprietära drivrutinerna för mitt nVidia GeForce 8600M GT. Jockey, som är programmet som hanterar proprietära drivrutiner, kraschade efter att ha försökt lägga till kärnmodulerna. Av någon anledning ville Jockey lägga till drivrutiner med versionsnummer 173.x. Det tyckte jag var lite mystiskt eftersom den nyaste versionen är 195.x. Jag lade dock till ett Personal Package Archive (PPA) för nVidia och installerade version 185.x istället. Det gick mycket bättre.

Mitt första intryck av systemet kört från hårddisk är att det är mycket rappare och mer responsivt än sina föregångare. Dessutom är det visuellt väldigt tilltalande jämfört med dem. Jag ställer mig lite frågande till uppstartsprocessen som fortfarande verkar lite ofärdig ur en visuell vinkel, men i övrigt tycker jag att man har lyckats väldigt bra med utseendet och det sammanhållna intrycket.

Jag har inte hunnit testa speciellt många applikationer, men både Firefox 3.6 och OpenOffice.org 3.2 känns mycket kvickare och har kortare uppstartstid än sina föregångare.

Än så länge är jag inte speciellt van vid den stora kontroversen så här långt, att minimera-, maximera- och stäng-knapparna sitter på vänster sida ovanför där Arkivmenyn huserar. Jag har heller inte (miss)lyckats med att stänga ner ett fönster när jag skulle ha klickat på Arkiv-menyn. Än, ska kanske tilläggas.

Ljudet fungerar, den inbyggda webbkameran fungerar, SD-läsaren fungerar, IR-porten fungerar, volymknapparna fungerar, knapparna för musikspelaren fungerar, e-post-knappen fungerar. All hårdvara jag har testat fungerar, helt enkelt. Hur det funkar med vänte-/viloläge har jag dock inte testat än.

Jag bara hoppas att installationsproblemen från Beta 1 är lösta, samt att installationen av de proprietära grafikdrivrutinerna kan lösas innan den 29:e. Då är det här, för mig och min dator åtminstone, en komplett produkt.

Läs även andra bloggares åsikter om 10.04, canonical, fri programvara, linux, lucid lynx, ubuntu, öppen källkod

Digital Agenda for Europe: Öppenheten återigen hotad inom EU

Det är inte bara inom mediaindustrin och upphovsrättsfrågorna som öppenheten hotas i den Europeiska Unionen. Den snart förestående Digital Agenda for Europe (engelskt utkast) ska nå sin slutgiltiga utformning om en knapp månad den 27 april och öppna standarder och öppen källkod är under tung attack.

I ursprungsförslaget har öppna standarder och öppen källkod en stor plats, men enligt källor med insikt i processen driver Microsoft en hård lobbyingkampanj för att få bort dessa begrepp från den Digitala Agendan.

Varför är det då så viktigt att detta lobbyingarbete inte lyckas? Jag tänker bara ta ett exempel. Internet byggdes på öppna standarder. Utan öppna standarder hade vi haft Microsoft Network (MSN), kanske ett AppleNet, ett IBMNet, ett SunNet och ett NovellNet, alla med stora svårigheter att kommunicera med varandra. På de glada åttio- och nittiotalen såg det faktiskt ut såhär i datasalar runt om i världen. Alla tillverkare körde sitt eget race innan de öppna standarderna som exempelvis TCP/IP gjorde intåg i salarna.

Genom att inte satsa på öppna standarder och öppen källkod, ger man fritt fram för den mest dominerande spelaren på marknaden att låsa in information, utveckla egna dokumentformat och kommunicera på sätt som är svårt eller omöjligt för andra tillverkare att följa efter. Man skapar en snedvridning av konkurrensen och gör det mycket svårt för andra aktörer att ta sig in på marknaden.

Detta i sin tur leder till att det ledande företaget bibehåller sin ställning oavsett om deras lösningar är tekniskt sämre och kostar mer. Man uppmuntrar således en prissättning som kostar oss skattebetalare mer pengar.

Dessutom riskerar man viktig information genom att anförtro den till ett eller flera företag och indirekt litar på att de är villiga att lämna ut information om hur dokumenten är uppbyggda. Om 100 år kan det därför vara omöjligt att läsa dokumentformatet, för att företaget som specificerat det gått omkull, utan att lämna upplysningar om hur informationen i dokumentet ska tolkas.

