2007-04-27

EU-direktivet för upphovsrätt

Europaparlamentet röstade den 25:e april ja till det nya EU-direktivet som är tänkt att kriminalisera alla intrång i upphovsrätten, Intellectual Property Rights Enforcement Directive 2, IPRED2.

Direktivet kriminaliserar alla intrång i immateriella rättigheter, men också anstiftan, försök till och medverkan till intrång i upphovsrätten.

Om man hårdrar det kan alltså utveckling av peer-to-peer programvara, såsom Direct Connect eller Bittorrent bli föremål för åtal eftersom dessa kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material. Enligt Electronic Frontier Foundation (EFF) kan även bibliotekarier, internetleverantörer och sajter som Youtube komma att åtalas för brott mot upphovsrätten, eller uppmuntran till brott mot upphovsrätten.

Riktigt vad som omfattas av "anstiftan till upphovsrättsintrång" vet jag inte riktigt, men Piratpartiet ryar om att de "riskerar fyra års fängelse om de argumenterar för att piratkopiering är samhällspositivt", enligt Rickard Falkvinge. Lite tråkigt då att hela deras partiprogram vilar på den frågan.

En klen tröst i sammanhanget är att samtliga svenska EU-parlamentariker röstade mot kommissionens förslag, utom Maria Carlshamre som inte röstade alls.

Big business - Vanligt folk 1-0

Andra bloggar om: , , ,

2007-04-24

Därför använder jag Linux

Det är många som har frågat mig genom åren varför jag envisas med att använda GNU/Linux. Det finns ju ett annat operativsystem som trots allt de facto är, mer eller mindre, standard och världsledande.

"Vad är bättre med Linux?", "vad blir bättre med Linux?", "varför använda något som är svårare och mer komplicerat?" och liknande frågor kommer som ett brev på posten när jag för det på tal (vilket inte är alldeles för ofta, eftersom jag inte uteslutande rör mig i nörd-kretsar).

Det finns flera anledningar. Dels tycker jag att det är skoj att pilla med datorer, det är alltså en hobby för mig. Linux ger mig helt enkelt mer att pilla med.

Linux är gratis. Det kostar inte en spänn.

Linux är fritt. Du kan göra vad du vill med det. Kopiera det till dina vänner, ge bort det, släng det, elda upp det. Du kan till och med ta betalt för det, men i grunden är det fritt.

Linux är öppet. Linux och dess delsystem är helt öppna för peer-review, dvs. vem som helst kan gå in och granska och förbättra om de har de rätta kunskaperna. Ja, det kräver att du kan programmera, men även detta är upp till var och en att lära sig efter behov. Det är hur som helst inget krav för att använda Linux.

Linux har en schysst ideologi. Som en följd av att det är gratis, fritt och öppet kan vem som helst sätta sig in i systemet och dess olika delsystem. Vem som helst kan också bidra med egna idéer, uppslag, dokumentation, presentationsmaterial, funktioner, nya program, pengar, resurser, struktur eller vad som helst som förbättrar programmen. Det innebär tyvärr att du oftast måste göra det själv, det räcker inte att peka med hela handen och förvänta sig att det blivit gjort nästa gång du kollar, vilket konstigt nog är en vanlig missuppfattning.

Det är både en liberal och socialistisk grundtanke i botten. Du är fri att göra vad du vill med det du har åt vilket håll du vill, samtidigt som det erbjuds åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga.

Precis som i alla andra delar av samhället existerar det i Linux-gemenskapen både snålhet, girighet, gräl och småsinthet. Men är man, som jag, idéalist så vittnar Linux om att en annan värld är möjlig, en där alla hjälper till efter bästa vilja och förmåga istället för att roffa åt sig och tjäna så mycket pengar de kan komma över för att nå erkännande i samhället.

Visst har Linux en lång bit kvar innan det blir bäst i klassen, men det är det enda projektet som globalt visar att socialism och old-school-liberalism verkligen fungerar. Tillsammans.

