Slår Johan Galtungs 20-årsprognos fel?

Johan Galtung är världskänd som den som förutspådde Sovjetunionens fall i början på åttiotalet. Han sa att imperiet skulle falla inom tio år. Han möttes av skratt och hån, men förutspåelsen slog in med några månaders avvikelse.

Galtung har även förutspått USAs fall innan år 2020 och att regimen innan dess kommer att övergå i vad som i mångt och mycket liknar en fascistisk diktatur. Ursprungligen var förutspåelsen 25 år, men när George W. Bush blev omvald kapade han siffran med några år.

Rickard Falkvinge skrev en internationellt uppmärksammad blogg om varför USA kommer att kollapsa. Även Opassande kommenterar detta. Via Basic Personligt får jag mig också till livs en mycket läsvärd artikel från Kristianstadsbladet (från 31 januari) som intervjuar en herre vid namn Michael Hudson. Från ingressen:

Dollarn som världens reservvaluta garanteras av amerikanska kärnvapen. Europa är en koloni till USA. Norge skänker bort sin olja. Michael Hudson kan låta som en paranoid vänsterextremist. I verkligheten är han ekonomiprofessor och konsult på Wall Street.

Hudson tar som väntat upp USAs gigantiska underskott på 3 500 miljarder dollar och det faktum att länder som Japan, Kina och medlemmarna i OPEC finansierar USAs krig i Mellanöstern. Det progressiva USA, länkar till en måste-se-film om kriget. På frågan om varför dessa länder finansierar krig som man inte vill ha, svarar han:

Om andra länder inte accepterar amerikanska dollar så kommer USA att se det som en krigsförklaring. Det förklarade en amerikansk finansminister personligen för mig på 70-talet. Kinesiska tjänstemän jag talat med har sagt att de sitter på dollarobligationer för att USA inte ska attackera dem med kärnvapen. Det handlar om ren militär utpressning.

En annan indikation på att dollarn håller på att mista sin dominans på världsmarknaden är att många OPEC-länder vill börja sätta priser i Euro. Och att amerikanska artister, som Jay-Z börjat flasha Euro i sina videos istället för Dollar.

Falkvinge skriver också i sin blogg att man på flera håll i världen gått över till Euro som gatuvaluta, bland annat i Tchad. Även om jag inte märkte av denna trend när jag var i Tanzania nyligen, märkte jag att många turister istället hade med sig Euro till Zanzibar.

Euron kommer att växa sig allt starkare, och frågan är vad som kommer att hända när USA märker att den här processen är svår att stoppa. Militär utpressning håller de enligt Michael Hudson redan världen gisslan med. Vad nästa steg är blir intressant, och jag hoppas innerligen att Galtung har fel när han förutspår en fascistisk diktatur, även om tendenserna är tydliga åt det hållet.

Ett uppenbart kontrollsamhälle är under uppsegling och fortsätter det såhär kommer det inte dröja länge innan det blir ett folkligt uppror på bred front. Mitt favorit-citat som felaktigt sägs ha yttrats av Abraham Lincoln passar in även här:

You may fool all the people some of the time; you can even fool some of the people all the time; but you can’t fool all of the people all the time.

Som Midnight Oil sjöng: "The time has come. To say fair's fair."

Läs även andra bloggares åsikter om dollar, diktatur, eu, euro, fascism, fildelning, jay-z, johan galtung, kontrollsamhälle, opec, politik, usa, övervakningssamhälle

Största problemet för öppen källkod och fri programvara

Öppen källkod och fri programvara har skördat framgångar ett bra tag nu. Dock har genomslaget på bred front för allmänheten lyst med sin frånvaro. Det finns många förklaringar till detta.

Man kan se Linux som ganska signifikativt för fenomenen Öppen källkod och Fri programvara i stort. En av Linux stora fördelar är dess diversitet. Eftersom Linux utvecklas parallellt inom många olika organisationer och av många olika privatpersoner är man som användare inte beroende av en specifik leverantör.