Med en öppen standard med en allmänt tillgänglig specifikation slipper man detta problem och kommer alltid att kunna återskapa dokument oavsett hur gamla de blir.

Vad kan vi då göra åt detta? Än så länge har det varit tyst (till och med i piratpartiet ) i den svenska bloggosfären om detta (mig veterligen). Fokus har förståeligt nog varit på ACTA och Beatrice Ask idiotier, men detta är i mitt tycke en lika allvarlig framtid vi går till mötes. Den enda kommentaren jag hittat om Digital Agenda for Europe var från Gunnar Hökmark (m), och även om han uttalade sig om andra delar kan jag inte instämma mer:

- Innovation drives technological evolution at a speed which we can not foresee. We therefore must ensure that todays political decisions do not hinder tomorrows innovations.

Det är precis vad som kommer att hända om inte lobbyingen stoppas.

I detta formuläret kan vi som är intresserade av interoperabilitet och öppenhet sända in våra synpunkter på förslaget för European Interoperability Strategy. Ett annat sätt är att skicka e-post till våra EU-parlamentariker och EU-kommissionär.

Jag har gjort det. Vad kommer du att göra?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Digital Agenda, EU, Europa, interoperabilitet, standarder, öppen källkod, öppenhet, öppna standarder

Hur man skyddar ideella projekt från skadliga personer

Ideella projekt, speciellt i Internets tidevarv, har en förkärlek för att låta vem som helst deltaga i projekten för att växa och bli större, sänka tröskeln för engagemang och helt enkelt vara transparent och öppet.

I början av sådana projekt drivs utvecklingen ofta av en liten kärngrupp av entreprenörer och teknikkunniga som verkligen brinner för just detta projektet. Med tiden kommer däremot undantagslöst personer in i projektet som inte har samma mål eller värderingar som formulerats i ursprungsprojektet.

När jag skriver "skadliga personer" menar jag inte att de är elaka, missunsamma personer som medvetet är ute för att skada projektet eller dess mål. Oftast är det tvärt om. Många gånger är det personer som vill utöka "kampen", vill att projektet ska vara mer aggressivt i sin marknadsföring, vill att fler funktioner eller uppgifter ska tillföras projektet, tycker att projektet är för byråkratiskt eller för flummigt och det kan vara personer som bara tycker om att debattera i sådan utsträckning att all kraft och energi läggs för att bemöta dessa personer.

En föreläsning på Googles högkvarter fokuserade på just detta problem, betitlad How to protect your Open Source project from poisonous people. Det är helt klart värt en timmes tittande:



Som nyligen avgången TeamLeader för Ubuntu Sverige och aktiv inom FOSS-rörelsen i Sverige i många år har jag stött på tillräckligt många personer av det här slaget. Samarbetsovilliga, respektlösa och själviska, många gånger utan att de inser det själva. Troligtvis har även jag upplevts som sådan i vissa projekt som jag varit med i.

En del av förklaringen är kommunikationsformen. I konversationer öga-mot-öga utgörs drygt tio procent av orden vi säger, 35 procent av tonfallet och 55 procent av kroppsspråket. När det gäller online-konversation är alltså nio tiondelar av vårt uttryck som bortblåst och vi är utlämnade till restrerande tio procent som är de ord som vi vill uttrycka. Leenden, ironiska blinkningar, gester, tonläge, skratt, sura miner, höjda ögonbryn, vänliga klappar på axeln, kramar, hånflin, allt är borta. Kvar att använda är smileys. Bara.

Att kommunikationsmissar uppstår i en sån miljö är helt naturligt, om än beklagligt. Någon som kan uppfattas som sur och tvär kanske bara är otroligt långsam på att skriva och bemödar sig därför inte med att skriva långt, urskuldande och omständligt. Ett korthugget svar utan smileys kan då tolkas som otrevligt översitteri och en klockren besserwisser-attityd, även när personen som sitter bakom tangentbordet är en helylle-gosig, supertrevlig charmknutte.