Därför använder jag Linux.

Andra bloggar om: , , , , , ,

2007-04-21

Beach-Boys the resurrection

Nu när jag ändå är på filmhumör kan jag lika gärna posta den här också:



The Hole - video powered by Metacafe


Och en bild som jag hittade på samma tema:



Andra bloggar om: , , , , ,

Röstkontroll deluxe

Bohemian Rhapsody, på ett något kluvet sätt. Nu kanske man måste ha hört de 25 rösterna, men det är ganska imponerande ändå. Jag har sett på den minst fem gånger sedan igår.



Hälsosamt humoristiskt. Nu ska jag se om Borat igen.

Andra bloggar om: , ,

Om det fria valet

I den såkallade väskdebatten, som jag missade alldeles den första veckan, håller så kallade liberaler hela tiden på att prata om det fria valet, att man får välja själv om man vill shoppa loss på handväskor, skor eller vad det vara månde eftersom det inte skadar någon annan än en själv.

Sen kommer det alltid en släng om mäns konsumtion och varför inte den ifrågasätts i samma utsträckning. Det känns som att det enbart handlar om från vilken horisont man ser problemet. Nu är det i huvudsak kvinnor som debatterar, vilket gör det till en fråga om handväskor, smink och typiskt kvinnliga konsumtionsvaror. Om det hade varit män som startat debatten hade det handlat om andra saker.

Det fria valet är en återkommande käpphäst hos de som försvarar konsumtionen. Beroende på i vilken världsdel och stad vi bor utsätts vi för mellan 2000-20 000 reklambudskap per dag (Jedbratt, Lindgren - Morgondagens reklammarknad. (Uppsala: Konsultförlaget, 1999)) och även om de flesta av dessa filtreras bort automatiskt tar vi in en hel del aktivt. Detta påverkar våra köpbeslut.

I flera undersökningar världen över har bolag undersökt hur barns tjatande påverkar föräldrarnas köpbeteende, vilket också innebär att det har effekt. (Se eller ladda ner The Corporation på google video, helt lagligt)

Hur mycket vi än jobbar aktivt kan vi inte värja oss mot reklam som pumpas ut i alla möjliga kanaler för miljardtals kronor och som tilltalar våra lägsta drifter. Att passa in, att vara attraktiv, att vara glad och populär. Det fria valet är med andra ord en illusion som vi klappar oss på ryggen med för att känna oss lite tryggare.

Hade alla gått runt och tänkt på hur mycket deras fria val påverkas av budskapen hade vi snart en depressionsepidemi på tröskeln.

Jag och skrutt satt en kväll och tittade av någon anledning på Pokerfejs. Vinnaren proklamerade högljutt att han tänkte lägga varenda krona på "en schysst hemmabioanläggning". Vi tittade på varandra och suckade. Ett och annat "Mäh!" kunde höras också. Man ska väl inte döma folk till höger och vänster, men var det det viktigaste han kunde komma fram till att spendera pengarna på?

Så vi köper ett par byxor från den tillverkaren vi sett i reklamen och en 14-årig vietnamesiska får 37 öre för dem och jobbar vidare på sitt 15-timmarsskift efter en frukost på ris och vatten. Låt symaskinen och sprätten gå bara. Eftersom de är så billiga, bara 499 spänn, köper vi två och är riktigt nöjda med oss själva. Min konsumtion gör ingen något ont, det är en sak mellan mig och min plånbok.

Du gör det, jag gör det. Alla gör det. Lev med det.

Andra bloggar om: , , ,

2007-04-20

Om att ta debatten

Jag missade debatten mellan Mona Sahlin och Jimmie Åkesson igår, så jag försökte gå in på TV4 och se det idag, men eftersom de hindrar datorer med Linux installerat att se deras webb-tv fick jag gå vidare till Pirate Bay. Där fanns det givetvis, och troligen med bättre kvalitet.