En av Linux stora nackdelar är dess diversitet. Den politiska dimensionen av Linux, dvs. den som utgörs av GNU-rörelsen som förespråkar Fri programvara och har socialliberala tankar i sin filosofi, slåss med näbbar och klor mot den mer pragmatiska synen som Öppen källkods-falangen bakom Linux har. Dessa menar att öppen källkod i sig är en konkurrensfördel för att det ger bättre applikationer av många olika anledningar. Öppen källkods-falangen aktar sig däremot väldigt noga från att lägga in några politiska implikationer i sin definition. Detta eftersom GNU-rörelsen och Free Software Foundation i deras ögon framstår som politiska radikaler med tydligt socialistiska, om inte kommunistiska, tendenser.

Att Richard M. Stallman, grundaren av GNU och Free Software Foundation, kallas för Free Software-Jesus och predikar fri programvara och frihet till alla räcker ganska långt i det fortfarande kommunist-reserverade USA för att skrämma bort de som inte använder Linux och Fri programvara av enbart politiska skäl. Öppen källkods-definitionen inbegriper därför inget om användarens frihet utan inriktar sig på spridning, förbättring och upphovsrätt.

GNU-manifestet är å andra sidan en ganska politiskt laddad text med lite övervintrad '68-anda i sig. Bara att använda sig av "manifest" gör att många drar öronen åt sig.

Dessa två underliggande motivbilder gör Linux som företeelse väldigt splittrad. Inom Linux-världen finns alltifrån fundamentalistiska idealister till moderata idealister, till pragmatiker, teknokrater och fanatiska ickefundamentalister.

Alla strävar de efter att främja sin egen bild av Öppen källkod och Fri programvara. Vissa använder konsekvent den ena eller andra definitionen och vägrar tillerkänna den andra definitionen någon som helst relevans. En del ser Richard M. Stallman som en skäggig hippie som snackar en massa goja och skyr Free Software Foundation och GNU som pesten, medan andra tycker att Linus Torvalds, upphovsmannen till den första versionen av Linux-kärnan, som en principlös opportunist som inte ger erkänsla åt sakers rätta ursprung.

Historien bakom detta är att Linux egentligen bara är kärnan, medan GNU (för att förenkla) utgör tillämpningsprogrammen som gör systemet användbart. Därför strider de som förespråkar definitionen Öppen källkod med de som förespråkar definitionen Fri programvara över vilken term som skall definiera systemet, om det är GNU/Linux eller om det bara är Linux. Båda sprids med samma licensform, vilket är GNU's General Public License, så det är egentligen en lek med ord och en fråga (enligt vissa) om att ära sakers ursprung.

Det största problemet, enligt mig, är den splittring som finns inom dessa två falanger. Istället för att se vad som förenar de två synsätten drar man åt olika håll och slåss för att just sin definition ska vinna.

Vidare splittring orsakas genom själva principerna bakom Linux, dvs. möjligheten att själv modifiera, förbättra och sprida vidare programmen. Detta innebär att det i dagsläget finns över 400 (!) olika Linux-varianter, så kallade -distributioner, att välja bland. Vissa av dessa har stora företag bakom sig, andra har mindre företag bakom sig och ytterligare andra underhålls av entusiastiska privatpersoner. En del är populärare än andra, som t ex Ubuntu, openSuSE och Fedora medan det finns de som för en tynande tillvaro någonstans i Internets utkanter.

Alla dessa 400+ distributioner har sina anhängare och fans, av antingen politiska, funktionsmässiga och/eller statusmässiga skäl. Vissa gillar distributioner som riktar sig till nybörjare som pragmatiskt installerar upphovsrättsskyddade (s.k. proprietära) mediaformat från början, medan andra förespråkar renodlade system utan några restriktioner på användande eller spridning.

Vidare finns det distributioner som har olika programinstallations-sätt, vilka föredras av en viss typ av användare, distributioner som kompileras (översätts till maskinläsbar kod) vid installation för att anpassa sig till just din dator, och andra faktorer som skiljer distributionerna åt, vilken skrivbordsmiljö som används och vilka mediaspelare som följer med grundinstallationen, hur bra installationsprogrammet är och så vidare.

På det hela taget är det möjligt att skräddarsy sin datormiljö in i minsta detalj, och det är användaren själv som har makten över vad som skall köras på just hennes dator.