Andra kan istället överanvända utropstecken och smileys och upplevs då som en gapig hyperaktiv tomte med uppmärksamhetsproblem, när de i själva verket är snälla stugsittare utan klar bild av vilka konversationskonventioner som gäller på Internet utanför Aftonbladets chatt och Lunarstorm.

Viktigt i sammanhanget är också vilket inre motiverande värdesystem man har. För en del kan byråkrati vara jämförbart med livstids straffarbete, medan andra ser rött när de ser saker drivas på lösa boliner utan ordentlig styrning och uppföljning, oavsett om projektet drivs framåt som tåget eller inte. För andra är debatt innan viktiga beslut det värsta de vet, medan andra upplever det som diktatur så fort någon tar tag i taktpinnen och tar ett toppstyrt beslut, utan att konsultera alla som någonsin varit involverade i projektet.

Jag tror personligen på att det i slutändan är ohållbart och rent av kontraproduktivt att låta "alla som vill" få vara med i beslutsfattandet och framåtsyftande med projektet. Det krävs viss toppstyrning och rent av uteslutande av vissa medlemmar i projektet för att det över huvud taget ska gå att komma framåt. Alldeles för mycket tid och kraft har lagts på människor som velat väl men till syvende och sidst har tagit upp allt för mycket resurser från det som verkligen betyder något: projektets framåtskridande.

Jag tror istället att man bör bilda en kärngrupp av människor som har lätt att samarbeta med varandra, är lyhörda för varandras åsikter och har ett gemensamt mål. Oavsett om kärngruppen är entreprenörsdriven eller byråkratdriven är det viktigt att kunna samarbeta och känna samhörighet inom gruppen. Att lägga en halvdag på att prata vett i ett stolpskott som inte har det minsta att tillföra projektet, skadar projektet på lång sikt och bör undvikas.

Därför är jag glad åt att jag ska ta över ett projekt som bara består av människor som jag respekterar och kan samarbeta med. Ett projekt där jag kan lägga tiden på att utföra faktiskt arbete istället för att moderera bort skitsnack, debattera ändlösa för/emot-trådar och utföra formalia.

Jag tänker inte tala om vilket projekt det rör sig om, eftersom jag befarar att det kommer dra till sig de människor jag stör mig allra mest på. Så långt har det gått och så illa är det.

Jag önskar alla lycka till med att göra det de tror på, och välja bort det de inte tror på.

Fridens liljor.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om fri programvara, ideella projekt, idiotskydd, linux, öppen källkod

Vela i frid, Internet Explorer 6

Internet Explorer 6 har hastigt lämnat oss, efter en arbetsplatsolycka i Googleplex den första mars.

Internet Explorer 6, känd för sina vänner som IE6, var en seg rackare som höll ut länge mot svåra odds. Efter sig lämnar han barn (IE7) och barnbarn (IE8) och horder av överlyckliga webbutvecklare.

Många är kvällarna och nätterna då jag och IE6 har suttit uppe tillsammans och strävat efter att få samsyn ur våra olika perspektiv. Tid som jag aldrig kommer att få tillbaka. Och jag minns speciellt allt nätfiske under de ändlösa sommardagar som makligt drog sig fram. IE6 var ett riktigt original och gick alltid sin egen väg. Jag minns den dagen när vi skulle skruva element. Jag och hans vänner Firefox och Safari ville ha elementet bredvid fönstret, men IE6 ville prompt sätta det nedanför. Han hävdade att utrymmet var för litet. Sån var han, IE6. En enstöring som inte brydde sig så mycket om vad andra tänkte och tyckte. Vi argumenterade fram och tillbaka i flera timmar, tills vi slutligen förlängde väggen för att elementet skulle få plats bredvid fönstret. Det är sånt man minns, men inte kommer att sakna.

IE6 hade integritet, så mycket kan man åtminstone säga om honom. Transparens var inte hans starka grej. Men så länge man spelade på hans regler så kunde han öppna sig. Ibland lite väl mycket, speciellt för min svorne fiende, den aktive X.

X kunde ofta, till vår uppenbara bestörtning, låsa upp IE6 allra mörkaste vrår och få tillgång till hans stora hemligheter. Men nu är den tiden över.