Lars Ohly har en otroligt intressant inställning, att man inte bör ge Sverigedemokraterna mediautrymme eftersom det gynnar dem. Tillåt mig småle. Det kanske bara är jag, men jag har ingen förståelse för hur någon kan ta Jimmie Åkesson på allvar om man verkligen lyssnar till vad han säger.

Även fast Mona Sahlin var styltig, saknade pondus och definitivt inte ägde studion lyckades hon vinna debatten, trots Åkessons siffer-bombardemang som givetvis var lika omöjligt att bemöta som vanligt eftersom det baseras på olika beräkningar varje gång.

En annan sak som jag är förbryllad över är: hur kan man låta en man som inte kan räkna driva ett debattprogram?

Bilden nedan visar enligt Lennart Ekdal 3,4,5,6 tv-kanaler och 40-50 journalister. Mona Sahlin och Jimmie Åkesson är också där.



Hoppas att de inte drunknar i pressuppbådet. Jag hoppas också att Ekdal aldrig får sitta och bedöma antalet deltagare i demonstrationer och liknande där han behöver använda andra hjälpmedel än sina tio fingrar.

Andra bloggar om: , , , ,

2007-04-18

Windows Vista-dödaren?

Efter 2001, när Linux-boomen var som störst, har varenda år sedan dess utropats till The Year of Linux on the Desktop, något som har känts mer och mer troligt, men ändå tveksamt. Den senaste varianten har kallats som titeln ovan, vilket känns något osannolikt. Som Linux-användare på heltid sedan 2002 (deltid sedan 1998) så kan man ju alltid hoppas.

Jag läste en utmärkt artikel i senaste Datormagazin (2007/04). Det är ingen tidning jag vanligtvis köper, faktum är att jag inte har köpt en datortidning på flera år eftersom det mesta man behöver veta finns lätt åtkomligt på nätet. Artikeln handlade om Digital Rights Management (DRM) i Windows Vista och tog upp alla hjärndöda krumbukter Microsoft har svängt sig i för att tillgodose behoven hos nöjesindustrin, främst Motion Picture Association of America (MPAA) och Recording Industry Association of America (RIAA).

Jag hade därmed tänkt att ondgöra mig över hur värdelöst det hela verkar, men upptäckte snart att flera andra hade gjort det bättre än jag, bland andra Sagor från Livbåten, Windows Vista blog och också nämnda artikel formulerade sig troligen bättre än vad jag skulle gjort.

Istället tänkte jag hylla en ny medlem i Ubuntu GNU/Linux-familjen som står inför release imorgon den 19 April, nämligen Ubuntu 7.04, "kodnamn" Feisty Fawn. Versionsnumret är, för den som undrar, en produkt av året (7) och månaden (04). Förra versionen var numrerad 6.10 och släpptes följaktligen i oktober 2006.

Linux passar långt ifrån alla användare, jag vill bara göra det alldeles klart. Det är lite som ett beslut om att köpa en kompaktkamera kontra att köpa en systemkamera. Den som bara vill ta lite bilder i största allmänhet väljer förmodligen en kompaktkamera. Där får man hyfsade partybilder, resebilder och allehanda släktsammankomster dokumenterade. En systemkamera däremot kan man anpassa in i minsta detalj, ta spektakulärt bra bilder och/eller bläddra bort sig fullständigt i och få helt värdelösa bilder, eftersom man inte förstår att använda den.

Gamla systemkameror hade ingen hjälp att ge, där kunde man fotografera med en ISO 1200-film med en slutartid på tre sekunder utan att kameran protesterade det minsta. Gamla linuxversioner är precis så. Där kunde du glatt ta bort hela systemet utan ångra-funktion och utan att operativsystemet klagade så mycket som på hur lång tid du skrev kommandot. Windows-systemet är, som ni redan förstått, som en kompaktkamera. Det är enkelt att komma igång, blir ett hyggligt resultat och är omöjligt att felsöka. Rödögon-kompensation till trots. Att erfarna systemtekniker (inklusive undertecknad) har Omstart som felsökningsmetod i Windows säger en del om hur oförutsägbart det kan vara.