Trots en stor gemensam "fiende", nämligen Microsoft Windows, klarar inte Öppen källkod och Fri programvara att slå tillbaka med någon större kraft. Det är, för att återknyta till rubriken, på grund av dess egen styrka, nämligen diversiteten. Användare av Linux-systemen ser endast undantagsvis till helheten, principerna bakom Öppen källkod och Fri programvara. Istället fokuserar de på fördelarna med just sin Linux-variant och försöker att få alla att använda denna.

På spridda Linux-forum runt om på Internet kan man ofta se, när någon söker hjälp, att man besvarar detta med "byt till XXX, det funkar hur bra som helst för mig, och så har du den här och den här fördelen jämfört med det du kör". Hur hjälpsamt det än må vara, finns det en tydlig rivalitet inom F/OSS-rörelsen (Free and Open Source Software) och avsaknad av ett större mål. Istället är det strider om definitioner och distributioner. Istället för att glädjas för en Linux-variants framgångars skull, knyter man näven på kammaren och önskar att den Linux-distribution man själv sitter med skulle ha använts istället, för "den är ju bättre".

Så länge Microsoft behöver vifta bort 400 småflugor istället för en massiv tjur kommer F/OSS aldrig att slå igenom på bred front. Därmed kommer världen att gå miste om många nyskapande innovationer och jämlik informationstillgång för alla människor.

Det är detta Software Freedom Day (SFD) Sverige skall försöka ändra på (Pressmeddelande). Den 20 september går SFD'08 av stapeln, och det kommer att bli stort firande på många ställen runt om i landet. Dagen arrangeras av Svenska Linuxföreningen och Föreningen Ubuntu Sverige och syftar till att uppmärksamma och hylla Fri programvara, Öppen källkod och Öppna Dokumentformat. Förberedelserna pågår för fullt på SFD08 Forumet. Tanken är att lyfta fram fenomenen Öppen källkod och Fri programvara, inte att hålla på och tjafsa om vilka smådelar inom fenomenen som är bra, annorlunda eller mindre bra.

Ett mål. En dag. 20 september 2008. Vi kan göra det om vi vill.

Läs även andra bloggares åsikter om 20 september, datorer, GNU, fri programvara, fri mjukvara, internet, it, källkod, linus torvalds, linux, microsoft, operativsystem, richard stallman, software freedom day, windows, öppen källkod, öppna format

Vincent D'Onofrio vann Melodifestivalen

Nu är jag förmodligen den siste i Sverige som kommenterar melodifestivalen. Men jag trodde inte att utländska medborgare fick ställa upp i den svenska melodifestivalen.

Men nu står det alltså klart att Vincent D'Onofrio fick vara med och sedemera vann, med sin låt Hero. Såhär glad blev han efter att resultatet stod klart:



För fler referenser, se här.

Läs även andra bloggares åsikter om charlotte perrelli, melodifestivalen, schlager, svt

Vad menas, SVT?

Via Jonas Björk på Linuxportalen fick jag mig till livs att SVT enligt Sveriges Radios Ekot avser att få internetanvändare att betala licenspengar för SVT.

Detta eftersom man i framtiden kommer att få tillgång till SVTs utbud live, via internet. SVT kommer att "lägga ut hela SVT:s utbud så att du kan se det live, direkt på webben, i stället för i tv-apparaten."

Vilka format som dessa sändningar kommer att använda sig av framgår inte, inte heller hur tekniken kommer att utformas. Jag som kör Linux kan endast med svårighet tillgodogöra mig SVTs webbsändningar i dagsläget, genom att tala om för webservern att jag kör Windows Media Player, även fast jag inte gör det.

Hur SVT kan tro att man bara för att man har möjlighet att ta del av SVTs material, så vill man automatiskt göra det? En abonnemangsmodell kan jag förstå, någon modell av pay-per-view skulle också fungera, men aldrig att jag kommer acceptera att betala för något som jag inte utnyttjar.

Läs även andra bloggares åsikter om datorer, internet, tv-licens, politik, svt, tv, vad i helvete?

Tävling: Vinn bajspåse från Hermés!