Älskad av många och hatad av ännu fler, hålls minnesgudstjänster för IE6 över hela världen denna dag, bland annat i Denver, Colorado - USA.

Farväl IE6, och vela i frid.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om begravning, browser, explorer, google, ie, ie6funeral, internet explorer, microsoft, webbläsare

Företags-test av ChromeOS?

En testredaktör på IDG.se vid namn Lars Dobos har testat öppen källkods-bygget Chromium "för företagsanvändare". Chromium är en tidig oberoende variant av Googles ChromeOS, vilket är ett operativsystem som i princip endast består av ett skrivbord och webbläsaren Google Chrome.

Jag håller med om att Google har ett rätt rejält pung-grepp på sökmotormarknaden och att företaget samlar på sig ohälsosamt mycket information om sina användare. Där är jag och Lars Dobos eniga, tror jag. Men där upphör likheten.

Dobos förhåller sig tveksam till Chromium i stort och tror inte att det räcker till för företagen. Han skriver att

med tanke på hur många jobbar i dag är Chromium en direkt omöjlighet.

I kommentarerna till artikeln förtydligar han detta med

min objektiva syn på det hela är att Chrome OS inte duger som ersättare för Win7/Mac OS X/Linux på företagens datorer idag.
Menar du att vår Photoshopande AD ska klara sig med Chrome OS, ska bankmannen klara sig, ekonomiavdelningen, börsmäklare, ... , ?

Visserligen kan jag hålla med om att ChromeOS förmodligen skulle klara sig sämre som operativsystem för CAD-användare och användare som håller på med avancerad bildbehandling, men vad är det som säger att man måste ha en homogen miljö i sitt företagsnät?

Har man 2980 användare som håller på med ett affärssystem, webb-baserad tidsredovisning och webb-baserad epost, och 20 användare som håller på med CAD eller bildredigering, är det då ett sunt affärsbeslut att köpa in 3000 stycken Windows 7-licenser, för att de 20 inte kan köra på samma plattform som alla andra? Ska det vara jämlikt, är det där skon klämmer?

Sen menar Lars Dobos att han

inte [vill] ha Chrome OS som ersättare till Win7 på min dator och det tror jag gäller företag också.

Som en teknisk datoranvändare som inte vill känna sig låst i ett operativsystem som inte erbjuder något roligt att pilla med, såsom nätverksinställningar, flygande brödrostar som skärmsläckare, meningslösa applikationer som PhotoBooth och mängder av spel förstår jag att Lars Dobos hellre håller fast vid sitt Windows 7.

Men är det verkligen det perspektivet man ska ha? Lars Dobos lever i sin Windows-värld där han ibland sticker ut huvudet utanför bubblan för att göra ett eller annat test. Jag lever förvisso i min Linux-värld och är precis lika isolerad, men jag tar mig heller inte för att testa Windows OS utifrån mina preferenser som Linux-användare.

Jag vet inte hur bekant Lars Dobos är med begreppet tunna klienter, men i administrationshänseende är det en företagsdröm. Och ChromeOS är i ordets rätta bemärkelse en ganska tunn klient. All administration sker centralt och underhållet på klienterna är minimalt. Om en fallerar byts den ut av en annan på samma tid det tar att bära den på plats och användaren är uppe och kör igen en halvminut senare.

Att dessutom inte ha någon lokal lagring på maskinen gör den mindre mottaglig mot virus, man slipper korrupta filsystem, lokalt borttagna filer, klåfingriga användarfel, felaktiga profiler, filer som sparats lokalt på datorns hårddisk och en massa annat som orsakar IT-avdelningarna veckor av arbete året om.

Pelle på ekonomiavdelningen behöver kanske inte mer än sina webb-baserade epostprogram, ekonomiprogram och en webbläsare för att utföra sina arbetsuppgifter, samtidigt som han kan spendera dödtid på Facebook eller Youtube.

Men nej, Lars Dobos tycker inte att ChromeOS duger till företagsanvändare för att man i den här utvecklingsversionen av operativsystemet inte kan peta i ett SD-kort eller en scanner i datorn.

Det tycker jag är ett otroligt snävt sätt att se på saken.

Läs även andra bloggares åsikter om chrome, chromeos, datorer, företag, google, operativsystem, öppen källkod