Nya Linux-versioner däremot är som en ny systemkamera. Den har många olika snabbfunktioner och knappar för att underlätta för bra bilder i olika situationer, men du kan också gå in och detaljstyra minsta lilla sak. För de flesta räcker det med snabbfunktionerna, andra vill gärna in och pula på detaljnivå. Dels för att det är roligt och utvecklande och dels för att det ger bättre resultat i slutändan.

Vill du inte utveckla din datorförståelse utan bara vill ha en burk att använda, behåll Windows XP som du installerar om varje halvår, med brandvägg, antivirus och så vidare. Eller ännu hellre, köp en Apple-dator av något slag. De fungerar i allmänhet bättre.

En sak som Ubuntu är riktigt bra på är installationsförfarandet. Det kommer levererat som en LiveCD, vilket innebär att man kan starta upp datorn med CD-skivan i, starta Ubuntu utan att installera något alls på hårddisken och prova hur det är att köra. När man sedan vill installera det, är det bara att klicka på installations-ikonen på skrivbordet och börja. Under installationstiden har du ett fullt fungerande operativsystem att köra. Eftersom CD-läsare i allmänhet är långsammare än hårddiskar får man dock räkna med att användarupplevelsen inte är den bästa.

Det går även att installera direkt ifrån Windows och samtidigt passa på att få med sig alla inställningar och bokmärken till Ubuntu.

Ubuntu kommer standardinstallerat med kontorspaketet OpenOffice.org 2.2, webbläsaren Firefox 2.0, bildbehandlingsprogrammet The Gimp, epostprogrammet Evolution och en hel del annat. Det finns dessutom 15 000 olika programpaket att välja på förutom de som kommer förinstallerade. Det har fullt stöd för plug'n'play av USB-minnen och digitalkameror. Plugga i dem och de dyker upp som en enhet på Skrivbordet i Ubuntu.

Det som tidigare har varit problematiskt i Ubuntu-versionerna har varit stödet för grafik och 3D-acceleration. Detta på grund av grafikkortstillverkarnas (främst ATi och NVidia) ovilja att släppa specifikationerna och källkoden till drivrutinerna till sina grafikkort, så att de sömlöst kan integreras i Linux-kärnan. De vill istället gärna själva hålla i spakarna, vilket har lett till att installationen har varit ganska komplicerad. Detta är nu löst på ett mycket smidigare sätt. Källkoden är fortfarande inte släppt, men integrationen av drivrutinerna har nu kringgåtts på ett effektivt sätt så att minimalt arbete (vanligtvis) krävs för att installera drivrutiner för grafikkortet.

Ett annat aber i Ubuntu har varit svårigheten att installera stöd för skyddade format, som MP3, WMA och Content Scrambling System(CSS)-DVDer, alltså kopieringsskyddade DVDer, för att möjliggöra spelning av dessa i Ubuntu. Detta eftersom licensformen för Ubuntu kräver att allt installerat skall vara av fria och öppna standarder, vilket inte någondera är.

Även detta är avhjälpt genom ett system där man, om man klickar på en MP3-fil, får frågan om man vill installera stöd för uppspelning av detta filformat. Användaren kan därför själv på ett mycket enkelt sätt välja om de vill installera programvara som möjliggör uppspelning av skyddade format.

Fler nyheter går att läsa om på 11 things you haven't seen yet in Ubuntu Feisty Fawn.

Det största problemet med Linux i allmänhet är att de program som de flesta är vana att arbeta i, som Photoshop, Indesign, Dreamweaver, Cubase, FruityLoops, AutoCAD/3DStudio och de flesta spel på marknaden inte går att köra på ett enkelt sätt. När man har ett arbetsförfarande, speciellt i specialiserade program som musikstudion Cubase eller 3D-modelleraren 3DStudio, vill det mycket till att man byter plattform och skaffar sig ett annat program som man lär sig lika bra från grunden. Det hela handlar med om ett arbetsflöde än om plattformen i sig. Spelen går att få igång, men det är sällan speciellt enkelt och kräver en del handpåläggning.