I ambitionen att dra en massa besökare till min sajt genom att få löjligt många länkningar på knuff.se tänker jag lotta ut en uuuunderbar förpackning bajspåsar från Hermés, till ett värde av 151 kronor. Skönheten går att beskåda nedan:



Allt ni behöver göra är att:

1. Länka till det här inlägget!!! ;) ;) ;)
2. Skriva en motiverings-dikt varför just ni behöver en bajspåse.
3. Skicka in en bild på er själva när ni avnjuter en bajspåse med innehåll.
4. Om ni använder Blogger, gå in på blogg-inställningar, gå längst ner och klicka på knappen "Ta bort den här bloggen". Använder ni något annat blogghotell, gör motsvarande operation på er favoritblogg.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, bloggosfär, mode, tävling

Anonymiseringsnätverket Freenet

Under några år har utvecklarna i projektet Freenet strävat efter att få ett i det närmaste icke-censurerbart och anonymiserat nätverk som fungerar för gemene man. I och med att projektet släppte en genomarbetad alfa-version den 29 januari ser det målet ut att kunna förverkligas. Det verkar bli allt mer nödvändigt med motåtgärder för att freda sin integritet.

Freenet fungerar så att kommunikationen mellan alla datorer (noder) som deltar i nätverket är krypterad. Varje nod ansluter till ett antal andra noder, antingen i ett så kallat dark-net där endast personer som känner varandra ansluter sig till varandra (se nedan), eller via ett så kallat open-net, där man ansluter till ett visst antal redan kända publika noder. Jag har skrivit om Freenet förut.

Figur 1: Ett darknet, nätverk där din dator bara känner till de närmaste anslutna datorerna. Nätverket Freenet spänner över tusentals datorer, men ursprung och destination för datapaketen som skickas avslöjas inte längre än vad som är absolut nödvändigt.

Det är Open-net som är det nya i alfa-versionen av Freenet. Problemet med Freenet förut var att man behövde hitta folk att koppla sig till innan man kunde ta del av nätverket. Eftersom det är en helt distribuerad modell finns det ingen central punkt dit alla datorer i nätverket är kopplade. Detta innebar att man antingen var tvungen att känna folk som redan hade Freenet installerat, vilket var en försvinnande liten chans. Eller att man var tvungen att koppla ihop sig med totala främlingar, vilket i princip satte den egna säkerheten på spel.

Nu har Open-net formaliserat det här sista steget och kopplar automatiskt ihop dig med främlingar tills dess att du och dina vänner har kommit igång med Freenet och kopplar sig med varandra. Då kan Open-net-funktionaliteten slås av och ett komplett anonymiserat Dark-net (se även Wikipedia) kan erhållas.

Visserligen kompromissar man med anonymiteten genom att ha Open-net-funktionalitet, att koppla upp sig mot totala främlingar (inklusive potentiella Bad Guys), men vinsterna med att ha en lägre instegströskel för att komma igång med Freenet uppväger detta med stor marginal. I praktiken var man tvungen att göra detta ändå för att över huvud taget prova på Freenet.

I dagsläget har Freenet ett blogg-system, epost, filöverföringsprogram, newsgroups (som Usenet), en enkel indexeringstjänst och web-gränssnitt för administration. Allt är anonymiserat, distribuerat och i princip omöjligt att censurera. Vad som behövs nu är användare, dokumentation, högre hastighet på överföringarna och lite polish på användarsidan.

Freenet använder sig av en datacentrisk lagringsmodell. Det är strunt samma var datan du vill åt lagras någonstans. Det är till och med ett uttalat designmål att det ska vara omöjligt att veta var en specifik bit data lagras, just för att det ska bli svårare att censurera och kontrollera användare. Det viktiga är informationen i sig, hur du får den och varifrån spelar ingen roll.

Instruktioner hur du installerar Freenet finns här.

Läs mer på http://freenetproject.org/documentation.html

Andra bloggar om anonymisering, anonymitet, bodströmsamhället, bodströmssamhället, censur, demokrati, freenet, fri- och rättigheter, internet, nätverk, politik, samhälle, spårning, storebror, tryckfrihet, yttrandefrihet, övervakning