För dem utan specialiserade intressen, alltså de som surfar på nätet, läser lite PDF-dokument, skriver i ordbehandlare och gör några presentationer om året, skickar lite epost, bloggar, spelar World of Warcraft, chattar på IRC, ICQ, MSN eller Jabber och ägnar sig åt upphovsrättsligt tveksamma aktiviteter ser jag inga som helst problem att gå över till Ubuntu Feisty Fawn. Det finns dessutom ersättare till alla de program som jag nämnde ovan, men med ett något annorlunda arbetsflöde, precis som Linux i stort.

Linux är inte och kommer aldrig att vara identiskt med Windows. Men det betyder inte att det är sämre, bara annorlunda. Lite som att lära sig att cykla igen, fast mindre smärtsamt.

Det finns i skrivande stund 14 kända virus skrivna för Linux, varav alla är verkningslösa eftersom de utnyttjar säkerhetshål som sedan länge är tilltäppta. Enda anledningen till att köra ett antivirusprogram är alltså för att skydda Windows-användare nedströms genom att köra det på sin eventuellt Linux-baserade brandvägg.

Framför allt är Ubuntu gratis. Det kostar inte en endaste krona. Det gör heller inte alla program som följer med. Det finns heller inga registreringsförfaranden, inga produktnycklar och inget kopieringsskydd. Så istället för att sitta där och känna dåligt samvete för att du piratkopierat ditt Windows XP/Vista, Officepaketet och alla andra program med hjälp av grannen eller din datorkunniga svägerska, gör en insats för samvetet.

Ubuntu är ett gammalt ord på bantu-språk. Ubuntu betyder "medmänsklighet mot andra". Det betyder också "jag är vad jag är på grund av vad vi alla är". Nelson Mandela förklarar:



Ubuntu GNU/Linux är översatt till 142 språk, inklusive Klingon.

Läs mer:

Ubuntu Sverige
ubuntu.com
Instruktionsfilmer om Ubuntu

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

2007-04-16

FRA marscherar framåt

Nu har den hetaste debatten klingat av och SvD verkar vara den enda spelare i media som bryr sig över huvud taget.

När nyhetsdrevet har dragit vidare mot andra jaktmarker kan hearingen med FRA passera relativt obemärkt för den stora massan. Kanske tror man att faran är över för den här gången, men så är alltså inte fallet. När H G Wessberg, som har historia (sic!) och statskunskap i bagaget, idiotförklarar alla och envar som kritiserar förslaget, då är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Återigen är det rent-mjöl-i-påsen-argumenten som kommer fram, och den evigt återkommande visst-är-staten-god-andan.

Fler åsikter kan läsas hos Oscar Swartz och hos piratbyråns Rickard Falkvinge. Jag ska inte skriva något mer nu, jag blir bara förbannad.

Andra bloggar om: , , ,

2007-04-14

Att ha eller att vara?

Alla som har varit på bokrea under de senaste 10 åren har säkert märkt vilken typ av böcker som finns där. Det är storsäljande deckare, matlagningsböcker, gamla klassiker, som alla har i hyllan men ingen läser, och en stor portion flum. Vem har inte sett Fjodor Dostojevskijs trio böcker, "Bröderna Karamazov", "Idioten" och "Brott och straff". Jag har dem själv stående i bokhyllan, med ett undantag så obläddrade som när jag köpte dem. Furst Mysjkin har alltid fascinerat mig, nämligen, så Idioten har blivit läst och uppskattad.

Ett annat av mina bokreainköp, som har grundats av lite andra skäl, är "Det glömda språket" av Erich Fromm. Den handlar om drömpsykologi och drömtydning och är en sådär härligt flummig (åtminstone utsidan, jag har aldrig läst den) som bara skulle gå att sälja på årets bokrea. Och nästa års bokrea och nästa. Det går inte att se så bra på den här bilden men dessutom är min utgåvas omslag härligt rosa, vilket skulle kunna tyda på att den är riktad till sprituella kvinnor eller så, om man vill vara lite mansgrisig. Döm själva hur mycket manlighet den utstrålar:



Den är mer rosa än den ser ut, jag lovar. Hur som helst har jag avfärdat Erich Fromm som något inte helt långt ifrån Deepak Chopra och andra feelgood-livscoach-töntar. Sen fick jag tag i boken Att ha eller att vara? som skrevs några år innan han dog. Jag blev frälst efter två sidor. Jag har inte läst ut den än, men jäklar vad bra den är. Språket och referenserna kan vara lite tungrodda emellanåt, men budskapet sopar banan med allt jag har läst hittills i år åtminstone.

Fromm menar att "att ha" och "att vara" är två helt skilda sätt att leva. "Att ha" innebär ägande och för med sig avundsjuka, missunsamhet och våld, medan "att vara" innefattar friheten, det kritiska förnuftet och den mänskliga mognaden. Det här är samhällskritik som heter duga.

Utifrån detta spinner han igenom människans livshistoria från Jesus och framåt, hur vi språkligt har gått ifrån att le vackert (varandets livsform) till att ha ett vackert leende (ägandets livsform) och hur personlighetens värde idag värderas i hur väl man passar in i ramarna som samhället ställer upp. Hur ens status värderas i de prylar man köper och den ställning man har i samhället.

Jag köpte min "Det glömda språket" för 49 spänn på bokrean. Jag kan bara leka med tanken på hur samhället kan se ut om några år om den här boken kostar 49 spänn på nästa bokrea.

Andra bloggar om: , , , , ,

Freenet igen

Nu har jag äntligen slutfört första delen av mitt projekt för Freenet (som jag skrivit om förut), nämligen en uppdatering av hemsidan.

Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt, men det får bli lite uppdateringar vad det lider. Nu är nästa steg att översätta hela sidan till svenska. Det är problemet med att vara med i internationella projekt som man måste författa på det mest internationellt gångbara språket, att man sen måste översätta sina egna ord tillbaka till svenska igen. Men ingen har dött av lite dubbelarbete.

Det är ju så roligt att skriva teknisk dokumentation. Jag vet inte varför jag sätter mig själv i såna här situationer. Det måste vara någon ideologisk övertygelse eller nåt annat trams.

Andra bloggar om: , ,

2007-04-09

trastlös

Det var längesedan lägenheten kändes så tom som nu. Omgiven av människor dygnet runt i en dryg vecka, och sen total tystnad. Vem vet, jag kanske slutligen har tröttnat på att vara själv?

Dagen har ägnats åt frisk luft och sol, så där är inget att klaga på. Ändå finner jag ingen frid när jag sitter hemma. Jag läser en stund, torr-surfar lite, letar intressanta saker att läsa om, hittar inget, letar gamla vänner, hittar inga, sms-terroriserar, ingen svarar.

Vandrar av och an, mellan köket och vardagsrummet, en sväng in på toan, tittar i spegeln, ser likadan ut som förra gången, går in i sonens rum/arbetsrummet, plockar upp lite leksaker som legat till sig i ett hörn, ut i soffan, sitter i tre minuter och flippar text-tv-sidor, går ut i köket igen, tar en banan.

Lägger mig i sängen och läser, tittar på telefonen, läser ett kapitel, går ut på toaletten, kollar i spegeln, ser likadan ut som förut, slår på tv:n igen, tittar på telefonen.

Nu sitter jag och surfar framtid och skriver rastlösa blogginlägg. Imorgon är det dags att ta tag igen.

Andra bloggar om: ,